Ny dag, nya tag.
Idag är jag inte lika sur som jag var igår när jag gick och la mig. Kalendern kommer väl fram om den vill. Jag måste ändå köpa en ny. Det sägs ju bli ett nytt år vid midnatt. Den sista dagen på året har börjat på bästa möjliga sätt. I stället för att uttråka världen med en årskrönika om vad jag har gjort under tvåtusennio kan jag bara säga att denna förmiddag representerar året ganska bra. Fartfyllt, fullt av skratt, galet, stundom livsfarligt och sist men verkligen inte minst med sällskap i världsklass. Så har min sista dag på året börjat och så har även hela året varit. I like. Vi hoppas på ett liknande tvåtusentio.
GOTT NYTT ÅR KÄRA VÄRLDEN!
(och särskilt till världens bästa människor som finns i min värld)
Gymnastposen. Alltid gymnastposen.
Räddningspatrullen överlevde Mördarbacken. Piff och Puff klarar allt.
GOTT NYTT ÅR KÄRA VÄRLDEN!
(och särskilt till världens bästa människor som finns i min värld)
Gymnastposen. Alltid gymnastposen.
Räddningspatrullen överlevde Mördarbacken. Piff och Puff klarar allt.
Bree är inte särskilt nöjd. Väldigt onöjd faktiskt.
Det ska vara ordning och reda! Och kontroll. Var sak på sin plats. Rätt sak på rätt plats. Helt och rent. Jag tycker inte om det på något annat sätt. Därför är jag nu utom mig av vrede när jag tappat bort min kalender. MIN KALENDER! Den lilla bok som hjälper mig att hålla koll på saker och ting. Vart är den? Vad har jag gjort av den? Varför har jag tappat bort den? Och varför är mina nya, fina griffeltavla sönderritad redan innan jag hunnit använda den? Typiskt. Nu går jag och lägger mig.
Aktivitetskortet.
Det finns aktiviteter och så finns det aktiviteter. Somliga är bra, andra inte. Jag föredrar de bra aktiviteterna. De kan vara sådana som att träffa barndomsvänner och fika, höra deras roliga lumparhistorier och skvallra lite allmänt om people from the past. Sen kan man även träffa andra fina människor, sådana som är en del av Larret (always forever in our hearts), och äta chips och dela spännande historier om de senaste fyra månaderna. Det är vad man skulle kunna kalla perfekt söndagsaktivitet.
En perfekt måndagsaktivitet kan vara att ansluta med en kär gammal studiecirkel. Tänka sig att jag fick göra det i måndags. Cirkeln var nästan sluten, minus två. Men plus en. En minifiskmås som smälte bra in i gänget. Hon hade ett glatt barnasinne, ett brinnande matintresse och kunde skräna glatt också. En heldag med fika avslutade jag och Mallanr med att titta på bilder from the past och dö av skratt. Det är också en bra aktivitet.
En sån här fin vinter nästan kräver uteaktivitet så det pysslade jag med igår innan jag övergick i glöggaktivitet och catch up med en gammal vän. Bra aktiviteter. Jag fortsätter på samma tema idag med lite uteaktivitet, stadsfärd och bio. Tope là!
En perfekt måndagsaktivitet kan vara att ansluta med en kär gammal studiecirkel. Tänka sig att jag fick göra det i måndags. Cirkeln var nästan sluten, minus två. Men plus en. En minifiskmås som smälte bra in i gänget. Hon hade ett glatt barnasinne, ett brinnande matintresse och kunde skräna glatt också. En heldag med fika avslutade jag och Mallanr med att titta på bilder from the past och dö av skratt. Det är också en bra aktivitet.
En sån här fin vinter nästan kräver uteaktivitet så det pysslade jag med igår innan jag övergick i glöggaktivitet och catch up med en gammal vän. Bra aktiviteter. Jag fortsätter på samma tema idag med lite uteaktivitet, stadsfärd och bio. Tope là!
Tomtarna på loftet skickar den årliga julhälsningen.
Syns det att årets pepparkakshustema var ROSA? Det tycker vi själva i alla fall. Vi som i ekorrarna, min syster och jag. I år gav jag min syster väldigt stor konstnärlig frihet och hon blev hedrad av det stora ansvaret. Sedan påpekade hon att nästa jul kanske en ettårig bäbis får vara med också, men då kände jag att det gick lite för långt. Pepparkakshusbygge är inte något för barnen. Eller hur var det?
