Nä, nu måste det börjas.

Idag är det kaos runtomkring mig. Ja, med mina mått mätt (varför skulle jag mäta med någon annans? håll käft). Jag har i alla fall solskyddsfaktor (10, Jojjan!). Present till P har jag hittat också. Känner mig nöjd. Packpanik bara. Det är så tråkigt och så jobbigt. Och så blir det garanterat för mycket.

Jag måste sätta igång!

Åkandet.

Plötslig separationsångest. Jag vill bara lägga mig i den gula hörnsoffan och se på söndagsunderhållning med mamma och pappa. Det är så jobbigt att åka iväg. Jag vill dit, men hoppa över själva åkandet. Packandet och hejdåandet och fixandet gör mig galen.

Om två dagar är jag där. Vill bara ha åkandet överstökat så jag kan hoppa in i vardagskläderna där borta.


image13

Skrämmande bloggläsning.

Läser lite bloggar hit och dit när tiden är mycket och göromål lite. Det är intressant att läsa om vanlig vardag för vanligt folk. Inspirerande ibland. Tråkigt ibland. Underhållande ibland. Och ibland är det skrämmande. Hamnade just på en blogg om mat och träning. För lite av det förstnämnda och för mycket av det senare. Jag är inte tjejen som lämnar spår i bloggvärlden, men där var jag tvungen. En tankeställare eller bara en irriterande kommentar? Vilket som, jag kunde inte gå förbi obrydd. Jag har sett det och det är så obehagligt och orättvist så jag blir rakt igenom ledsen.

Till min egen dag så började den för två timmar sen med att väcka Namme som hade försovit sig. "Det är molningt, men jag tror inte att det blir regn" sa jag och sen ramlade hela himlen ner. Hoppas hon klarade sig till jobbet. Tvätten var som vanligt sjöblöt när den skulle in i torktumlaren och det är fortfarande ett mysterium för mig hur det kan bli fem min kortare när man trycker på "extracentrifugeringsknappen".

Ojoj, behöver vakna till med lite kaffe och kanelbullar. Ha en fin dag, folket!

  

Dagens fråga: Vad gör mannen i pyjamas och hatt på innergården?

Med svansen mellan benen.

Tråkiga tisdagen blev trevliga tisdagen.

Cyklade över till Ön och blev bjuden på kaffe och sockerkaka. Väldigt mysigt. Sen vaknade Pärlorna och då blev det full fräs. Jag och Pärlan fångade blåa råttor som trampat i målarfärg, en fuffapa klättrade över trädet (läs: min rygg), Pärlan gjorde ransbollar och sågade ner träd (läs: mig) med motorsågen. Sen spelade han gitarr och sjöng för mig flera gånger om. Jag fick även veta att råttsvans smakar vaniljsalt medan råttbollar är äckligt. Pärlan sitter på mycket visdom. Minipärlan klättrade så gott han kunde upp för mina ben och försökte kommunicera med bästa möjliga förmåga. Underbara ungar.

Mötet ikväll gick bra. Blev förvånansvärt trevligt bemött och jag kunde riktigt se svansen mellan benen. Tar det som en ursäkt och känner mig nöjd med det. Klart jag är trevlig tillbaka. Vad tjänar det till att vara långsur? Inget! Stridsyxan nergrävd för denna gång.

Tidig tvättid imorgon = Tidig kväll ikväll.

Inte ens en solskyddsfaktor.

Jaha. Vad gör man idag då? Mamma var nyss här på lite kaffe. Har plockat undan allt som skräpat. Jag gillar inte sånt som skräpar. Kanske ringer och hör vad Pärlan med gäng håller på med idag. Ikväll är det fördelningsmöte. Är otroligt opeppad.

Packning, packning. Som jag ogillar att packa. Det tar lång tid och vad ska man ha med sig? Jag har inte ens införskaffat solskyddsfaktor.

Slutet eller början?

Gymnastikavslutningen ikväll kändes som ett mindre kaos. Som vanligt med andra ord. Tjejerna gjorde i alla fall ett bra jobb, trots slitenhet och stress. De levererar i alla lägen. Världens sötaste som sålt fika i smyg för att köpa en blomma till oss var. Hur fina får man vara?

Det känns som att den här veckan är slutet på allt, istället för början på sommaren, som jag längtat till hela vintern. Känner mig stressad, som ett frågetecken och otroligt pank. Förvirring råder bland resväskor och gympaprylar och jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

En bra start är att ta en dusch. Sen ser vi väl vart det leder. Sängen kanske?

Fix och bestyr.

Oh. Kunde inte hålla mig igår. Låg och kikade på det filmade och kände mig återigen nöjd och stolt. Låter helgen sjunka in och suger åt mig alla framsteg, sakta men säkert.

Kunde, konstigt nog, inte riktigt sova igår så det blev en lång sovmorgon idag. Behövligt. Planen för dagen är att göra klart allt för avslutningen ikväll. Känns även som att jag måste börja fundera på packningen. Jag åker ju faktiskt på fredag. Gillar inte att packa. Och det är så svårt för två månader. Pust. Övervikt måste man betala också. Typiskt.

Dagens panik: Vad ska jag köpa till P i födelsedagspresent?!

Dunderhelgen!

