Det är sportlovstider. För vissa.
Idag är det så där fint och skidutflyktigt ute igen. Jag är dock inte ute på isen med skidor. Synd. Skulle kommit på det tidigare. Det är verkligen sportlovsväder och för vissa även sportlovstider. För mig stämmer bara väderbiten. Lov är det verkligen inte. Lyssnar på fransk webradio som lägger av lite när den vill och försöker producera text, men det går inte fort alltså. Ungefär lika fort som det gick att åka skidor efter vi åkt igenom klibbsnön. Segt och stakande. Men snart tänker jag känna mig nöjd med stackars olyckliga Madame Bovary. Och snart ska jag hämta Bästa på flyget, det blir jag lycklig av!
PS. Dagens fetmiss.
Jag glömde ta med mig högkostnadskortet!
Här äts det piller och planeras festligheter.
I love penicillin always forever in my heart. Uppenbarligen. Den här gången skulle det dock räcka med sju dagar och tacka gudarna för det, för nästa lördag har vi storslagna planer. Det klassiska gänget har planerat en klassisk aktivitet. Passande nog ska Bree iväg på semester den helgen och Elsie har den årliga bingoturnén med PRO. Alltså kommer alla dörrar då att vara öppna för... Ja, vem då? Hur som helst i det klassiska gängets sällskap.
Vad är sport?
Jag har noterat något. När det händer något kring en idrottare så noteras det i media som sport. En fotbollsspelare har inte deklarerat, berättar sportsidorna. En innebandyspelare har blivit misshandlad, berättar sportsidorna. Och då undrar jag, vad är egentligen sport? En person? Och vidare så undrar jag om man någonsin får chansen att vara något annat än sin sport när media väl satt klorna i en?
Vi använder oss av många uttryck med referenser till sportvärlden. Kom in i matchen. Han är uppe på läktaren. Många bollar i luften. Men det jag tänker då är att det kanske är tvärtom. Det kanske är sporten som härmar vardagen? Förstår du? Eftersom deklaration och misshandel verkar räknas till sport, tänkte jag.
Vi använder oss av många uttryck med referenser till sportvärlden. Kom in i matchen. Han är uppe på läktaren. Många bollar i luften. Men det jag tänker då är att det kanske är tvärtom. Det kanske är sporten som härmar vardagen? Förstår du? Eftersom deklaration och misshandel verkar räknas till sport, tänkte jag.
Encore une fois.
Jo tack, man känner igen en fiende när man ser den!
Nej, jag hittar inga svenska ord för det jag vill säga. Vad jag vill uttrycka skulle göra sig så mycket bättre på engelska för där hittade språknörden en töntig ordvits. Men det skulle kännas ambitiöst och lite konstigt, så jag stannar här bara. Det var ändå inget särskilt. Förresten, appropå det här med språknörderi, idag var det så himla påtagligt att vi verkligen är språknördar. En enkel och väldigt konkret fråga blev helt plötsligt en djup och filosofisk diskussion. Väldigt nördigt. Vi kom på oss själva efter ett tag.
Jamen alltså. Ja. Godnatt då. Det var som inget mer.
Nej, jag hittar inga svenska ord för det jag vill säga. Vad jag vill uttrycka skulle göra sig så mycket bättre på engelska för där hittade språknörden en töntig ordvits. Men det skulle kännas ambitiöst och lite konstigt, så jag stannar här bara. Det var ändå inget särskilt. Förresten, appropå det här med språknörderi, idag var det så himla påtagligt att vi verkligen är språknördar. En enkel och väldigt konkret fråga blev helt plötsligt en djup och filosofisk diskussion. Väldigt nördigt. Vi kom på oss själva efter ett tag.
Jamen alltså. Ja. Godnatt då. Det var som inget mer.
Pensionärsvarning.
Hur piggt är detta då? Ett möjligt återfall i sjukdomen. Mitt högkostnadskort används ju nästan flitigare än mitt H&M-kort. Inte okej. Inte okej. Opiggt, opiggare, opiggast.
Dagens i-valet-och-kvalet är om jag ska träna efter skolan eller inte. Nej, för att jag borde hem plugga lite samt förbereda någon mer spännande mat än havregrynsgröt åt min kära mor som kommer på middag. Ja, för att det ju bara är så roligt. Jag valar och kvalar lite, men måste nog tyvärr väga över åt nejsidan. Det får bli imorgon. Eller kanske senare ikväll.
Ikväll ska vi på teater, kära mor och jag. Och solen lyser och det är vårvinterkänslor i luften. En alldeles förträfflig årstid, säger mitt pensionärsalterego Elsie och viftar högt med högkostnadskortet. Ha en fin en!
Dagens i-valet-och-kvalet är om jag ska träna efter skolan eller inte. Nej, för att jag borde hem plugga lite samt förbereda någon mer spännande mat än havregrynsgröt åt min kära mor som kommer på middag. Ja, för att det ju bara är så roligt. Jag valar och kvalar lite, men måste nog tyvärr väga över åt nejsidan. Det får bli imorgon. Eller kanske senare ikväll.
