Jag är ingen Barbie, men färgklickar finns.

Jag är ingen Barbie. Jag har inte konstant blå ögonskugga och ett vitt leende. Barbiehänderna har jag dock, gymnastiktränad som jag är. Men inte ens de är för alltid och evigt. Vissa dagar är skitdagar. Kort och gott. Idag är en sådan. Igen. Inte på grund av omständigheterna egentligen. Mer bara på grund av humöret som inte går att styra.

Men så sitter jag och bläddrar mellan kanalerna på tv-apparaten och helt plötsligt dyker en välbekant nuna upp. Bo L. Det gör min dag. Trodde jag. När han säger "Plocka upp den som en korvring, som jag brukar säga" så inser jag att det gör min dag. Och så inser jag att livet ju är fullt av magi och färgklickar. Som det här höstiga trädet som finns på Ringis.
 

Igår var dåliga dagen.

Idag är en annan dag. Efter flera nätter av drömmar så saknar jag. Idag saknar jag. Aooutch. Om jag skulle få önska en enda liten, ynka sak så skulle jag önska mig en kram. En lätt och flyktig räcker. Men helst en som aldrig tar slut. Det är ju inge kul när saker tar slut.

Det är inte positiva dagen idag.

På rikt. Jag överväger att inte gå till skolan imorgon, för jag hatar att måsta säga "jag vet inte, jag kan inte" när det är min tur att läsa upp en mening. Ett undervisningssätt som jag för övrigt inte alls förespråkar. Vem har gjort sin läxa? Vem har förberett sig? Vem kan det här? Jag har gjort min läxa. Jag har förberett mig. Men jag kan det för fan inte ändå, så sluta fråga mig.

Idag avskyr jag det franska språket och saknar det engelska extra mycket. English in my heart. Från att ha pratat, läst, skrivit och använt i vardagen är det bara på noll nu. En språknörds bekännelse; jag saknar engelskan.

Föda for life.

Vad skulle jag vara utan havregrynsgröt? Svar: Konstant hungrig och kanske undernärd. Min vän havregrynsgröten gör mig sällskap till frukost, lunch och middag. Idag, det sistnämnda. I love havregrynsgröt.

Sitter med grammatikboken och gråter en skvätt. Dels för att jag känner mig värdelös och dels för att mitt huvud är tjockare än tjockast med snor blandat med grammatiktermer.

Snart är det tävlingskommittémöte, det vill säga jag och V ska träffas för att styra upp, och ännu mer saker kommer att ta plats i huvudet. Min fråga blir då om ett huvud kan explodera om det fylls med för mycket information och saker att hålla reda på?

Klagomål.

Idag får jag ont i magen bara av att titta på grammatikboken. Uh. Jag vill inte läsa mer franska. Det är för svårt och jag är för dålig. Att jag inte kan andas genom näsan gör ju knappast saken bättre. Klag, klag.

Vilken sjuk helg!

Började resan till gropen med att glömma att packa in min egen väska i bagaget. Hur kan man glömma sin väska? Sjukt. "Du skulle behöva en vuxen i ditt liv." Som tur var hade busschauffören gjort sitt jobb bra och min väska var med. Så, väl i hallen vid sjutiden var det bara att byta om och redan på fredagskvällen snurrade vi ett gäng dubblar. Sjukt. Natten mot lördag blev en night from hell för Coach M. Feberfrossa, värk i kroppen och ingen sömn. Sjukt, bokstavligt talat. Men det var bara att bita ihop, kicka igång lördagen med Esberitox och te och börja träningspasset.

Och vilket träningspass sedan. Fokus: dubbelvolt. Tretton av mina tjejer snurrade och Tompas alla sju killar. Bara ett varv är det alltså 40 volter. Och gymnasterna körde säkert minst 50 varv var. Ja, du ser ju, det är sjukt många volter på en enda dag. Och många riktigt bra också. Bästa lägret hittills, konstaterade Coach M och Tompa The Man.

Sjukt nöjd. Sjukt bra helg. Sjukt duktiga gymnaster. Sjukt härligt gäng. Men det har ju sitt pris och igår kväll kom migränen och idag rinner det ur näsan. Men vem bryr sig när vi har snurrat flera hundra bra volter under denna sjuka helg?!

Morgonens uppvaknande.