Vilken panghelg! Jag var taggad till tusen innan och det blev till och med bättre än väntat. Bättre tjejer finns ju inte! Som de har kämpat. Ett kvällspass i fredags, hela dagen igår, ett morgonpass idag och det fanns fortfarande krut i de flesta. Jag är så impad och stolt. Många dubbla volter, alla körde halvskruv, vi fick se både hela och halva skruvar på salto och givetvis ett gäng roliga felhopp. Lite lip, lite krämpor och lite tunga huvuden, men efter ett seriöst snack gick kurvan stadigt uppåt och höll sig där resten av helgen. Älskade, underbara, tjejer! Det här var så roligt så vi ska redan boka in reprisen.

Tack för i helgen. Ni är verkligen BÄST!

image10

Trevlig helg.

Fredag morgon. Om några timmar åker vi iväg med våra vildar. Ska duscha, packa, handla lite grejer och äta lite lunch. Mer intressant hade jag inte för stunden. Ja, det är väl lika bra att sätta igång.

Trevlig Helg!

Ordning återställd.

Himmel och pannkaka, tack gode gud. Jag knäckte nöten! Det saknades inte alls pengar. Allt var på plats, och till och med lite till. Skönt det. Nu är allt i ordning och jag är redo för helgens bravader. Almost. Måste fixa saker imorgon på dagen. Kanske läggdags nu då.

Night night.

Pengabekymmer.

Sliter mitt hår och svettas lite lätt när jag sitter här och räknar pengar inför morgondagens resa och inser att det inte stämmer. Det saknas! Har räknat två gånger nu och undrar om jag blivit galen. Det här var ju inge bra. Inget annat att göra än att räkna om det, en tredje gång. Pust. Tack och lov att jag har miniräknare, för huvudräkningen slutade fungera för länge sen.

På återseende.

Annika håller måttet.

Puts, puts, puts. Idag har jag hängt som en apa ut genom fönstrena och putsat och nu fixar jag surprises inför helgen. Är riktigt peppad. Tror det blir en rolig och givande helg.

Idag tog jag steget, steget tillbaka till Annika. Underbara Annika. Jag snackar såklart Lantz i P1. P1! Åh, det var lika bra som vanligt. Varför jag nu fortsätter lyssna på Studio Ett är lite oklart. Det bara blev. Det är mycket skräp på radio. Mycket. Men Annika, hon håller alltid måttet.

Dagens roligaste vändning: Imorse kunde vi höra och läsa om ett
rånförsök med kvarlämnor som kunde varit en bomb. Det visade sig vara ett bouleset. Tillåt mig att skratta.

Havregrynsgröt och bromsproblem.

Jahaja. Då var det torsdag och fönsterputsardag hemma hos mamma och pappa. Det hade ju gärna fått vara lite sol. Kanske kommer. Det händer inte så mycket spännande nu. Jo, jo, imorgon åker vi på träningsläger. Det blir spännande.

Håhåjaja, är otroligt ohungrig men ska slänga ihop min favoritfrukost ändå; havregrynsgröt!

Sen in i Saaben. Dagens fråga: Funkar bromsarna idag?

Gudda S i läderkjol - tummen upp!

Inte varje dag man ser Gudrun S i svarta tights, gula Converse, lilla svarta korta i läder samt en härligt ljus jeansjacka à la 80-tal. Och som grädden på moset, ja då har hon någon slags hårdrocksåttiotalsburr. Helt fantastiskt. Jag är väl inget fan i vanliga fall, men i kvällens Tack Gode Gud var hon faktiskt väldigt rolig. Det märks att tjejen (tjejen? kvinnan?) kan prata.

Om den här tjejen och hennes 21-årsfest kan jag bara säga; taskigt. Som att Malaco skulle sponsra Lenas tioårskalas fast hon har godisförbud och har blivit lovad en sprillans ny cykel om hon håller det. Elakt.

Imorgon ska jag putsa fönster. Det är ju roligt.

Redo.

Yes. Äntligen är den komplett, den finaste bikinin för året. Jag är otroligt het i den. Eller. Ja, är inte i årets form precis. Och blek är jag efter ett halvår i ide. Kanske bara är bikinin som är het. Mest troligt. Men hellre ful i het bikini än ful i ful bikini. Right? Nu är jag i alla fall redo för Medelhavet. Om drygt en vecka är jag där.

Skolavslutning.

"Den blomstertid nu kommer..." osv. Idag är det min skolavslutning, skulle man kunna säga. Sista seminariet för termien och kursen. En applåd till mig själv som är färdig. Japp. Solen lyser och jag har klänning och flätor i håret (jag är en riktig tjejtjej ibland), precis om det ska vara på skolavslutning. Har firat mig själv med en daimglass och nynnar lite på "Flaggan vajjar".

Cyklade hem längs älven. De må ha varit en omväg, men så mycket finare än tråkiga Svingen. Dagens tantvarning var förmodligen när jag saktade in för att höra vattnet klucka och drog in ett djupt andetag för att känna doften av vår. 

Nu ska jag på med tygskorna (utan strumpor!) och gå och hämta ett paket (jajaja!) på Posten. Förhoppningsvis. Sen står en hel del planering på schemat, träningsläger, avslutning och fördelningsmöte.

Stretching, stretching!

Coach M var med och stretchade splitten ikväll. Det känns, ska erkännas. Nu jäklar ska jag bli vig igen. Kanske även stark igen, en vacker dag. Den vackra dag jag orkar mig till gymmet. Nåja, har i alla fall snurrat runt en hel del saltos och volter och det blir rätt svettigt för både Coach M och Coach H.

Idag blev jag, förutom lite mindre stel än vanligt, två klädesplagg rikare och lite pengar fattigare. Så kan det gå!

Dags att ladda för
DH.

Sommarlikt.

