Juligen slutigen.
Världens mysigaste julhelg börjar på riktigt ta slut. Jag brottas med lite för tidig Post Norrland Depression, men är väldigt peppad på Italienresa. Lyckliga tider. So long!
Lite julledigt.
Det är dan före dopparedan, som vi redan konstaterat, och bloggredaktionen kommer mycket troligt gå på jullov nu. Imorgon ska det firas julafton med allt vad det innebär. På lördag ska det fortsätta på samma tema med badtunna med syskon. På söndag ska det släktfikas. Och på måndag ska det flygas söderut. När det ska återvändas till svensk mark är faktiskt inte bestämt än och det vill vi inte heller tänka på.
Snart kommer grannarna över för att provsmaka den nygriljerade skinkan. Och jag har inte så mycket mer på hjärtat än att vilja sända en hälsning till världen och önska Eder alla en synnerligen GOD JUL.
Snart kommer grannarna över för att provsmaka den nygriljerade skinkan. Och jag har inte så mycket mer på hjärtat än att vilja sända en hälsning till världen och önska Eder alla en synnerligen GOD JUL.
Hemma på min gata i stan... byn.
När man kliver upp klockan sju en dag då man inte har en endaste lite plan planerad blir dagen väldans lång. Och särskilt när det råkar sig så att dagen är självaste dan före dopparedan - dagen som är allmänt känd som extra lång.
Men det är rätt mysigt att ha massor av tid att spendera på viktiga saker som promenad i istid, bastu, dricka glögg och konversera och sjunga med lilla Trollet.
Klockan elva idag stod solen högt här på den norrländska himlen. Sen blev det mörkt igen. Om det är någon som undrar, kan jag meddela att ögonfransarna smälte när jag kom in i bastun. Tur var väl det.
Men det är rätt mysigt att ha massor av tid att spendera på viktiga saker som promenad i istid, bastu, dricka glögg och konversera och sjunga med lilla Trollet.
Klockan elva idag stod solen högt här på den norrländska himlen. Sen blev det mörkt igen. Om det är någon som undrar, kan jag meddela att ögonfransarna smälte när jag kom in i bastun. Tur var väl det.
Avsked och återseenden.
Eftersom jag flyttat från min hemstad har jag sagt många hejdån. Men det bästa är att alla hejdån ändå alltid någon gång blig hej igen.
I måndags bjöd Piff och Puff in barnen till glöggkväll och det var så mysigt och så många barn som kom. Det är ju inte helt säkert att de skulle vilja hänga med sina gamla morsor. Vi kunde konstatera att barnen blivit så sjukt stora, att vi fått barnbarn samt att vi verkar ha lärt dem mer än bara gymnastik. Hmm. Vilket gäng galningar, alltså. Kan behövas diverse terapisamtal för Piff och Puff efter all information som bara haglade över oss. Kära värld. Det var i alla fall fint och jag hoppas att barnen alltid ska vilja återse sina gamla mammor.
I tisdags kom två barndomsvänner över och precis som back in the days satt vi och fikade och pratade och skrattade. Det är underbart att ha ett spann på, ja hur mycket 15 år kanske, att blicka tillbaka på. Vissa moments mer okej än andra. En riktigt fin fikastund var det hur som helst. Somliga blir man helt enkelt glad av att träffa.
Igår styrde Forden ut ur Umeå kommun och in i Diamanten vid Ångermanlandskanten. Vi julfikade för glada livet och dukade sedan upp ett fint minijulbord. Underbara vänner och mysig dag med rätt julstämning. Framåt kvällen samlades ännu fler fantastiska vänner här ute i skärgården och det blev som sig bör hönsgård och en jättetrevlig stund.
Det är det här jag gillar med julen - alla fina återseenden. GOD JUL alla fina människor som förgyller juletiden. Ni är så fantastiska. Det är något alldeles speciellt med gamla vänner alltså.
I måndags bjöd Piff och Puff in barnen till glöggkväll och det var så mysigt och så många barn som kom. Det är ju inte helt säkert att de skulle vilja hänga med sina gamla morsor. Vi kunde konstatera att barnen blivit så sjukt stora, att vi fått barnbarn samt att vi verkar ha lärt dem mer än bara gymnastik. Hmm. Vilket gäng galningar, alltså. Kan behövas diverse terapisamtal för Piff och Puff efter all information som bara haglade över oss. Kära värld. Det var i alla fall fint och jag hoppas att barnen alltid ska vilja återse sina gamla mammor.
