Ja, jobbveckan avslutades med 300 gäster och en trasig diskmaskin. You do the maths. I tre timmar vandrade vi omkring i ett diskfort inne i köket. Det var lite spännande, nästan. När Börje, vår man, kom och fixade jublade vi och började röja. Som sagt, 300 gäster. Hallelulja!

Men nu, nu bär det av mot nya äventyr och landet vars fotbollslag just tog EM-guld. Efter en noga planerad tvätt och entré i tvättstugan tjugo minuter innan bokad tid tog slut är nu det mesta klappat och klart. Eller, näe. Förresten. Det är det inte riktigt. Men det mesta står i alla fall uppradat och väntar på att packas. Sen, sen är det klart för start.

Hejdå Sweden och Hola Barssselåååna. Det kan inte bli annat än succé. Eller vad tror ni? Ja, vad ska man säga. Livet  l e k e r. På så många olika plan. En blomma bju ja på. Bloggredaktionen åker på semester nu, imorgon. Hejpa!

Har du tänkt på, att på morgonen när du vaknar så vet du egentligen inte hur det kommer att bli? Hur kommer det att vara och vart kommer det att sluta? Det vet man inte. Och det håller jag på att lära mig att leva med. Hittills är det ganska trivsamt. Det fungerar, helt enkelt, även om det egentligen inte är enkelt. Men vad är enkelt? Jag har valt att förenkla. Smart!

För övrigt vill jag veta varför Holland spelar med sorgeband. Hello? Och dessutom påpeka att jag föll pladask första gången jag hörde "Haben si pytt in der pann?". Håhåjaja.

Varför mår jag så otroligt illa? Ja, jag mår illa liksom. Kanske så illa så jag inte kan dricka en öl till kvällens fotboll. Och då är det ju faktiskt illa.

Jag är singel och kan göra precis vad jag vill, det är sommar och Sverige vann första matchen i fotbolls-EM. Tre mycket positivt laddade ting. Inte så svårt. Däremot glömmer jag lätt bort. Men allt som behövdes var att bli påmind. En fin vän påminde mig tidigare idag. Tack för det och tack vare det kan jag nu berätta om Grandma och Minis kryssning;

Måndag eftermiddag mötte vi upp våra medresenärer, hundratals gråhåriga, och gick i snigelfart ombord på Birka Paradise. Och vilket paradis! Började vårt äventyr med att kolla in hytten och fick första slängen av nostalgi över oss. Den andra kom när en finlandssvensk röst hördes i högtalarna. Åh, ljuva dialekt! Soldäck var första stopp och där trivdes vi bra med varsin Ragnar och sedan lite kalja i bastun med magisk utsikt.

Tidigare i veckan införskaffade jag mig livets kanske viktigaste klädesplagg; En byxdress. En svart liten godbit som får tiden att stanna och livet att kännas fjäderlätt. För att inte tala om hur mjukt och fint den smeker min kropp. Jag kan inte förklara min kärlek, men du vet, ibland klickar det bara! Vi är så rätt för varandra. Jag hade spanat lite i smyg och nu hände det äntligen. Helt underbart. Jag är lycklig med min nya kärlek. Men frågan är ju nu då; Kan jag bära byxdressen imorgon när jag ska ut och lyssna på Bandet (läs: jaga lammkött)?

Ja, som rubriken talar om så är jag ett pundhuvud. Ledig och lat dag i solen blev en flax- och fix- och flängdag istället. Det är ju helgdag imorgon! Typiskt då. Projekt ett blev i alla fall ganska bra så nu hoppas vi att det går vägen fortsättningsvis också.

Varför är förresten pundhuvud något dåligt att vara? Syftar det på valutan pund? Borde det inte i så fall vara något positivt? Att vara guld värd, liksom?!

Sluta sväva, nu måste det börja flängas!

Onsdag. Sommarlov. Öl och öl. Kvällssol. Brabättrebäst sällskap. Och så lite nötmix. Tack!