Kickar igång dagen med ett glas Esberitox samt en kopp te med Carmolis. Typiskt då.

Nu ska jag till MAXI. Sen blir det grammatik och litteratur ett par timmar. Och till lunchdags väntar ett kärt återseende. Fint, fint, fint!


Det blir en helg i tights.

Jag ogillar starkt att sitta som ett rönnbär och känna att jag vill gråta för att det bara snurrar för mycket. It sucks. Men. Nog om det. Nu över till något betydligt trevligare.

Helgen kommer spenderas i nedan visad lokal. Iklädd trikåer och omgiven av ett gäng jag verkligen tycker om, mina 16 grymma brudar och Tompa The Man och hans crew. Det känns lite ensamt att åka utan Puff och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas övertala den mansdominerande vuxna skaran att tvårummet fortfarande är tjejrummet. Hur som. Piff utan Puff. Tjejrum eller inte. Jag tror på en galet grym helg. Det brukar ju bli så.


Mer, mer, mer av allt!

Dagen är för kort! Timmarna räcker inte till. Och idag har jag verkligen utnyttjat dem. Glömde faktiskt bort att timmarna gick där jag satt i mitt bås på UB. Två och en halv bara försvann. Hann med ett pass Punch Out och sista minuten skulle vi bara slå, slå, sparka, sparka, non stop. Det var fantastiskt och jag föreställde mig ett litet huvud på mitsen. Jag vet inte om jag var mest trött i kropp eller själ efter det. Men ett som är säkert är att kroppen var ganska smidig idag. Jag blev glad. Hej spaggen, dig har jag saknat. Mer träning, mer tid, mer kärlek åt världen. Typ så.


Slowly but surely (och stark ska jag också bli).

Produkten och produktivitet.

Hur produktiv kan man vara en vanlig tisdag? Ja, idag har jag:

- Återberättat Rödluvan på franska utan att använda ordet rödluvan, vargen och mormor fler än en gång och utan att använda franskans tio vanligaste verb (typ).
- Litteraturseminariumat en français!
- Ätit lunch med en god vän och pratat om livet och dess pinsamheter.
- Hälsat på två andra goda vänner på deras jobb.
- Fått två magiskt fina mms (ägget rullade igång rejält!).
- Köpt mig fina grejer från favoritH&M.
- Pratat jättelänge i telefon med en fjärde god vän.
- Sett Produkten på SVT.
- Kommit ihåg varför jag åker till hallen och varför jag älskar mina grymma gymnaster (för att de är grymma, ju!).

Typ så produktiv har jag varit. Och lite till faktiskt. Men ovanstående var nog det viktigaste. Hur ska morgondagen se ut? Det vet bara framtiden. Och de som bor i Australien, så klart. Godnatt!


Banana Pancakes.

Idag stekte jag pannkakor till middag. Tröstpannkakor. Det kändes ju inte så kul.

Vi minns med alla våra sinnen.

Detta hände igår:

En räv hade gått och dött i min mun. Behövde snabb damage control och kastade in ett tuggummi. Ett med mintsmak. Det skulle jag inte ha gjort. Det påminde otäckt mycket om något jag upplevt kvällen innan.

Let there be morning.

Ny dag, nya tag, som en viss person brukar ha anledning att säga till mig lite nu och då (alltid med ett stort flin). Och det är ju så. Dessutom ska man inte alltid ta för givet att det kommer en ny dag där man får chans att ta nya tag. Efter en lång sovmorgon är jag med i matchen igen. Lite dåligt att sova så länge, men jag är ändå inte effektiv på morgonkvisten, så det spelar kanske ingen roll. Idag ska jag läsa fransk litteratur och träna bodypump. À bientôt!


Sex kilo morötter och en tedrickande grandma.

I love Larret forever in my heart. Så är det ju bara. Så himla mysmysmys det var igår då. Och sen blev det en galen Finlandsresa av det hela. Galet! Vad hände? Ja, ungefär följande hände.
 
- Jag är liksom lite trött.
- Vill du ha något? Vill du ha kaffe?
- Hmm. Näe, jag vill nog ha te.

- Åhgud, jag kan inte sluta. Kan ni fatta att vi typ har ätit sex kilo morötter bara sådär?!

- Jag såg honom. Tjejer. Baren. NU!