Ikväll ska vi på teater, kära mor och jag. Och solen lyser och det är vårvinterkänslor i luften. En alldeles förträfflig årstid, säger mitt pensionärsalterego Elsie och viftar högt med högkostnadskortet. Ha en fin en!
Men vad tror du egentligen?!
Jamen hallå. Vad tror du egentligen? Det är Semmeldagen. Fettisdag. Fat Tuesday. Mardi gras. Det är väl klart att självaste Bree (för ja, det är klart nu, hon har inte stannat kvar på ön i Medelhavet - tacka gudarna för det!) har bakat egna semlor och tänker visa för Internet hur fina de blev. Och passande nog är tisdag träningsdag, så mamma bjöd sina hundra barn på varsin semla efter träningen. Det tycker jag att de var värda, för jag tycker om dem så. Barn är ju alltid barn och lite bångstyriga ibland, det vet väl alla ni föräldrar där ute? Men de ger ändå så mycket mening i vardagen så jag måste lägga dem på plussidan. Helt klart. Älskade barn.
Vart var vi? Semmeldag. Jag åt en på skolan och en efter träningen. Då var det väl inte mer än rätt att jag sprang en halvtimme på löpbandet. Ganska fort också. Och lätt. Skönt var det. Och här är Brees söta semlor. Varsågod Internet, smaka!
Vart var vi? Semmeldag. Jag åt en på skolan och en efter träningen. Då var det väl inte mer än rätt att jag sprang en halvtimme på löpbandet. Ganska fort också. Och lätt. Skönt var det. Och här är Brees söta semlor. Varsågod Internet, smaka!
Helgens klädval.
Vart tog helgen vägen? Jag gick från träningskläder till jobbkläder och tillbaka till träningskläder. Lite mer uppklätt än så var det i och för sig under fredagens after work, som för övrigt var mycket trevlig med ett i princip helt nytt sällskap. Religionslärarna diskuterade hetsigt egoism kontra altruism, men när de insett att den diskussionen bara gick runt i en cirkel bytte de kläder till historiker och förhörde varandra på årtal. Jag kunde 1066 och 1789. Är för övrigt imponerad av lärarstudenter, att de faktiskt vill och vågar bli lärare. Det är häftigt tycker jag. De kommer ju faktiskt göra skillnad här i världen i och med sitt yrke. Förhoppningsvis i alla fall.
Lördagen var det tävling hela dagen. Hade för en gångs skull inget huvudansvar och det var en fantastisk känsla. I stället kunde jag vara allt-i-allo och hjälpa alla förvirrade själar. Det lag vi ställde upp med kammade hem silver, 0.1 från guldet, vilket var helt oväntat och väldigt kul.
Hade en duktig paparazzi på plats som lyckades fånga brudarna när de dansade hem tävlingens högsta friståendepoäng. Snygga som vanligt.
Dagens horoskop enligt bibeln.
Så här säger bibeln (javisst) om mig idag:
"Over the next few weeks you will be presented with a potential date, or your ex (with a whole new angle). If there is a difficult person in your life they may also return to be dealt with, once and for all. By Easter you will have a radical new direction in your love life or your battles. Use today to take stock - and remember."
Jaha. Det kan man ju reagera lite som man vill på. Själv tolkar jag det som att mannen i kaffekön verkligen är The One. Visst kan det vara så? Vad fint det vore. Ungefär så fint som mitt hår var efter den där bröllopsmässan. Alltså, hur mycket hår kan man egentligen ha? Jag skulle vilja färga mitt snart. Innan påsk i alla fall.
"Over the next few weeks you will be presented with a potential date, or your ex (with a whole new angle). If there is a difficult person in your life they may also return to be dealt with, once and for all. By Easter you will have a radical new direction in your love life or your battles. Use today to take stock - and remember."
Jaha. Det kan man ju reagera lite som man vill på. Själv tolkar jag det som att mannen i kaffekön verkligen är The One. Visst kan det vara så? Vad fint det vore. Ungefär så fint som mitt hår var efter den där bröllopsmässan. Alltså, hur mycket hår kan man egentligen ha? Jag skulle vilja färga mitt snart. Innan påsk i alla fall.
Vi konstaterar.
Idag har jag några konstateranden på dagordningen. De lyder som följer:
- Äpplet faller inte långt från trädet och envishet verkar gå i min släkt.
- Även Superhjältar kan vara små på jorden. De får vara det!
- Det är så himla skönt att vara tillbaka i träningsrutiner. Ikväll sprang jag så det blödde igenom skorna. Det är sant! Snacka om hardcore.
- Vintern is still going strong.
Hetvägg med dödlig utgång.
