Ett brev till Herr Vinter.
Hej Herr Vinter!
Idag var du riktigt bra. Du var solig, kall och frisk. Precis så som jag gillar dig. Din snö glittrade så fint och din vintriga luft var underbar att andas in. Du var lagom temperatur, cirka åtta grader under nollstrecket. Det är så jag gillar dig. Du gjorde mig glad och jag hade en trivsam stund att lapa din vackra vintersol. Du är välkommen att stanna hela februari. Snälla, gör det.
Med vänlig hälsning
Din Vän - när du är som du var idag.
Idag var du riktigt bra. Du var solig, kall och frisk. Precis så som jag gillar dig. Din snö glittrade så fint och din vintriga luft var underbar att andas in. Du var lagom temperatur, cirka åtta grader under nollstrecket. Det är så jag gillar dig. Du gjorde mig glad och jag hade en trivsam stund att lapa din vackra vintersol. Du är välkommen att stanna hela februari. Snälla, gör det.
Med vänlig hälsning
Din Vän - när du är som du var idag.
Störigt.
Jag är trött och har ont i huvudet. Trots en avslappnande och skön eftermiddag. Vad störigt.
Festkommittémöte.
Jag trodde att jag inte levde när jag vaknade imorse. Det är sant. Det var som om jag bara vaknade på låtsas. Så trött var jag. Tvingade mig ur sängen och tjugo över åtta cyklade jag till Ica, som inte öppnade förrän nio. Grät inombords men försökte vara stark och cyklade till MAXI (i alla lägen...). Något skeptisk, på grund av lite tidspress och mycket trötthet, satte jag igång ett bullbak. 96 bullar senare duschade jag och cyklade till uni för möte med Festkommittén. Vi åt lunch, jag bjöd på nybakat och så planerade vi såklart den stora festen.
Nu ska jag iväg och simma med motti. Typiskt att jag duschat idag. Jag som inte ens gillar att duscha. Men simma och bada bubbelpool, det gillar jag.
Nu ska jag iväg och simma med motti. Typiskt att jag duschat idag. Jag som inte ens gillar att duscha. Men simma och bada bubbelpool, det gillar jag.
Blir det en liten femlugg?
Idag håller vi en liten tumme för att N kommer hem med femlugg! Gör hon det har jag lovat att bära Excel-svettbandet varje dag. Det är ett livsfarligt vad.
Tvätt och andra uppdrag.
När man tvättar så vill man inte bara att tvätten ska bli ren. Den ska bli torr också. Hemma på vår gata i stan, där blir tvätten aldrig torr. Den kommer ur tvättmaskinen i ett dyngsurt tillstånd och har man lite för mycket tvätt i tumlare alternativt skåp kan man säga hejdå till torr tvätt. Det är rätt störande.
Förutom att tvätta så ska vi strukturera upp vår kurs idag. Vi börjar med lite förarbete så som att köpa/låna/kopiera litteratur och fixa så vi kan skriva tentor här istället för där. Sedan ska jag på hemligt uppdrag nere på stadens torg. Kvällen bjuder på gym, träning och fika hos motti. Men, jag ska bara tvätta färdigt först, som Alfons Å skulle ha sagt.
Förutom att tvätta så ska vi strukturera upp vår kurs idag. Vi börjar med lite förarbete så som att köpa/låna/kopiera litteratur och fixa så vi kan skriva tentor här istället för där. Sedan ska jag på hemligt uppdrag nere på stadens torg. Kvällen bjuder på gym, träning och fika hos motti. Men, jag ska bara tvätta färdigt först, som Alfons Å skulle ha sagt.
Ha en fin tisdag!
Essemess.
Igår fick jag ett SMS som verkligen gjorde mig glad. På-riktigt-glad. Glad som inte bara är för stunden. Utan som håller länge, länge. För att det är på riktigt, riktigt. Tack. Kram.
Tanten som INTE är med i Koldioxidens Vänner.
Idag fick jag höra, av en tant som hytte med näven:
- Bilar på tomgång ska man inte behöva se! Det finns motorvärmare!
Varvpå jag svarade:
- Näe... Ehh... Jaa...
Det var inte ens min bil som gick på tomgång. Och jag tycker lite synd om tanten som på sin alldeles för tidiga morgonpromenad (klockan var bara halv sju!) inte hade bättre för sig än att vara bitter. Kanske hade hon ätit en citron till frukost. Kanske hade hon en sten i skon. Det kan man inte så noga veta. Men ett som är säkert är att hon INTE är med i Koldioxidens Vänner.
- Bilar på tomgång ska man inte behöva se! Det finns motorvärmare!
Varvpå jag svarade:
- Näe... Ehh... Jaa...
Det var inte ens min bil som gick på tomgång. Och jag tycker lite synd om tanten som på sin alldeles för tidiga morgonpromenad (klockan var bara halv sju!) inte hade bättre för sig än att vara bitter. Kanske hade hon ätit en citron till frukost. Kanske hade hon en sten i skon. Det kan man inte så noga veta. Men ett som är säkert är att hon INTE är med i Koldioxidens Vänner.
Skämt, frågetecken.
Så här var dagen:
Till att börja med fick vi samtala med en lärare som undrade om vi fick panik när vi hörde ordet adverbial och verkade tycka att distanskurs inte betyder läsa en kurs på distans, så som vi definerar det. Vi gick därifrån som frågetecken. Irrade in på biblioteket och köpte hutlöst dyrt kaffe.
Tog en sväng förbi en karta och irrade sedan vidare till lektionssalen. Självklart kom vi indundrande lite för sent. Av introduktionen gick sedan fem minuter åt för folk att förstå vilken kurs de läste. Vad är problemet? Läser du till lärare eller inte? Följande tio gick åt till att höra en killes klagomål på kursupplägg eftersom han jobbar samtidigt och kanske inte skulle hinna med båda. Ursäkta, men har du inte förstått att du har anmält dig till en heltidskurs? Någon var även noga med att påpeka att hon läser 200%. Okej?