I tisdags kom två barndomsvänner över och precis som back in the days satt vi och fikade och pratade och skrattade. Det är underbart att ha ett spann på, ja hur mycket 15 år kanske, att blicka tillbaka på. Vissa moments mer okej än andra. En riktigt fin fikastund var det hur som helst. Somliga blir man helt enkelt glad av att träffa.
Igår styrde Forden ut ur Umeå kommun och in i Diamanten vid Ångermanlandskanten. Vi julfikade för glada livet och dukade sedan upp ett fint minijulbord. Underbara vänner och mysig dag med rätt julstämning. Framåt kvällen samlades ännu fler fantastiska vänner här ute i skärgården och det blev som sig bör hönsgård och en jättetrevlig stund.
Det är det här jag gillar med julen - alla fina återseenden. GOD JUL alla fina människor som förgyller juletiden. Ni är så fantastiska. Det är något alldeles speciellt med gamla vänner alltså.
Väskorna packade. Off to...
...Gran Canaria!
Ja, så här är det. Familjen (h e l a familjen) åker till Gran Canaria i början på januari och då kändes det inte mer än rätt att även tomtarna skulle få packa sina väskor för en tur ut i världen. Så här har vi dem. Hustomtarna och årets tema - Gran Canaria.
Ja, så här är det. Familjen (h e l a familjen) åker till Gran Canaria i början på januari och då kändes det inte mer än rätt att även tomtarna skulle få packa sina väskor för en tur ut i världen. Så här har vi dem. Hustomtarna och årets tema - Gran Canaria.
Och så blev TALLEN klädd också.
När vi ändå var igång så klädde vi på årets juletall det finaste vi kunde hitta. Alltså, det som vi klätt juletallen i de senaste 20 åren. Julen är inte tid för förändring och förnyelse. Här snackar vi same old, same old. Fast några nya kulor var vi faktiskt tvungna att införskaffa den där julen då tallen var så stor så ordinarie pynt bara täckte en fjärdedel. I år hade vi inte samma problem. Vi undrade snarare var vi skulle hänga sakerna. Det fanns ju inga grenar! Men rutinerad pyntare hittar bra lösningar och blev den inte fin, så säg!
Sneak peak från peppat kök.
Vem kan gissa temat?! Det stora avslöjandet kommer så fort tomtarna flyttat in. De har fullt upp med att packa sina väskor för tillfället. Så länge - var god och gissa på!
It doesn't show signs of stoppin'.
And I brought some corn for poppin'.
Det är ett otacksamt jobb att vara snöröjare denna dag. Men tacksamt att vara snöälskare. Jag är lite av båda. Det är underbart med massor med snö när man har stora, tjocka, varma kläder på sig. Jatack! Och så passar det så himla fint i dessa tider av jul, kan jag tycka. Här behövs inte drömmas om en vit jul. Det finns inga tvivel så här fyra dagar före dopparedan. Men det är lite av ett hån att det har snöat ungefär lika mycket redan som allt jag skottade bort för bara några timmar sedan.
Hej mitt vinterland. Let it snow, let it snow, let it snow!
Det är ett otacksamt jobb att vara snöröjare denna dag. Men tacksamt att vara snöälskare. Jag är lite av båda. Det är underbart med massor med snö när man har stora, tjocka, varma kläder på sig. Jatack! Och så passar det så himla fint i dessa tider av jul, kan jag tycka. Här behövs inte drömmas om en vit jul. Det finns inga tvivel så här fyra dagar före dopparedan. Men det är lite av ett hån att det har snöat ungefär lika mycket redan som allt jag skottade bort för bara några timmar sedan.
Hej mitt vinterland. Let it snow, let it snow, let it snow!
Vi som gillar snön räcker upp en hand!
Ett peppishus. Som man KAN äta.
Efter det extremt tålamodsprövande uppdraget att limma ihop pepparkakshusdelarna (är inte svenska sammansättningar det i särklass bästa som finns?!) fick Pärlorna assistera bygget. Och det gjorde de med bravur. Jag gav dem total konstnärlig frihet och de tog uppdraget på största möjliga allvar.