Jag minns när vi var små och Soffan ramlade och slog hål i huvudet. "Soffan, blöder!" ropade Dalle. "Vad har hon gjort nu då?" sa André. Vi gick in till närmaste hus vi kände (som var ungefär sextio meter från Soffans egna hem) och fick ringa Soffans mamma. Där i hallen läste jag på en tavla: "Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne". Ja, det var dit jag ville komma. Solen lyser och så även sinnet! Jag har på mig vita (!) jeans (men ångrar att jag inte köpte den andra storleken) och vi åt glass på torget. Sommarlikt!


Komposteringsfundering.

En tanke.
Ponera att en person sitter på en sten, i naturen, vid en älv och äter ett päron. Runtom ligger plastskedar och annat skräp. Där ska det inte ligga. Det ska till soptunnan femtio meter bort. När det ovan nämnda päronet är uppätet av ovanämnda person, vad händer då? Päron är sånt som förmultnar i jorden, sånt som man kan kompostera. Så vad är rätt? Kasta det i gräset eller i soptunnan? Låta det förmultna och bli ett med jorden eller ta plats bland allt brännbart material?
Ja, jag vet då inte.

Nostalgi.

Nostalgi, nostalgi. Ibland får man leva i det förflutna för en sekund. "Vi är inte störda, vi gick bara i 9F". Har tittat på lite filmklipp från den underbara tiden och skrattat högt och mycket för mig själv. Förbannat roligt hade vi!

Blev bara ännu mer peppad på resan till Sundsvall med tjejerna i helgen. Det kommer bli grymt. Mycket träning och mycket annat roligt. Yes!

Undanflykter.

Måndag och sol och idag är dagen då det borde pluggas. Jag har ju faktiskt bara ett ynka seminarie kvar. Det ska jag väl orka? Eller? Har varit mer än less nu halva terminen (det vill säga halva kursen) och det ska bli skönt med ett uppehåll.

Aja, snart ska jag sätta igång. Ska bara pyssla lite först. Och så är det ju så fint väder. Jag borde diska. Kanske städa lite. Måste planera Sundsvall. Behöver förbereda inför fördelningsmötet nästa vecka. Ska jag kanske ta och påbörja en packlista? Blommorna kanske behöver omvårdnad...

...jag skulle kunna hålla på i all evighet med undanflykter.

Pärlan är störtskön!

Det var ju min bror som var Dolt imorse. Missade en lunch där, men fick en middag istället. Mycket trevligt. Och Pärlan är den roligaste personen jag vet. Han säger så mycket sköna grejer och hans skratt smittar av sig. Vi satt och pratade länge om vindrutetorkare och klossar och djur och skorstenar. Allt, kan man säga. Minipärlan dreglar mest, men är söt som få!

Hade styrelsemöte ikväll och det gick rätt snabbt och smärtfritt. Körde hem mot en brandgul sol och med bromsar som knappt existerar. Halvlyckad kombination. Funderar även på om det bor en fågel i motorn eller inte. Men hem kom jag i alla fall och möttes av Carro och Namme som såg en väldigt underlig dokumentärfilm.

Nu är det natt och den gillar jag bäst. Du och jag, natten.

Väckt av Dolt.

Idag är en så mycket roligare dag. Det är ju faktiskt sol. Vi ska på MAXI och på Posten. Vad mer kan man begära? Det är liksom nöjespark jämfört med igår då vi knappt vågade oss ut.

"Dolt Nummer" fick mig upp ur sängen. Åh, så trevligt det är att ligga och dra sig.

Ännu trevligare att dra upp rullgardinen och mötas av sol!

Ingen DVD heller.

På väderfronten intet nytt. Inte direkt på händelsefronten heller. Har haft mamma på kaffe. Skickade med ett gäng bullar till lilla pappa som var utan.

Om vi ändå hade haft en DVD! Vänner står i bokhyllan och bara vill bli sett. Speciellt en sån här dag.

Grått hår och grå dag.

"Klockan är ett, här är Ekot."
Jag gillar att de berättar för en vad klockan är. Bra om man inte har någon klocka. Men vad spelar tiden för roll en sån här dag? Så mycket regn, så mycket regn. Mitt hår ser grått ut idag. Jag vet inte varför, kanske för att resten av världen är grå idag.

Vad hittar man på en dag som denna? Jag vägrar sätta min fot utanför dörren. Och jag som har ett paket som ligger och väntar på posten!

Dagboken.

Med mat i magen (och även lite kaksmet) är jag nu en gladare människa i livet. Gabriella konstaterade att man i princip aldrig ser muffins med glasyr, så jag tog nu saken i egna händer. Får se till att spara en till henne och visa.

På kvällens schema står grillning. Och, ja, sen vet jag faktiskt inte. Förkylningen är halvpeppad på att besöka det ståhej som pågår downtown.

Jag kunde inte sova igår, som vanligt, och behövde kvällslektyr. Dagboken fick det bli, min egen alltså. Jag tyckte lite synd om det stackars flickhjärtat som bara var trasigare och trasigare för varje blad och önskar att jag hade kunnat ge facit redan då. Men det är väl så, problem är problem för stunden och ibland tar det tid att laga det som är trasigt. Och med facit i hand vet jag nu att det mesta går faktiskt att laga. Lim och tejp och nål och tråd kan göra underverk!

Ståhej eller inte, en dusch behövs och muffinsen ska få glasyr!

So Long!

En kombination, mest troligt.