Tomtarna och bocken trivs hur som helst och har haft en fin julhelg i ett hus som doftat glögg, knäck och invaderats av julkören Sjung Och Var Glad. Nu vill de hälsa god fortsättning till världen och tycker att ni ska ta vara på er där ute i snöstormen.
Det snöar ju liksom överallt nu.
Hej mitt vinterland, mitt Norrland, nu är jag här! Det är ju fantastiskt måste jag säga. Något som var fantastiskt märkligt var att det snöade min sista kväll i Nice. Jättemärkligt! Det är också ganska märkligt att vara tillbaka här i huset i skärgården. Men märkligt i en bra bemärkelse. Här är snö och julpynt och vi har redan hunnit baka tre sorters julgodis. Happy days. Happy holidays. God Jul till världen!
Don't worry. Be happy!
Shiny happy me! Det sköljer över mig lite då och då att jag ska lämna denna underbart vackra del av världen och det känns lite trist, ska erkännas. Men Franska Rivierna kommer att stå kvar (I hope) och det som väntar där hemma i Norrland väger upp alla tråkigt-att-lämna-Nice-känslor på alla sätt och vis. Jag är så himla förväntansfull och lycklig över att snart få återse mina käraste kära och tanken på att det är snö och julpyntat där hemma gör mig verkligen lycklig ända in i själen.
Så jag ler och är glad och ska nu baka kakor till morgondagens lektion. Min sista på International House, Nice. Ja, visst känner jag lite vemod, men mest pepp för att få gå på jullov.
Klapp som i julklapp och som i high five. Tope là!
Springa, sprang, sprungit har jag gjort. Det var kallt, jobbigt och faktiskt skittrist just precis idag. Jag var inte riktigt på springhumör upptäckte jag efter tio sprungna minuter. Men vad gör man? Ge upp är aldrig ett alternativ. Aldrig. Jag sprang på och var i alla fall överlycklig över den briljanta lilla pryl som jag fått i för tidig julklapp. Vad ska man kalla det? En liten mobilhållare att fästa kring armen. Ja, det är vad det är. Det är vad jag tänkt att jag skulle ha haft. Och det är vad någon tyckte att jag skulle ha, utan att jag ens hade sagt det. Sådant tycker jag är briljant. Med den tanken sprang jag klart mina 40 minuter och efter den sedvanliga ruschen upp för trappen höll jag på att smälla av, av min astmaandning. Men nu så här efteråt känns det fint. Tope là! Hög femma!
Il faut que tu apprennes le subjonctif!
Klappat, som man brukar säga. Och då menar jag inte julklappat, utan klappat som i och klart. Idag har mina franskakunskaper satts på prov med en skriftlig samt en muntlig examination. Jag fick det skojiga ämnet miljöförstöring att skriva om. Jippie. Det ligger mig ju jättevarmt om hjärtat. Jag tror i alla fall att jag lyckades få det att låta som det och jag använde så mycket konjunktiv som jag bara kunde (äh, det är ingen som fattar grejen med konjunktiv, förutom Benjamaan). Tack och lov fick jag ett ämne som på riktigt ligger mig varmt om hjärtat när det kom till den muntliga bedömningen. "Varför ska man lära sig ett främmande språk?" Pourquoi pas?! Jag babblade på och min lärare, tillika rektor samt skolans grundare, drog slutsatsen att jag är seriös. Ja, så kan man ju också kalla det. Jag väljer nog ändå att hålla mig till termen språknörd. Det låter inte lika viktigt.
Klappat och klart var det ja, för det är precis vad det är. Utfört och klarat. Fast jag får vänta till imorgon för att få reda på exakt hur väl motiverade alla mina konjunktiv var. Det hann inte rättas idag. Skönt känns det i alla fall och när jag tänker på det så har jag faktiskt blivit bättre, fastän jag ibland fortfarande blandar ihop prepositioner. Men vem gör inte?! 
Vad är förresten grejen med de blå stolarna längs Côte d'Azur? De återfinns i Nice såväl som i Cannes. Kanske de vill symbolisera just det stora blå? Ja, varför inte. Det låter rimligt. De gör sig i alla fall riktigt bra längs den drygt sju kilometer långa strandpromenaden.
Projekt: Banta pärmen!