Jag förstår ingenting. Vad hände med reaktionen, paniken, paralyseringen, uppgivenheten? Jag förstår ingenting. Men vet ändå. För det är alltid samma. Alltid samma. Ge mig ett par ben att stå på. Ge mig! Allt är bara hittejävlapå. Jag kommer inte ifrån det hur mycket och ofta och fort jag än springer.

Men som sagt, I love Larret forever in my heart. Och det är i alla fall fint.

Zoo och Katt.

Både Zoo-kopp och Katt-kopp bredvid sängen. Då vet man att det inte är okej. Himmel.

Det är officiellt.

Ikväll var jag och min söta mutsi på bio och såg Patrik 1,5. Bio-tips! Väldigt sevärd och mysfaktor hög. Helt plötsligt dyker Bing-Bing upp. Vi skrattade. Vi skrattade mycket genom hela filmen faktiskt. Och ögonen fylldes med tårar ett par gånger också, känsliga som vi är. Sedan kan jag meddela att jag är officiellt kär i Gustaf Skarsgård. Det var allt för denna crazy fredagskväll. Godnatt!

I ärlighetens namn.

Okej, då börjar vi med att reda ut föregående inlägg. Jag erkänner, jag är varken politiskt engagerad eller kristen. Den enda jag har att tacka är ju så klart min Roomie för att hon kommer på den briljanta idén att köpa hem läsk och för att hon är trevligt sällskap i hemmet och gör att jag somnar på bra humör även om dagen eller kvällen varit dålig. Jag erkänner! För man ska inte ljuga.

Morgonen började i skräck då vi muntligt skulle sammanfatta en artikel. Hejdå muntliga uppgifter. I alla fall i dagsläget. Men nu när vi klasskamrater blivit goda vänner har vi bestämt att vi ska öva tillsammans under lediga former (läs: med vin och knytkalas). Resten av dagen blev en positiv överraskning och dagen avslutades med ett spontant besök på E-puben. Trevligt! Snart ska jag på bio med mutsi. Också trevligt. Och i ärlighetens namn känns det ganska skönt att filmen vi ska se är på svenska.



E-puben har god öl, men det slår ju inte riktigt denna upplevelse i Barca.

En NEJ-kväll.

Ikväll är en NEJ-kväll. Tonern i skrivaren tog slut. Jag har därför enbart de udda sidorna av det jag ska läsa till imorgon. Jippie yey. Sex timmar fransman kommer bli en prövning utan dess like. Je pense. Och sen då. Jag vill inte vara den med ansvar längre. Jag vill inte planera, tänka, fundera, fixa, ringa, kolla, köra fram och tillbaka med min bil, vara närvarande. Får jag lämna w.o? Sticka och dra. Bara lämna det åt någon annan. Ikväll vill jag det.

Men vad har vi lärt oss idag? Jo, suck it up and do it! Även om det är för ingen nytta eller uppskattning. Man gör det man ska göra och så är det. Lär er det, gott folk! LÄR ER DET!

Ikväll vill jag tacka Fredrik R för att han gjort så att vi lever i ett sådant välfärdssamhälle att ett hushåll som detta kan ha päronsoda hemma. Det gör det så mycket lättare att bita ihop. Och tack gud och jesus för att morgonen kommer och man får en chans till ett nytt humör och så.

Allt för mig. Nu ska jag, väldigt motvilligt, duscha.

Gör'et!

Dagens ledord: Suck it up and do it!
Så tycker jag att alla borde resonera.
Det finns faktiskt inga undanflykter. Så suck it up...



...and do it!

Svar på tal.

Om ni nu gått och undrat om min klasskamrat hade rätt.

Svar ett: Ja, det var ett sjukt roligt pass.

Svar två: Ja, det var en snygg instruktör.

Summa summarum: I love my life! Hur kunde det bli summan? Don't know. Det bara blev så. Jag blir så peppad på hela livet av att träna. Och jag tror att PT Dave skulle ha varit grymt imponerad av mina sparkar och slag. Eller?

Det här med att vara snygg.

När jag berättade för min klasskompis vilket pass jag ska träna ikväll fick jag två reaktioner: "Åh, det är jättekul" och "Åh, det är Snygg-Magnus som är instruktör". Jag vet inte vilken reaktion som gjorde mig mest glad.