Tur eller skicklighet? Förmodligen en kombination. Jag är lättad. Vi tog en fika på första bästa fik som var öppet på uni. Det är ju klämdag. Sånt har man inte koll på med ett schema som vårt.

På vägen hem blev jag irriterad på vinden.
På MAXI blev jag iriiterad på folk som gick sakta och var ivägen.
På Systemet blev jag irriterad på matkassen som var tung.
Jag behöver mat.

Mat, mat, mat!

Resultatet!

Lovisa ringde nyss. Resultatet för tentan är uppe. Vi ska gå dit och kolla. Jag är nervös. Måtte jag ha klarat den.

På återseende. Förhoppningsvis lättad.

Gymnasietiden, den tiden.

Varning! Detta är ack så internt och spårar total ur.

Oj, vad länge sen jag använde PowerPoint och Excel. Gillar inget av dem. Man skulle haft InDesign. Det var grejer det. Så vi knepade och knåpade och fixade och mixtrade med det under de där tre åren i gymnasiet. De tre åren som var både outhärdliga och otroligt roliga.

Det var många gånger nära att mitt hår slets av, men då jag höll mig till rätt sida av klassrummet var jag på säker plats. Det som jag möjligen kunde oroa mig över var att få syrebrist mellan skratten, och självklart att bli veckans offer under omröstningen à la Robinson på fredagslunchen. Så mycket internt så jag ska inte ens försöka blanda in dig, stackars läsare, som gått miste om detta.

Den här  vill jag i alla fall bjuda på och skrattar själv så jag kiknar:

"ÅRETS FILM: 'Big Rune in Switzerland'
Finns att hyra på busskiosken i Bjurholm under hyllan 'Lokala godbitar' (observera den lilla ordvitsen, Carro som alltid hade en snickersbar i fickan)."

Tillägg: Ingen tror än i denna dag att Carro har varit tjock. Upp till bevis!

Visst är det härligt att minnas tillbaka och le. Och att allt finns nerprintat är helt fantastiskt. Jag ska ta och läsa detta verk av mästarna. Hoppas inte Namme vaknar av skratten.

Det är i alla fall sol.

Vaknade i natt alldeles sjöblöt och med snor som skrek "jag vill ut". Det gör mig verkligen galen. Jag hatar förkylning. Mest av allt. Men det blir träning ändå. Det är ju faktiskt sol ute. Perfekt dag för uteträning.

Snor och sånt.

Förkylning, förkylning, förkylning. Inte bra. Inte alls bra. Planen var att tvätta fönster och sen ha uteträning imorgon. Fönsterplanen skjuts på, men träningen vill jag verkligen till. Är ruggigt taggad. Som alltid. Jag gillar att umgås med vildarna. De må ge mig skavsår i öronen och hjärtat i halsgropen ibland. Men det hör till.

Londonträffen idag var mycket trevlig. Och hur kan man inte länga tillbaka till det här?

 

Snor och sånt stör mig. Men en god natts sömn kan ibland göra susen. Jag hoppas på det.

Godnatt!

MAXI - the place to be.

Jag stod i kön. På MAXI. Som vanligt. Med korgen i handen i väntan på min tur. Och då plötsligt händer det. Mannen bakom mig börjar helt ogenerat att vissla på melodin av alla melodier, Öppna Landskap. Jag blev glad i hela själen och nynnade med för mig själv. Sedan ser jag något som man bara ser på film. Kvinnan i kassan viker ihop en bunt pengar i en tygpåse och kastar in den i ett rör som suger upp den. Ni vet som dammsugarna på träslöjden i skolan. Svisch. Och där försvann tygpåsen med pengar. Jag var tvungen att följa resan upp i taket och såg ett virrvarr av rör.

Ja, det är bara att konstatera. MAXI is the place to be.

Ordförande T styr upp.

Fick just ett samtal från Ordförande T med glada besked. Vi vet vad vi kommer ha att göra nästa vår. Mest troligt. Än så länge håller vi lite låg profil, men jag vet, innerst inne.

Te, scones och Londonfotografier hos Lovisa om en timme.

Dagens fråga lyder:
Vara ambitiös och cykla i regnet med regnställ eller skona förkylningen och åka bil i klänning?

Än så länge, inget beslut taget. Vi ser väl.


Flaggan upp för muschodling!

Om det händer att jag vaknar med ont i halsen och möts av regn när jag drar upp rullgardinen blir jag mindre peppad på att göra något kreativt av dagen. Detta hände imorse. Halvkul. Jag har inte orkat klä på mig än och näsan är täppt.

Fast kanske är det just en dag som denna som jag ska bli Kreativa Kvinnan och göra något trevligt inomhus.

Appropå inget, så en skribent för
VK hade idag mustaschodling som "Irriterande 2" vid sidan av sin krönika. Jag kan inget annat än att tycka raka motsatsen. Jag hissar flaggan för muschodlingen. Galet konstig idé och vem drar inte på smilbanden åt lite ansiktshår som på vissa känns helt malplacerat? Själv skickade jag just iväg en röst på Magnus Wislander. Klart det är värt en femma för att få se mer av.


Nähäpp.

Nej, det vill sig inte. Och nu försvann ljudet. Jag måste kontakta min personliga datatekniker. Tror att jag kan ha installerat något som jag inte borde ha gjort. Jag säger ju det, jag kan inget om det här. Datorer och sånt, du vet.

En kort fråga även: Vad hände just hos grannen? Som från ingen stans började det dunka musik på högsta volym. Jag menar verkligen högsta. Dunk, dunk. Knappt en minut efter hördes några röster och festen verkar ha dött. Va? Vad hände? Ska man svida om till partyklänning och gå över och kika, eller vad?