- Milon! Vi kan ju sätta ett pepparkakshjärta på taket!
- Vilken strålande idé, det gör vi.
- Milon! Det här är det snyggaste pepparkakshuset i världen!
- Det tycker jag med.
- Milon! Vi kan ju sätta ett pepparkakshjärta på taket!
- Vilken strålande idé, det gör vi.
- Milon! Det här är det snyggaste pepparkakshuset i världen!
- Det tycker jag med.
SkrivPuff: Om ett majestät.
Två Pärlor till bröder, 6 och 4 år, spelar inomhustennis. Med inomhustennis menas alltså tennis inne i vardagsrummet. Den typ av tennis varje förälder bara älskar och gärna uppmuntrar. Lillebror är allmänt känt en så kallad dålig förlorare, medan Storebror som nyligen börjat skolan lärt sig uppskatta och följa regler.
Reglerna i denna tennisomgång är något oklara, då Lillebror räknar mål och Storebror påpekar vikten av en bra serve. Ett kritiskt läge uppstår någonstans i gråzonen av dessa regler och tårarna börjar spruta på Lillebror som får ett mål bortdömt av Storebror. Ett tennisracket tappas i golvet och Storebror gör en snabb analys av läget.
- Okejdå, du får ett mål. Nu leder du!
Tennismatchen är åter i full gång och husefriden är räddad. En sån här situation är något bara en storebror kan bemästra. Det är en storebrors majestät.
Reglerna i denna tennisomgång är något oklara, då Lillebror räknar mål och Storebror påpekar vikten av en bra serve. Ett kritiskt läge uppstår någonstans i gråzonen av dessa regler och tårarna börjar spruta på Lillebror som får ett mål bortdömt av Storebror. Ett tennisracket tappas i golvet och Storebror gör en snabb analys av läget.
- Okejdå, du får ett mål. Nu leder du!
Tennismatchen är åter i full gång och husefriden är räddad. En sån här situation är något bara en storebror kan bemästra. Det är en storebrors majestät.
SkrivPuff: Om oordning.
Jag skulle vilja söka lyckan i USA. Och så tänker jag att det kanske är läge att gå in seriöst för det här med italienskan - för att bli flytande. Det vore roligt att ta upp gymnastiken igen. Jag har bestämt med mig själv att börja gå på språkcafé och prata franska. Och så var det ju den där posten i studentföreningen som jag visst lovade att jag skulle ge ett försök. Jag vill jobba stenhårt. Borde jag springträna mer så här på vinterhalvåret? Alltså, nu är det bara att våga börja frilansa. Jag kan inte lämna min mysiga lägenhet. Jag ska skriva en bok. Yoga mer än en gång i veckan vore underbart. Vilken dröm att få bo i Frankrike igen. Är det en bra idé att lära sig fota på riktigt? Jag vill så himla gärna flytta. Åh, vad det känns viktigt att kunna ta ut en examen. Det vore trevligt att ha mer tid till att lösa korsord.
Helst allt det närmaste halvåret!
Det känns något oharmoniskt för tjejen som i normala fall sorterar kläder efter färg och ställer böcker i alfabetisk ordning. Planerar i minsta detalj och inte lämnar något åt slumpen.
Men det här får jag liksom ingen ordning på.
Är det en bra lösning att slå tärning då?
Helst allt det närmaste halvåret!
Det känns något oharmoniskt för tjejen som i normala fall sorterar kläder efter färg och ställer böcker i alfabetisk ordning. Planerar i minsta detalj och inte lämnar något åt slumpen.
Men det här får jag liksom ingen ordning på.
Är det en bra lösning att slå tärning då?
Vi komma, vi komma från pepparkakeland.
Pärlan kom till sin farmor, min mamma, häromdagen och sa med sin snällaste röst:
- Kan inte Mia och Milon baka ett pepparkakshus som man kan äta i år?
Tyvärr blir det nog inte som Pärlan önskar - årets tema avslöjas inte förrän nästa tisdag - här i huset, men så klart att han kan få ett ätbart hus hem till sig. Därför hoppar jag nu in som förste julpysselassistent och åker iväg till mina små Pärlor.
