Fläng och sväng!

Tog lite sovmorgon imorse (alldeles för sena nätter den här veckan). Det borde jag inte ha gjort. Idag har jag flängt och svängt. Det såg inte ut att vara så mycket att fixa idag. Men det tog tid. Otroligt nog har jag har faktiskt lite tid över, så jag ska svänga förbi UB i hopp om att hitta en källa till kulturuppsatsen. Ja, har faktiskt tänkt (med betoning på tänkt) att jag ska lyckas ta mig igenom lite arbete där borta på Cyprus. Ja, precis, åker till Cyprus.

Dags att kila! Hejpa!

Förvirring.

Ojoj. Lite förvirrad. Jag har inte packat, växklat pengar eller samlat ihop allt skolarbete som måste med. Vet inte ens om jag har alla biljetter hit och dit. Har jag det? Kanske. Kanske inte. Nåja, det är en natt inatt och en dag imorgon. Här fås ingen ordning och reda. Dags att jobba mig ur förvirringen.


The Big Carrot.

"Vi ses i London, Gabriella!" Wow. Kändes lite overkligt att säga så. Men det är sant.

Studiegruppen var väldigt effektiv idag och för en gångs skull förtjänade vi faktiskt glass- och kaffepausen. Det var trevligt. Sen cyklade jag hem utan vantar på händerna och utan mössa på huvudet.

Sitter och knaprar lite på min förrätt; en morot av det större slaget, kanske fyra centimeter i diameter. Ville bara berätta det, påpeka att den är stor.

Ikväll blir det tacos och lite mys.

Moroten är slut och det är dags för huvudrätt.

Rytm och orytm.

Med lite skön musik och sju sidor anteckningar kvar att renskriva är läggdags inte med i planeringen riktigt än. Min dygnsrytm är inte riktigt i någon rytm för tillfället. Ibland är jag vaken och ibland sover jag. Jag vet inte riktigt om jag är med på vad som är vad alla gånger. Försöker bara hänga med.


Älskade ungar.

Åh, jag älskar mina underbara ungar (som visst börjar bli ganska stora nu, det är nästan läskigt). Det gjorde mig glad att se dem kämpa på träningen ikväll. Sen fick jag en massa kramar för att jag inte kommer se dem på två, tre veckor. Det gjorde mig ännu mer glad. Älskade ungar.

Inte riktigt med.

Min hatstund på dagen är den stunden då jag just burit upp cykeln för trappen. Den är tung, styret åker åt alla håll, nycklarna ska fram ur fickan, jag är varm från cykelturen och vill bara in!

Idag är en trött dag. Jag är inte riktigt med. Snart träning och sen åker jag minsann direkt hem. Hejdå gymmet, jag har ingen lust att träffa dig idag.

Kul att jag hittade ett annat program som verkade okej. Kul att det inte är intagning i höst. Kul eller kune?

Händelserikt.

Några timmar på en uteservering i bara t-shirt (det var på riktigt så varmt) gjorde susen. Jag kände barnet sparka och Soffe drog fingrarna genom en annan kvinnas lockiga kalufs. Det var en händelserik stund. Sen råkade vi göra årets totaldiss. Lite pinsamt, kan man tycka, men samtidigt lite roligt. Jag har aldrig riktigt förstått det här med att kallprata med folk man egentligen inte känner.

Korv och potatis och sen är det träning.


Ett jävla slag i ansiktet.

Av tusen och åter tusen hittade jag till slut ett program som jag skulle kunna tänka mig att läsa. Två år. Lagom länge att kasta bort på något jag egentligen inte riktigt vill, men känner att jag måste. Ett jävla slag i ansiktet när jag nu, någon vecka innan sökdags, inser att det lär ju aldrig bli av.

Jag har ingen lust att bli, en så kallad, "vuxen". Det är inte kul nån stans. Jag vill hellre vara som minipärlan och ligga på en filt och bli lyft när det blir tråkigt. Nu verkar ju det inte riktigt vara okej för en sådan i min ålder, så jag drar till Cypern istället och solar till mig lite cancer och äter mig tjock på camembert och butter chicken.

Läser en otroligt mysig bok för tillfället. Den går inte att inte läsa på finlandssvenska och gör att jag saknar Finland och allt som en gång fanns där.

Mansikka. Dags att sova för att möta ännu en ny dag i det roliga vuxen(jävla)livet.