Dagen efter en migränkväll brukar jag vakna med energi och enorm livslust, bara för att äckelsmärtan är borta. Riktigt så var tyvärr inte fallet imorse. Det låg kvar och grodde något i mitt huvud och jag var tvungen att ta hela morgonen i slow motion för att inte provocera fram mer skallvärk. Typiskt. Skoldagen passerade sedan bra trots det mindre upplyftande ämnet eutanasi och eftermiddagen ägnades åt ännu lite mer turistande. Säg mig, kan man någonsin turista färdigt i en stad?
Dagens mål: Musée des Beaux-Arts.
Kort kommentar: Vacker byggnad. Blandad konst.
Kvar på näthinnan: Mer eller mindre groteska/bizarra verk av Gustav-Adolf Mossa.
Efter museivisiten drog jag igång ett projekt. Banta pärmen, kan vi kalla det. Fyra månaders studier har resulterat i ungefär tio kilo papper, något som inte kommer att få plats i min packning, så jag tog helt enkelt och gick igenom precis allt vi har studerat. Lite grann, var tanken från början, men jag blev så inne i mitt projekt så jag körde det ända in i mål. Det tog så lång tid så jag glömde bort att springa och att göra läxan till imorgon. Så kan det gå! Nu har jag i alla fall en bantad pärm.
Skallen.
Vad händer med att jag har migrän igen? Jag gillar det inte. Vem gör? Jag mår illa och ska gå och lägga mig. Det brukar ju bli bäst så. Imorgon är en ny dag. Huvudvärksfri, I hope. Visst känns det bra onödigt att kasta bort en dag med migrän. Det tycker jag. God natt!
Driving home for Christmas. I can't wait to see those faces!
Jag är helt ofattbart trött idag. Och jag kan inte riktigt säga varför. Det är just därför det är ofattbart. För jag vet inte riktigt varför jag är så trött. Men trött är jag. Så där trött så att jag nästan känner mig illamående. Jag vill bara sova, sova, sova. Men min to-do-list säger att jag ska gå och köpa en resväska. Jag ska nog trotsa mina gäspningar och göra det nu. Innan det blir för mörkt ute. Sen ska jag börja packa. Nu går jag verkligen och stampar och längtar till hemfärd. Hem, hem, hem till kära Norrland och familj och vänner. Jippie, jippie!
Det ska göras på rätt sätt.
När det lider emot jul så lider det nu också emot flytt från Frankrike. Imorse när jag gick till bageriet slog det mig att nu har jag gjort min sista helg här på rivieran. Det är sant! Inga fler söndagar på Tonduti de l'Escarène. Kära värld. Bara för det var jag tvungen att köpa både croissanter och pain au chocolat till vår frukost.
Den sista helgen har spenderats precis så som en sista helg på en perfekt sejour ska spenderas. Jag har kramats, haft fjärilar i magen, ett konstant leende på läpparna och varit världens lyckligaste människa. När man vet, så vet man. Och när man är lycklig från hjärtats alla vrår går det inte att göra annat än att ryckas med. Helgens besök var det bästa möjliga som kunde hända just nu och så himla behövligt på många sätt och vis. I stället för att vara full med ångest, tunga tankar och vemod så är jag nu full av energi, pepp och längtan. Som ett barn som längtar till julafton. Och vet ni vad, det är ju precis så det är! Allt är helt i sin ordning, men andra ord.
Julen är här och jag är lycklig. Fem dagar framöver ska jag packa i lugn och ro, ta promenader och springturer längs medelhavet, äta croissanter, läsa Direct Nice, se på franskdubbade Vänner, gå i mysigt julpyntade gränder, titta i utsmyckade skyltfönster, vända ansiktet mot solen, ta kort på palmer, säga bonne journée, lyssna på ständigt livlig traffik och allmänt bara njuta.
Jag är en lycklig människa!
Den sista helgen har spenderats precis så som en sista helg på en perfekt sejour ska spenderas. Jag har kramats, haft fjärilar i magen, ett konstant leende på läpparna och varit världens lyckligaste människa. När man vet, så vet man. Och när man är lycklig från hjärtats alla vrår går det inte att göra annat än att ryckas med. Helgens besök var det bästa möjliga som kunde hända just nu och så himla behövligt på många sätt och vis. I stället för att vara full med ångest, tunga tankar och vemod så är jag nu full av energi, pepp och längtan. Som ett barn som längtar till julafton. Och vet ni vad, det är ju precis så det är! Allt är helt i sin ordning, men andra ord.
