Den sömniga utmaningen.
Just denna dags största utmaning har nog varit att hålla mig vaken. Jag somnade sittandes vid köksbordet. Inte okej. Sen somnade jag på soffan. Inte okej. Efter att ha försökt skaka liv i mig själv peppade jag upp inför grammatikplugg och gjorde verkligen ett försök, men det var som vanligt svårt och jag blev uppgiven. Ställde mig och stekte pannkakor och bjöd bort dem till de två haltande stackars pojkarna som kom förbi. Vi laddade upp för Färjan 2, men det kändes som lite av en besvikelse.
Nu är sömntimmen slagen (vad jag har hört i alla fall), men jag är som vanligt som mest på G och har givetvis 100 sidor Sartre att läsa till imorgon. Lycka till, till mig själv. Tack och bock för idag, nu släcker vi ner bloggredaktionen.
Nu är sömntimmen slagen (vad jag har hört i alla fall), men jag är som vanligt som mest på G och har givetvis 100 sidor Sartre att läsa till imorgon. Lycka till, till mig själv. Tack och bock för idag, nu släcker vi ner bloggredaktionen.
Vem är ett måndagsbarn?
Måndag. Jag skulle inte gå så långt som att kalla det en k-måndag, men det är ändå måndag. Lite uppförs. Lite motigt. De största orosmomenten på veckans att göra heter "Boka resa till Ängelholm för mig plus 18 barn som jag på något sätt ska ta hand om under en hel helg" och "Skriv en kulturuppsats på 700 ord, på franska så klart". Ja, lite oros, men om en vecka kommer faktiskt en rejäl belöning så det är bara att bita ihop. Och efter att ha pumpat ut mig själv på bodypump och laddat en stund i bastun så känns det i alla fall lite lättare. Vad skulle jag ta mig till utan världens bästa gym?!
Dags att kryssa vidare på listan och vi börjar med att plöja Sartre. Appropå kryssa så ska vi ut på sjön ikväll. Färjan 2. Hello! Jag har även lovat att steka tröstpannkakor, så det är bara att ställa upp som en god vän. Jah, kanske inte är en sån dum måndag ändå.
Hur mår du lilla söndag?
Hej söndag. Hur är läget? Själv sitter jag och pendlar lite mellan energi och total utmattning. Lite trött efter jobb och en natt som blev en timme kortare. Har bästas röst i högtalarna och försöker känna lugnet innan stormen. Träningen alltså. Ikväll blir det inte lugnt. Har som vanligt småttingarna innan brudarna och ikväll är det även TT. Jag ska försöka klona mig och vara med lite där och dansa för brinnande livet. Ja, det ska jag. Så rullar söndagen. Jag tror ändå att jag gillar söndagar lite grann. Det är skönt att avsluta veckan med gänget i hallen och samtidigt ladda upp för nya äventyr. Mhm. Dags att vakna till liv!
It's the final countdown.
Vilken jäkla pangkväll vi styrde upp igår. Pensionärsgänget gjorde entré bland kidsen, för att gratis är gott, och det blev faktiskt bättre än väntat. Det gjordes en utomordentligt bra tolkning av Final Countdown och jag tror att det var där som det började spåra lite lätt. Men bara lite lätt. Spenderade ännu en kväll i någon slags eufori och med ett grymt bra sällskap. Sånt gillas. Jag gillar livet. Jag gillar spontanitet. "Man lämnar dig i tio minuter. Vad hände!?" Ibland gäller det att ha timing.
Dagens fråga ställer jag mig själv och den lyder som följer: Genom ett trettiofemgradigt Barcelona eller över en Kolbäcksbro med isvindar?
Idag gör jag absolut ingenting och det är helt underbart. Shiny happy me!
Dagens fråga ställer jag mig själv och den lyder som följer: Genom ett trettiofemgradigt Barcelona eller över en Kolbäcksbro med isvindar?
Idag gör jag absolut ingenting och det är helt underbart. Shiny happy me!
Det är fredag idag.
Även denna fredag, likt förra, är i världsklass. Bodybalance åttanollnoll var lika skönt och jobbigt som vanligt. Klassen avslutade kursen i muntlig språkfärdighet, samtliga med betyget VG, och kom in i ett skönt fransktalande flow. Till och med rasten pratades på detta omöjliga men ändå ack så vackra språk. Ah, chose étrange.
Efter att ha fyllt upp kyl och frys och sopsorterat känner jag mig redo för helg. Snart kommer Lainen. Vi ska slänga ihop en sallad och sen bege oss till Täljebladarna för lite festligheter. Jag och Mamman språkades vid igår och vi är på samma nivå, så detta kan nog bli succé.
Efter att ha fyllt upp kyl och frys och sopsorterat känner jag mig redo för helg. Snart kommer Lainen. Vi ska slänga ihop en sallad och sen bege oss till Täljebladarna för lite festligheter. Jag och Mamman språkades vid igår och vi är på samma nivå, så detta kan nog bli succé.
Ja, visst är det fredag. Fredagskänslan går inte att ta miste på.
Ett, två... tjuvstart!
Sa jag det, att jag är inne i ett skönt flow? Japp, så är det. Jag inte bara flyter medströms, jag simmar medströms. Fattaru? Det är en skön känsla. Attgöralistan prickas av och jag mår bra. Ja, jag mår bra av att ha saker att göra. Lite tvång varvat med mycket roligt. Träningen ikväll var mycket rolig. Tjejerna var så himla duktiga. Det är roligt att jobba med dem när de är så kreativa och säger vad de tycker, tänker och känner. Det är då vi når bäst resultat. Och vad söker vi? Jo, perfektion. Jag tror de har börjat fatta det nu.