Grattis mamma!

Igår stod jag på knä i en monter på en barnmässa i tre timmar. Det var ganska galet men ganska roligt. Barn är söta och ganska faschinerande ibland. De sprang, sprang och sprang tills svetten rann och hoppade och studsade och bara log, log och log.

Idag har jag sålt fika med gympatjejerna och efter några bullpåsar blev de riktigt bra försäljare.

Ikväll blir det familjemiddag och förhoppningsvis hinner jag träna lite också. Vore kul.

Dagens grattis till min kära mamma; Grattis!


Vänta, vänta, vänta...

Medan jag var mitt uppe i bull- och browniebak tidigare ikväll insåg jag hur roligt det skulle vara att vara bagare. Kanske dags att tänka om? Flytta sig från skrivbordsstolen till köksbänken? Nackdelen är väl arbetstiderna. Plus att jag nog skulle bli alldeles för tjock.

Väntar just nu otåligt på Soffe. Kom då, kom då, kom då!

Krig?

När jag kom susandes ner till stan i förmiddags möttes jag av, kanske, femtio springande militärer med maskinvapen. Är det krig? Frågade jag mig själv, men fick inget svar.

Jättejättetrevligt väl nere på stan. Och om det nu var krig så märkte vi då inget, där vi satt utan jackor på en uteservering och pratade om livet. Tog en titt på Madonnas H&M-kollektion och blev kära i varsitt klädesplagg som vi faktiskt (tyvärr, måste jag nog ändå inflika) hade styrkan att inte köpa.

Skulle hämta ut mitt paket från H&M idag, men glömde mitt leg så det gick inte. Lite antiklimax. Nåja, ingen idé att bli arg på tjejen som bara gjorde sitt jobb, så jag cyklade hem tomhänt.

Dags att hänga upp tvätten och sätta igång med bullarna!

T-shirtvarmt?

Kvinnan på postcykeln har bara t-shirt på sig. Men är det verkligen så varmt ute?

Dagens planer lyder som följer;
...presentshopping
...lite kaffe (som jag egentligen inte borde dricka på grund av påföljden hjärtklappning) med Soffe
...bullbak
...tvätt
...lax med pesto med Namme
...en öl, som förhoppningsvis blir några fler

Dags att komma igång då! 

Ps. Det verkar som att mitt paket från H&M kommer att komma idag. Bikinin är komplett!

Otroligt.

Från otroligt uselt humör till otroligt bra humör. Allt på grund av en otroligt bra, rolig och givande träning. De där tjejerna alltså. De är otroligt grymma! Och de där coacherna, ja, de kommer ha otroligt mycket träningsvärk i kära biccen imorn!

Ja, det finns visst saker som är kul.

Dagis = Fult?

Det går många fyndiga reklamer på TV nu. Faktiskt.

Imorse sa radion till mig att det är fult att säga dagis. Varför då? Sen när då? På vilket sätt skulle dagis vara ett dåligt ord? Den debatten har jag då missat. Löjligt. Behövs eufemism överallt? Går vi bara och väntar på att lärare ska bli något i stil med kunskapsförmedlare? Och kommer brevbärare bli arga om vi inte kallar dem försändelsebud?

Idag är en sådan dag när jag inte borde ha klivit upp. Jag borde i alla fall inte få öppna munnen. Det är mestadels arga och otrevlig ord som kommer ur den. Håll dig på avstånd. Tack.

All of the above.

Matlagning, brödbak, städning och lite annat smått och gott. All of the above avklarade. Jag tog tjuren vid hornen och ringde Telia, eftersom det var en labyrint att nå fram till deras mail. Jag hatar fortfarande detta telefonbolag och längtar tills den dag jag blir av med dem.

Språkhistoria är svårt och krångligt och inte sådär extremt intressant.

Ah, jag hugger in på ett nybakt bröd och lite te.


Blomdusch och diverse matlagning.

Har just lusläst tidningen (snylttidningen som bara fortsätter att komma och komma). Ska duscha mina blommor lite och dammsuga upp allt grus som årstiden för med sig in. Sen är min ambition lasagne och kanske korvstroganoff och lite bröd. Vem vet. Ingen träning och inget skolarbete ikväll så tid finns i alla fall.

Först och främst ska jag nog plita ihop ett hatbrev till Telia. På med handskar, fram med sax och tidning! Eller är det lite modernare med, så kallad, e-post kanske?