Jag är förvirrad, lite arg och inte trött.

Datorhaveri och jag blir arg.

Kan inte sova, som vanligt. Läste igenom den lilla dagbok som författades under klassresan med 9F. Tänkte ta mig en nostalgitripp tillbaka till den underbara tiden och se filmen som skapades, men av oförklarlig anledning funkar den inte. Jag blir arg. I såna här lägen önskar jag att jag kunde något om något (datorer).

Ett försök till. Vill så gärna se! Det är nog en av de bättre filmer som skapats.

Dunderträning och skavsår.

Dunderträning ikväll igen. Som alltid på tisdagar. Jag gillar tisdagar. Då får vi vara helt för oss själva. Det är faktiskt otroligt givande (om än varmt i hallen utan luftkonditionering). Det kommer att bli många skruvar ner i gropen nästa helg. Pepp, pepp! Blir mest troligt ett läger i augusti också. Jag följer mer än gärna med mina små vildar.

Tog en promenad efter träningen och det var faktiskt väldigt skönt med lite lätt duggregn nu och då. Fick skavsår under fötterna och skäms lite eftersom det bevisar hur länge sen det var jag använde springskorna ordentligt. Illa. Har inte varit på gymmet på flera, flera veckor. Det är ju så tråkigt. Det sämsta jag gjort i mitt liv är att lägga ner min egen träning. Kanske man får göra ett litet gästspel till helgen. Åh, det vore så kul. Men skrämmande.

Dagens bästa: Middagen. Ibland skulle jag nästan vilja utse mig själv till mästerkock. Ibland.

Dagens nödrim.

Jaha, så vad ska man göra idag då? Nästa projekt blir nog att plåstra om skavsåret och ta en promenad. Kanske ner till uni. Skulle vilja veta hur det gick på sista tentan. Är den månne rättad?

Kan H&M sluta skicka kataloger till mig med en massa fina kläder? Förstå att det inte finns ett öre över att spendera. Den åker rätt ner i tidningsinsamlingen (okej, efter att ha ögnat igenom den och gråtit en skvätt).

Just nu spelar Laakso/ Peter Jöback "Italy Vs Helsinki" i P3. Jag konstaterar att dagens nödrim får bli "Let's go to Milano". Vem uttalar Milano på det sätt som P Jöback gör i denna textrad? Oklart. Jag skulle gärna åka till både Milano och Helsingfors. Vilken dag som helst! Men inte idag, för idag ska jag ta en promenad.

Tur att man har så mycket att göra...


Inget intressant idag.

Kollar lite SM i Gymnastik och peppar inför Sundsvall. Vill fortfarande ha tag i filmen, Perfect Body. Verkar helt omöjligt. I övrigt, inget intressant. Jag sov bort hela morgonen. Inte så otippat kanske. Träning ikväll och det är väl det enda roliga som händer denna dag.

Regn också. Det ger i alla fall lite gröna löv.

Hur får jag tag i filmen Perfect Body?!

Så var den här dagen till ända och jag är inte så sliten som man skulle kunna tro. Modevisningen gick bra. Det tycker jag vi kan säga. Och nästa gång går det ännu bättre. Mer folk än väntat och våra tjejer fick fart på publiken när de dansade. De var hur duktiga som helst på att dansa och även på att vara servitriser och plocka fram och bort. Som vanligt, med andra ord. Vilka stjärnor!

Dagens efterlysning: Vart får man tag på filmen Perfect Body (Medaljens Baksida) med Amy Jo Johnson i huvudrollen? Den gick varm på gympaträffarna för sisådär tio år sen och jag vill verkligen införa den till mina tjejer, men den går bara inte att få tag i! Belöning till den som kan ge tipset som avslöjar gömstället.

En rolig anekdot om när Ida en gång skulle försöka få tag på ovan nämnda film och ringde till en videoaffär och ställde frågan; "Hej, du har du perfect body?" Kan misstolkas, vilket det också gjordes och killen blev generad. Haha, those days, ändå.

En hel stad för mig själv.

Söndag morgon, åtta trettio. Ensam ner för svingen. Helt underbart faktiskt. Vilken skön känsla. Det var som att jag hade hela staden för mig själv. Tidig söndag morgon, det är alltså tricket.

Idag var det "the final" bruduppsättning. Marre var så duktig så och mitt huvud fick beröm av juryn när det visades upp för bedömning (vilket var lite läskigt, tre människor som stirrade i min hårbotten). Sen fick jag ett  "swim&sun"-shampoo och det är ju bara helt perfekt. Hon är så snäll och söt.

Ikväll är det modevisning som gäller och redan om två timmar börjar allt bestyr. Hur hamnade Tränartrion att styra upp hela kalaset? Oklart. Men det ska bli väldigt kul. Dags att styra!

Shemale eller va?

Heja Sverige. Det förstod väl vem som helst, att The Ark inte skulle vinna. Men jag sa ändå åtta eller tio. Vad blev det, sjutton? Och vad hände med låten som vann? Man? Kvinna? Nej, jag dömer inte. Jag bara frågar. Hur som, det var rosa kavajer, det var trummor, det var helvitt, det var flygvärdinnedans, det var flipp, det var flopp. Allt man kan begära. Så jag är nöjd. Och maten var god och det var gott med en öl. Sen orkade jag bara inte med allt folk. Nej, jag är inte trött. Inte alls faktiskt. Mer less. Att hänga där två helger i rad är inte, inte, inte acceptabelt. Ska det vara något så ska det vara Summer Cinema med stjärnhimlen över sig och Medelhavet för ett nattbad. Snart sticker jag.