Vi fick sedan veta vilka böcker vi ska och inte ska använda. Lärorikt och spännande. En tur i biblioteket väntade, men inte för oss. Bibliotekarien undrade om inte vi skulle gå med och det enda jag fick fram var: "Nej, det ska vi inte." Vi skulle ju inte.
Var detta bara ett stort skämt?
Åt en dyr och salt lunch och konstaterade att vi hade kört 22 mil enkel väg för att få veta att kursen vi ska läsa verkar helt värdelös. Vi skakade hand på att inte åka dit något mer, utan köra vårt eget race på distans och det känns bra. Skönt att veta att vi inte missar något.
Till att börja med fick vi samtala med en lärare som undrade om vi fick panik när vi hörde ordet adverbial och verkade tycka att distanskurs inte betyder läsa en kurs på distans, så som vi definerar det. Vi gick därifrån som frågetecken. Irrade in på biblioteket och köpte hutlöst dyrt kaffe.
Tog en sväng förbi en karta och irrade sedan vidare till lektionssalen. Självklart kom vi indundrande lite för sent. Av introduktionen gick sedan fem minuter åt för folk att förstå vilken kurs de läste. Vad är problemet? Läser du till lärare eller inte? Följande tio gick åt till att höra en killes klagomål på kursupplägg eftersom han jobbar samtidigt och kanske inte skulle hinna med båda. Ursäkta, men har du inte förstått att du har anmält dig till en heltidskurs? Någon var även noga med att påpeka att hon läser 200%. Okej?
Vi fick sedan veta vilka böcker vi ska och inte ska använda. Lärorikt och spännande. En tur i biblioteket väntade, men inte för oss. Bibliotekarien undrade om inte vi skulle gå med och det enda jag fick fram var: "Nej, det ska vi inte." Vi skulle ju inte.
Var detta bara ett stort skämt?
Åt en dyr och salt lunch och konstaterade att vi hade kört 22 mil enkel väg för att få veta att kursen vi ska läsa verkar helt värdelös. Vi skakade hand på att inte åka dit något mer, utan köra vårt eget race på distans och det känns bra. Skönt att veta att vi inte missar något.
En morgonhälsning. Kors i taket.
Efter fyra härliga timmars sömn sitter jag nu här, okristligt tidigt, och knaprar på en macka och dricker kaffe. När var jag uppe så här tidigt senast? Försöker lista ut vart första lektionen är. Tappade just ut en massa papper på golvet. Inte bra för mitt morgonhumör. Eller bara humör. Frukosten är i alla fall god och när den är islängd ska jag iväg. Vi styr kosan (Mettes bil) mot Miun och hoppas på det bästa. Jag har i alla fall laddat upp med non-stopmuffins, om det blir en kris utav något slag.
Ha en bra dag. Jag är själv lite tvek till min.
En regnskog på mitt skrivbord.
Vet du förresten. Den blev klar. Och den blev inskickad. Men regnskogen ligger kvar på mitt skrivbord. Innan jag fått det slutgiltiga betyget kan jag inte riktigt tro att den är klar och därför inte slänga allt. När jag på riktigt kan läsa något i stil med "Du är Godkänd", då, då kommer jag att tro på det. Då ska jag fira med ett "woho" och att gå till pappersinsamlingen. Men tills dess ligger regnskogen alltså kvar på mitt skrivbord.
Pärlor som gör att man smälter.
Samtal mellan en Pärla och en Farmor och en Farfar.
Pärlan: Farmor, jag vill gå upp och leka, för där kan man leka radio på cykeln.
Farmorn: Vet du, det är dags att åka hem nu. Spring och hämta din lillebror istället.
Pärlan tar fart i hundraåttio...
Pärlan: Liiiiillebrooor! Kom min lillebror, vi ska åka hem. Lillebrooor!
Farfarn: Nej, han ska stanna här med mig.
Pärlan: Nej, han är min lillebror. Vi ska hem nu.
Och sedan följde en bamsekram från Pärlan till Minipärlan.
Åh, vad gör man om inte smälter som smör i solsken när man ser en sådan kärlek mellan två bröder som knappt har en gemensam längd på en-å-tio.
Hämnddrömmen.
För några nätter sedan drömde jag att jag hämnades. Jag vaknade och var ganska nöjd. Inte för att det egentligen spelar någon roll, då jag värderar hämndobjektet lägre än en hund och vem bryr sig om att hämnas då, men det var en fin dröm i alla fall.
Det var allt jag hade att berätta idag. Resten är ointressant och vardagen är ointressant. Ha en fin söndag. Vädret här hos mig är i alla fall bra och jag har lovat mitt sunda jag att jag ska gå ut på en promenad. Vi får väl se vad soffliggaren säger. Hon verkar ha tagit över världen på senare dagar.
Det var allt jag hade att berätta idag. Resten är ointressant och vardagen är ointressant. Ha en fin söndag. Vädret här hos mig är i alla fall bra och jag har lovat mitt sunda jag att jag ska gå ut på en promenad. Vi får väl se vad soffliggaren säger. Hon verkar ha tagit över världen på senare dagar.
Viktig info!
Hepp! Vet du vad som hände igår, som jag glömde förtälja!? Mot slutet av träningen, mitt i all iver och trots att jag var så trött så att jag höll på att svimma drog jag på med en rondat-flickis efter att ha meddelat tjejerna att det var varvet ut. Vet inte vad som tog åt mig. Det var nog avundsjuka av att se dem kötta och jag bara passar och passar. Gött var det i alla fall.
Inatt sover jag i huset. Imorgon är det lekdag. Då gäller det att vara i form. Godnatt!