Igår ägde följande konversation (på ett ungefär) rum:

- Han är inte så smart.
- Nej, men man kan inte få allt här i livet. Man kan inte vara både smart och snygg och då väljer jag faktiskt hellre snygg. Och ja, XX var bara en provomgång och där insåg jag att jag mycket hellre väljer snygg.
- Jag tänkte just fråga vad du tänkte där.
- Jag med.



Länge leve snyggheten! Vad skulle annars göra våra dagar?

Triumf: lysande framgång, seger, glädje, jubel, segertåg mm.

Igår sa Metros österländska horoskop "Gör ditt bästa" till mig. Det anser jag gällande även idag. Och alla andra dagar. Jag gör mitt bästa för att hålla ögonen öppna och huvudet i upprätt position. Så om man gör sitt bästa, slutar det med triumf då? Vissa dagar tror jag på det. Andra dagar inte, men då låtsas jag. För det verkar liksom ändå var det som det mesta går ut på. Antingen göra på rikt, eller låtsas, leva i en hittepåvärld helt enkelt. Det är vad vi kallar fantasy. Typ.


Morning!

Bara det.

Glöm inte det finstilta.


Jamenjust!

Imorgon tvättar vi nollsjunollnoll och sedan försvinner vi till fonetikens värld kring tio. Vi ser väl om vi blir så bekväma inne på biblioteket där vid tolvtiden att vi somnar i ett av båsen, vilket hände idag. Vi är alltså jag själv och mina hjärnceller. Vi är ett hårthårt arbetande team. Och nu måste vi sova. Nighty night. Eller som fransoserna säger - Bonne nuit! (Eller?)

Status. Läge.

Jag måste planera träning och laga mat. Helst av allt vill jag bara lägga mig på soffan och sova. Jag blev väldigt glad av att höra min systers röst idag. Det var status för stunden. Ungefär så är läget idag. Tack och hej.


Utan rolighet.

Alltså. Jag kan inte låta bli att döma den som skriver sina dokument i Comic Sans. Och i blått! Det är inte roligt någon stans. Engelskastudenten konstaterar att comic betyder rolig, lustig, komisk och franskastudenten meddelar att sans betyder utan. Vad säger det dig om vi lägger ihop ett plus ett? Jo, att Comic Sans inte är ett roligt typsnitt. Så sluta använda det, gott folk. Det är nästan en regel, man får inte använda det om man ska vara seriös.

Undantaget som bekräftar regeln är dock att det går utmärkt att använda sig av Comic Sans om man ska göra skyltar till sitt Mellanstadiedirro. Då är det faktiskt ett krav för att man ska förstå att det rör sig om ett seriöst dirro.

En spark i rätt riktning.

Det var lite uppgivet idag efter morgonens försovningsincident (mutsi, jag har tre klockor som skränar och lever om), den usla diagnosinsatsen och önskan om att få klappa katten. På MAXI la jag ner mjölken i fel vagn och den hembakta pirren* slängde jag i mig en tjugg** innan träningspasset som jag och Lainen skulle på. En feldag helt enkelt. Men så kickade en peppad instruktör igång Bodycombat och efter en timme var livet helt fantastiskt. Väldigt svettigt, men helt fantastiskt. Jag flaxade med armar och ben i luften och hade väl inte riktigt koll på sparkar och slag, men kul hade jag!

Sedan blev jag glad när jag kom på att jag igår blev kallad glädjespridare. Ombytta roller för en gångs skull kändes riktigt bra måste jag säga. Livet är fantastiskt och jag sparkar på i rätt riktning. Nu går tåget mot lite språkvetenskap och sedan sängvetenskap. Godnatt!



Här har vi den. Stugpyrren***. Är den inte fin, så säg? (Roomie får inte säga!)



*pirre = pizza
**tjugg = tjugo, som i minuter eller en tjugolapp
***pyrre = pyjamas

För vem går solen upp?

Är det fortfarande samma sol som går upp och ner varje morgon och kväll? Jag vet inte jag.


Mjau.

Dagar som denna skulle jag vilja ha en katt. Jag är ingen djurvän, men katter tycker jag om.


Vad är din diagnos?