Efter träningen körde jag hem à la Häkkinen och svidade snabbt om för att möta upp franskavännerna för en jazzkväll. Jag var redan full av energi från träningen och med trevligt sällskap, skön musik och en kall öl blev jag full av glädje. Livsglädje. Vi tjuvstarade helgen helt enkelt och det tycker jag var ett bra initiativ. Skål för den! Och bonne nuit.
Efter träningen körde jag hem à la Häkkinen och svidade snabbt om för att möta upp franskavännerna för en jazzkväll. Jag var redan full av energi från träningen och med trevligt sällskap, skön musik och en kall öl blev jag full av glädje. Livsglädje. Vi tjuvstarade helgen helt enkelt och det tycker jag var ett bra initiativ. Skål för den! Och bonne nuit.
Åååhej.
Ja, så avslutar vi den här dagen med lite fransk film. Riktigt trött, så det kan hända att jag somnar. Men helst inte, för det finns inte riktigt någon annan tid att hinna se filmen. Ögon öppna genom filmen. Men sedan: Bonne nuit, mes amis.
Dancing in the moonlight!
Nyligt hemkommen från TT-träning. Det såg mycket lovande ut idag måste jag säga. Och det ser så kul ut att hoppa. Kanske, kanske att jag vågar känna på trampen snart. Kanske. Idag höll jag mig dock till lite golv och mycket dans. Rörelser började lossna och det var en befriande känsla att dansa omkring. Ah, underbart. Nu är kroppen full av endorfiner och jag ska fortsätta kryssa på dagens attgöralista. Det känns mycket bra. Den här dagen har varit mycket bra. Jag är inne i ett mycket bra flow. Just precis nu. Åhja, ibland behöver man en putt i rätt riktning när man håller på att trilla ur spår. Och det är bara just precis nu som räknas, för det är bara just precis nu som finns.
Just precis på pricken nu ska jag sätta mig och läsa lite språkhistoria.
Just precis på pricken nu ska jag sätta mig och läsa lite språkhistoria.
Dagens belöning: Våfflan!
Idag är det ju faktiskt våffeldag. Jag ska minsann äta våfflor till lunch. Det känns inte mer än rätt. Men först måste jag ta mig igenom dagens översättningstext. Den känns svårare än vanligt. Eller så får jag bara sedvanlig prestationsångest eftersom den här texten ska lämnas in för "rättning". Typiskt mig. Blir bara helt blockad. Och nu kan jag inte tänka på annat än våfflor. Nej. Inga våfflor förrän texten är klar. Det är väl en bra deal?
På bemärkelsedagen.
Grattis till min mamma som fyller år idag! Jag ska fira henne med en middag som jag själv bjöd in mig till. Det var smart tycker jag. Och det var väldigt länge sedan jag såg min mamma, så det blir trevligt. Kanske får hon en liten present också. Grattis igen, motti!
Den starka gymnastkroppen?
Kvällens träning började underbart.
"Mallan!"
"Ja?"
"En kram! Det var så länge sen."
Gissa om mamma blev glad. Söta barn. Träningen var sedan fartfylld och bra. När kidsen började KAT-stretcha lindade jag ihop foten och smackade på lite handvolt-frivolt. Med lite blandade resultat. Några med försök till god teknik, medan andra bara gick runt på ren vilja. Knappast råstyrka, som det var förr i tiden. Ja herre min gud vad jag saknar den tiden och den gymnastkroppen som var så stark så jag alltid kunde lita på att den skulle ta mig dit jag ville även om det blev kaos på vägen. Ända sedan Sundsvall har kroppen mest gått omkring och gjort ont. Mer massage behövs nog. Och mer träning. Redan den femte april ska jag ju i en gymnastikdräkt!
Dräkten, snart möts vi igen.
"Mallan!"
"Ja?"
"En kram! Det var så länge sen."
Gissa om mamma blev glad. Söta barn. Träningen var sedan fartfylld och bra. När kidsen började KAT-stretcha lindade jag ihop foten och smackade på lite handvolt-frivolt. Med lite blandade resultat. Några med försök till god teknik, medan andra bara gick runt på ren vilja. Knappast råstyrka, som det var förr i tiden. Ja herre min gud vad jag saknar den tiden och den gymnastkroppen som var så stark så jag alltid kunde lita på att den skulle ta mig dit jag ville även om det blev kaos på vägen. Ända sedan Sundsvall har kroppen mest gått omkring och gjort ont. Mer massage behövs nog. Och mer träning. Redan den femte april ska jag ju i en gymnastikdräkt!
Dräkten, snart möts vi igen.
Hallå, kom ut ur dimman.
Efter att ha kommit ut ur den härliga dimman jag befann mig i hela helgen har jag idag gjort nytta. Skrivit, tränat, varit på banken och besökt en resebyrå. Och nej, det handlar inte om en solresa till Aruba. Det handlar om att ta med sig en hel drös ungar genom hela Sverige för att spendera en hel helg i en gymnastiksal. En sådan resa som man bara ser fram emot om man är en riktig nörd. Och tur att jag är en. Bland annat. Enligt T har jag många strängar på min lyra. Partypingla, tränare, psykolog och mamma med kontrollbehov. Jag undrar om jag nu får lägga till reseledare? Åh, det ska bli så himla kul! Hej Ängelholm, här kommer Familjen.