Julen är här och jag är lycklig. Fem dagar framöver ska jag packa i lugn och ro, ta promenader och springturer längs medelhavet, äta croissanter, läsa Direct Nice, se på franskdubbade Vänner, gå i mysigt julpyntade gränder, titta i utsmyckade skyltfönster, vända ansiktet mot solen, ta kort på palmer, säga bonne journée, lyssna på ständigt livlig traffik och allmänt bara njuta.
Jag är en lycklig människa!
Vet du vad man vakar in till den 12 december?
Julfestligtheterna till ära tog jag på mig lite festliga kläder och tog kort på mig själv i spegeln. Så himla festligt va?! Efter den lilla tillställningen på skolan med spännande och god mat tog jag på mig grandmakappan och gick hem. Nu sitter jag och kollar diverse briljanta program (gissa vilka!) på min favoritweb (gissa vilken!) i hopp om att hålla mig vaken sisådär tre timmar till.
Man skulle kunna säga att jag har en liten Luciavaka. Fast en dag för tidigt då. Jag inväntar inte att någon Lucia med tända ljus ska skrida in i mitt mörka hus. Nog för att det också skulle vara trevligt. Jag älskar Luciatåg. Men just nu väntar jag på att Luca ska rulla in med sin svarta bil. Lucavaka alltså. Det är sånt man gör natten till den 12 december. Det visste ni inte va? Inte jag heller, om jag ska vara ärlig. Man lär sig saker hela tiden.
Vad gör du?
Man skulle kunna säga att jag har en liten Luciavaka. Fast en dag för tidigt då. Jag inväntar inte att någon Lucia med tända ljus ska skrida in i mitt mörka hus. Nog för att det också skulle vara trevligt. Jag älskar Luciatåg. Men just nu väntar jag på att Luca ska rulla in med sin svarta bil. Lucavaka alltså. Det är sånt man gör natten till den 12 december. Det visste ni inte va? Inte jag heller, om jag ska vara ärlig. Man lär sig saker hela tiden.
Vad gör du?
Ögongodis. Riktigt godis. Julgodis.
Ikväll är det julfest på skolan. En salig blandning människor och framför allt en salig blandning nationaliteter som alla ombetts ta med något ät- eller drickbart. Mitt bidrag till det internationella julbordet blir glögg och saffranskakor. I väntan på att kakdegen ska bli färdig att gräddas dricker jag kaffe och kollar "Skavlan", återigen ett mästerverk som kan ses på SVT Play. Jag måste nog skriva det där tackbrevet till SVT snart. Då ska jag även tacka för kombon Luuk-Lindström som ersättare till Oldsberg-Hellberg. Det är kort och gott genialt! SVT har många godbitar på webben. Ungefär som skyltfönstrena i Nice.
God morgon från Côte d'Azur.
Vaknade på strålande humör med fjärilar i magen och nästan flög upp ur sängen och i springskorna. Tog med mig kameran på en promenad till havet och visst är det ett angenämt sätt att börja en fredag på? Har just ätit världens bästa frukost och ska nu iväg till skolan. Hej fredag.
God morgon!
God morgon!
Utvärdering av horoskopet. 10 december 2009.
Imorse sa horoskopet åt mig att min dag skulle bli kärleksfull och lycklig. Det här med kärlek är ju en definitionsfråga och något att diskutera. Jag valde att tänka på följande sätt:
På väg till skolan fick jag ett sms av min mamma. Kärlek till min mamma. Efter min korvochmacklunch åt jag upp chokladrenen. Kärlek till choklad. På eftermiddagen turistade vi (ja, vilka tror ni) iväg till underbart vackra Villefranche-sur-Mer. Kärlek till livet och världens vackra platser. När skymningen fallit fick jag ett sms från grannlandet. Mmm, det ni!
Så har min dag varit kärleksfull och lycklig? Ja, det måste jag nog säga att den varit. Och utöver det så är det min namnsdag och som traditionen säger så klär hela kungahuset upp sig för att fira "Malin, den trogna kvinnan från Magdala eller Strömstad eller Stockholm - symbol för kärlek som håller även utan stora passioner. Ledarbegåvning, snabb i tanke och gärning. Ordning och reda för det mesta - med gudskelov inte alltid!". Kärlek? Ja, det tycker jag.