Man kan ju börja veckan på ett lite bättre sätt än med ett "Helvete!" Jag var på gränsen till försovning. Slängde på mig kläder, trampade frenetiskt till skrivsalen, satte mig ner, slog upp det diagnostiska testet och kände att min diagnos kommer mest troligt att bli något i stil med: "Dummare än tåget. Tror hon att hon ska klara den här kursen? Stackars människa." Jag har nog en släng av koncentrationssvårigheter också. I alla fall utan frukost i magen och när jag bara flugit upp ur sängen. Mer än två timmar orkade jag inte ge det. Och jag skäms över att någon ska läsa igenom och rätta. Det är rent ut sagt pinsamt.

Måndag morgon började alltså på sämsta möjlig sätt, men nu försöker jag komma i lite mer harmonisk stämning med Norah Jones. Kaffet kokar och jag ska slå mig ner med grammatikboken. Det första på veckans skolarbete-att-göra-lista är nämligen plugga verb (med versaler och tre utropstecken). Vilken fantastisk vecka detta kommer att bli!


Den yngre generationen.

Samling med de små gympabarnen (jag har ju blivit med småttingar igen, vilket jag för övrigt bara älskar). Jag säger hej, undrar om alla haft en bra dag och berättar att min har varit toppen. Jag har städat och diskat och lite sånt. De flesta barnen i gruppen säger "usch, vad tråkigt" åt städ och disk. Alla utom en!

"Åh, jag gillar att städa och diska. Och baka!" säger den söta sjuåringen.
"Nämen! Vi har nog hittat en Malin två här" konstaterar Hanna.

Ja, minsann. Det finns Brees i den yngre generationen också.


Idag konstaterar studenten att...











...det är ett faktum: jag måste köpa en Haglöfs. Jag har ambitionen att vara en duktig student den här terminen. Eller, det är väl mer av ett krav för att jag över huvud taget ska klara av kursen. Och vart ska allt detta få plats? Precis, i en Haglöfs.





















London?!

London? What? Why god, why?! Vad ska nu vara min få-mig-själv-på-bättre-humör-aktivitet? Detta är inte acceptabelt. Plus att jag nog är lite på gränsen till ett freak. Men det är inget nytt.

Vi är inte störda, vi gick bara i 9F.

Underbara kväll. Så himla trevligt då. Gamla, goda vänner som åt och drack gott. Vi konstaterade att vi snart har känt varandra i tio år. Vissa kände sig äldre än andra och vissa uppfattas visst som 32 (inget gäller för undertecknad). Än en gång gick vi igenom båthusskrönan och andra händelser from the past. Vi såg våra fantastiska klassfilmer och jag blev glad ända in i själen. Ja, det blev vi alla faktiskt. Här ska definitivt styras upp.

Kvällens citat står undertecknad, som pluggar språk, för;

"Jamen, tänk dig en sten..."

Och frågan är ju, förstod han hur stentvättade jeans ser ut?

26316.

Vilka moderskänslor.

Jag mår dåligt av att titta på Idol. Men 26316 framkallar ju moderskänslor utan dess like. Jag vill ge honom en kram.


CHILL OUT.

Ibland händer det så mycket bra i livet på kort tid. Fredag kväll var, som bekant, vinkväll med goda vänner. Och en god kväll blev det. När samtliga var på plats kunde vi äntligen lämna matpratet och gå igenom livet. Viktiga frågor diskuterades och Steges pryda öron fick sig en och annan chock. Men det ska tilläggas att efter ett tag kom det både det ena och det andra ur den pryda munnen också. Är man bekväm med sällskapet, så är man. Sent blev det och det var väl inte mer än rätt, kan undertecknad tycka.

Hemma hos fiskmåsarna blev det en välbehövlig sovmorgon imorse för att sedan möta upp den hemflugna fiskmåsen Carro. Över lite kaffe hann vi gå igenom både den ena och andres skamfäckar. Javisst! Som om inte det vore glädje nog köpte undertecknad världens finaste skor. Love at first sight.

Trevligheterna går vidare och här sitter Bree i sitt nya Marimekko-förkläde och tar en paus i förberedelserna inför kvällens Dinner Party. Så himla trevligt då. Livet är en fest!


How To Be Dead och tillhörande plats.

Ni vet, viss musik är så sjukt kopplad till annat. Plats, tid, rum, person, stämning. You know. En av mina favoritlåtar i världen är Snow Patrol - How To Be Dead. Jag kan ha den på repeat länge och bara njuta, njuta, njuta. När den börjar i bilen lutar jag mig tillbaka och skruvar upp volymen på max. När jag cyklar och den kommer i hörlurarna trampar jag som aldrig förr. Och så känner jag välbehag. För att jag bara älskar låten och jag bara älskar den stunden då jag började älska låten. Det var lite drygt ett år sedan, tror jag bestämt.