Anywho. Tillbaka till idag då. Jag har prickat av allt utom grammatikplugg på dagens lista, så jag ska väl fortsätta med det. Men innan ska jag nog byta köksgardiner. För nu är våren här lite i smyg och det tycker jag vi ska uppmuntra.
Dimmigt, men trevligt.
Världsbra, det är när allt i världen är bra.
Jag är helt klart beredd att säga att det var en världsbra helg. Allt i världen kändes bra. Särskilt på lördag kväll. Det var en sådan där klockren kväll. En riktigt tjejig och trevlig uppladdning hemma hos Frida, med bland annat en hemmagjord pizza som Bree gav höga poäng, och sen en perfekt utekväll. Jag träffade roligt folk, dansade mycket och var lycklig av ingen speciell anledning. Det är då det är som bäst. När jag kom hem stekte jag ett ägg och sen somnade jag på soffan och vaknade inte förrän nästa morgon när klockan ringde och jag skulle iväg på kurs.
Hela lördag och söndag dag spenderade jag med ett skönt gäng på en rätt skön inspirationskurs. Blev så klart fylld av tankar, idéer och visioner. Sen körde jag direkt till träning och var typ världens mest oplanerade och därför sämsta tränare. Otroligt illa av mig, men det ska inte upprepas. Nu är det bråda tider. Tjugotalet träningar kvar till RM och ja, herre min gud. Jag hoppas att det ska bli världsbra det där också. Det vore så kul.
Åh, happy days. Jag känner lite lagom lycka i kroppen. Det är fint det.
Världsbra Vänner.
Utvärdering.
Det kanske är en och annan själ som undrar om det blev världens bästa fredag igår? Det blev det. Mycket bra. Jamenvisst. Lagom många sömntimmar i natt och så en heldag med styrka- stretchkurs på det. Nu ska jag bara duscha av mig snabbt och sen drar nästa härlighet igång. Frida bjuder på hembakt pizza och vin och sen vet man aldrig hur kvällen slutar. Jag är i alla fall positiv. Och på ett strålande bra humör. Om än kanske lite trött.
"Livet är en fest, var det visst ett geni som sa en gång."
"Livet är en fest, var det visst ett geni som sa en gång."
Första stoppet och några gratulationer.
Jorå, vi är inne på världens bästa fredag minsann och första stoppet är avcheckat. Är relativt nytränad och ska alldeles strax dyka ner i lingvistiken. Ett ämne som faller mig i smaken, måste jag säga. Förutom att jag är förbannad över att det inte går att cykla när det smälter-fryser-smälter-fryser och lite ledsen för min kära brandmans skull, så är det en strålande dag. Inte vädermässigt. Men i sinnet.
Tänkte även passa på att gratta de vänner jag har som verkar vilja fylla år idag. Typ Mamman, Fru Malin och Jerregirl. Grattis till er för att ni blir ett år äldre än sist!
Tick, tack, tick, tack. God natt.
Idag har jag knappt gjort annat än att sitta och titta på klockan. Tur att jag har en fin klocka. Just precis idag så valde den dock att gå så himla sakta. Jag vet inte varför. Nu har jag i alla fall kommit till ett klockslag som snart säger läggdags och det känns himla skönt faktiskt. Och det känns härligt att gå och lägga sig med vetskapen om att jag kommer att vakna upp till världens bästa fredag.
Ska börja dagen med bodybalance med bästa Lainen, sen lite lektion, sen lite självstudier, sen lite hemmapyssel, sen lite after work med bästa vänner och sen mycket fest med bästa larret. Det kan inte bli annat än succé. Och nu! Nu är det hög tid att sova.
Ska börja dagen med bodybalance med bästa Lainen, sen lite lektion, sen lite självstudier, sen lite hemmapyssel, sen lite after work med bästa vänner och sen mycket fest med bästa larret. Det kan inte bli annat än succé. Och nu! Nu är det hög tid att sova.
Men vad sjutton!
Så här ligger det till. Jag har svarat på sjutton av tjugo eländiga frågor och nu har jag kört fast. Det krävs bara tre svar till, men det känns som en omöjlighet. Jag har verkligen inga svar. Dött lopp. Tyvärr vågar jag inte sova på saken heller, eftersom jag inte kan lita på att grabbarna på nattskiftet klarar av så stora uppgifter. Det gäller helt enkelt bara att tvinga kvällsarbetarna att producera. Vad som helst. Ord. Meningar. Några slags tankar. Come on!
Prioriteringslistan.
Det gäller ju att prioritera här i livet. Särskilt när man känner att man håller på att kvävas. Ponera att alternativ ett är att plugga direkt efter dagens föreläsningar och plugga hela kvällen, medan alternativ två är att träna, äta tacos och se Varg med Paros och sen plugga den tid som finns kvar. Vad skulle du välja? Busenkelt, säger jag. Och kan meddela att filmen inte riktigt var värd sina fem solar som Malous filmpanel gett den.
Nu känner jag mig dock på gränsen till något av en ångestattack. Kanske? Jag är så sjukt less på skolan. Ja, det är jag faktiskt. Jag och Franskan är inte vänner nu. Vi är inte det. Vi ligger i ofas. Jag ligger i otakt. Baktakt. Fransk text ska produceras och grammatikproblem ska lösas. Detta till imorgondag. Fy fan för det. På ren svenska. Men det är bara att sätta igång. Hepp, hepp!