Nu måste jag nog sticka till sömns, trött eller ej. Pigg och fräsch som brudmodell imorgon. Jag är peppad.

Det är en liten värld.

Världen är liten. Detta påstående bevisades än en gång igår när det kom fram att killen som ställde till med förra helgens kalas är någon min familj känner mycket väl. "Vad hette din morbror sa du? Det är ju min pappas barndomsvän!" Låt mig skratta. Det var otippat.

Fikaförsäljning avklarad imorse. Och det verkar som att det blir en del folk på modevisningen imorgon, så jag måste hem och baka ännu mer fika. Sen blir det hockey och schlagermiddag. Måste få upp värmen lite så jag kan svida om till klänning. Givetvis klänningskrav, det är det alltid på våra schlagerkvällar.

Heja Ola och gänget. Eller? Ja, man måste väl heja på Sverige i alla fall.

Två frågor.

Två ytterligare frågor för dagen:

1. Hur kan det vara konst att
kissa inför publik? Enligt min åsikt är det enbart otroligt vidrigt och jag undrar om denna konstform verkligen är nödvändig? Nej, tack! Kissa på toaletten, vidriga människa.

2. Vem vill veta hur man blir Ola Salo? Va? Jag förstår inte riktigt. Varför skulle man vilja se ut så? Oklart.

Ibland blir man inte klok på världen.

Paolo spinner på i CD-spelaren och jag gillar honom mer och mer för varje varv. Bra köp! Första jäsningen klar för bröden. Ska bli spännande att se hur de blir. Utbakningsdags!

CD delivery.

Fortfarande huvudvärk. Hur kul känns det då? Kul i alla fall att CD-skivorna jag beställt kom redan idag. Jag gillar båda. Bra köp. Idag ska jag baka bröd och diverse annat. Den fina gula blomman har dött så jag måste köpa en ny. Pysseldag med andra ord.

Dagens fråga: Varför ser man alltid ut som en åttaårig pojke när man har nyklippt lugg? Luggen som sådan är fin, men den ser ändå alltid ut att tillhöra en åttaårig pojke när den är nyklippt. Why?

Och förresten, "Anonym", en gratis kopia av Skördedrottningen, tack!

Boktips, tack.

Boktips? Jag behöver en bok att läsa. Funderar på Jane Eyre för att ligga lite före till hösten. Hej ambitiös. Annars vet jag inte. Hur vet man vad som är en bra bok? Framsidan? De få raderna där bak med utdrag från recensioner som såklart alltid rosar och överöser superlativ? Tips, tack!

Glömde att köpa en Cosmo idag. Det som var min plan. Hade velat ha en nu. Under täcket, ner på kudden, med en Cosmo i handen. Insupa allt viktigt magasinet har att dela med sig. Såsom tricket att göra om en strandklänning till en partyoutfit eller hur man får brännan att fastna på bästa möjliga sätt. Kort och gott, livsnödvändigheter. Helt ärligt, jag vet inte riktigt varför jag gillar den där tidningen, men det är någon slags eskapism. Att få låtsas att jag inte är jag och att här inte är här.

Det får bli säng utan litteratur. Kanske lika bra. Mitt huvud dunkar och illa mår jag.

Roomservice, please.

Förutom att ha filosoferat om cyklar och längtat efter skivor (jag beställde två) har jag idag även handlat, fått ordning och reda igen (tack gud, jag hatar stökighet), duschat helt oprovocerat (ibland händer det), bakat mockarutor och avundats Ebba von Sydow som hade besök av Roomservice och fick ett jättefint vardagsrum.

Ja, det var väl ungefär det och lite till. Nu ska jag njuta lite till av RENT och sen är det läggdags. Tidig lunch med Soffe imorn och sen ska håret färgas.

Godnatt.

Music maestro!

Så mycket musik jag vill ha. Så mycket pengar det kostar med mycket musik. Så lite pengar jag har som ska räcka åt annat som tydligen är viktigt. Just nu känns mat och tak överskattat. Just nu, sa jag. Kanske inte om en sekund. Som lojal mot min syster i musikbranschen är jag en av de få människor i världen som inte har ett nedladdningsprogram. Jag skulle ha varit lite mer olaglig och haft lite mindre samvete. Fast å andra sidan gillar jag att ha the real stuff, med omslag och allt.

En cykelhistoria.