Och det finns en plats på denna stora, runda jord som är den låten. För mig då, så klart. Det är inte riktigt platsen på bilden nedan, men nästan. Ett par hundra meter bort. Det går inte att förklara. Men det är en känsla. En känsla av att bara älska och känna välbehag. Lyssna!



Here we go.

Klick? Näe, inte riktigt. Vänta då. Klick? Inte nu heller. Men nu då? Klickförfaan!? Nepp.

Imorgon kväll blir det vinkväll med allt som hör till. Vi vet faktiskt exakt vad, för jag och Stege har skrivit en lista ikväll! Det kunde ju inte bli mer lägligt. Jag känner på mig att en fredagskväll i goda vänners lag kommer bli alldeles utmärkt. Skvaller och sällskapsspel. Choklad och speke (what?). Och så huvudingrediensen vin, så klart. När vi talar om goda vänner så vill jag förresten berätta för bloggen, internet, världen att min Roomie är en fantastiskt peppande vän. Raka rör och bittra sanningar. Men hon får mig i alla fall att skratta åt livet. Eller så skrattar hon bara åt mig? Jag vet inte riktigt. Jag skrattar i alla fall med henne (ibland åt henne). Nu Roomie, nu vet bloggen, internet, världen om det. Höhö. Godnatt säger jag nu, för nu ska jag sova. Jag ska träna imorgon. Tidigt hade jag tänkt mig. På rikt också.

Ensidig kost? Kan det hjälpa?


Jag har fått en ny vän.

Idag kom den riktiga kängan som sänkte mig till botten likt en sten. Grammatiklektion! Lost in space. Vilse i pannkakan. Rädd för livet. Himmel. "Ni kan väl alla regelbundna verb?" Kan jag? Kanske. Om jag får tjuvkika lite. Som ett brev på posten, bokstavligt talat, fick jag en avi som talade om att grammatikboken låg och väntade på posten. Tack Gud, eller Fredrik R, eller tomten, eller Le Petit Prince. Vem vet vem som bestämmer över sådana här fina sammanträffanden? Den lilla blå ska i alla fall bli min nya vän. Eller ovän. Jag hoppas på vän.




- Come and knock on our door.

- We'll be waiting for you! Men det var ingen hemma. Dagens bild;


Bättre och bättre dag för dag.

Sjukt nöjd. Från och med idag och fyra månader framåt: Stolt ägare av ett gymkort. Jag och Lainen slog våra rönnbärshjärnor ihop och tog bestämda steg mot att bli hurtiga människor. Vi irrade omkring där inne i gymmet och fastän allt folk och de stora ytorna är lite skrämmande tror jag att jag ska trivas. Idag hann jag till och med plaska i bassängen. Plaskplask! Jag har för övrigt redan sjuk träningsvärk. Mums. Svag idag, stark om någon månad?

Idag har jag även gjort något så skrämmande som att spela in mig själv när jag läste en fransk text. Hemska övning. Så mycket franska har min talapparat inte producerat sedan ägget skickades runt hos Chrisse varje måndag morgon. Soffe, du vet! Fyra år kan jag förtydliga för övriga. Jag vill liksom ställa mig i försvarsställning och förklara att jag vet att jag är sämst. Men varför? För att jag bara vill vara bäst, så klart. Idag insåg jag dock att det är lika bra att erkänna, jag är sämst. Jag gillar det inte riktigt, men då kan det ju å andra sidan bara bli bättre.

Temat för hösten; Bättre och bättre dag för dag!



Javisst!

Jag tror han kan allt.

Igår saknade jag det levande uppslagsverket A. Han hade definitivt kunnat reda ut alla frågetecken. Bättre lärare kommer jag nog aldrig ha.

Dubbelt upp (på berget).

Ja. Jamen precis. Det är ju så det ska vara, så som det var ikväll. Svettigt, minst sagt. Jag och T brottades om plats uppe på berget och snurrade ett överraskande stort gäng dubblar. Näe, vi behövde inte ens snurra dem, för det gjorde de själva. Och som om inte det vore nog så dansade underbara V omkring i hallen. De två timmarna lever vi på ett tag. Mums.