På väg till skolan fick jag ett sms av min mamma. Kärlek till min mamma. Efter min korvochmacklunch åt jag upp chokladrenen. Kärlek till choklad. På eftermiddagen turistade vi (ja, vilka tror ni) iväg till underbart vackra Villefranche-sur-Mer. Kärlek till livet och världens vackra platser. När skymningen fallit fick jag ett sms från grannlandet. Mmm, det ni!
Så har min dag varit kärleksfull och lycklig? Ja, det måste jag nog säga att den varit. Och utöver det så är det min namnsdag och som traditionen säger så klär hela kungahuset upp sig för att fira "Malin, den trogna kvinnan från Magdala eller Strömstad eller Stockholm - symbol för kärlek som håller även utan stora passioner. Ledarbegåvning, snabb i tanke och gärning. Ordning och reda för det mesta - med gudskelov inte alltid!". Kärlek? Ja, det tycker jag.
Likt ett jätteambitiöst pepparkakshus.
Onsdag och strålande sol i Nice. Vad gör man? Jo, man tar och turistar iväg till ett mål som ligger en härlig liten promenadbit bort. Så långt var det i och för sig inte, men jag var ändå glad över mitt val av skor. Springskor. Dagens mål var La Cathédrale Russe, påbörjad 1903 och färdig 1912 på initiativ av Tsar Nikolaj II. La cathédrale de St Nicolas, som den också kallas, sägs vara den viktigaste och vackraste ortodoxa kyrkan utanför ryska gränser. Att den är vacker kan man verkligen inte säga emot. Lite som ett jätteambitiöst pepparkakshus, var mitt första intryck. Och inuti är i princip varje hörn i guld och glittrande pärlor.
Dagens turistande måste nog räknas som ett av Ralle och Malles (så klart) bästa då vi även fick en vän. Under vad som måste ha varit minst 40 minuter fick vi nöjet att stifta bekantskap med Zacharie. En man som antigen var mytoman eller som faktiskt hade många strängar på sin lyra. Historiker var han med all säkerhet och han berättade för oss om både det ena och det andra. Med en blandning och franska och engelska fick vi lära oss om kapellet bredvid kyrkan, svenska kungar med koppling till Nice, ikoner, platser värda att besöka och mycket annat.
Det hela slutade med att han lovade att bjuda oss på glass från Häagen-Dazs om vi kommer tillbaka en dag och pratar perfekt franska. Vi ska göra vårt bästa, Zacharie. Vi ska göra vårt bästa.
Dagens turistande måste nog räknas som ett av Ralle och Malles (så klart) bästa då vi även fick en vän. Under vad som måste ha varit minst 40 minuter fick vi nöjet att stifta bekantskap med Zacharie. En man som antigen var mytoman eller som faktiskt hade många strängar på sin lyra. Historiker var han med all säkerhet och han berättade för oss om både det ena och det andra. Med en blandning och franska och engelska fick vi lära oss om kapellet bredvid kyrkan, svenska kungar med koppling till Nice, ikoner, platser värda att besöka och mycket annat.
Det hela slutade med att han lovade att bjuda oss på glass från Häagen-Dazs om vi kommer tillbaka en dag och pratar perfekt franska. Vi ska göra vårt bästa, Zacharie. Vi ska göra vårt bästa.
Rudolf med bruna mulen?
Idag fick jag en julklapp. Jippie! Jag blev glad.
Dagens i-lands.
Jag är trött och fryser och sitter och känner ända in i själen hur mycket jag borde ta mig ut på en springtur. Damn it. Om någon bara kunde hjälpa mig på med träningskläder och sen lova att duscha mig så skulle det nog kännas lite bättre. Kanske. Ska jag? Ska jag inte? Det är ungefär det jag jobbar med denna tisdagskväll. För min egen skull hoppas jag att jag gör det. Men å andra sidan, för min egen skull hoppas jag att jag inte gör det.
Det är inte lätt att vara trött och frysa och ta viktiga beslut.
Det är inte lätt att vara trött och frysa och ta viktiga beslut.
Aaaahh!!!
Jag är besatt. Helt besatt. Yoplait naturell youghurt och "Vem vet mest?". Det går inte att göra något annat. Jag måste lägga ifrån mig skeden och stänga ner SVT Play. Snarast. Innan det här spårar ur totalt. Kom igen. Ett steg i taget. Be strong. Var stark. Neeej, det går inte att stå emot!
För övrigt är jag sedan några timmar tillbaka en väldigt happy girl eftersom jag fick veta att jag mest troligt får besök på torsdag. Lycka, lycka, lycka.