Inatt sover jag i huset. Imorgon är det lekdag. Då gäller det att vara i form. Godnatt!
Tid att sätta punkt. Tråkigt.
I tisdag fick jag veta att det var ytterst lite som skulle korrigeras i uppsatsen. Idag är det fredag och jag har inte gjort allt än. Jag skäms lite. Men planen är att göra klart allt idag och skicka in för den slutgiltiga bedömningen. Finally! Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att sätta punkt för den här kursen.
Det känns skönt att sätta punkt. Så som jag tävlat (och tvivlat) mot (på) mig själv. Men när jag väl sätter punkt känns det även tråkigt. Hejdå bra kurs. Hejdå bra lärare. Hejdå bra klass. Hejdå bara. Vad tråkigt.
Det känns skönt att sätta punkt. Så som jag tävlat (och tvivlat) mot (på) mig själv. Men när jag väl sätter punkt känns det även tråkigt. Hejdå bra kurs. Hejdå bra lärare. Hejdå bra klass. Hejdå bara. Vad tråkigt.
Lugnet efter stormen.
Efter att jag hetsbrödbakat (och glömt att sätta på fläkten, med påföljden att brandalarmet gick), sprungit mig svettig och trött på löpbandet, pumpat lite på några maskiner, haft två timmar träning där det var maxfart även för Coaches (med påföljden ett slag i ansiktet och ett sår på fingret för mig) så känner jag nu lugnet efter stormen. Jag tappar upp ett bad, ska skruva upp Norah Jones på högsta volym. Och njuta.
Lugnet efter stormen. Skönt. Men jag gillade stormen, förutom brödbaket.
Lugnet efter stormen. Skönt. Men jag gillade stormen, förutom brödbaket.
Vad vill radioprogrammet?
Det radioprogram som för tillfället sänds i P3 ger mig nästan ännu mer skavsår i öronen än Idol-Amandas förskräckliga röst. Vem bär ansvaret för att det går ut i etern?
Vad vill hon säga?
Dagens fråga.
Nu har jag inte riktigt lyssnat på hela texten i Idol-Amandas låt, eftersom jag försöker så gott jag kan att hålla för mina stackars öron så de ska slippa det väsande och skrikande oljudet, men vad vill hon säga egentligen? Det enda jag snappar upp är "money makes the world go around", "what goes up will (must, vad hon nu sjunger) come down" och "do you love me".
Vad pusslar vi ihop det här till? Vill hon sälja sin kärlek? Har hon kastat upp något som hon väntar på ska komma ner? Eller är dessa välkända fraser helt enkelt bara ett PR-trick för att sälja detta väsande och skrikande oljud?
Nu har jag inte riktigt lyssnat på hela texten i Idol-Amandas låt, eftersom jag försöker så gott jag kan att hålla för mina stackars öron så de ska slippa det väsande och skrikande oljudet, men vad vill hon säga egentligen? Det enda jag snappar upp är "money makes the world go around", "what goes up will (must, vad hon nu sjunger) come down" och "do you love me".
Vad pusslar vi ihop det här till? Vill hon sälja sin kärlek? Har hon kastat upp något som hon väntar på ska komma ner? Eller är dessa välkända fraser helt enkelt bara ett PR-trick för att sälja detta väsande och skrikande oljud?
Bekännelsen.
Jag har en sak jag måste bekänna. Det kan tyckas puckat eller något naivt, men varje gång jag läser Cosmopolitan tror jag att allt är möjligt och att jag kan göra precis vad som helst. Och då menar jag inte hetsbanta eller bli en sexgud, vilket varje omslag skyltar med. Nej, jag menar mer karriärsmässigt. Jag tror att jag kan bli precis som dem. De i tidningen. Och då menar jag, återigen, inte de på omslaget. Nej, jag menar de riktiga.
Efter jag lagt ifrån mig tidningen undrar jag alltid; så, kan jag? Och idag har jag bestämt mig för att jag kan. Klart att jag kan. Jag tänker och jag ska. Så, jag erkänner, Cosmo ger mig pepp.
Efter jag lagt ifrån mig tidningen undrar jag alltid; så, kan jag? Och idag har jag bestämt mig för att jag kan. Klart att jag kan. Jag tänker och jag ska. Så, jag erkänner, Cosmo ger mig pepp.
Igår och idag.
Igår skrev jag många halvfärdiga blogginlägg som aldrig publicerades.
Igår gjorde jag motvilligt köttfärspaj.
Igår fick jag glädjande besked angående uppsatsen. Jag hoppar och studsar inombords.
Idag köpte jag doftljus som luktar äckligare än äckligast.
Idag slängde jag pajen jag gjorde igår eftersom köttfärsen luktade dödare än dödast.
Idag fick jag massage. Mycket, mycket skönt.
Igår gjorde jag motvilligt köttfärspaj.
Igår fick jag glädjande besked angående uppsatsen. Jag hoppar och studsar inombords.
Idag köpte jag doftljus som luktar äckligare än äckligast.
Idag slängde jag pajen jag gjorde igår eftersom köttfärsen luktade dödare än dödast.
Idag fick jag massage. Mycket, mycket skönt.
Och så en massa, massa mer. Men vem bryr sig?
En trött redaktion.
En hälsning. Redaktionen är trött och less på C-uppsatsen. Väntar även otåligt på viktigt mail. Kan inte förstå vad det är som tar sådan tid och hoppas att mailet, när det väl kommer, inte innehåller alltför hårda ord. Matkommittén har gått med på att göra köttfärspaj och kan tyvärr inte dra sig ur. Damn it.
Så går det till i vanliga fall.