Nu känner jag mig dock på gränsen till något av en ångestattack. Kanske? Jag är så sjukt less på skolan. Ja, det är jag faktiskt. Jag och Franskan är inte vänner nu. Vi är inte det. Vi ligger i ofas. Jag ligger i otakt. Baktakt. Fransk text ska produceras och grammatikproblem ska lösas. Detta till imorgondag. Fy fan för det. På ren svenska. Men det är bara att sätta igång. Hepp, hepp!
Explosionsvarning.
Jag vet inte riktigt varför, men min hjärna håller på att explodera. Eller är det hjärtat? Lite både och. Och så känns det lite som att jag ska kvävas. Det var skönt att vara i hallen på träning. Där andades jag fritt. Och det var en riktigt bra träning. Men nu får jag ingen luft och vet inte i vilken ände jag ska börja.
Med Familjen i Sundis.
Det var mer än bara den underbara massagen som gjorde helgen helt makalöst bra. Jamen självklart! För det första så kändes det otroligt skönt att ha en egen buss och en egen chaffis. Åhja. Att åka kollektivtrafik med 25 ungar med packning är inte en av mina favoritaktiviteter. Enter: Peter! En mycket trevlig chaufför som blev rejält underhållen av pratmakarna längst fram i bussen och allsångarna längst bak.
Fredagens träningspass blev riktigt bra och ribban lades högt på en gång. Vissa ställde dubblar medan andra kände på gropen för första gången. Det var så härligt sen när hela helgen fortsatte i samma tempo och coaches blev faktiskt förvånade över hur mycket krut det fanns kvar i benen på söndag morgon. Viss skärpa saknades kanske stundtals då söndagen var dagen då undertecknad tog emot otaliga slag alternativt sparkar i ansiktet. Men vem gråter över sånt? Något som fick mig att tappa hakan var den enorma kreativiteten som kom fram under friståendeövningarna. Mamma blev imponerad.
Mellan träningspassen hann vi med att äta drygt 35 kilo frukt, samlas runt en sprakande radio och lyssna på Mello, leka lite, skratta mycket och bara ha det så där familjemysigt. Åh, vilken fin helg! Och bland annat så här såg det ut:
Fredagens träningspass blev riktigt bra och ribban lades högt på en gång. Vissa ställde dubblar medan andra kände på gropen för första gången. Det var så härligt sen när hela helgen fortsatte i samma tempo och coaches blev faktiskt förvånade över hur mycket krut det fanns kvar i benen på söndag morgon. Viss skärpa saknades kanske stundtals då söndagen var dagen då undertecknad tog emot otaliga slag alternativt sparkar i ansiktet. Men vem gråter över sånt? Något som fick mig att tappa hakan var den enorma kreativiteten som kom fram under friståendeövningarna. Mamma blev imponerad.
Mellan träningspassen hann vi med att äta drygt 35 kilo frukt, samlas runt en sprakande radio och lyssna på Mello, leka lite, skratta mycket och bara ha det så där familjemysigt. Åh, vilken fin helg! Och bland annat så här såg det ut:
Jag går och lägger mig nu.
I helgen stämde allt. Idag stämde inget. Därför ska jag gå och lägga mig nu. Det är onödigt att dra ut på en dålig dag längre än nödvändigt. Imorgon är det tisdag. Träning och DH på kvällen. En sådan kväll som jag gillar. Sweet dreams.
Dagen efter helgen före.
Det har varit få sömntimmar de senaste dagarna. Då räknar jag nog från förra tisdagen. Trots utmattning i helgen kunde jag inte sova lika djupt som Tompa. Som den mamma med kontrollbehov jag är vaknade jag x antal gånger när jag hörde ungarna röra på sig där nere. Jag lyckades inte ens somna på bussen hem. Sista kvarten med lill-Johan i knät var det nära, men nej. Det som då förvånar mig är att jag helt och hållet klarade mig från migrän i helgen. Så mycket vakentid och inte minsta huvudvärk. Idag känns det dock som att jag är bakis. Huvudet hänger inte riktigt med. Det går i ett väldigt sakta tempo, men jag ska försöka ta igen det jag ligger efter med.
Hjoo. He kosta å va me. Men he e nå så förbannat kul.
Hjoo. He kosta å va me. Men he e nå så förbannat kul.
Känsligt för känslomänniskan.
Det blir alltid så här. Hur trött jag än är. Efter en sån här helg måste jag bara få sitta och ta in allt som varit. Kolla igenom filmerna noga och fundera och analysera. Precis vad jag gör nu. Jag och T konstaterade att det blir bara bättre och bättre för varje gång. Vilken fin tradition vi skapat och vilken rutin fått in. Jag känner mig både lycklig och extremt sentimental just nu. När ses vi nästa gång? Kanske någon gång. Kanske inte.
Innan det var dags för den sedvanliga korvlunchen före hemfärd tog jag mig lite egentid och bara tittade mig runt i hallen och njöt. Så nöjd, men också så vemodig. Nära till tårar, men så himla glad. Jag är sjukt töntig, men är man född känslomänniska så är man.
Vet inte riktigt hur man sover på en sån här sak, men jag tänkte att jag ska försöka att bara njuta. Njuta med bilder som denna på näthinnan. Här står Taijn och vilar så där lagom ledigt.
Skön stil. Jaa. Godnatt då.
Innan det var dags för den sedvanliga korvlunchen före hemfärd tog jag mig lite egentid och bara tittade mig runt i hallen och njöt. Så nöjd, men också så vemodig. Nära till tårar, men så himla glad. Jag är sjukt töntig, men är man född känslomänniska så är man.