För övrigt är jag sedan några timmar tillbaka en väldigt happy girl eftersom jag fick veta att jag mest troligt får besök på torsdag. Lycka, lycka, lycka.
Regn, regn = Prick, prick.
Måndag och regn i Nice. Det är ju inte direkt så att man kastar av sig hatten och börjar steppa (eller vad det nu är han gör, steppens son). Så, vad gör man? Jo, Ralle och Malle tog det enkla beslutet att fortsätta att turista och pricka av på listan, ni vet vilken. Ralle och Malle är alltså Rasmus och undertecknad själv, de två stackars svenska själarna som är kvar av det en gång väldigt stora gänget. Lite för långt borta från de vi gärna skulle hålla i handen gör vi varandra sällskap och turistar omkring för att få tiden att gå.
Idag prickade vi av Musée National Marc Chagall. En bunkerliknande grå byggnad som står i enorm kontrast till dess innehåll: surrealistiska och expressionistiska färgsprakande verk av Marc Chagall (född i Vitryssland 1887, död i Saint Paul 1985). Det här med konst är ju väldigt subjektivt. Enbart subjektivt, skulle jag vilja säga, och nästan alltid svart eller vitt. Antingen gillar man, eller så gillar man inte. Jag inspirerades hela vägen till ett magnetköp av dagens besök.
På vägen hem passade vi för övrigt på att pricka av Eglise Sainte-Jeanne d'Arc. En makalös kyrka och raka motsatsen till Chagalls tavlor, skulle man kunna säga. Denna kritvita byggnad med väldigt avskalad inredning gör kyrkan väldigt olik alla andra kyrkor jag sett här.
Ja hörni, visst kan man få tiden att gå. Jag gillar att turista. Tummen upp för det!
Idag prickade vi av Musée National Marc Chagall. En bunkerliknande grå byggnad som står i enorm kontrast till dess innehåll: surrealistiska och expressionistiska färgsprakande verk av Marc Chagall (född i Vitryssland 1887, död i Saint Paul 1985). Det här med konst är ju väldigt subjektivt. Enbart subjektivt, skulle jag vilja säga, och nästan alltid svart eller vitt. Antingen gillar man, eller så gillar man inte. Jag inspirerades hela vägen till ett magnetköp av dagens besök.
På vägen hem passade vi för övrigt på att pricka av Eglise Sainte-Jeanne d'Arc. En makalös kyrka och raka motsatsen till Chagalls tavlor, skulle man kunna säga. Denna kritvita byggnad med väldigt avskalad inredning gör kyrkan väldigt olik alla andra kyrkor jag sett här.
Ja hörni, visst kan man få tiden att gå. Jag gillar att turista. Tummen upp för det!
Jul i hjul.
Efter fjorton veckor långt borta från allt vad familj och vänner heter så har jag nu för första gången på riktigt hemlängtan. Jättejättejättemycket hemlängtan. Så är det. Det går säkert över till imorgon. Tills dess låter jag tangenterna vara och visar några bilder från Ralle och Malles andraadventsfirande.
Högtidligt firande.
Det är faktiskt andra advent idag. Det ska Ralle och Malle fira med att hoppa på det jättestora pariserhjulet som rests på Place Masséna. Högtidligt. Minst sagt. Jag hoppas att jag inte får svindel och dödsångest som jag lätt kan få när jag möter höga höjder. Håhåjaja. Glad Andra Advent, kära värld!
Second dimanche de l'avent.
God morgon, söndag andra advent. Jag börjar dagen med en morgonpromenad.
Kanon med Canon.
Trött, trött, trött i benen efter en lång dags vandrande. Tog tåget till Antibes, precis som rapporterat, och där har jag sedan spenderat hela dagen. Sist jag var där var det mörkt, kallt och regnigt. Idag: raka motsatsen. När jag kom ner till vattnet möttes jag av en gigantisk tavla med båtar, klarblått vatten och snötäckta bergstoppar. Den här tavlan var så stor så den täckte hela Antibes. Eller var det kanske Antibes med omnejd jag såg? På riktigt alltså? Det var så vackert så jag började nästan gråta. Mitt Norrlandshjärta slog extra hårt vid åsynen av snö. Canon gjorde ett bra jobb och fångade några fina vyer på bild. Flera timmars strosande och två magnetköp (!) senare tog jag tåget hem igen. I ärlighetens namn hade jag gärna suttit på tåget längre än de 20 minuter det tog att åka tillbaka till Nice. Jag gillar att åka tåg. Det är ett ypperligt tillfälle att sitta ner och bara göra det man vill. Läsa till exempel. Nästa helg kanske det blir en längre utflykt. Bara för tågresans skull.