Så här går det vanligtvis till när det skrivs uppsats på just den här redaktionen;
Själva komma-igång-processen är något utdragen. En mening hit, en mening dit. En käck inledning kanske kan tillverkas vid ett rätt tidigt skede. Men då ska vi ha tur. Slutsträckan består av långa dygn med lite sömn och stress-press-skrivande. Uppsatsen blir klar just precis när den måste (ja, den måste ju) och lämnas in. Den betygssätt, fås tillbaka, ögnas möjligen igenom, läggs till arkivet. Punkt. Stor fet punkt. Där tar det slut.
Men nu!
Nu ska här omarbetas och fixas och grejas för att något ska bli riktigt, riktigt klart. Aaah! Det är kaos på redaktionen. Folk springer hit och dit och papper flygger, pennor vässas. "Vi har aldrig varit med om liknande" meddelas från en någorlunda samlad medarbetare.
Fortsättning följer...
Själva komma-igång-processen är något utdragen. En mening hit, en mening dit. En käck inledning kanske kan tillverkas vid ett rätt tidigt skede. Men då ska vi ha tur. Slutsträckan består av långa dygn med lite sömn och stress-press-skrivande. Uppsatsen blir klar just precis när den måste (ja, den måste ju) och lämnas in. Den betygssätt, fås tillbaka, ögnas möjligen igenom, läggs till arkivet. Punkt. Stor fet punkt. Där tar det slut.
Men nu!
Nu ska här omarbetas och fixas och grejas för att något ska bli riktigt, riktigt klart. Aaah! Det är kaos på redaktionen. Folk springer hit och dit och papper flygger, pennor vässas. "Vi har aldrig varit med om liknande" meddelas från en någorlunda samlad medarbetare.
Fortsättning följer...
Ingen personligpromotiondag.
Här sitter en liten ostbåge med iskalla fingrar och plitar ner superlativ, fyller i skolor, meddelar tidigare arbetslivserfarenheter och klickar i rutor som matchar. Till arbetsgivare som inte kommer att anställa. Rörande jobb som kommer att tillsättas någon annan. Dålig taktik. Men idag var verkligen inte dagen som passade för Personlig Promotion.
Fryser arslet av mig i denna ständigt kalla lägenhet och funderar konstigt nog på att gå ut på en promenad för att få upp värmen. Va? Var det någon som förstod det där?
Nej, tacka vet jag soliga dagar med Hatten.
Fryser arslet av mig i denna ständigt kalla lägenhet och funderar konstigt nog på att gå ut på en promenad för att få upp värmen. Va? Var det någon som förstod det där?
Nej, tacka vet jag soliga dagar med Hatten.
Vad äckligt.
Usch. Det är äckligt att skriva Personligt brev. Jag rent ut sagt avskyr att ställa mig in hos folk. Idag. Är ingen. Bra dag. Punkt. Utropstecken. Whatever.
Hejdå dumma distanskurs.
Men va? Den här distanskursen verkar inte alls vara som jag trodde. Det håller ju absolut inte! Om det är som det verkar säger jag hejdå till den dumma kursen och får lite lätt ångest över vad våren ska innehålla. Uh. Det känns som att jag simmar motströms och allt känns allmänt: nej.
En sko.
Jag har en sko. Precis, en sko. Dess forna partner gick bort (notera ordvits) i höstas. Det fanns inget vi kunde göra. Detta skopar var en favorit i alla lägen. Jag blev ledsen när det stod klart att det var över. En sko mister livet, man skulle kunna tro att den andra ryker med i sorg, men så är det inte. Vänsterskon lever än. Jag har inte hjärta att slänga bort den. Tänk om jag någon gång blir enbent! Då kommer skon att komma väl till pass.
Jag har alltså en sko. En fin liten sko. Det är en stövel, för att vara exakt.
Jag har alltså en sko. En fin liten sko. Det är en stövel, för att vara exakt.
En surprise. Till mig!
Ikväll hade Coach H med en surprise till mig. Ett träningslinne! Åh, jag blev så glad och det var så fint och så skönt. Nu kan vi vara likadana när vi svettas av att snurrar saltos och frivolter och allt vi nu gör. Fint, fint. Piff och Puff i alla lägen. Klart de ska vara likadant klädda.
Ibland kan man tänka.
Ibland kan man tänka så här: Jag ska äta lunch med B. Och så helt plötsligt står tresamheten i en gemensam provhytt och så har man bestämt sig för att köpa två par byxor. Lyckans dag var fastställd när Elsie fick sina vinglas. Sedan kunde redaktionen tänka: Powernap. Pizzabuffé. That's it? Ibland kan man tänka så. Hur kan man då veta att man egentligen kommer ta sista bussen hem och innan dess hinna besälla en Cosmo? Det är oklart. Men det är bra. Och en fredag blev en bra fredag. Jättebra fredag. Heja, heja!
En fredag.
Trevlig väckning, även idag. En morgonpromenad med lite ärenden arbetade upp aptiten. Nu är jag faktiskt vrålhungrig. Ska snart möta upp B för en tidig lunch. Sen är det allmänt känt Klubbdag på H&M. Interesting. Eftermiddagen fortsätter med pizzabuffé med klasskompisarna. Och öl ska vi dricka, för vi har faktiskt skrivit en c-uppsats. Deru. Trevlig helg!
Träningträningträning.
Kort och gott vill jag än en gång påpeka att JA, jag blir på bra humör av träning. Känslan av att själv maxa på i en handvolt-frivolt är obeskrivligt underbar och jag trodde nog inte att det skulle gå att ersätta den känslan när jag la min dräkt på hyllan. Men JO! Det går. Att passa sig helt slut på handvolt-frivolt och se gymnast efter gymnast kämpa mot sitt mål är fan i klass med känslan av att köra själv.
Du, det finns faktiskt inget bättre i hela världen. Inte för mig i alla fall.
Inatt jag drömde något som...