Vet inte riktigt hur man sover på en sån här sak, men jag tänkte att jag ska försöka att bara njuta. Njuta med bilder som denna på näthinnan. Här står Taijn och vilar så där lagom ledigt.
Skön stil. Jaa. Godnatt då.
Att säga rätt sak vid rätt tillfälle.
Söndag kväll. En helg är på väg mot sitt slut. Men inte vilken helg som helst, utan världens bästa helg. Med världen bästa gympafamilj. Åh, älskade. Mer om helgen vid ett senare tillfälle. Nu orkar jag bara dela med mig av dessa två citat.
Helgens diss: "Men Malin, du fyller väl också 30 snart?" Hello?! Tack för den passningen. Och nepp, den gick inte att rädda på något sätt hur mycket han än försökte.
Helgens hiss: "Lägg dig på mage så ska jag massera dig." Ja tack, ja tack, ja tack. Vart kom den spontana godheten ifrån? Åh, så fantastiskt.
Passopp! And we're going.
Today is the day we're going to the GROP. Jippie yey. Jag är inte mindre peppad idag än jag var igår. Snarare mer. Och uppladdningen har varit perfekt. Åttanollfem ställde jag och Lainen oss i den första yogapositionen och nionollnoll somnade vi båda under avslappningen. Men mer än någon sekunds lur blev det inte. En stund i bastun hann vi med också och sen var jag lagom trött i kroppen. Lite kaffe på det bara och så hann jag med att handla, packa, dammtorka, dammsuga, laga lite mat och fixa ihop det sista inför resan. Sedär.
Ja, hejdårå. Vi ses under skumgummit.
Ja, hejdårå. Vi ses under skumgummit.
Det här är något av ett speedat inlägg.
Där vid 17:30 tidigare idag hoppade jag omkring här hemma och Roomie undrade vad som var fel på mig. Jag var bara sjukt peppad på träning. Helt enkelt. När jag kom till hallen blev jag bara ännu mer peppad för kidsen var glada och fina och så där extra älskvärda. Det var en bra träning. Riktigt bra. Med bra stämning. Åh, de var så duktiga. Nu känns det om möjligt ännu roligare att dra iväg med dem i helgen. Lite senare än planerat blev det visst. Mamma har visst varit lite virrig den senaste tiden. Mycket att stå i och när allt dessutom blandas med fransk grammatik så ja du vet, det blir ju som det blir. Lite glömskt. Eller så är det, det där med att jag behöver en vuxen i mitt liv. I don't know. Men nu är allt firrat och klarrt och fjortonnollnoll åker vi söderut. Det vanliga gänget och ett gäng nya. Så himla kul vi ska ha!
Oh jisses. Kvisten har gått från att vara kvälls till att vara natts. Nu är det verkligen läggdags. Det är planerat bodybalance med Lainen i gryningen. Men innan jag lägger huvudet på kudden vill jag bara meddela världen att min dag har varit en dag av mycket god kvalité. Det tackar jag mig själv och min omgivning för och önskar eder alla en god natts sömn.
Galningar i Grop. Oktober 2007.
Oh jisses. Kvisten har gått från att vara kvälls till att vara natts. Nu är det verkligen läggdags. Det är planerat bodybalance med Lainen i gryningen. Men innan jag lägger huvudet på kudden vill jag bara meddela världen att min dag har varit en dag av mycket god kvalité. Det tackar jag mig själv och min omgivning för och önskar eder alla en god natts sömn.
Galningar i Grop. Oktober 2007.
Kom och slå dig ner i vår soffa.
Vaknade imorse och faktiskt flög upp ur sängen. "Tio över sju. Tvättid!" skrek grabbarna på hjärnkontoret. Eller ja, grabbarna och grabbarna, det var bara en ynka sekreterare som var vaken så tidigt. Och så killen på nattskiftet, men han tänkte på annat. Hursomhelst, anyway, de toute façon, upp kom jag och tvätt tvättades. Sedan har dagen rullat på, på ett alldeles utmärkt sätt. Språkhistoria (ååh det är så roligt!), kaffe som bara var helt så där rätt i tid och plats och smak, två timmar franskaprat och sen en sväng bodypump på det. Nytt program, mer vikter, trötta muskler.
Till kvällen hade Bree bjudit in en skara fina vänner som slog sig ner i soffan med lite te och en mysig film. Sådant går verkligen inte av för hackor. Det är väl vad man brukar kalla guldkant på tillvaron. Kvalitetstid.
Nu när vännerna förmodligen lagt sig till ro i sina sängar sitter nattugglan vaken och ska försöka ge sig på en monsteruppgift i lingvistik. Nattugglan som älskar lingvistik känner att hon planerat lite dåligt då uppgiften innebär jobb med Le Petit Robert, som är allt annat än vad han utger sig för att vara. Mer om det en annan gång. Ska i alla fall skaka hand med honom, Robban.
Jag tycker vi lämnar facket utanför detta.
Min kropp är verkligen i ofas. Både form och funktion är under all kritik. Den torra och dammiga luften i hallen gjorde att jag fick galet ont i halsen och nu mår jag illa. Det är faktiskt inte okej. Som en liten bonus har jag även ont i en tand. Är det så att man alltid, alltid, alltid får äta upp det man säger och att det aldrig, aldrig, aldrig blir regn om man tar med ett parra? Jag brukar faktiskt aldrig vara sjuk, vilket jag påpekade när jag fortfarande var frisk som en nötkärna, men nu verkar mitt immunförsvar ha gått ut i strejk. Inte en endaste lite grabb verkar vara en svartfot. Näpp. Alla sitter de och strejkar. Vad har jag gjort er? Vad vill ni ha? Högre lön? Kortare arbetsdagar?