Igår åt jag årets första semla, alternativt hetvägg, alternativt fastlagsbulle. Visste ni förresten att kung Adolf Fredriks död,1771, skylls på bland annat denna bakelse? Hur som, jag åt bara en semla och det överlevde jag. Så klart. Karin och Daniella hade bakat och tagit med till vår filmstund. Det var ett fint initiativ tycker jag och det var så himla gott. Själv tänkte jag baka semlor nästa vecka, till den riktiga dagen. Varför bryta en fin tradition (för två år räknas väl som tradition?)? Soffe - Semlan i egen hög person - och Roomie har gillat det. Och jag med.
Sök och finn.
Sökes: Mannen i kaffekön som var så vacker att titta på så jag tappade fattning om tid och rum. Oh my. Sådant händer inte ofta. Och vad det var vet jag inte riktigt, men han hade liksom "det". Jag tror att vi skulle kunna leva lyckliga i alla våra dagar. Call me!
Det var länge sen.
Det var länge sen ett: Handvolt-frivolt. På tumbling då, ingen airtracklek. Inte heller någon pass. Jag bara köttade på. Och ja, det var väl en tre år sedan sist. Adrenalinet var upp till taket. Så jävla kul. Varför var det så länge sedan sist?
Det var länge sen två: Löpbandet. Himmel så skönt. Var dock en lite krokig väg att ta sig dit, då halva stan verkade ha bestämt sig för att träna just där och just då. Varenda löpband, cykel, vrå var upptagen. Varför är det så på måndagar? Försöker man månne träna bort söndagsångesten?
Det var länge sen tre: Minus 20 grader. Det är faktiskt riktigt kallt. Nästan lite för kallt. I alla fall för skidutflykter och sådant. På skolidrotten gick faktiskt gränsen vid minus 15. Det är minst sagt friskt. Men jag tycker det kan få vara det. Det är ju vinter. För ja, nog är det vinter alltid.
Det var länge sen två: Löpbandet. Himmel så skönt. Var dock en lite krokig väg att ta sig dit, då halva stan verkade ha bestämt sig för att träna just där och just då. Varenda löpband, cykel, vrå var upptagen. Varför är det så på måndagar? Försöker man månne träna bort söndagsångesten?
Det var länge sen tre: Minus 20 grader. Det är faktiskt riktigt kallt. Nästan lite för kallt. I alla fall för skidutflykter och sådant. På skolidrotten gick faktiskt gränsen vid minus 15. Det är minst sagt friskt. Men jag tycker det kan få vara det. Det är ju vinter. För ja, nog är det vinter alltid.
I'm not ready to make nice!
Jag blev lite less på Mello. Glad i alla fall att Heat gick vidare. Heja, heja, säger jag. Tyckte countrytrion var ordentligt bra och de fick mig att vilja lyssna på Dixie Chicks. Nu har jag lyssnat på Not Ready To Make Nice flera gånger om och på riktigt börjat gråta för att den låten är så sanslöst bra. Hello. Har ni hört den? Har ni sett dokumentären om bandet som SVT visade i höstas? Fantastiskt bra. De ska in i bilen. Åh, så himla bra. Nu måste jag lyssna på låten igen.
Tog för övrigt en runda på H&M tidigare idag och köpte Alla Hjärtans Dag-presenter till mig själv. Heja mig. Jag blev glad för det var så fina presenter jag fick av mig själv.
Glad Dag.
Det här med hjärtansdagen.
Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. Det vet ni va? Jag har alltid varit lite bitter över denna dag. Kan hänga ihop med civilståndet. Kan göra det. Mitt finaste, och egentligen enda, Alla Hjärtans Dag-minne är rosen i skåpet i åttan och det minnet värmer än. Annars har jag inte haft mycket till övers för denna dag. Kärlek? Uääh.
Jag tror året var 1997 då vi hade vår allra första riktiga tjejkväll. Datumet var den fjortonde februari. Jag hade bakat muffins som jag prytt med grädde och geléhjärtan (Bree redan då). Det var en helt perfekt kväll med mina bästisar. Nu så här tolv år senare sitter jag och tänker att det är precis det som Alla Hjärtans Dag handlar om. Bästisar. Hjärtevänner.
Det ska inte behövas en speciell dag för att komma ihåg sina Hjärtevänner, kan man tycka. Man ska tänka på dem varje dag. Men let's face it. Det behövs. Vi jobbar. Vi tränar. Vi pluggar. Vi sover. Vi stressar. Vi har måsten. Vi glömmer bort. Jag tycker att det är fint att det faktiskt finns en dag i kalendern som säger åt oss: Glöm inte bort dina Hjärtevänner! Tänk att en romantiker fått hela den rationella världen att lyssna.
Jag är egentligen en obotlig romantiker. Jag tror på det fina hos människor. Jag tror på kärlek. Egentligen. Just nu råkar mitt hjärta ha frusit till is vad gäller kärlek, men för mina Hjärtevänner är det ständigt varmt. Därför tänker jag i år tycka om Alla Hjärtans Dag.