...gjorde mig så förbannad! Jag skulle upp till en övervåning (exakt vilken är lite oklart) och åkte ovanpå en hiss. Vilket var både en märklig och obehaglig upplevelse. Jag kom på att jag glömt min dataväska på nedervåningen så jag sprang ner för en läskig spiraltrappa. Jag ser en brud närma sig min väska och ropar "nej, den är min, jag ska just hämta den!" Och vad gör tjejen? Hon tar väskan!
Arg som ett bi kastar jag mig över henne. Hon är helt dum i huvudet och vägrar släppa. Jag trycker ner henne på golvet och där stannar vi. Där stannar drömmen jättelänge. Hon ligger på golvet med en hand på väskan. Jag trycker ner henne med en hand runt hennes löjliga handled och den andra på väskan.
Konstig dröm. Och den sög liksom musten ur mig. Ända tills mitt väckningssamtal. Då blev morgonen mysig och så mycket bättre. Frågorna återstår dock; vad betyder drömmer och vem var idioten som inte kan skilja på ditt och mitt?
Arg som ett bi kastar jag mig över henne. Hon är helt dum i huvudet och vägrar släppa. Jag trycker ner henne på golvet och där stannar vi. Där stannar drömmen jättelänge. Hon ligger på golvet med en hand på väskan. Jag trycker ner henne med en hand runt hennes löjliga handled och den andra på väskan.
Konstig dröm. Och den sög liksom musten ur mig. Ända tills mitt väckningssamtal. Då blev morgonen mysig och så mycket bättre. Frågorna återstår dock; vad betyder drömmer och vem var idioten som inte kan skilja på ditt och mitt?
Dagens länk.
Dagens länk. Jag skrattar. Inte bara åt filmen, men åt en hel del sjukt roliga kommentarer. Jag har undrat det förr och jag undrar det igen; vad är det för fel på folk? Nu tror jag att jag vet! Folk har tappat det glada barnasinnet. Såklart. Vad skulle annars vara anledningen till konstant bitterhet och humorbefrielse?
"För vi har vårat glada barnasinne kvar! Så har ni erat glada barnasinne kvar?"
Tips! Har du tappat ditt barnasinne och vill ha det tillbaka? Åk hit!
Tempoträningen.
Sjuk träning. I bra bemärkelse. Utan Puff vid min sida är jag alltid lite vilsen, men idag fanns det inte tid att tänka. Vilket tempo. Och helt plötsligt snurrade vi dubblar och vissa skruvade ett och ett halvt varv. Jag har slutat förvånas över vilka krutpaket de är. Jag är helt slut.
Biblioteket som inte var här.
Jag hade tänkt gå till biblioteket idag. Men sen kom jag på att det här biblioteket finns ju inte här. Då blev det inte av. Jag läser vid köksbordet. Och min dygnsrytm är skruvad. Och jag är på dåligt humör. Punkt.
Så blev den.
Så blev tårtan. Och den blev god. God var även lasagnen och sällskapet var trevligt. Isä fick födelsedagspresenter, blommor och en gratulationssång. En mysig liten familjesammankomst, men som vanligt är det någon som envisas med att bo söderut. Pärlorna stod i vanlig ordning för största delen show. Tack och hej.
Grattis på födelsedagen.
Far är rar. Idag fyller far år. Grattis far! Jag är i skärgården och ska baka en tårta.
Konflikt.
Så här var det, jag ska berätta.
Långt innan avresa gick jag ut till S för att knappa in rätt avresetid på motorvärmaren. Jag var välplanerad och hade med mig hälften av packningen då jag möttes av något som kunde vara en bil under något som såg ut som en snögrotta. Eftersom jag inte hade några vantar på mig valde jag att inte ta itu med problemet i denna stund.
Jag gick in, drack en kopp te, såg ett avsnitt Desperate. Mentalt förberedd högg jag tag i resten av packningen, klev i vinterskorna och drog på mig ett par vantar. Jag var ute i god tid och kände varken stress eller ilska. Jag skottade mig igenom snögrottan och fram kom en bil. Yes.
Efter en halvtimmes slit vred jag om nyckeln och S startade, där är den minsann trogen. Det var dock i denna stund som mitt vredesutbrott tog fart när jag insåg att S stod fast! Arg som ett bi gick jag ut och sparkade (hårt!) bort kringliggande snö. Inget resultat. Där spann däcken på en jävel till isfläck och så blev det.
S stod kvar. Jag gick in med all packning och fick sedan lift med min mamma som just slutade jobba. Just nu vet jag inte om det är isfläcken eller självaste S jag ligger i konflikt med. Men arg är jag (nog för att det börjar gå över lite nu, men ändå...).
Långt innan avresa gick jag ut till S för att knappa in rätt avresetid på motorvärmaren. Jag var välplanerad och hade med mig hälften av packningen då jag möttes av något som kunde vara en bil under något som såg ut som en snögrotta. Eftersom jag inte hade några vantar på mig valde jag att inte ta itu med problemet i denna stund.
Jag gick in, drack en kopp te, såg ett avsnitt Desperate. Mentalt förberedd högg jag tag i resten av packningen, klev i vinterskorna och drog på mig ett par vantar. Jag var ute i god tid och kände varken stress eller ilska. Jag skottade mig igenom snögrottan och fram kom en bil. Yes.
Efter en halvtimmes slit vred jag om nyckeln och S startade, där är den minsann trogen. Det var dock i denna stund som mitt vredesutbrott tog fart när jag insåg att S stod fast! Arg som ett bi gick jag ut och sparkade (hårt!) bort kringliggande snö. Inget resultat. Där spann däcken på en jävel till isfläck och så blev det.
S stod kvar. Jag gick in med all packning och fick sedan lift med min mamma som just slutade jobba. Just nu vet jag inte om det är isfläcken eller självaste S jag ligger i konflikt med. Men arg är jag (nog för att det börjar gå över lite nu, men ändå...).
Ibland går det bara inte.