FAST!

What are they doing to us? "They", som i TV och "Us" som i mig och Namita. Såg just första avsnittet av Brothers and Sisters och är inte annat än fast! Skulle kunna se bara för den lilla läckerbiten som svassade omkring, men nu råkade det även vara spännande. Fast, helt enkelt fast.

Idag har varit världens längsta dag. Träningen var årets konditionspass för coach Piff och coach Puff. Bra, det gillas. Jag har träningsvärk i varenda muskel och jag njuter. Har ätit god tårta och umgåtts med familjen.

Snart rinner nog vattnet över badkanten! Ska läsa ut boken samtidigt som jag försöker rena mig lite. Har hört att man ska göra det ibland också. Särskilt när man svettats.


He's alive! He's alive!

Efter någon timmes tryckande, önskan och utplockande av batteri och diverse delar så började min kära telefon att leva igen. Det var fint att se hans första stapplande andetag och förstå att han var tillbaka i livet. Min arm har växt ut igen.

I natt blev jag förföljd av en obehaglig man med en rostig brödkniv. Det tog ungefär tio minuter för mig att inse att det var en dröm och det tog emot att släcka lampan igen.

Som vanligt är jag sent ute med boken till veckans litteraturseminarie, så här kan inte mer tid spillas. Hejrå!

The Phone DIED!

Och plötsligt la min telefon av och det känns lite som att jag tappade en arm. Inte bra, inte bra. Fast vad är det egentligen som inte är bra? Att min telefon har gått sönder eller att det känns lika jobbigt att den har gått sönder som om jag skulle tappa en arm? Frågan är ju...

Just nu känns det i alla fall inte bra att den har gått sönder. Ett: Hur ska jag ta mig upp på morgonen med bara två väckarklockor? Två: Hur ska jag kunna skicka onödiga meddelanden till Cypern varje kvart? Något positivt är ju i alla fall att man blir av med en massa skräptelefonnummer som man egentligen aldrig behöver.

Dagens I-landsproblem: Min telefon är trasig.

Favoritbilden.

image2
Det här är en av mina absoluta favoritbilder i hela livet. Jag saknar det massor.

Jag avskyr fortfarande att cykla i motvind, jag har inte särskilt mycket motivation till att plugga, men jag peppar för afternoon tea in London (baby!). Telia är mitt största hatobjekt för tillfället och nu ska jag äta köttbullar.

Ja, ibland är det väl dags att inse att man inte hör hemma. Lite vemodigt. Men ovanstående bild är i alla fall fortfarande en stor favorit.

Baby shower.

Vi överraskade Preg med full trupp och ställde till med en liten baby shower ute på landsbygden. Presenter, fika och glada miner var receptet till en trevlig dag. Himla trevlig faktiskt. Bilresan var så lång så jag var tvungen att ta av mig jackan under färden.

Jag har fika och hamburgare (min och Nammes helgstandard) upp över öronen, men är ändå sugen på choklad. Konstiga människa.

För mycket kaffe ger mig hjärtklappning. Jag skulle inte ha druckit två koppar idag.

Godnatt.

Jag tål inte Idol-Markus. Alla som röstade fram honom till att bli Idol-Markus förtjänar ett slag. Ett riktigt hårt ett. Sen läste jag att lärarinnan-vad-hon-nu-heter är blind. Menar hon inte döv? Henne tål jag inte heller.

Om två veckor är jag på Cypern. Du anar inte hur mycket jag längtar!

Imorn ska vi till det omtalade Öredalen och hälsa på Preg (som i pregnant). Mys!

Godnatt.

Utan jacka!

Idag var första gången på riktigt, riktigt länge som jag gick ut utan jacka. Visserligen bara sextio meter till tvättstugan. Men ändå! Trivsamt.

Hemmafrudag.

Idag ska jag tvätta och baka. Idag är en hemmafrudag. Har varit i skolan en snabbis. Men det var bara en snabbis. Resten blir hemmafrudag. Hoppas på en Skypedate också. Hemmafrun vill ha sällskap.

Först och främst ska jag dricka kaffe och äta bullar!

Hepåre.


Teparty.

Handlingsförlamade och sega människor. Det gör mig irriterad. Så irriterad att jag vill äta upp min egen arm.