Jag tror året var 1997 då vi hade vår allra första riktiga tjejkväll. Datumet var den fjortonde februari. Jag hade bakat muffins som jag prytt med grädde och geléhjärtan (Bree redan då). Det var en helt perfekt kväll med mina bästisar. Nu så här tolv år senare sitter jag och tänker att det är precis det som Alla Hjärtans Dag handlar om. Bästisar. Hjärtevänner.
Det ska inte behövas en speciell dag för att komma ihåg sina Hjärtevänner, kan man tycka. Man ska tänka på dem varje dag. Men let's face it. Det behövs. Vi jobbar. Vi tränar. Vi pluggar. Vi sover. Vi stressar. Vi har måsten. Vi glömmer bort. Jag tycker att det är fint att det faktiskt finns en dag i kalendern som säger åt oss: Glöm inte bort dina Hjärtevänner! Tänk att en romantiker fått hela den rationella världen att lyssna.
Jag är egentligen en obotlig romantiker. Jag tror på det fina hos människor. Jag tror på kärlek. Egentligen. Just nu råkar mitt hjärta ha frusit till is vad gäller kärlek, men för mina Hjärtevänner är det ständigt varmt. Därför tänker jag i år tycka om Alla Hjärtans Dag.
Nikon still has it.
Ja, ibland så. Visst är det vackert ute i Skärgården?!
Maalle och Lainens skidutflykt.
Helt klart en dag som kvalar in till topp tre detta år. Som stoppade korvar med lager på lager på lager gav vi oss ut på en is som vi inte var riktigt hundra på att den skulle hålla. Den höll. Och skidutflykten höll måttet. Allt stämde överens med den romantiska bilden och vi följde lydigt de lagar som finns vad gäller skidutflykter. Till exempel:
- Obligatorisk snörullning.
- Få lite snö innanför både täckbyxor och pjäxor.
- Matsäck innehållande mackor och varm choklad.
- Tjugo minuter åkning, en timme fika.
- Påpeka hur underbart det är med riktigt frisk vinterluft.
- Hinna bli lite frusen innan hemfärd för att sedan skida upp värmen.
Och så hade vi fantastiskt roligt också. Lainen konstaterade att det är helt klart försvarbart att barn äter snö eftersom det ser så himla gott ut och vi var helt säkra på att det var djur som lurade på oss i buskarna. Mest troligt en lejoninna eller en isbjörn. På hemvägen åkte vi rätt igenom ett spår med klibbsnö och då tog det plötsligt stopp. Men tur att det var på hemvägen det, för då var vi redan så fyllda med utflyktsglädje så det gjorde inget.
- Obligatorisk snörullning.
- Få lite snö innanför både täckbyxor och pjäxor.
- Matsäck innehållande mackor och varm choklad.
- Tjugo minuter åkning, en timme fika.
- Påpeka hur underbart det är med riktigt frisk vinterluft.
- Hinna bli lite frusen innan hemfärd för att sedan skida upp värmen.
Och så hade vi fantastiskt roligt också. Lainen konstaterade att det är helt klart försvarbart att barn äter snö eftersom det ser så himla gott ut och vi var helt säkra på att det var djur som lurade på oss i buskarna. Mest troligt en lejoninna eller en isbjörn. På hemvägen åkte vi rätt igenom ett spår med klibbsnö och då tog det plötsligt stopp. Men tur att det var på hemvägen det, för då var vi redan så fyllda med utflyktsglädje så det gjorde inget.
I'm off!
Dagens ord.
"Stå upprätt själv och låt inte andra upprätthålla dig."
- Marcus Aurelius
Är det så att Gud och tidningsbudet straffar vissa fort?
Varför har vi inte fått någon tidning idag? Är det som ett straff för att jag varit dålig på att läsa tidningen under veckan? Kanske. Men hur kan tidningsbudet veta? Han/hon kanske har direktkontakt med Gud. Vem är Gud? Kanske den varelse som sett till att det är fint väder idag på skidutflyktsdagen?! Happy days!
Stämmer verkligen den romantiska bilden?
Nu är det över en vecka sedan jag tränade sist. Det känns i kroppen. Inte okej. Måndag är sista dagen på antibiotikakuren samt träning med TT. Då måste jag ju vara helt och fullt utvilad för vanlig träningsvardag igen. Jag längtar. Men först och främst längtar jag till morgondagen. Det är dagen på Lainen och Maalle ska ge sig ut på isen med skidor (och jättestor matsäck!). Det är dagen då skidutflykten ska bli så där mysig som man alltid tror att den ska bli (men aldrig blir).
Jag har någon slags romantisk bild av skidutflykter på isen. Man ska glida fram i strålande solsken. Inte svettas, men inte heller frysa. Inte ens om tårna. Det ska gå lätt som vinden och efter en hurtig tur ska man slå sig ner på ett liggunderlag med chokladen och mackorna. Där ska man kunna sitt länge och andas in härlig vinterluft innan man kliver i bindningarna igen och svischar hemåt. Återigen med lagom varma tår och ingen svett på ryggen.