Kära immunförsvar. Tala om för mig vad konflikten är. Jag är säker på att vi kan låta bli att blanda in facket (aka Vårdcentralen) i det här, om ni grabbar bara skulle kunna tala klarspråk.
Kära immunförsvar. Tala om för mig vad konflikten är. Jag är säker på att vi kan låta bli att blanda in facket (aka Vårdcentralen) i det här, om ni grabbar bara skulle kunna tala klarspråk.
Senaste nytt från Universitetsbiblioteket.
Hänt på UB.
En telefon börjar ringa. I vanliga fall brukar omgivningen bli lite lätt irriterad eftersom mottot i detta "röda rum" lyder något i stil med "var tyst eller dö", men den här gången är det annorlunda. Signalen är en glad melodi som visslas fram. Kanske är det även någon slags flöjt med i bakgrunden. Jag får känslan av att jag är i en regnskog. Hela rummet tittar upp, faktiskt lyser upp. Ingen svarar. Alla ler, nästan skrattar. Ägaren av mobilen kommer tillbaka när samtliga närvarande hört hela den glada melodin. Det var lite festligt faktiskt.
Händelse nummer två är mest rolig för undertecknad. Kikar upp ur båset och ser en person som ser bekant ut. Ingen kändis. Ingen vän. Ingen bekant egentligen. Jamen just! Det är ju killen som vann över mig i lördagens tävling. Tror jag. 1:17 hade han, 1:30 hade jag. Vad vi tävlade i förtäljer inte historien. Inte heller vad som följde efter tävlingen. Ibland är jag bra rolig. Jag skrattar åt mig själv faktiskt.
UB är inte bara Thérèse Raquin och 1800-talspoesi. Fast det borde vara. Jag återgår till det nu.
En telefon börjar ringa. I vanliga fall brukar omgivningen bli lite lätt irriterad eftersom mottot i detta "röda rum" lyder något i stil med "var tyst eller dö", men den här gången är det annorlunda. Signalen är en glad melodi som visslas fram. Kanske är det även någon slags flöjt med i bakgrunden. Jag får känslan av att jag är i en regnskog. Hela rummet tittar upp, faktiskt lyser upp. Ingen svarar. Alla ler, nästan skrattar. Ägaren av mobilen kommer tillbaka när samtliga närvarande hört hela den glada melodin. Det var lite festligt faktiskt.
Händelse nummer två är mest rolig för undertecknad. Kikar upp ur båset och ser en person som ser bekant ut. Ingen kändis. Ingen vän. Ingen bekant egentligen. Jamen just! Det är ju killen som vann över mig i lördagens tävling. Tror jag. 1:17 hade han, 1:30 hade jag. Vad vi tävlade i förtäljer inte historien. Inte heller vad som följde efter tävlingen. Ibland är jag bra rolig. Jag skrattar åt mig själv faktiskt.
UB är inte bara Thérèse Raquin och 1800-talspoesi. Fast det borde vara. Jag återgår till det nu.
Vart bor du lilla råtta?
Här sitter jag på UB, för det är ju bra att sitta här. Här kan jag inte göra så mycket annat än att plugga. Trodde jag, ja! Internet är en förrädisk plats och det enda jag pysslat med sedan jag kom hit är att kolla lägenhetsläget i Göteborg. En syssla som får mig lite grann att slitas mellan hopp och förtvivlan. Jag ser verkligen fram emot att få inkvartera mig i något nytt, men jag ser inte fram emot att lämna vårt nuvarande hem. Hur det än blir kommer det bli mindre boyta för mer pengar och hur piggt känns det? Dessutom kommer det bli mindre roomietid för mer ensamtid. Vem ska steka mina cheeseburgare och poppa mina popcorn? Hmm. Det är helt enkelt något jag måste lära mig innan vi blir särbos.
Jag måste också lära mig att plugga, för inte ens efter tre år verkar jag ha fattat hur det ska gå till.
Jag måste också lära mig att plugga, för inte ens efter tre år verkar jag ha fattat hur det ska gå till.
Idag var det tightsdags, trots hostkrax.
Underbara känsla! Idag drog jag på mig mina träningstights igen efter den vidriga sjukdomsperioden som inföll förra veckan. Fortfarande hosta och snor i systemen, men nu kunde inte benen vänta längre. De sa åt mig att det gällde liv och död. De sa åt mig att om de inte fick träffa sina vänner tightsen så skulle de i protest sluta gå för evigt. Jag ville inte riskera en förlamning i så här unga år och bara på grund av en löjlig förkylning, så jag gjorde som benen sa åt mig. Tog på mig tightsen och tog med allihop på bodypump. Det var underbart, fastän jag var svag och benen kändes som kokt spagetti redan efter första låten.
Bildkommentar: Nej, jag är inte gravid. Ingen anledning till panik.
Bildkommentar: Nej, jag är inte gravid. Ingen anledning till panik.
Internationella egodagen?
Idag säger jag så här: livet är fantastiskt. Och varför då? Kanske en och annan pessimist fortfarande tänker. Och då ska jag berätta att det är för att huvudpersonen i mitt liv är fantastisk. Hon tar sig i kragen och tränar efter en bedrövlig förkylning, hon är en mästare på att baka pizza samt muffins, hon har lärt sig att rycka på axlarna och vara sin egen klippa. Hon reder sig själv. Hurray! Det skålar vi i lite kaffe på.