Lördagsutflykt.
Nu åker jag till Antibes för att kolla in staden i lite mer dagsljus än sist. Trevlig lördag, gott folk!
Allmänbildning.
Läsa bör man, annars dör man.. obildad. Jag älskar böcker, tidningar, tidningsstånd, boklådor (!).
En nyfunnen kärlek kring temat allmänbildning är "Vem vet mest?" som sänds på SVT. Kan mycket väl klassas som tidernas bästa frågesportsprogram i svensk TV. Cirka halvtimmen långt, snabbspelat, enkelt, fokus på tävlingen och inte de tävlande, inga onödiga extrabounssupergrejer, inget lull-lull och en bra blandning frågor. Jag gillar det så mycket så jag överväger starkt att skriva ett långt och varmt tackbrev till SVT.
En nyfunnen kärlek kring temat allmänbildning är "Vem vet mest?" som sänds på SVT. Kan mycket väl klassas som tidernas bästa frågesportsprogram i svensk TV. Cirka halvtimmen långt, snabbspelat, enkelt, fokus på tävlingen och inte de tävlande, inga onödiga extrabounssupergrejer, inget lull-lull och en bra blandning frågor. Jag gillar det så mycket så jag överväger starkt att skriva ett långt och varmt tackbrev till SVT.
Sol och så.
Det är den fjärde dagen i december och jag sitter med öppna balkongdörrar (dock inte på balkongen!) och lapar sol. Det känns rätt så fint faktiskt. Efter gårdagens kvällspromenad i ösregn passar det bra att ladda batterierna med solenergi. Ska sitta här en stund med lite tidningar och en bok och när jag känner mig färdigläst och färdigsolad ska jag ta en promenad i denna vackra stad. Så börjar min fredagsplan.
Konstnärer och Prinsar är de som förstått.
Tillägnat Soffe, min vän, och världens alla förvuxna barn.
Det är inte bara Henri Matisse som förstått att det är Barnen som egentligen förstår saker i denna värld. Det fanns en gång en Liten Prins, hemmahörande på en planet vid namn B612, vars syn på livet och mänskligheten är något vi alla borde ta lärdom av. Denna briljanta lilla varelse påpekade bland annat att Vuxna aldrig någonsin förstår något själva och att det faktiskt är tröttsamt för Barnen att jämt och ständigt måsta förklara allt.
Har ni tänkt på det, ni Vuxna där ute som har glömt hur det är att vara barn? Alla förutfattade meningar, alla konstiga slutsatser, alla onödigt krångliga teorier och alla era dumma frågor är tröttsamma för Barnen. Men vet ni vad, det är egentligen inte Barnen jag är orolig över. Nej, det är Er jag oroar mig över, för ni har glömt bort Er själva.
En Vuxen är egentligen bara ett Barn som har glömt bort hur man bör se världen. Det är tråkigt, tycker jag. Men vad gör man? Vissa människor verkar helt enkelt bara vilja vara borttappade. Jag tycker dock att man kan ta och visa lite respekt för Barnen och lyssna när de säger att de är trötta på att hela tiden förklara hur allt ligger till. Kom igen, så svårt är det inte att minnas hur man är ett Barn. Hur man lever utan bekymmer. Hur man ser saker för vad de är. Hur man njuter av det som finns, är och omger en själv.
"Les grandes personnes ne comprennent jamais rien toutes seules, et c'est fatigant, pour les enfants, de toujours et toujours leur donner des explications."
(Och bilden, den är till dig, Soffe. Ser du vår lille vän?)
Det är inte bara Henri Matisse som förstått att det är Barnen som egentligen förstår saker i denna värld. Det fanns en gång en Liten Prins, hemmahörande på en planet vid namn B612, vars syn på livet och mänskligheten är något vi alla borde ta lärdom av. Denna briljanta lilla varelse påpekade bland annat att Vuxna aldrig någonsin förstår något själva och att det faktiskt är tröttsamt för Barnen att jämt och ständigt måsta förklara allt.