Av någon konstig anledning slutar det dock ofta med iskalla fötter, svett på ryggen, en stickig mössa i pannan, iskall rumpa efter att ha suttit för länge på för kallt underlag och skidor som varken glider eller tar fäste. "Man tror det ska vara mysigt, men ICKET!" var det någon som sa en gång. Men den gamle räven tänker jag flå imorgon.
Imorgon är dagen då skidutflykten kommer vara mysig, då den romantiska bilden ska stämma.
Jag har någon slags romantisk bild av skidutflykter på isen. Man ska glida fram i strålande solsken. Inte svettas, men inte heller frysa. Inte ens om tårna. Det ska gå lätt som vinden och efter en hurtig tur ska man slå sig ner på ett liggunderlag med chokladen och mackorna. Där ska man kunna sitt länge och andas in härlig vinterluft innan man kliver i bindningarna igen och svischar hemåt. Återigen med lagom varma tår och ingen svett på ryggen.
Av någon konstig anledning slutar det dock ofta med iskalla fötter, svett på ryggen, en stickig mössa i pannan, iskall rumpa efter att ha suttit för länge på för kallt underlag och skidor som varken glider eller tar fäste. "Man tror det ska vara mysigt, men ICKET!" var det någon som sa en gång. Men den gamle räven tänker jag flå imorgon.
Imorgon är dagen då skidutflykten kommer vara mysig, då den romantiska bilden ska stämma.
Hemma på min gata i stan...
...där behöver man inte snow-in-a-can på sina fönster. Den riktiga snön fixar det själv. Jag tycker det är mysigt. Jag gillar snön och välkomnar den varmt i denna februarimånad. Nej, inte varmt kanske, då smälter den ju. Jag välkomnar den bara glatt helt enkelt. Våren kommer, sommaren kommer, sluta tjata om att ni längtar. Ni som längtar. Om du blir överkörd av en buss imorgon så kommer du ligga i koma utan att ha tagit vara på det som faktiskt finns här och nu; djupsnö! Jag och Lainen var ute på promenad igår och var bara tvungna att plumsa lite i djupsnön. Den gick ända upp över knäna. Det är slöseri med dagar att gå och längta till något som kallas sommar. Klä på dig och plumsa igenom februari i stället. Det är det februari är till för. Det och semlor så klart, men det är ett annat inlägg. Plums, plums.
P.S. Så här blev den!
Om det skulle vara någon som har gått och undrat hur den där byrån blev. Eller bara för att jag är så himla stolt och verkligen vill visa hur den där byrån blev. Så här blev den!
Varför kasta iväg talang?
"Den som kan något gör det, den som inte kan något undervisar."
- George Bernard Shaw.
- George Bernard Shaw.
Det är slöserig med talang att bara gå på halvfart. Det är tråkigt att kasta bra virke i soptunnan. Men om man inte vill, då går talangen tyvärr till spillo. Om man nöjer sig med lagom och okej, då uppnår man aldrig perfektion. Men jag är envis och jag gillar perfektion. Måste bara komma på nya vägar att gå för att ro i land den sista resan. För jag vet att den resan skulle kunna bli så himla, himla bra! Frågan är ju om en persons vilja räcker genom hela långa landet. Det är tveksamt. Det handlar om varje enskild inställning. Inställning är A och O. Och har man talangen bör man ta vara på den. Det finns strålande virke och jag vill bygga ett HUS!
Räddningspatrullens lyckade event.
Det blev ingen bra förra vecka. Sjuk och eländig. Men själva avslutet på veckan blev fantastiskt. Piff och Puff hade planerat en föräldraträning för småttingarna där deras föräldrar var inbjudna att vara med. Det kan ju vara lite sisådär med att få med föräldrar ibland så gissa om vi blev glada då alla faktiskt kom! Åh, jag blev så himla glad och det var så himla lyckat. Glada miner från stora och små. Och efter ett tag så var det minsann inte bara barn som klättrade i lianerna, gick balansgång, snurrade runt räcket och hoppade på trampettuppställningen. Jag tror även de vuxna insåg vilken kick man får av att vara lite uppochner ibland.
Bra uppstyrt, Räddningspatrullen, som kanske borde överväga att ställa upp på ett nytt gemensamt foto (i träningssammanhang!). Senaste tillfället verkar vara lägret i Sundsvall 2007. Hur som. Söndagarna med Puff och småttingarna är verkligen ett lyckopiller och igår var det extra roligt med dubbelt så mycket glädje.
What goes around, comes around - snön och bilarna.
Det har snöat konstant i flera dagar i sträck i denna stad i norra Svea Rike. Sjuk som jag varit har jag inte varit ute och svirat med bilen sedan i tisdags. Det var definitivt märkbart idag när jag skulle ut och köra. Det var snö upp till handtaget på förarsidan och jag började tappert gräva med händerna och försöka skyffla lite med min borste. Då kommer en vänlig själ ut ur en bil och frågar om jag vill låna en spade. Hon hjälper mig att skotta lite och undrar om jag behöver hjälp att komma ut med bilen. Varför inte, tänker jag. Kanske behövs. Jag gasar, hon puttar, men bilen sitter fast. Hennes vän kliver då ut och styr upp det hela. "Han har gjort det förr, han lever i vildmarken" säger hon till mig och jag nickar imponerat. Jag tackar dessa två vänliga själar och de kör iväg.