Pärlan gör mig glad. Jämt! Ikväll hade vi teparty och han ville vara som jag. Jag vill vara som honom. Sådär sockersöt och sprudlande glad.

Och ja, jag är en nattmänniska. Och nej, jag har inte ro att sova. Men ska väl göra ett försök.

Looks like we made it!

And I'm alive! Det var lite otippat. Men här sitter jag, glad i hågen faktiskt. Det enda jobbiga idag var när jag kom hem och skulle bära upp cykeln. Matkassen var tung och cykelkorgen lossnade och klämde min hand hela vägen upp för trappen. Men annars är jag glad.

Firade The Survival med att shoppa loss på fruktavdelning och lyxade med körsbärstomater. Nu ska vi äta grönsaker, Namme! Vi hade igår en diskussion om att vi äter för lite grönsaker och potatis. Jag mjukstartar lite med potatismos till mina fiskpinnar som ligger och fräser. Lyxmiddag av hög kaliber.

Träning ikväll, höga förväntningar som vanligt. Tjejerna imponerar stort just nu med grymma sträckta volter och långa, fina flickisar. Ska även passa ett gäng småttingar en stund. Det blir roligt.

Ha en fin kväll!

Almost.

Almost there. There, som i färdig med allt som ska vara klart till morgondagen. Morgondagen som för övrigt är en prövning utan dess like. Hör bara på det här; 8.15 — 15.15! Det är den längsta skoldagen på mycket, mycket, mycket länge. Det blir tufft, det blir kämpigt, det blir en utmaning. Jag har laddat med pasta de senaste dagarna. Det blir havregrynsgrönt till frukost och en och annan energidryck måste nog slinka ner i väskan för att jag ska ta mig igenom detta mördarpass. Jag har hört om folk som klarat det, men än så länge vet vi inte om jag är en av dem.

Vi hörs kanske imorgon. Vi hörs kanske inte imorgon. Utmaningen är antagen!


Flitighet.

Jag avskyr att cykla i motvind. Det gör mig gråtfärdig. Det är däremot rätt trivsamt att cykla när Helkama susar fram som en puma genom vattenpölarna (och jag måste dra upp knäna mot magen för att inte bli blöt såklart).

Det blev ett gäng timmar i bibliotket idag och jag är på god väg att bli färdig med allt till imorgon. Dags för matrast och sen är det bara att köra hårt igen. Det är ju galet vad man kan vara flitig ibland (med betoning på ibland).


Finfina tänder.

Idag har jag varit hos tandläkaren. Det är alltid lite motigt att gå dit, är det inte? Jag vet egentligen inte varför. Det är inte så att jag har tandläkarskräck. Min tandläkare är jättesnäll och inte alls någon att vara rädd för. Väl i den blå stolen gick allt bra och jag hade finfina tänder. Stolen, vi ses igen om två år!

Snart blir det lunch med Soffe och sen har jag att göra så det står härliga till. UB, här kommer jag!

Förresten, om en månad är vi i London, baby!

It's a small world after all!

Heja våren ännu mer (jag tror den reagerar positivt på pepp). Blev inspirerad av det somriga vädret och slog till med en glass mitt i språkhistorian. Let the fun begin!

Dags att börja träna också. Detta håller inte. Efter kvällens pass på gymmet var jag så trött att jag nästan började gråta när jag skulle lyfta upp min ryggsäck, som förvisso var fylld till bredden med min stensamling, skulle man i alla fall kunna tro.

Visst är det förresten lite lustigt när man sitter och pratar med folk som man inte tror att man har mer gemensamt med än att man läser samma kurs och sedan inser att man faktiskt har minst tre kopplingar till varandra! It's a small world after all!

Heja våren!

Melodifestivalen, ja. Det enda jag kan säga är att vinnarlåten inte går att nynna på utan att det blir Michelangelo. Okej, jag kan även säga att jag tycker det var okej att The Ark vann, men Andreas Johnson var min personliga favorit. Skandal, och inget annat än skandal att lärarinnan-vad-hon-nu-heter kom på en femte plats. Det är elakt att uppmuntra henne att fortsätta göra något som hon är dålig på!

Jag tror att det är dags att bli vår nu. Det känns lite så. Det var slaskigt och jävligt att cykla, men soligt och varmt. Heja våren!


. . .

. . .