Inte ens tanken på att jag ska upp och tvätta innan solen går upp får mig att sova. Nej, såklart inte. Den tanken har väl motsatt effekt. För flera timmar sen var jag startklar. För att sova. Men ibland går det bara inte. Den där tvätten lär ju inte bli av.
Den hösten blev den vår.
Ja, jag vet. Lite töntigt så där. Men efter den där hösten blev den liksom bara "vår". Dessutom är jag ibland en sucker för killar med sammetslen röst (men säg det inte till någon!). Vill tillägga att det egentligen är bättre om man inte tittar på honom. Så lyssna och njut och kom ihåg mitt erkännande, att jag faktiskt gillar den.
Vet inte.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen. Jag har lovat mig själv att inte börja med förberedelserna inför seminariet förrän på måndag. Så idag då? Kanske baka? Vet inte.
Hejdå julen.
Jaha, så har juleljusen återigen släckts och packats ner. Alltid med lite sorg i hjärtat. Vi ses igen om elva månader, pals! Förutom ljusbollen, den får hänga med ett liiitet, litet tag till. Det får den väl? Lite glad är jag i alla fall för att jag hittade nya gardiner till köket. Det sa "klick" när jag kom in på Expo, precis vad jag föreställt mig. Jag gillar Expo (eller Elsie gillar Expo, det är lite oklart).
Nu ska jag äta matvete, som jag inte alls vet vad det är utan köpte av ren nyfikenhet. Spännande! Väldigt spännande. Jag kan också berätta att jag ska äta wienerbröd och bubbelchoklad till efterrätt. Hör av dig om du vill veta något mer. Hejdå.
Nu ska jag äta matvete, som jag inte alls vet vad det är utan köpte av ren nyfikenhet. Spännande! Väldigt spännande. Jag kan också berätta att jag ska äta wienerbröd och bubbelchoklad till efterrätt. Hör av dig om du vill veta något mer. Hejdå.
Dagen av tid.
Idag är dagen av tid och därför såg jag två avsnitt DH till min väldigt sena frukost, med äckligt starkt kaffe, jag är fortfarande en rookie med min presskanna. Sen lockade jag mitt hår. Mest för att se om det verkligen tar en timme. Och det gör det (rookie även där)! Nästa projekt blir lite handling och städning och sånt.
Jag gillar dagen av tid. Det är bara jag och dagen och tiden. Skönt.
Jag gillar dagen av tid. Det är bara jag och dagen och tiden. Skönt.
Organiserat diskkaos.
This is what it's all about. Komma hem från en jättebra träning och inte behöva anstränga hjärnan. Jag ska diska, duscha och se på tv. Det känns finfint. Diska är prio ett. Det har varit prio inte-ens-med-på-listan senaste dagarna. Det blir dock inga vanliga diskberg när en sån som jag inte diskar. Nej, här snackar vi organiserat kaos. Tallrikar, glas och annat som prydligt står och väntar, liksom en armé. Vad hade du väntat dig?
And away.
Sådärja. Nu är den ivägskickad. Den lille uppsatsen. Nu går det inte att göra mer förrän alla kommentarer från slutseminariet regnar in. Med tanke på 70%-seminariet lär det ju vara en del, men det är absolut en senare fråga. Nu ska jag iväg på skäms-men-jag-är-ändå-nöjd-över-att-ha-skickat-in-något-kaffe.
Have a good one, det ska verkligen jag ha!
Passoooopp!
Passopp! Det pirrar nästan lite i magen nu. Snart, snart, snaaart är det dags att klicka på "skicka". Jag skäms nästan lite över ordbajset och hoppas att det inte ska lukta i alla fall.
Explosion!
Snart exploderar jag!
Nu har vi tampats hela dagen, uppsatsen och jag. Nu är det bara yttepyttelite kvar att skriva. Och så tar det såklart tvärstopp. Vad sa de egentligen om kodväxling och att vara mångkulturell? Allt föll plötsligt ur min hjärna. Måste hitta det illa kvickt. Tiden går ju inte bakåt precis.
Nu har vi tampats hela dagen, uppsatsen och jag. Nu är det bara yttepyttelite kvar att skriva. Och så tar det såklart tvärstopp. Vad sa de egentligen om kodväxling och att vara mångkulturell? Allt föll plötsligt ur min hjärna. Måste hitta det illa kvickt. Tiden går ju inte bakåt precis.
Funderingar från en bil.
Köra bil lämnar rum åt många tankar. När jag körde hem undrade jag följande;
1. Om ett djur dör, saknar man det då lika mycket som en människa? Jag har ju bara minnet av eremitkräftan Elon som kröp ur sitt skal. I ärlighetens namn grät jag en skvätt när det begav sig, men idag har jag väldigt svårt att förstå hur man kan värdera ett djur liksom en människa. Tanken växte fram när jag körde förbi en dam med en sprättig hund. Absolut inte så att jag hade tankar på att köra över hunden, men den var så sprättig, tänk om en olycka hade hänt?! Hur ledsen hade tanten blivit om hunden strykit med? Lika ledsen som om det hade varit hennes väninna?
2. Är det en bra låt som spelas på radion om man helt plötsligt måste skruva ner volymen för att man hör ett konstigt oljud och tror att bilen är trasig? Bilen var inte trasig, som tur var, och jag väntade ett tag med att skruva upp volymen igen.
Det var vad jag funderade på nästan hela bilfärden. Det och lite till.
1. Om ett djur dör, saknar man det då lika mycket som en människa? Jag har ju bara minnet av eremitkräftan Elon som kröp ur sitt skal. I ärlighetens namn grät jag en skvätt när det begav sig, men idag har jag väldigt svårt att förstå hur man kan värdera ett djur liksom en människa. Tanken växte fram när jag körde förbi en dam med en sprättig hund. Absolut inte så att jag hade tankar på att köra över hunden, men den var så sprättig, tänk om en olycka hade hänt?! Hur ledsen hade tanten blivit om hunden strykit med? Lika ledsen som om det hade varit hennes väninna?