Jag fortsätter skrapa lite rutor och hör ett ivrigt gasande bakom mig. Kikar över på andra sidan parkeringen och ser en bil stå och spinna fram och tillbaka i snön. Inga ord behövs. Jag plumsar raka vägen över till mannen och bilen. Kollar föraren i ögonen. Han gasar, jag puttar. Bilen kommer loss, han vinkar glatt som tack och jag vinkar glatt tillbaka.
Ge och ta, gott folk.
Jag fortsätter skrapa lite rutor och hör ett ivrigt gasande bakom mig. Kikar över på andra sidan parkeringen och ser en bil stå och spinna fram och tillbaka i snön. Inga ord behövs. Jag plumsar raka vägen över till mannen och bilen. Kollar föraren i ögonen. Han gasar, jag puttar. Bilen kommer loss, han vinkar glatt som tack och jag vinkar glatt tillbaka.
Ge och ta, gott folk.
Bree bestämde vad jag skulle göra i stället för att skåla.
Vad gör du en lördag kväll kvarten före midnatt? Jag hade planerat att höja en öl eller två för den nyblivne läraren, men så blev ju inte fallet. Efter att ha tittat lite halvhjärtat på Mello bestämde jag mig för att baka. Eller, jag och jag. Det var nog Bree som bestämde. Och vips (visp?) så har jag nu en plåt med muffins att bjuda småttinggymnasterna på imorgon och en kladdkaka med dumle att bjuda till någon som känner sig sugen. Själv är jag rätt osugen och har lite ont i magen. Fattas väl bara det att jag kommer få ont i magen av antibiotikan. Hurray. Eller så beror magontet på att jag ätit några för många dödskallegodisar. Kan vara så, kan vara så.
Jag känner mig ensam och instängd. Kom och håll mig sällskap. Jag bjuder på dumlekladdkaka.
Jag känner mig ensam och instängd. Kom och håll mig sällskap. Jag bjuder på dumlekladdkaka.
Jag visste det, jag visste det!
För fem år sedan blev jag kär i Johan Becker när han var med i Fame Factory. Åh, jisses. Vilken fantastisk människa. Som jag minns honom i alla fall. Jag var upp över öronen förälskad och givetvis glad över att han vann. Han gjorde väl något försök i en duo därefter, men sedan försvann han bara. Tillbaka till Närpes? För någon månad sedan hörde jag en stämma i min radioapparat och utbrast: Johan Becker! Googlade upp låten och artisten var Star Pilots. Där stannade min research och jag tog inte reda på vilka dessa Star Pilots egentligen var. Jag har hört låten på radio och tänkt att nog är det bra likt Johan Beckers stämma och nu, idag, i denna stund får jag reda på att det stämmer! Det är ju han. Han är en fjärdedel i gruppen och ska dessutom vara med i den sista deltävlingen i Mello. Hello, världen. Ibland blir man ju glad för lite alltså. Heja Johan Becker. Jag hoppas att han vinner. Jag är återkär.
Watch out for Super Mum.
Jag vet inte om hon föddes så, med speciella superkrafter som ingen annan har. Jag vet att hon bröt i princip varje ben i kroppen när hon var liten och kanske var det så att själva läkningen gav henne egenskaper som ingen annan har. Det skulle kunna vara så. När benen växte ihop så blev de kanske starkare än originaluppsättningen och fylldes med superproteiner och sånt. Hur det än gick till så har min mamma någon typ av superkrafter.
Jag gav mig ut i kylan igår kväll till ett andra apotek bara för att få det klart för mig att läkaren inte hade skickat något antibiotikarecept till mig. Inte läge för en till motgång kände jag och grät en andra skvätt för dagen när jag stelfrusen gick hem i minus 18 grader. Nehepp. Ingen antibiotika förrän efter helgen då. Trodde jag.
Timmen senare kommer föräldrarna förbi och motti viftar med en apotekspåse. Ja, det är sant. Hon har stormat in på apoteket för att göra samma upptäckt som mig, rusat in på akuten, fått fram min journal, upptäckt att läkaren gjort ett tjänstefel som glömt att skicka iväg receptet som han skrivit att jag ska ha, stormat tillbaka till apoteket två minuter innan stängning och lyckats få ut tio dagars piller. Super Mum. Dagens ros till Super Mum. Helt klart.
Jag gav mig ut i kylan igår kväll till ett andra apotek bara för att få det klart för mig att läkaren inte hade skickat något antibiotikarecept till mig. Inte läge för en till motgång kände jag och grät en andra skvätt för dagen när jag stelfrusen gick hem i minus 18 grader. Nehepp. Ingen antibiotika förrän efter helgen då. Trodde jag.