Näe, det är inte ens lönt. Det är för sent på dygnet för att orka med något annat än att lägga sig i sängen och titta i taket och försöka räkna ut hur många minuter det är till sista mars. Tjugo ensamma nätter och vanlig vardag har jag framför mig. Vad allt är mysigt ibland.

Godnatt. Eller bara natt. God är jag tveksam till att den kommer att bli.


VHS är inte så dumt alla gånger.

Efter en liten tur på internet har jag samlat mig och tagit beslutet att göra våfflor.

Så, våfflor, it is. Och det är inte helt omöjligt att mina Vänner från New York City gör mig sällskap. Tack gud för de inspelade avsnitten på VHS. Jag har hela serien på DVD, men ingen spelare. Det är ju dumt. Men VHS är inte så dumt alla gånger.

Lipsill.

Att man ska orka vara en lipsill varenda jävla gång det är dags att säga hejdå.

Vad hände?

Kul att se Jojjan back in town igår. Middag på TC och sen gud-vet-vad på News. Det händer ibland att man vaknar upp morgonen efter kvällen före och tänker "Vad hände?" Imorse var en sådan morgon. Men det är alltid med ett leende på läpparna man försöker pussla ihop föregående afton. Så även idag. Väldigt trevligt var det!

Idag hittade jag, finally, ett par vita jeans som jag bara inte kan låta bli att adoptera till min garderob. Dock årets antiklimax när affären hade stängt när jag skulle köpa dem. Blev sur en sekund (eller kanske tre) men samlade mig sedan. På måndag, då, då du.

Ikväll blir det Mello. Såklart. Vem ska man heja på egentligen? Vi ser vad som händer...


Ohälsa.

Våfflor, pizza, godis och popcorn. Ska det va så ska det va! Jag hade lovat att bjuda på våfflor, kebabpizza existerar inte på Cypern och på bio måste man ha popcorn och godis. Så är det bara.

Snart ska vi iväg och äta lunch med den gravida kvinnan.

I övrigt händer inte sådär jättemycket extraordinärt. Igår tjänade jag femtio spänn på att fylla i hundratusentals meningar på svenska och engelska.

Dagens fråga: Vem är det som sjunger "Why don't you like me why don't you like me why don't you like me". Ni vet, den spelas på radio hela tiden!

Bullrevanshen!

Tentan är avklarad, skönt! Mindre skönt är dock den lilla låsning som gjort att min arm varit bortdomnad, mitt huvud värkt och mitt hjärta slagit konstigt. Jag ogillar sömnlösa nätter och förra var en sådan, då jag bara kunde ligga på ena sidan (och inte ens favoritsidan).

Det är dock väldigt uppiggande med ett superduper otroligt lyckat bullbak (äntligen fick jag min revansh) och fikabuffé. Och som om inte det vore nog har jag en karl som lagar mat åt mig. F a n t a s t i s k t.

Dagens fråga lyder: Vart har ljudet från min vän, datorn, tagit vägen?

Morpehems, phonemes och en massa sånt.

Jag är så trött, så trött, så trött. Vill bara sova, sova, sova. Men jag är så nervös inför tentan, I must say. Jag vet inte om jag kan något eller inte. Två vänner ringde efter varandra och vi diskuterade oss fram till den ena klokheten efter den andra. Tror jag.

Någon som såg månförmörkelsen igår? Månen blev lite mörkare än vanligt. Det var ju snitsigt.

Önska mig lycka till imorgon. Efteråt lovar jag att vara en trevligare människa igen. Lite mindre stressad och lite mer mottaglig för roliga saker.

Sol inne, sol i sinne!

Oj! Här är man borta en kortare tid och när man loggar in på kära bloggen är det en massa nytt. Fränt.

Är mitt uppe i lingvistikens värld medan det ligger en kille från Cypern på soffan som låtsas se på Discovery, men egentligen myser framför Gilmore Girls.

Solen skiner idag, liksom igår, och det är ju så att man får tillbaka livsglädjen. Himla trivsamt faktiskt.

Mindre trivsamt är nervositeten inför tentan. Åter till mina lappar.

Ps. I fredags bjöd Lovisa på Ninja Turtles Kloakkakor och det var bannemig bland det godaste jag ätit på länge!

Ointresse.

Luggen är smutsig, jag är trött och inte det minsta intresserad av Viktoriansk poesi. Inte av lingvistik heller för den delen. Jag känner mig ganska ointresserad för tillfället. Hur ska detta sluta?