Ha en pepparkakig dag!
Hus från 2009, 2008, 2007, 2006 och 2005.
- Kan inte Mia och Milon baka ett pepparkakshus som man kan äta i år?
Tyvärr blir det nog inte som Pärlan önskar - årets tema avslöjas inte förrän nästa tisdag - här i huset, men så klart att han kan få ett ätbart hus hem till sig. Därför hoppar jag nu in som förste julpysselassistent och åker iväg till mina små Pärlor.
Ha en pepparkakig dag!
Hus från 2009, 2008, 2007, 2006 och 2005.
Tusen stjärnor som tindrar. Glitter så långt jag ser.
Innan min fina mamma åkte iväg till jobbet idag bad hon mig utföra två sysslor. Nummer ett: hänga en tvätt. Det var lätt. Nummer två: ställa in familjens alla böcker i en bokhylla. Gärna i alfabetisk ordning. Och det med motiveringen att det är väl en syssla som skulle passa mig. Det här med ordning, alltså. Jag undrade om det var jätteviktigt att det blev just alfabetisk ordning och njae, näe, det var väl inte livsviktigt. Men när jag väl stod där med böckerna tänkte jag; varför inte göra min kära mamma lite extra glad? Och så pirrade det lite i pedantfingrarna också, ska erkännas.
Har bakat underbart goda pepparkaksmuffins och efter middagen gick jag ut och skottade lite. Sen byggde jag en snölykta så att mamma ska hitta hem ikväll efter jobbet. Välkommen hem, kära mor! Nu hör jag hur det tutar från spåret på TVn.
Har bakat underbart goda pepparkaksmuffins och efter middagen gick jag ut och skottade lite. Sen byggde jag en snölykta så att mamma ska hitta hem ikväll efter jobbet. Välkommen hem, kära mor! Nu hör jag hur det tutar från spåret på TVn.
SkrivPuff: Om att dölja.
Om man har en fläck på tröjan kan man se till att ha en annan tröja ovanpå.
Om man stavat fel kan man kladda dit en figur och låtsas att det var tänkt.
Om man råkat göra ett hack i golvet kan man ställa en möbel prick där.
Om man har spillt på sittdynan kan man vända andra sidan uppåt.
Om man får syn på lite grus kan man sopa det under mattan.
Men om man tycker om någon sådär hiskeligt mycket, ja, då går det inte att göra något. Det syns hur man än bär sig åt.
Om man stavat fel kan man kladda dit en figur och låtsas att det var tänkt.
Om man råkat göra ett hack i golvet kan man ställa en möbel prick där.
Om man har spillt på sittdynan kan man vända andra sidan uppåt.
Om man får syn på lite grus kan man sopa det under mattan.
Men om man tycker om någon sådär hiskeligt mycket, ja, då går det inte att göra något. Det syns hur man än bär sig åt.
Tompabaren - här är den.
NU, kära läsare, nu är det dags.
Ända sedan den omnämndes första gången har min mailbox varit full varje dag. Frågorna är många. Exakt vad är det? Hur ser den ut? Hur gör man? Var börjar man? Kan vem som helst göra en? Och så vidare. Och så vidare.
Och nu, kära läsare, nu kommer svaren. Och bilderna. Jag presenterar för er - TOMPABAREN. The one and only, skulle man nog kunna säga.
För det första är det bra om man ska arrangera en stor fest med filmtema och blir utsedd till baransvarig. Då är det inte så mycket att orda om att baren ska gå i Cocktail-tema. Hur kan man ens tänka en annan tanke? Nej, precis. Vad som sedan behövs för att bygga baren är givetvis stor kärlek till Tom Tompa Cruise, ett stycke stulen träkloss, lite tejp och tyg. Så mycket svårare än så är det inte. Man kan kalla det klart.
Var inte rädd - våga bygg en Tompabar. Du kommer bli en lycklig människa för resten av livet.
Ända sedan den omnämndes första gången har min mailbox varit full varje dag. Frågorna är många. Exakt vad är det? Hur ser den ut? Hur gör man? Var börjar man? Kan vem som helst göra en? Och så vidare. Och så vidare.
Och nu, kära läsare, nu kommer svaren. Och bilderna. Jag presenterar för er - TOMPABAREN. The one and only, skulle man nog kunna säga.