Har ni tänkt på det, ni Vuxna där ute som har glömt hur det är att vara barn? Alla förutfattade meningar, alla konstiga slutsatser, alla onödigt krångliga teorier och alla era dumma frågor är tröttsamma för Barnen. Men vet ni vad, det är egentligen inte Barnen jag är orolig över. Nej, det är Er jag oroar mig över, för ni har glömt bort Er själva.
En Vuxen är egentligen bara ett Barn som har glömt bort hur man bör se världen. Det är tråkigt, tycker jag. Men vad gör man? Vissa människor verkar helt enkelt bara vilja vara borttappade. Jag tycker dock att man kan ta och visa lite respekt för Barnen och lyssna när de säger att de är trötta på att hela tiden förklara hur allt ligger till. Kom igen, så svårt är det inte att minnas hur man är ett Barn. Hur man lever utan bekymmer. Hur man ser saker för vad de är. Hur man njuter av det som finns, är och omger en själv.
"Les grandes personnes ne comprennent jamais rien toutes seules, et c'est fatigant, pour les enfants, de toujours et toujours leur donner des explications."
(Och bilden, den är till dig, Soffe. Ser du vår lille vän?)
Sexton. Etta. Sexa. Mon Dieu!
Nytränad. Nyduschad. Nyenergipåfylld. Varför är det så att jag alltid är som piggast på kvällen? Det är märkligt. Något annat som är märkligt är att det närmar sig hemfärd med stormsteg. Det slog mig verkligen ikväll när jag tog den vanliga löprundan. Jag ska bara bo här i 16 dagar till. Det är ju jättelite. "Njut, kvinna" sa jag åt mig själv när jag kom på hur lite det är. Njut, njut, njut av denna stad. Jag sa också åt mig själv att jag måste ta en fotorunda någon dag framöver. Sen måste jag kolla över saker-man-måste-göra-i-Nice-listan. Även platser-jag-vill-besöka-runtomkring-Nice-listan. Sexton små dagar. Det är ju ingenting!
Är det förståeligt att jag kommer att sakna denna miljö som den vanliga löprundan?
Är det förståeligt att jag kommer att sakna denna miljö som den vanliga löprundan?
Gult som faktiskt blev ganska fult.
Kan vara de fulaste, torraste och minst saffranssmakande lussebullar jag någonsin skapat, men ändå, det är ju lussebullar. Det är fint att ha och bara se dem. De är i alla fall gula, som de ska vara. Och fastän de inte blev särskilt goda har jag redan tryckt i mig två. Frågan är bara vad jag ska göra med resten. Jag hade tänkt ta med ett gäng till skolan, men frågan är ju om man vill bjuda bort dessa. Stackars små lussebullar. Jag tycker nästan synd om dem. Det var ju inte deras fel. Inte mitt heller, skulle jag vilja påstå. Snarare Frankrikes som inte har exakt precis på pricken de ingredienser som ICAs recept rekommenderar.
Ganska fult, gult, men jag är glad ändå. Fast jag har fortfarande ont i huvudet. Det börjar bli äckligt ont faktiskt, så jag ska nog gå och lägga mig snart. Dagens juluppdrag är slutfört, så varför inte sova.
Ganska fult, gult, men jag är glad ändå. Fast jag har fortfarande ont i huvudet. Det börjar bli äckligt ont faktiskt, så jag ska nog gå och lägga mig snart. Dagens juluppdrag är slutfört, så varför inte sova.
Halvtid.
Det ligger en deg under en bakduk. Väldigt oklart vad det ska bli av det hela. Jag hade alldeles för lite saffran, torrjäst som jag inte riktigt vet hur mycket jag skulle använda mig av och jag har verkligen ingen aning om det där krämiga jag hällde i är likvärdigt med kesella. Hursomhelst, degen är gul och det känns som att det är det som räknas. Själva åsynen av lussebullar. Smaken är sekunder i detta fall.
Jag återkommer med slutresultatet. Nu ska jag äta youghurt med krossade pepparkakor och se på mitt nya favoritprogram på SVT Play: "Vem vet mest". Briljant. Tråkigt bara att jag har otroligt ont i skallen (nu igen, damn it).
Jag återkommer med slutresultatet. Nu ska jag äta youghurt med krossade pepparkakor och se på mitt nya favoritprogram på SVT Play: "Vem vet mest". Briljant. Tråkigt bara att jag har otroligt ont i skallen (nu igen, damn it).
Detta händer och sker just nu.
Återkommer senare.