2. Är det en bra låt som spelas på radion om man helt plötsligt måste skruva ner volymen för att man hör ett konstigt oljud och tror att bilen är trasig? Bilen var inte trasig, som tur var, och jag väntade ett tag med att skruva upp volymen igen.
Det var vad jag funderade på nästan hela bilfärden. Det och lite till.
Lång kväll väntar.
It's gonna be a long night. Och nu fick jag lite ont i magen. Såklart jag ville ha feedback, men hur jobbigt är det inte att ändra en massa saker? I die. Trots sjukdom i huset måste jag kanske åka dit och skriva ut, för att bara ha saker på en dataskärm går verkligen inte.
Önska mig lycka till och håll tummarna för att jag inte dör på vägen.
Önska mig lycka till och håll tummarna för att jag inte dör på vägen.
Inte ensam, nej.
Jag är inte ensam. Inte ensam på kvarteret om att vara uppe vid denna sena timme. Precis rakt mittemot mig sitter en vaken själ vid något som verkar vara ett skrivbord. En skrivbordslampa lyser i fönstret, precis som min. I resten av lägenheten är det ganska mörkt. Två vakna själar i natten. Om jag ändå kunnat morse så hade jag blinkat över honom på en kopp te.
Snart går dock jag och benvärken och lägger oss. Då får han bli en ensam själ i natten.
Snart går dock jag och benvärken och lägger oss. Då får han bli en ensam själ i natten.
Kroppsdelarna gör lite ont.
Jag har lite ont i mina kroppsdelar. Förkylningen sitter fortfarande i och det blev en hel del passning ikväll på träningen, som för övrigt var en väldigt bra träning för att vara årets första. Min stackars lilla kropp är inte nöjd över frånvaron från gymmet och nästa vecka är det jag som köper ett gymkort. Här snackar vi inte nyårslöfte à la bli sundare och hurtigare (vem orkar bry sig om sånt?) utan mer vara snäll mot de stackars lederna så de slipper värk.
För tillfället sitter jag och skriver, uppsats också. Nähä? Som lite pepp och motivation har jag hängt upp en lista över saker jag får göra när jag är klar. Längst ner på listan är en glad gubbe som ska få mig att tro att "söka jobb" är en rolig aktivitet. Who knows? Det kanske det är!
Baka bullar ska jag minsann också göra när tiden är inne.
För tillfället sitter jag och skriver, uppsats också. Nähä? Som lite pepp och motivation har jag hängt upp en lista över saker jag får göra när jag är klar. Längst ner på listan är en glad gubbe som ska få mig att tro att "söka jobb" är en rolig aktivitet. Who knows? Det kanske det är!
Baka bullar ska jag minsann också göra när tiden är inne.
Rapport från UB.
Jag...
1) Är snorig.
2) Har inga näsdukar.
3) Tycker synd om killen framför, som nyss lämnade sin plats.
4) Undrar, på grund av ovanstående, om killen-som-just-gick tänker hämta näsdukar åt mig.
Situationen får mig osökt att tänka på Lotta på Bråkmakargatan.
Lotta snorar och snörvlar (likt mig själv i skrivandets stund).
Tant: Har du ingen näsduk, du?
Lotta: Jo, men den lånar jag inte ut till folk jag inte känner.
Ikväll är det dags igen.
Ikväll gör jag det här igen. Åh, jag längtar. Nice ass, förresten! Tack.
Blåbärssoppa.
Jag äter blåbärssoppa från Riitan Herkku. Den smakar inte alls socker. Bara blåbär i soppform. Jag har hört att blåbär är väldigt bra på alla sätt och vis. Undrar om Riitan Herkkus blåbärssoppa är lika bra på lika många sätt och vis? Det är oklart.
Är alla mammor tankeläsare?
Mammor har en tendens att läsa tankar. Och visserligen bloggar, vilket förklarar en del av beteendet; "vill du ha med dig en matlåda?", "jaha, så var du trött i lördags?", "jag hörde att..." och så vidare. Men var det någon annan som uppfattat att jag under gårdagen var extremsugen på chips av något slag, men för trött för att orka köpa det? Efter besök hos föräldrarna kom jag hem med blåbärssoppa, julmust (vad vi kallar det i min familj lämnar vi osagt då det kan anses stötande) och chips!
Visst är det lite underligt? Är alla mammor tankeläsare? Min är det i alla fall.
Visst är det lite underligt? Är alla mammor tankeläsare? Min är det i alla fall.
Ett Phoebe-citat.
För att citera Phoebe:
"If you're alive, you answer your phone!"
"If you're alive, you answer your phone!"
Ur fas.
Jag är ur fas. Ur fas. Testing, testing. Är det något som fungerar? Snor- och värkproduktionen är i full gång. Men hjärnkontoret verkar ha brunnit upp. Väldigt olägligt. Eller så kanske det är precis det, det är. Lägligt. Men du vet, det ordnar sig ju alltid. Alltid ordnar det sig. Men man måste ändå få klaga lite fram tills det är ordnat. Det är en rättighet man har.
Jag ska inte sova nu, utan skriva lite. Det är ju vettigt. För det är ju vettigt.
Jag ska inte sova nu, utan skriva lite. Det är ju vettigt. För det är ju vettigt.
Jag är kär.
Jag är kär.
Men vilken pangkväll!
Vilken kväll. Igår alltså. För vissa slutade det i misär och kramp, men tre tappra soldater krigade sig i alla fall ut på krogen. Krogen var ingen riktig krog, förmodligen på grund av för lite folk ute i svängen, så vi slog oss ner vid ett bord och skålade i drinkar och pratade om livet. Mamman var lite besviken på avsaknaden av dansgolv och klockan ett lyckades hon övertala oss att springa över gatan för att få dansa.