För det första är det bra om man ska arrangera en stor fest med filmtema och blir utsedd till baransvarig. Då är det inte så mycket att orda om att baren ska gå i Cocktail-tema. Hur kan man ens tänka en annan tanke? Nej, precis. Vad som sedan behövs för att bygga baren är givetvis stor kärlek till Tom Tompa Cruise, ett stycke stulen träkloss, lite tejp och tyg. Så mycket svårare än så är det inte. Man kan kalla det klart.
Var inte rädd - våga bygg en Tompabar. Du kommer bli en lycklig människa för resten av livet.
Stilstudie - Farfar Götel.
När det skrevs om det förgångna häromdagen kom det upp fler roliga minnen från olika håll. Alldeles för roliga för att jag ska låta bli att dela med mig till världen. Min farfar var en rolig man. Han samlade på spik och gamla skruvar, kunde allt om det svenska kungahusets historia och pratade ofta och mycket om sina upplevelser från kriget. Han lärde oss att råttor var farliga djur och att man kunde skrämma bort vargen med gamla cd-skivor.
Vi lade ofta patiens, farfar och jag. Han tyckte jag var kvick i fingrarna och lät mig ha hand om korten. Man kan nog säga att han var obotlig optimist när det gällde patiensen eftersom han konstant satt och mumlade "he gaaar nooog" på sin vackra finlandssvenska. När man kom till den punkt att det faktiskt inte gick att lägga fler kort påstod han att man fick blanda om lite, bara ingen såg. "Å tvåååan gåår. Å jecken gååår".
Som jag berättade tidigare var hans hörsel inte på topp, något som min två år yngre kusin uppenbarligen fick erfara. Så här skrev hon till mig angående minnet av mina farföräldrar:
"Åh Singa o Götel! Ja minns alltid då vi va mindre o ni kom o hälsa på till Vasa o ja skulle ringa till dem för att se om du var där men så hörde Götel aldrig va ja sa så ja slängde på luren o så fick pappa ringa pånytt."
Han kunde nog upplevas lite barsk. Hade ganska hård ton och pratade högt eftersom han själv ville höra allt han sa. Han var inge vidare på att kramas, men nog var han omtänksam och hade ett stort hjärta alltid! Han tyckte det var spännande att min syster hade en kompis från Filippinerna och han erbjöd min kompis ett par nya jeans när han såg hennes fransiga jeansshorts.
De som fick uppleva Farfar Götel ska känna sig lyckligt lottade.
Vi lade ofta patiens, farfar och jag. Han tyckte jag var kvick i fingrarna och lät mig ha hand om korten. Man kan nog säga att han var obotlig optimist när det gällde patiensen eftersom han konstant satt och mumlade "he gaaar nooog" på sin vackra finlandssvenska. När man kom till den punkt att det faktiskt inte gick att lägga fler kort påstod han att man fick blanda om lite, bara ingen såg. "Å tvåååan gåår. Å jecken gååår".
Som jag berättade tidigare var hans hörsel inte på topp, något som min två år yngre kusin uppenbarligen fick erfara. Så här skrev hon till mig angående minnet av mina farföräldrar:
"Åh Singa o Götel! Ja minns alltid då vi va mindre o ni kom o hälsa på till Vasa o ja skulle ringa till dem för att se om du var där men så hörde Götel aldrig va ja sa så ja slängde på luren o så fick pappa ringa pånytt."
Han kunde nog upplevas lite barsk. Hade ganska hård ton och pratade högt eftersom han själv ville höra allt han sa. Han var inge vidare på att kramas, men nog var han omtänksam och hade ett stort hjärta alltid! Han tyckte det var spännande att min syster hade en kompis från Filippinerna och han erbjöd min kompis ett par nya jeans när han såg hennes fransiga jeansshorts.
De som fick uppleva Farfar Götel ska känna sig lyckligt lottade.
SkrivPuff: Om rättvisa.