Happy me!
Idag firar jag ettårsjubileum för mig själv. Grattis till mig, hurray!
Ett steg mot hejdå.
Jag vet ju i hjärnan att det här är slutspurten vad gäller det ena och det andra. Men jag vet inte riktigt om jag har fattat det i hjärtat. Idag tog jag det första riktigt klivet mot hejdå. Efter mer än ett halvt decennium i styrelsen i min kära förening tackade jag ikväll för mig och klev av min post. Skrev under alla protokoll och stängde datorn för sista gången. Ja, sen ska väl tilläggas att jag ändå var med på det nya verksamhetsårets första vanliga styrelsemöte och var den som pratade mest av alla med mina fem punkter, men det var liksom nödvändigt. Rent officiellt sa jag mitt första hejdå.
I hjärtat så kändes det ändå ganska bra. Men när jag sedan spinner vidare och kommer fram till att kommande helgs träningsläger i Sundsvall blir den sista vistelsen för mig i den hallen på ett bra tag och att jag nästan kan räkna på fingrarna hur många gånger det är kvar med Puff och småttingarna så får jag lite ont i magen. Lösningen på mitt magknip är dock enkel. Jag låser helt enkelt in allt i ett litet skåp till den sjunde juni då det är dags att säga hejdå på riktigt.
Och sjunde juni är sjukt långt bort. Tills dess ska vi hinna med så mycket kul och jag ska njuta av varje sekund med min älskade gympafamilj!
I hjärtat så kändes det ändå ganska bra. Men när jag sedan spinner vidare och kommer fram till att kommande helgs träningsläger i Sundsvall blir den sista vistelsen för mig i den hallen på ett bra tag och att jag nästan kan räkna på fingrarna hur många gånger det är kvar med Puff och småttingarna så får jag lite ont i magen. Lösningen på mitt magknip är dock enkel. Jag låser helt enkelt in allt i ett litet skåp till den sjunde juni då det är dags att säga hejdå på riktigt.
Och sjunde juni är sjukt långt bort. Tills dess ska vi hinna med så mycket kul och jag ska njuta av varje sekund med min älskade gympafamilj!
För vidare info.
För vidare info om vad som egentligen hände för att få Ägget (som för en gång skull inte var undertecknad själv) i rullning hänvisar jag er hit.
Du är bjuden på fest!
Så här är det, nu ska jag berätta.
Livet är fantastiskt. Och varför då? Kanske en och annan pessimist tänker. Och då säger jag att det är fantastiskt för att det är det. Livet levs och framförallt leks. Under fredagen hann jag med att göra en miljon matlådor, äta lunch med Lainen, shoppa, bygga en koja med Pärlorna, något så konstigt som att grädda glass i ugnen (mer info om detta spektakel hittar du här) samt spela plockepinn. Och igår hann jag med att tjäna mitt levebröd, hänga med underbaraste vännerna samt slå klackarna i taket. Låter inte det festligt, så säg!
Jag hade så roligt, roligt, roligt igår, trots att den här staden kändes alldeles för liten eftersom det alltid är samma, samma, samma. Men jag, jag är inte längre samma och därför skrattade jag hela vägen hem med ett ägg under armen. Ägget rullade till sängs på direkten vid hemkomst och jag själv stekte mig faktiskt just ett ägg och la på en macka innan jag stängde de blågröna. Låter inte det festligt, så säg! Ännu mer festligt är dagens tillstånd i detta hem. För möjligen första gången är det ombytta roller.
Och titta här, så här blir det när man slänger in allt gott i världen på en och samma plåt. Brownie med valnötter, hallon, blåbär, glass, maräng och mandelspån. Waaow!
Livet är fantastiskt. Och varför då? Kanske en och annan pessimist tänker. Och då säger jag att det är fantastiskt för att det är det. Livet levs och framförallt leks. Under fredagen hann jag med att göra en miljon matlådor, äta lunch med Lainen, shoppa, bygga en koja med Pärlorna, något så konstigt som att grädda glass i ugnen (mer info om detta spektakel hittar du här) samt spela plockepinn. Och igår hann jag med att tjäna mitt levebröd, hänga med underbaraste vännerna samt slå klackarna i taket. Låter inte det festligt, så säg!
Jag hade så roligt, roligt, roligt igår, trots att den här staden kändes alldeles för liten eftersom det alltid är samma, samma, samma. Men jag, jag är inte längre samma och därför skrattade jag hela vägen hem med ett ägg under armen. Ägget rullade till sängs på direkten vid hemkomst och jag själv stekte mig faktiskt just ett ägg och la på en macka innan jag stängde de blågröna. Låter inte det festligt, så säg! Ännu mer festligt är dagens tillstånd i detta hem. För möjligen första gången är det ombytta roller.
Och titta här, så här blir det när man slänger in allt gott i världen på en och samma plåt. Brownie med valnötter, hallon, blåbär, glass, maräng och mandelspån. Waaow!
Ett vykort från Bree.
Som jag sagt, hon är i stan. Och hon är inne i matlådetänket.
Veckans kändisskvaller.
Kändissektionen meddelar:
Snart går Christer "Sea Dog" Sjögren ut på turné och med i karavanen finns Bästa i egen hög person. Då refererar jag inte till Pernilla Dubbelve (W) som tar Jessica Anderssons plats och inte heller till C-man himself, utan givetvis till min allra käraste syster. För info om turnéplan kontakta kändissektionen. Av okänd anledning kan jag meddela att det är en show värd pengarna.