Vi var inte yngst på stället, om man säger så. Men vem bryr sig? Vätternvännen kläckte idén "dansa så fult som möjligt" vilket vi alla gick in hårt för. Vissa stunder stod vi bara dubbelvikta och skrattade.
En svettig timme senare köpte vi nattmat, sa hejdå till Vännen vid Vättern och begav oss hemåt för att hoppa i Ns säng. Sen avslutade vi kvällen med varsin kopp te och stängde butiken vid femtiden. Jag säger bara; Pang-kväll!
Vi var inte yngst på stället, om man säger så. Men vem bryr sig? Vätternvännen kläckte idén "dansa så fult som möjligt" vilket vi alla gick in hårt för. Vissa stunder stod vi bara dubbelvikta och skrattade.
En svettig timme senare köpte vi nattmat, sa hejdå till Vännen vid Vättern och begav oss hemåt för att hoppa i Ns säng. Sen avslutade vi kvällen med varsin kopp te och stängde butiken vid femtiden. Jag säger bara; Pang-kväll!
Elsie gillar vinglasen.
Vaknade tidigt och mådde sämre än en Kune som flygit in i en vägg. Uuh. Somnade om och sov bort värdefull tid som skulle tillägnats borden och måsten. Vaknade senare och flög ur sängen, vilket ledde till major headrush, och snöt mig sedan i ungefär tio minuter (värt att tilläggas: det lät som en elefant, på riktigt!).
Efter att ha blivit lite mänsklig ringde jag lite samtal, skummade i böcker och begav mig ut på mission "leta vinglas". Vinglasen var slut, men kassörskan försäkrade mig om att de kommer tillbaka. Jag blev glad och Elsie (pensionären som bor i mig) kläckte kommentaren "vilken tur, de är ju så himla fina". De är fina.
Tre rutor är inte ikryssade på att-göra-listan och av oförklarlig anledning är de alla uppsatsrelaterade. Försöker speedskriva nu, men du ser ju hur bra det går.
Ikväll vankas pizza och sen utgång. Trevlig helg!
Nice.
Det här har vi suktat efter under kvällen. Nu blir det av. Nej, inte nu. Men i sommar. Bonjour la Côte d'Azur! För övrigt mår jag dåligt och har ont i stora delar av jag. Utöver det är jag rädd ända in i själen för min uppsats. Jag måste sova.
Den döda linjen dras om en vecka.
Nu börjar jag på riktigt bli lite rädd. Inte panikslagen, det fick jag ju klart för mig att jag inte får vara. Men lite rädd är jag. Om exakt en vecka dras den döda linjen och då är det över eller under som gäller. Eller framför eller bakom. Jag vet inte. Men antingen eller, i alla fall. Klart att det är skrämmande.
Har lite tid nu innan det är dags för fiskmåslunch. Ja, jag ska ju givetvis inte äta fiskmås till lunch, utan äta lunch med fiskmåsarna. Det är nästan så att cirkeln sluts, men bara nästan.
Har lite tid nu innan det är dags för fiskmåslunch. Ja, jag ska ju givetvis inte äta fiskmås till lunch, utan äta lunch med fiskmåsarna. Det är nästan så att cirkeln sluts, men bara nästan.
Är jag boven?
Efter många och långa funderingar blev jag helt plötsligt boven i det hysteriskt roliga (i mina ögon) dramat. N är i viss mån hatisk och funderar på hämnd medan jag själv skrattar rått.
Skål och godnatt!
Skål och godnatt!
Vi borde inte få.
Skål, säger jag och Roomie, för dumma saker man lovar när man är på lyset! Vi tar ett glas vin och skriker i en kudde. Och sen blir det ett avsnitt Desperate.
Nämen hoppsan!
Hoppsan! Se vad man kan halka in på och som stjäl en massa tid. Men oj, vad jag skrattat här för mig själv. Vilken jävla resa. När jag tänker tillbaka på sommaren 2005 så kan jag undra lite lätt hur levern fortfarande kan och vill vara min vän.
Kurskamrat, kom hem.
Distanskurs i Svenska. Har kikat över lite info och det känns ju som dödens dödstråkigt so far. Måste få hem min kurskamrat för lite pepp. Annars håller det inte. Deppigt att gå från den roligaste kursen till den tråkigaste. Och jag måstemåste boka in en resa till Cypern snart. Det har gått fem månader nu.
Post Christmas Depression.
"So maybe we can call it; Malin's Post Christmas Depression?"
Ja, det kan vi nog göra. Jag gillar inte när julen är över, för jag gillar julen. Och den här julen har gått så jättejättefort. Kan vi inte dra ut på det lite till? Jag menar, det är inget som motiverar mig att kliva upp tio över sju för tillfället. Men jag får tända ljusstaken i fönstret ett tag till. Det gör mig i alla fall lite glad. Måste börja förbereda mig mentalt inför den stora julutstädningsdagen. Mer jul, ge mig mer jul!
Ja, det kan vi nog göra. Jag gillar inte när julen är över, för jag gillar julen. Och den här julen har gått så jättejättefort. Kan vi inte dra ut på det lite till? Jag menar, det är inget som motiverar mig att kliva upp tio över sju för tillfället. Men jag får tända ljusstaken i fönstret ett tag till. Det gör mig i alla fall lite glad. Måste börja förbereda mig mentalt inför den stora julutstädningsdagen. Mer jul, ge mig mer jul!
Ett trivsamt sätt.
Gott nytt. Min nyårsafton var väldigt bra. I allra bästa laget faktiskt. Trevligt sällskap, mycket och god mat, gott vin, inte allt för äcklig skumpa (vem gillar egentligen champagne?), diverse årskrönikor, en vinst i Brainstorm. Bra kväll helt enkelt. Trivsamt sätt att fira in det nya året på.