Vi bor i en cykelstad, tror jag. Cyklar hit, cyklar dit. Alla cyklar. Jag cyklar. Det är inte alls kul att bli omcyklad. Okej, om det är en såndär frän cykel med en massa växlar. Växlar som ändå fryser på vintern, tänker jag och blir skadeglad. Att sedan få cykla om själv. Det är grejer det. Susa och trampa runt, runt, runt. Som barn gör på deras yttepyttesmå cyklar med stödhjul. Eller på en trehjuling.
     Min trehjuling var rostig efter att ha ärvts av tre äldre syskon. Originaltramporna var ett minne blott och var ersatta av stora träblock. Defekter till trots, hade vi mycket kul, trehjulingen och jag.
     Efter träblocken kom BMXen och den blå med limpa. Återigen arvegods. Otroligt coola, båda två. Envis redan då minns jag den tuffa kampen efter att ha plockat bort stödhjulen. Ilska, tårar och uppgivenhet. Men att slå ur underläge är alltid härligt och när det väl funkade var lyckan total.
     Tiden då det cyklades runt kvarteret (antingen lilla eller stora rundan) i flera timmar var fordonet lila. Så även hjälmen, med fjärilar. I den lila med fjärilar tog vi våra egna cykelkörkort. Uppkörning och lite teori. Utbildning är viktigt och det kunde ibland gå fort med hojjen. Då måste man ha koll på säkerhetsutrustningen.
     När körvanan var inne följde ett till arvegods, en grön med Spice Girls-klistermärken som prydde ramen. En gång skjutsade vi varandra, halkade på frosten och svor vid våra liv att inte berätta för våra mammor. Man ska aldrig riskera att förlora sitt cykelkörkort.
     Spice Girls försvann och cykeln likaså. Högst på önskelistan stod en mountainbike med flera växlar. Den blå skönheten tog mig fram i ur och skur, över bron på fem och så långt jag ville. Men efter kalla vintrar blev den mer eller mindre livsfarlig. Det spelar ingen roll om man minns allt från cykelteorin, när utrustningen frysit til is.
     Och nu står den senaste här, utanför på gården, Helkama. Fungerande broms, fram och bak, cykelkorg när så behövs och inga växlar som ställer till med problem. Ibland blir hon omcyklad, men för det mesta susar hon och tramporna går runt, runt, runt. Precis som träblocken gjorde på den rostiga trehjulingen.
     En cykelhistoria bör alla få ha.


Kottpassning.

Dagen började trött med att min kropp praktiskt taget vägrade kliva ur sängen. Kanske var det för att jag inte kunde sova igår, kanske var det för att kroppen visste att det stod presentation på schemat. Oklart. Hur som, den kom upp till slut och presentationen gick bättre än väntat. Var även intressantare än väntat att lyssna på alla andras presentationer. Ganska bra dag, med andra ord.

Vi tränade i en bastu ikväll och tjejerna diskuterade vilka av deras släktingar samt husdjur som skulle ha trivts i den mer eller mindre tropiska temperaturen. Sen kämpade de som djur, som alltid. En gammal idrottslärare kom förbi och han kände faktiskt igen mig efter tio år. Kunde till och med mitt namn och undrade om jag skulle träna gymnastik i all evighet.

Nu sitter jag och barnvaktar småkottarna. Inte så ansträngande efter att ha fått den äldsta kotten i säng. Han har energi som ett vindkraftverk en blåsig dag. Inte konstigt att han somnar på studs när han väl bestämt sig att han druckit nog med vatten, läst lagom många sagor och frågat rätt dos frågor.

Lite, lite skolarbete att förbereda inför morgondagens seminarie. Sen måste vi skaffa en hobby! Det är ju snart slut!

En perfektionists jakt på VG.

Nu är jag verkligen och nosar på mållinjen av den här kursen. Dock känns det lite som att jag kommer att stupa just, just innan. Presentationer är inte min favorit här i livet och en sådan har jag imorgon. Hellre skrift än tal för min del alltså. Må hända att jag drabbas av skrivkramp ibland, men en gammal lärare sa en gång att jag är som en ketcupflaska; det går lite trögt i början när jag ska skriva men sen kommer allt på en gång. Som tolvåring tyckte jag mest att hon var konstig men idag håller jag med om metaforen.
     Hur som, det där med talet har aldrig varit en favorit. Som jägare efter de lite ädlare betygen kan jag inte bara luta mig tillbaka på det som kommer ur ketchupflaskan och ner på papper. Här krävs båda delar. Skrift och tal. Och som perfektionist ut i fingertopparna sätter jag ibland fler käppar i mitt eget hjul än banar en säker väg till framgång.
     Perfektionistens tillvägagång för en bra presentation borde vara ett väl förberett och inövat tal. Det har jag trott länge. Men! Härom veckan blev jag motbevisad. Av mig själv. En snabbt ihopkastad presentation visade sig vara botemedlet mot nervositet, då det inte fanns något perfekt att leta i papperet framför. Improvisation och ledighet var ett tvång.
     Så, perfektionistens väg till VG är alltså att inte förbereda sig för mycket och våga improvisera. Det enda knepiga med den taktiken är ovissheten just innan. Den kan göra så att jag stupar. Den kan göra så att jag inte får annat än bara nosa lite på mållinjen.

Fingers crossed!

Så börjar veckan.

Det är inte så kul att börja veckan med en tenta som förmodligen inte gick så bra. Det är inte så kul att behöva trampa i nerförsbackar. Däremot är det ganska festligt att dricka kaffe och äta bullar från NK som lite plåster på såren.

Så börjar min vecka. Kort och gott.


What went wrong?!

Vi vaknade imorse. Tittade på varandra. Brast ut i skratt. Ställde oss frågan "What went wrong?" Hamnade på den konstigaste av tillställningar igår med massor med folk och öppen bar. Kul var det, men otroligt otippat. Kan inte annat än skratta.

Slitnare än slitnast idag och vi ska iväg på roadtrip och träffa bebisen. Vilket strålande första intryck vi kommer att göra på det lilla livet. Sen blir det pad thai och genomgång av gårdagskvällen.

Säger bara oj, oj, oj.

Goddag.

Goddag bloggen.

Förmiddagen har varit lång och trevlig och lite effektiv också. Har städat och grejat, ätit lång och mysig frukost och även hunnit med att läsa kontaktannonserna. Precis det som en lördagmorgon borde innehålla.