Pratade med min kära ikväll och Skype var på vår sida. Vi kunde alltså både se och höra varandra. Han gör någon slags Brasilienturné för tillfället. Får flyga från stad till stad och undersöka marknaden. Jag är så klart lite orolig med tanke på läget i Rio den senaste tiden och Brasilien i allmänhet bara. Men han lugnar mig med att han bor i bra kvarter. På fina hotell. Rör sig i rika områden. Det kan ju kännas tryggt. Eftersom Skype var på vår sida ikväll kunde han visa mig sin utsikt.
- Ser du där? Det där jättestora komplexet?
Ja, jag såg ett komplex med välskötta höghus. Stora terasser. Pooler. Växtlighet. Troligen makalösa vyer. Mitt i stadskärnan och så där lyxigt. Ett sådant område som för tankarna till pengar.
- Precis bakom det ligger en jättestor Favela. Där har ingen rinnande vatten. Där dör folk av hunger.
Brasilien är ett strålande land att vara rik i, men uselt för en fattig en. Har jag hört någon säga. Men det känns väl ändå ganska rättvist? Ska man vara jättebra på det ena, ska man vara jättedålig på det andra. Rättvist var det.
- Ser du där? Det där jättestora komplexet?
Ja, jag såg ett komplex med välskötta höghus. Stora terasser. Pooler. Växtlighet. Troligen makalösa vyer. Mitt i stadskärnan och så där lyxigt. Ett sådant område som för tankarna till pengar.
- Precis bakom det ligger en jättestor Favela. Där har ingen rinnande vatten. Där dör folk av hunger.
Brasilien är ett strålande land att vara rik i, men uselt för en fattig en. Har jag hört någon säga. Men det känns väl ändå ganska rättvist? Ska man vara jättebra på det ena, ska man vara jättedålig på det andra. Rättvist var det.
Det här med julpyntet.
Jag och syskon satt och diskuterade julpynt. Bror med Fru hade varit på NK och förstod inte hur man kunde sätta en prislapp märkt tusen spänn på en bit papper. Hutlöst, kan jag också tycka. Och jag förklarade att jag nog inte köpt julpynt på tio år. Det förklarar väl varför ganska mycket av pyntet inte är så jättehippt, precis. Antingen är tomtarna sådana jag fått av farmor eller så är det sådana jag köpte själv när jag och kompisarna gick på stan när vi var små. Detta senare uttalande reagerade Bror på.
- Milon! Inga barn gick och köpte julpynt när de var små.
- Joo! Du vet, man tog bussen till stan, köpte ett sudd, några klistermärken, en liten tomte och så åt man kanske en stripsmeny på Frasses.
- Nej, Milon, man köpte inte julpynt.
- Jo! Jag och Lina gjorde... Typ året runt.
Så kom mitt julpynt till världen. Och så finns det så klart sådana som är märkta "Malin 1993". Som den fina tomten jag hittade här hemma i huset. Länge leve kärt gammalt julpynt!
- Milon! Inga barn gick och köpte julpynt när de var små.
- Joo! Du vet, man tog bussen till stan, köpte ett sudd, några klistermärken, en liten tomte och så åt man kanske en stripsmeny på Frasses.
- Nej, Milon, man köpte inte julpynt.
- Jo! Jag och Lina gjorde... Typ året runt.
Så kom mitt julpynt till världen. Och så finns det så klart sådana som är märkta "Malin 1993". Som den fina tomten jag hittade här hemma i huset. Länge leve kärt gammalt julpynt!
Det är juljul.
Jul är inte bara ett substantiv. Det kan fungera, rent språkligt, som ett prefix också. I dessa tider sätter vi jul framför allt och det blir så där extra mysigt. Det är julmarknad, julbelysning, julfolksamling, julhäng, julhandla, julpyssla, julbaka, julstäda, jultvtittande, julfest, julträff, julkram, julpost, JULKUL!
Idag har jag julåkt till stan med min julmamma. Vi har julhandlat och sedan julbakat. Snart ska jag julbasta med bästis och sedan julmysa och julhänga med den fina trion som kallas Tresamhet.
Julgöteborg är himla festligt. Har ni varit där?
Idag har jag julåkt till stan med min julmamma. Vi har julhandlat och sedan julbakat. Snart ska jag julbasta med bästis och sedan julmysa och julhänga med den fina trion som kallas Tresamhet.
Julgöteborg är himla festligt. Har ni varit där?
Same, same, but different.