OBS! Bilden har inget med showen i fråga att göra.
Snart går Christer "Sea Dog" Sjögren ut på turné och med i karavanen finns Bästa i egen hög person. Då refererar jag inte till Pernilla Dubbelve (W) som tar Jessica Anderssons plats och inte heller till C-man himself, utan givetvis till min allra käraste syster. För info om turnéplan kontakta kändissektionen. Av okänd anledning kan jag meddela att det är en show värd pengarna.
OBS! Bilden har inget med showen i fråga att göra.
Men jag vill juuu!
Oh my, oh my, oh my! Det kliar i fingrarna. Det spritter i benen. Jag vill verkligen, verkligen träna. Men jag hostar som en lungsjuk. Damn it. Hostfasen brukar dock vara slutfasen av en förkylning, så jag är positiv. Fingers crossed! God natt.
En procentuell bild av verkligheten.
50% av min dag har gått åt till tömning av näsan, aka snytning.
25% av min dag har gått åt till att försöka tryckutjämna locket i mina öron.
20% av min dag har gått åt till att försöka tänka bort den ilande smärtan i lederna.
5% av min dag har gått åt till att göra resten av sådant som man gör en vanlig dag. Äta, sova, plugga, kissa, handla, baka, andas, leva, må.
Sjukdomen dominerar, som du kan se. Vill dock understryka att dessa siffror inte bygger på vidare vetenskaplig grund utan snarare en totalvild gissning med vilken jag vill komma till slutsatsen att jag inte längre bara har en sjukdom, jag ÄR en. Host, host, vi ses imorgon!
PS. Bree says: Hello, I'm so in town!
25% av min dag har gått åt till att försöka tryckutjämna locket i mina öron.
20% av min dag har gått åt till att försöka tänka bort den ilande smärtan i lederna.
5% av min dag har gått åt till att göra resten av sådant som man gör en vanlig dag. Äta, sova, plugga, kissa, handla, baka, andas, leva, må.
Sjukdomen dominerar, som du kan se. Vill dock understryka att dessa siffror inte bygger på vidare vetenskaplig grund utan snarare en totalvild gissning med vilken jag vill komma till slutsatsen att jag inte längre bara har en sjukdom, jag ÄR en. Host, host, vi ses imorgon!
PS. Bree says: Hello, I'm so in town!
En gång i ett kollektiv.
En gång i tiden bodde jag i ett kollektiv. En lite halvsunkig (ehm, helsunkig) lägenhet på tredje (visst?) våningen i ett brunt sjuttiotalshus. Vi var tre glada vänner som delade på 114 kvadratmeter boyta. Förutom tre glada sambos fanns i detta hem:
- En katt i röd latex, även kallad Latexkatten.
- En sjöjungfru (vilken hade någon slags affär med ovanstående inneboende).
- Ett nio meter långt vardagsrum som då och då nyttjades som fotbollsplan.
- En urtavla i form av ett bildäck.
- En tavla av hyresvärden.
- En stock.
- En hjälm à la första världskriget.
- Två vägskyltar.
- En alltid full kakburk.
- Ett ofta välfyllt spritskåp.
- En garderob för alla (Maalles).
- Ett smyckesskrin för alla (Lainens).
- Tre glada barnasinnen.
Ja, så var det en gång i ett kollektiv i en annan del av staden. En helt klart festlig tid i våra liv.
- En katt i röd latex, även kallad Latexkatten.
- En sjöjungfru (vilken hade någon slags affär med ovanstående inneboende).
- Ett nio meter långt vardagsrum som då och då nyttjades som fotbollsplan.
- En urtavla i form av ett bildäck.
- En tavla av hyresvärden.
- En stock.
- En hjälm à la första världskriget.
- Två vägskyltar.
- En alltid full kakburk.
- Ett ofta välfyllt spritskåp.
- En garderob för alla (Maalles).
- Ett smyckesskrin för alla (Lainens).
- Tre glada barnasinnen.
Ja, så var det en gång i ett kollektiv i en annan del av staden. En helt klart festlig tid i våra liv.
En sjuk-dag.
Hej världen. Idag är jag inte på så dåligt humör som jag var igår. Idag är jag sjuk. Jag mår som en kratta. Det var så illa så jag orkade bara lida igenom halva skoldagen. Sen gick jag hem och sov bort resten av dagen och nu är det kväll. Piggt. Min mamma tjatar om att jag ska ringa vårdcentralen då jag inte borde bli sjuk mitt under en penicillinkur. Jag hävdar att penicillinet jobbar mot något annat än halsont, men hon har säkert rätt som vanligt. Jag väntar till imorgon. Det kanske har blivit bättre då? Hur som inte okej att bli sjuk hela tiden. Jag gillar det inte. Jag mår dåligt i hjärnan och i hjärtat av ett stillasittande liv. Lite arg blir jag. Och ledsen i själen.
Det som känns positivt i denna stund är att det är DH-premiär ikväll. Det gillar jag.
Det som känns positivt i denna stund är att det är DH-premiär ikväll. Det gillar jag.
En nej-dag.
Hej världen. Jag är på så otroligt dåligt humör idag. Jag vill verkligen inte gå till uni eftermiddag. Jag har ingen koncentrationsförmåga och orkar inte ens tänka på franska. Jag är sjukt less, rent ut sagt. Och för ingen anledning. Vad jag kan komma på i alla fall. Punkt.