Som vanligt denna månad är vädret åt alla håll på en och samma gång. Det är molningt men lite soligt. Blåsigt men lite lä ibland. Varmt på rätt ställe men iskallt på fel. Jag vill hur som helst ut till vår mysiga stuga och väntar på att käre mor och far ska ringa.

Ring, ring, bara du slog en signal!

Ännu ett mästerverk till samlingen.

Fääärdig! Nu ska jag bara iväg och skriva ut detta mästerverk (ännu ett till samlingen).

Jag och frisyren stick ut ett tag. Hej!


Bröllopsfrisyren.

Så här fin är jag i håret idag. Och det inte för att det är fredag. Och det hör inte till vanligheten. Mitt stackars platta svall har tur om det får se en hårborste ett par gånger i veckan. Men har man en frisörvän som behöver övning är jag inte den som är den att ställa upp med min hårbotten och tillhörande strån.



Efter en lunchpaus är det nu bara avslutning kvar på den berömda uppsatsen. Sen ska det firas med fika!

Blått i bloggen!

Nu är det blått i bloggen och jag har bara 500 ord kvar på uppsatsen och där ska avslutning ingå så det är nästan som klappat (Joxo, det betyder att jag kommer och hälsar på er på kontoret idag). Kommer till och med ha tid att städa idag. Fantastiskt. Jag är ganska glad idag måste jag säga.

Jag sänder en vinkning till mina vänner och alla som jag känner och önskar er en trevlig fredag!

KÖTTA!

Nu är Larret i Göteborg och laddar upp inför tävling. Den här staden har aldrig känts tråkigare och jag känner mig lite ledsen över att inte vara med dem. Men sånt är livet. Jag håller tummarna och hoppas att de köttar mer än nånsin för då blir det bannemig final för de duktiga tjejerna!

Jag är i alla fall fin i håret idag. Lockig. Jag vill ha lockigt hår. Nån gång vill jag ha lockigt på heltid en tid.

Glad i hågen (håret) ska jag nu skriva ihop det sista på min uppsats och sen ska det banne mig firas.

/Tjejen med "inte det minsta uns självfall"

Miserabel kvinna.

Inget Göteborg i helgen. Otrevliga människor i telefonväxlar är det värsta jag vet och det är nästan så jag vill skylla att det inte fanns biljetter på den där sura kvinnan. Hon ljög säkert för att hon själv är en miserabel person utan vänner och familj.

Nåja, det blir mer tid att skriva uppsatsen, vilket för övrigt går hur dåligt som helst. Känns dock väldigt tråkigt att missa tävlingen. Jag håller i alla fall tummarna för Larret. Heja, heja!

Panik, lite lätt.

Jag börjar känna lite lätt panik nu. Jag har bara idag på mig att skriva uppsatsen. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om. Hjärnan går på högvarv men lyckas inte komma fram till något. P a n i k.

Och inget bröd har vi hemma. Jag ska nog äta risgrynsgröt till frukost. Fast inte riktigt än. Först måste, måste, måste jag komma på ett "thesis statement". Eller? Jag börjar nog bli lite hungrig.

Det lutar åt tvåan, sova!

Snart dags att stänga butiken. Jag vill bara dela med mig lite från dagen;

1. Upptäckte att mina favoritskor i världen har gått sönder. Det är hål, hål, hål och hål i sulan. Deppigt.
2. Gabriella gav mig en jättefin tröja som hon själv blivit less på. Jag gillar den skarpt!
3.
Sarah Jessica Parker är min favorit för idag, så fin, så fin, och jag saknar Sex and the City.

Det var allt jag ville dela med mig av.

Alternativen nu är:
1. Komma igång med uppsatsen.
2. Sova.

Det lutar åt tvåan, så, godnatt!


Svar på tal!

Svar på tal: Hej signaturen "Joxo", filmen omnämnd i tidigare inlägg är "The Usual Suspects" ("De Misstänkta" på svenska). Jag skulle dock vilja, till alla läsare, tala om att mina åsikter om denna film ändrats under analysprocessen. Hundra minuter segt, ja, första gången man ser den. De där fem minuterna som var bra lyfte faktiskt filmen rejält, när de fått smälta in. Mitt tips: se filmen, men se till att du har tid att se den en gång till. Det ska nog jag göra.

När vi ändå är inne på filmen. Idag var det redovisning och det gick faktiskt bättre än väntat. Jag var lugnare än vanligt och vart allt snack kom ifrån är oklart. Nu är det i alla fall gjort och det känns skönt. Dags att bita i nästa morot som lyder "Comparative Essay", men först ska jag bita i en nypa powernap.

Ack, ack.

Huvudvärk och dåligt humör. Ja, de går väl lite hand i hand de där två. Filmpresentation och litteraturseminarie imorgon. Är jag klar med något? Nej. Vill jag göra det? Nej. Vill jag sova? Ja.

Vad vill du?

Skrattkramp.

Gårdagskvällen blev av det trevligare slaget måste jag säga. När vi hade tagit oss igenom dimman som blev av grillarna som rykte in kunde vi gotta oss i ett underbart berg av mat. Efter det väntade två efterrätter, precis som det ska vara. Vi hann med en hetsig omgång "Med andra ord" och massor med skratt. Det var länge sen jag skrattade så mycket så jag fick kramp. Underbart roligt.

Även roligt att mina vänner igår bestämde sig för att komma och hälsa på mig på Cyprus i sommar. Åh, det ska bli så trevligt!

Matberg genererar i diskberg. Ja, precis. Det är bara att hugga in då.