Så var man här igen. Uppe. Hemma. Hemma-hemma. Allt är sig likt. Eller nej, vänta, det är det faktiskt inte. På Storsjö hade de byggt om så mycket så jag tog mig inte in i hallen den vanliga vägen. Men annars var det som vanligt där inne. MallanR och Guran var på plats med sina duktiga gymnaster. Jag trivdes och det var så himla roligt att se tjejerna som blivit så duktiga och även få ge dem ett och annat tips. Jag saknar att coacha. Helt klart. Det är magiskt att lära ut och se framsteg på en gång. Jag och Tompa lovar att stå som det stabila coacharpar vi är vid trampetten om den där beryktade comebacken blir av. Vi lovar!
Här hemma i huset är allt i alla fall samma. Eller vänta nu, det stämmer ju inte riktigt heller. Några nya juldukar är inhandlade, källaren har fått nya persienner och väggarna är nymålade. Men annars är allt precis som det ska vara. Det luktar jul och det finns lussebullar i skåpet.
Jag känner mig lite kär i livet i allmänhet (och alltid i min fina italienare i synnerhet) och när jag nu skickat in den sista uppgiften som skulle skickas innan jul är det banne mig en sann fröjd att leva. Allt är som det ska. Umeå är vintervackert. Och iskallt.
Här hemma i huset är allt i alla fall samma. Eller vänta nu, det stämmer ju inte riktigt heller. Några nya juldukar är inhandlade, källaren har fått nya persienner och väggarna är nymålade. Men annars är allt precis som det ska vara. Det luktar jul och det finns lussebullar i skåpet.
Jag känner mig lite kär i livet i allmänhet (och alltid i min fina italienare i synnerhet) och när jag nu skickat in den sista uppgiften som skulle skickas innan jul är det banne mig en sann fröjd att leva. Allt är som det ska. Umeå är vintervackert. Och iskallt.
Hello Big Sea Hall!
Jag är på Norrländsk mark. Det är tjugotvå grader under nollan och jag ska gå och besöka mitt före detta andra hem och hoppas på att få se några fina volter. Glada tider! Holmsundsgymnasterna forever in my heart. Återkommer.
Frys och må.
Frys och må.
Julgodis eller Ögongodis?
Jag blir helt lyrisk av att gå i godisaffärer. Jag gillar godis, det gör jag, men det euforiska tillståndet är mest för att det kan vara så himla fint. Det är vackert att titta på, inte bara gott att äta. Och det är något alldeles särskilt med julgodis.
I behov av möss.
Vi kan städa, vi kan skriva, vi kan läsa, vi kan packa!
Om jag ändå hade haft några små möss som kunde hjälpa mig att irra omkring. Särskilt eftersom jag blev attacktrött och fick ont i halsen så här på kvällskvisten.
Från köksfönstret igen.
Det hann bara bli tredje advent i staken. Nästan lite tur kanske. För hur hade det första ljuset kunnat brinna vidare? Det hade blivit brända mandlar över det hela. Vilket ju i och för sig är gott, men kanske inte så passande just denna gång. Det fjärde ljuset får jag tända hemma med mamma och pappa. Så mysigt, va!
Men här är det också så mysigt just nu, så det känns lite sorgligt i hjärtat att åka ifrån alla tomtar. Ska jag ta med dem? Nej, vi får nog se det så att det är festligt att de har varandra. De kommer säkert leva rövare här och ha en alldeles förträfflig jul tillsammans - mitt julpynt. För visst vet ni att julpyntet lever? Ingen kan väl ha missat Julens Hjältar? Bara de inte eldar upp mandlarna på fjärde advent.
Men här är det också så mysigt just nu, så det känns lite sorgligt i hjärtat att åka ifrån alla tomtar. Ska jag ta med dem? Nej, vi får nog se det så att det är festligt att de har varandra. De kommer säkert leva rövare här och ha en alldeles förträfflig jul tillsammans - mitt julpynt. För visst vet ni att julpyntet lever? Ingen kan väl ha missat Julens Hjältar? Bara de inte eldar upp mandlarna på fjärde advent.
Då i vårt mörka hus.
Vad skulle vi göra utan Lucia som kommer med sina ljus? Jag tittar på Luciafirande på SVT och blir lite gråtmild. Det är så vackert. Jag skulle vilja se ett livs levande luciatåg, men det finns det ingen tid för idag.