Timmen senare kommer föräldrarna förbi och motti viftar med en apotekspåse. Ja, det är sant. Hon har stormat in på apoteket för att göra samma upptäckt som mig, rusat in på akuten, fått fram min journal, upptäckt att läkaren gjort ett tjänstefel som glömt att skicka iväg receptet som han skrivit att jag ska ha, stormat tillbaka till apoteket två minuter innan stängning och lyckats få ut tio dagars piller. Super Mum. Dagens ros till Super Mum. Helt klart.
"Pappa, vad var din roll i den här historien?"
"Jag satt och höll bilen varm och gasade iväg precis dit hon ville att vi skulle."
Ingen Batman utan Robin, I guess.
"Jag satt och höll bilen varm och gasade iväg precis dit hon ville att vi skulle."
Ingen Batman utan Robin, I guess.
Det gäller att lita på sig själv i alla lägen.
En bra kvinna reder sig själv. Ja, det gör hon minsann. Tills hon blir sjuk. Cyklar till vårdcentralen med påföljden andnöd. Får antibiotikakur utskriven och upptäcker att närmsta apotek är stängt på grund av teknikproblem. Ska ta bilen till nästa apotek och upptäcker att bilen är begraven under en halvmeter snö. Har iskalla fötter av plumsande i djupsnö.
Fler motgångar än så klarar inte en bra kvinna av när hon har ont i halsen, ledvärk och svinkoppor över halva ansiktet. Hon gråter helt enkelt en kort, men väldigt intensiv, skvätt. Mer än någonsin vill hon ta tag i en hand eller luta sig mot en pelare. Men hon tar i stället några riktigt djupa andetag, sträcker på sig och kommer ihåg att innerst inne vet hon att en bra kvinna reder sig själv, till och med när hon är sjuk.
Och denna goda kvinna känner sig just precis nu väldigt sugen på våfflor. Tur att hon har sig själv. Och givetvis, tur att hon har samtliga våffelingredienser hemma!
Fler motgångar än så klarar inte en bra kvinna av när hon har ont i halsen, ledvärk och svinkoppor över halva ansiktet. Hon gråter helt enkelt en kort, men väldigt intensiv, skvätt. Mer än någonsin vill hon ta tag i en hand eller luta sig mot en pelare. Men hon tar i stället några riktigt djupa andetag, sträcker på sig och kommer ihåg att innerst inne vet hon att en bra kvinna reder sig själv, till och med när hon är sjuk.
Och denna goda kvinna känner sig just precis nu väldigt sugen på våfflor. Tur att hon har sig själv. Och givetvis, tur att hon har samtliga våffelingredienser hemma!
Vilket svin.
Hurray! Idag har jag orkat diska. Men jag blev nästan lite andfådd och sen blev det inte så mycket mer. Förutom att jag är allmänt överkörd så har jag troligen svinkoppor och det är ungefär så otrevligt som det låter. Och dessutom något som barn får. Hello? Jag må vara barnslig, men inte så till den grad att jag får barnsjukdomar? Eller va? Jag har till och med stannat hemma från träningen ikväll. Det händer ungefär en gång per år, om ens det. Som den mamma med kontrollbehov jag är fick jag på begäran en lång rapport direkt efter. Tur det.
Jag känner mig som ett riskorn. Risig och väldigt liten i förhållande till resten av världen.
Jag känner mig som ett riskorn. Risig och väldigt liten i förhållande till resten av världen.
Ekdahl väcker tankar.
Efter att ha sett Kvällsöppet med Ekdahl, som ikväll handlade om dunindustrin (ni vet, gässen som plockas levande), dyker några tankar upp i mitt huvud.
- Hade det inte varit hysteriskt roligt om någon kläckt ur sig: "Men har vi inte gjort en höna av en fjäder nu"?
- Vem var tjejen i grönt som satt som ett ljus bredvid Eskil Erlandsson? Var det måntro nämnde politikers släkting, förslagsvis systerdotter, som tog tillfället i akt att ha sina femton minuter i rampljuset?
- Kommer uttrycket "Jag har en gås oplockad med dig" att vara politiskt korrekt att använda efter denna debatt?
Ynk, ynk.
Har sovit som en kratta. Nästan bara väntat på att det ska bli morgon så jag kan klubba att jag är sjuk. Aldrig är man så ynklig i världen som när man är sjuk.
En pelare åt ugglan.
Ahh. Ibland är det så befriande att bara få andas ut riktigt ordenligt och luta sig lite mot en pelare. En stadig pelare. Det är liksom lätt att glömma bort att vara sin egen pelare när man försöker vara någon annans. Men så finns där en pelare för mig också. Jag bara tar ett djupt andetag och andas ut ordentligt. Skönt. Det får jag nya krafter av. Utan att någon vet om det. Bara jag. Fiffigt.