En sådan kan vara bra att ha.

Bara där och är och vips så säger man saker som man aldrig annars säger. Tack för det. Fin, som alltid. Nu ror vi och sen blir det Dirty Dancing. Javisst.

Men skyndarå.

Hur gör man? När gör man? Måste man?

Mina tänder var i alla fall i mycket gott skick och det firade jag med att äta chokladglass. Det fanns ungefär en sked kvar. Deppigt. Så jag tröstade mig med att äta en kaka också. Så nu är jag glad. Över att ha stillat sockerbegäret samt att mina tänder är finfina. Ljust och fint tandkött och så. Strålande!

Vagöru?

Gubben i lådan, gubben i lådan.
Vad har du för dig, sover du?
Kokar du kaffe?
Borstar du skorna?
Gubben i lådan, kom fram!

Inte så rätt.

Alltså, imorgon ska jag till Tandis och nyss drack jag ett glas Sprite. Det var ju inte så rätt. Men det gäller för mycket. Och det går ändå. Så det kanske inte gör något. Vad är rätt? Egentligen liksom. Jag gillar orätt också. Men hoppas verkligen att Tandis är så positiv som hon brukar vara.

I kissed a girl and I liked iiit!

Så här gör vi på mitt jobb. Ibland. När vi känner för det.

Tvåhundra vittnen och nästan hundra andra hade länsat buffén. Helt crazy var det faktiskt på morgonkvisten. Klockan var nu en halvtimme före stängningsdags och en trio sjusovare var allt som fanns kvar att underhålla. Jag sprayar och torkar lite i restaurangen för att få tiden att gå och hör helt plötsligt ett vrål från köket. "JAAAA!!!" Vadan detta glädjeskrik? Bland shop- och frukostfix står mina kollegor och har någon slags discostund. Jag är inte sen på att haka på och vi alla drar några snygga moves. Pennys mobil är full av party och "fan vad jag är sugen på fest" sägs i kör. Sen slår klockan plocka-bort-dags, men discokänslan finns ändå kvar.

Resterande timmar av dagen är vi på partyhumör och i full färd att planera nästa personalfest. Vi proppar även munnen fulla med bilar och jag konstaterar att de måste ätas i tretal, en vit-en grön-en rosa. Jag gillar mina kollegor. Som jag brukar säga till vissa när vissa undrar vad jag pysslar med; Livet är en fest!

"Jag ser att det är någon som har slickat på alla bilar. Vi måste nog ta den här påsen."



Slutar aldrig förvåna. Eller underhålla.

"God morgon. Nu är det dags att vakna (och gå hem)."

Hårresande alltså.

Nu ska jag berätta om något som utspelade sig för dryga veckan sedan, när jag var barnvakt åt mina älskade små pärlor. Minipärlan ligger och sover och Pärlan är uppkrupen i min famn, då följande konversation tar fart.

- Men Milon, vad mycket hår du har på armarna.
- Tycker du? Jaa, kanske...
- Ja, varför står det rakt ut?
- Jag har kanske inte kammat det.
- Men varför har du hår på armarna?
- Det har alla, du med. Det är bra att ha, för då fryser man inte.
- Men alltså Milon, jag tycker nog att du ska klippa bort det där.

What to say?

På promenad genom stan.


Carmolis.

Mycket te med Carmolis idag. Några klunkar Esberitox. Och så lite hushållsarbete och träningsplanering. Ingen dag som går till världshistorien. Jag vill nog lägga mig och vila lite nu. Kanske läsa lite fransk litteratur, för det går. Kanske drömma om London, för det är fint.



Kung Fu Panda wisdom.

Yesterday is history.
Tomorrow is a mystery.
Today is a gift, that's why they call it present.



Le chirurgien jaune.

Träningen igår gick i medvind. Tjejerna hade bra tempo, jag blev svettig och har fått lite träningsvärk. Denna onsdag började med ett långt inlägg pepp. Fonetiken är jag bekant med. Läraren pratade franska och jag förstod vad hon sa när jag lyssnade noga. Läraren verkar för övrigt bra. Den lilla skaran klasskompisar verkar vara en trevlig skara. Jag har läst två kapitel i första boken och är med på det stora hela. Hårdbröd med keso är njutning för smaklökarna.

Summa sumarum; Toppen!