För övrigt är jag en uggla som vanligt och har energi i överflöd nu så här på kvällskvisten. Hoho!
Den mycket välkända "Kotten" som återfinns i Barsselååna. Hyfsat stadig pelare.
För övrigt är jag en uggla som vanligt och har energi i överflöd nu så här på kvällskvisten. Hoho!
Den mycket välkända "Kotten" som återfinns i Barsselååna. Hyfsat stadig pelare.
Sov. Inte såg.
Hmm. Jag känner mig sliten idag. Ont i halsen. Obeskrivligt trött. Jag tänkte att jag skulle se ett avsnitt Sex And innan jag satte igång med översättningen. Startade avsnittet, men såg det inte, utan sov det. Lite hackigt och med konstiga drömmar. Varför så trött? Och varför har jag så svårt att ta tag i det som ska göras? För att jag är trött? Hur kan det komma sig att det blev prio ett att leta avslappningsmusik när jag inte har några skivor att bränna? Det är lite oklart hur jag prioriterar ibland. Lite oklart. Jag har i alla fall lyckats köpa sårtvätt. Det var ju duktigt. Och träna afro och stretcha var också ganska duktigt.
Åhåå. Vad trött jag är. Min kropp vill inte sitta upp. Come ooon...
Åhåå. Vad trött jag är. Min kropp vill inte sitta upp. Come ooon...
Feghet som lämnar kroppen, det är smärta det.
Oh my god. Snacka om att jag känner att jag lever. Ett ständigt återkommande ord på denna blogg har under senare veckor varit 'träningsvärk'. Men jag lovar, denna gång är det inte av denna värld! Jag har ont precis överallt. Över-allt. Smärta är bara feghet som lämnar kroppen och förhoppningsvis den här gången även muskler som entrar kroppen. När ska de börja finnas egentligen? Det är bara att köra på. Varje dag du inte tränar, tränar någon annan för att bli bättre än dig. Och det finns ganska många som redan är ganska mycket bättre än mig. So you do the maths. Ingen rast, ingen ro. Sen så är det ju så förbannat kul också.
Inte så jättekul är att jag har ett sår på min kind. Små, små blåsor som svider och gör ont. Som den icke-läkare jag är vet jag inte riktigt hur jag ska ta hand om denna skada. Men jag kan tänka mig att det är bra att hålla det rent. Och vad gör man när man inte har rätt material, det vill säga sårtvätt? Jo, man tager vad man haver. I detta fall lite Koskenkorva. En kreativ lösning som jag provat på förut med gott resultat.
Hela dagen har jag gått omkring och tänkt att det skulle vara så himla gott med kladdkaka. Bree? Har du månne lust att kika fram? Jag tror jag får respons från henne..
Inte så jättekul är att jag har ett sår på min kind. Små, små blåsor som svider och gör ont. Som den icke-läkare jag är vet jag inte riktigt hur jag ska ta hand om denna skada. Men jag kan tänka mig att det är bra att hålla det rent. Och vad gör man när man inte har rätt material, det vill säga sårtvätt? Jo, man tager vad man haver. I detta fall lite Koskenkorva. En kreativ lösning som jag provat på förut med gott resultat.
Hela dagen har jag gått omkring och tänkt att det skulle vara så himla gott med kladdkaka. Bree? Har du månne lust att kika fram? Jag tror jag får respons från henne..
Pärlan, 4 och ett halvt år, funderar.
"Milon. Går bakpulver bakåt? Det tror jag."
Vad tror ni? Jag tror som Pärlan. Annars skulle det väl heta framåtpulver. Eller sidopulver. Eller?
Igår var jag ledbruten. Idag är jag halvdöd.
Igår kväll kände jag mig som tio år och fick prinsessbehandling ute i skärgården. Mamma kokade mannagrynsgröt åt mig efter träningen och av pappa fick jag massage medan jag halvslumrade i soffan till Beck. Prinsessliv! Nollsexnollnoll klev jag upp imorse och det är minsann tidigt. Känner mig trött i hjärnan och har träningsvärk i hela kroppen. Halvbra uppladdning för Bodypump och grammatiklektion. Mhm.
Jag har tänkt mig att det här ska bli en bra vecka. Vädret verkar vara med på min linje. Trevligt.
Jag har tänkt mig att det här ska bli en bra vecka. Vädret verkar vara med på min linje. Trevligt.
If gymnastics were easy it would be called football.
Söndag förmiddag. Tre timmar airtrack i Hörne med TT. Det stavas ledbruten och träningsvärk. Men också väldigt kul. Antal timmar på löpband eller på bodypump-pass spelar liksom ingen roll. En gymnastikträning kör slut på dig totalt. Dagens psykträning blev salto från plint. Det blev tio till slut. Nu är jag enormt tacksam att få äta mammas mat för att ladda upp inför tre timmar gymnastik till, i vanlig ordning.
Liten sneak peak från TT, sammankomst nummer tre.
Liten sneak peak från TT, sammankomst nummer tre.