Ice Age.

Nu börjar det bli så där kallt i lägenheten så att jag inte kan kliva upp ur sängen för att temperaturen utanför täcket är alldeles för låg för att det ska kännas okej. Knappast något som hjälper en morgon efter en kväll då man inte kunnat somna. Berodde det förresten på att jag drack för mycket kvällskaffe hos Stege eller att jag hade för mycket som snurrade i huvudet? Oklart.

Idag har jag fonetik.

Läsarbrev.

TACK Andreas Lind för all pepp! Jag skrattar högt åt dina bravader också.

Hans Zimmer? Danny Elfman? John Powell?

Och så det också...

Vad som behövs.

Ungefär det här behöver jag.


Men hjälp då.

Nu gick luften ur mig. Två timmar kvar till domedagen. Känns det som. Jag är inte peppad nu, enbart rädd. Jag vet inte ens hur man säger det på franska. Och i natt hade jag en så äckligt verklig dröm så jag var tvungen att kolla på listan över ringda samtal i morse. Usch vad äckligt verkligt det var. Usch.

Åter till den tillfälliga rädslan. Mon dieu. Räcker det att jag kan sjunga första versen av La Marseillaise, gillar baguetter och har en fin bild över Frankrikes huvudstad? Je ne sais pas.



Oh defouf.

Imorgon börjar Franskan. Oui. Jag är peppad, men livrädd. Oui. Non. Je ne sais pas.


Inspiration, tack. Nya idéer, tack.

Här sitter jag. Ensam på min kammare. Är mitt eget bollplank och får dåligt med svar. Noll fantasi. Vad gör vi? Hur ska det bli kul? Hur ska de lära sig? Vad ska de lära sig? Jag behöver inspiration och massor, massor med nya idéer. Vart finner jag? Tell me, please. Jag kan ju inte dra mig ur, så nu jävlar ska jag göra mitt bästa. För deras skull. Always. "Jag tror det blir jättebra" säger T och jag själv kliar mig i skägget och undrar "hur" och "vad" och "blir det"? Exakt precis nu står det bara stilla och jag måste ut för att leta. Leta något som kan ge inspiration. Leta nya idéer! På egna ben, på egen hand. Javisst. Nu jävlar.



Den härliga bilden från folkbladet.nu.

The kombo.

Lyssna nu noga. Alla (hoppas jag) vet att när man äter Gott & Blandat så äter man inte de gula bara de gula, utan man kombinerar de gula med saltlakrits. Ta en gul = ta en saltlakrits samtidigt. Så är det bara. Och det är något man lär sig, liksom att cykla, och aldrig glömmer bort. Gammalt, precis. Så nu kommer vi till det jag vill uppmärksamma världen om. Vet ni hur man äter de röda? Jo, man äter dem med en sötlakrits. Ta en röd = ta en sötlakrits samtidigt. Try it. You won't regret it.

Åh, Gott & Blandat.

MIA II.


Det var en båt som sa till en annan;
"Vad du var stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann.
Som bara båtar kan."
Badabambambambam.
Badabambambambam.

Lajbans lördag och Sköna söndag.

Inte helt oväntat var lördagskvällen helt fantastisk. Det fanns bål, det fanns glada människor, det spelades Baywatch Theme Song, det sjöngs, det fanns en danshatt och på krogen hade vi också jättekul. Helt plötsligt står självaste Magnus Mr Dansband Carlsson på scenen och sjunger Living on a prayer. Någon bör ha fått ett fint meddelande på sitt mobilsvar, I hope. Träffade en dansglad Roffe och vi buggade som förr i tiden. Resten var också bara dans, dans, dans. Det var precis en sådan kväll då skoskav inte finns. Ja, tack, sådana kvällar for life.

Söndagen har varit skön. Jag bjöd på pannkakor och blev själv bjuden på en visning av Sunes Sommar. Vi citerade hela filmen innan Rudolf hann få en syl i vädret och skrattade högt och massor. Ja, innan vi somnade på soffan alltså. Så mitt förslag om en promenad i solskenet blev totalt nedröstat. Kanske helt okej ändå, för söndagen har varit skön. Med tre timmar gymnastik som avslutning.


Varje dag upprepar jag för mig själv att livet är fantastiskt, för då blir det så. Och när det andra tränger på, då stänger vi dörren och säger sscchh!