Lucia och luciatåg får mig för övrigt osökt att tänka på luciatåget vi stod värdar för i årskurs nio. Ni som var med, ni vet. Det måste varit det sämsta luciatåget genom historien. Vi skrattar så vi kiknar varje gång vi pratar om det. Hur det inte var organiserat. Hur ingen kunde sjunga rätt. Hur katastrofalt det var på torget när alla ljus i kronan blåste ut och vår mjäkiga musiklärare försökte kompa på en akustisk gitarr som inte hördes i snöblåsten. Hur dåligt det bara var. Jag var Lucia och bara stod där och såg fånig ut med knäppta händer. Det hade tagits ett gemensamt beslut att Lucian inte skulle sjunga. Skittrist. Men stört roligt minne. Ett sådant man måste kunna skratta åt för att inte skämmas ögonen ur sig.
Sankta Lucia. Ha en fin dag.
Skrivpuff: Om att vara rik.
Puffetipuff! Jag blir så lycklig av att få ta emot sådana fina ord om något jag själv skrivit direkt från hjärtats vackraste vrå. Det ger mig hopp om mig själv och mina drömmar. Det fyller upp självförtroendekontot. Just nu känner jag mig väldigt rik. På hopp. På drömmar. På självförtroende.
Nostalgitripp och julmarknader.
Myshelg med trevligt besök! Man har mycket att prata om när man inte setts på ett år. Och det tar lång tid att gå down memory lane, so to speak. Ah, Nissa la bella, tu nous manques! Vi hann även med att vandra lite i nutid, på Göteborgs stads olika julmarknader. Julfeeling gånger tusen. Sammanfattar helt enkelt med att säga att helgen varit väldigt fin.
Nu väntar städ och pack och plugg och ingen tid att sova fram till tisdag. Och det känns nästan lite sorgligt att lämna lilla läggan och dessa gator och kvarter. Det börjar kännas som hemma. Fast när jag tänker på vad som väntar hemma-hemma, träffa gympalovelypeople på hallen, minijulb med Tresamhet, mammas lussebullar och snölek med Pärlor pirrar det ändå lite i magen av förväntning. Helt seriöst, Tomten, jag önskar mig ingenting i julklapp. Jag har precis allt en människa kan önska.
Nu väntar städ och pack och plugg och ingen tid att sova fram till tisdag. Och det känns nästan lite sorgligt att lämna lilla läggan och dessa gator och kvarter. Det börjar kännas som hemma. Fast när jag tänker på vad som väntar hemma-hemma, träffa gympalovelypeople på hallen, minijulb med Tresamhet, mammas lussebullar och snölek med Pärlor pirrar det ändå lite i magen av förväntning. Helt seriöst, Tomten, jag önskar mig ingenting i julklapp. Jag har precis allt en människa kan önska.
SkrivPuff: Om det förgångna.
Halva grejen med julen var att farmor och farfar kom till Sverige. Resten av året var det mest vi som åkte till dem. Plockade potatis och åkte traktor när det var säsong. Åt farmors köttgryta och drack limsa som vi hade hämtat i källaren - där det även fanns syltburkar från 1945.
Men till jul kom de till oss. Vårt hus blev 40 grader varmt och TV:n missade inte att visa en enda nyhetssändning på högsta volym. Farmor var frusen och reumatisk och farfar var väldigt samhällsintresserad. Båda hörde de dåligt. Fast inte riktigt så dåligt som volymen på TV:n gav sken av. Farfar var bara rädd att missa något viktigt.
Ibland följde jag med ut till hamnen för att hämta dem, väntade entusiastiskt inne på terminalen på att se två pälsmössor vanka fram. Det var spännande att få vara den första att se vad de hade i Tax Free-påsarna. Och kanske skymta ett paket, inslaget med omsorg. Farmor doftade Elnette hårspray och farfar, ja, han brukade också kamma upp sig lite vid finare tillfällen. Att komma till son och barnbarn i Sverige för att fira jul var ett fint tillfälle.
Livet har sin gång och vi får inte längre finbesök av våra kärleksfulla farföräldrar. I alla fall inte så där på riktigt. Men nog tycker jag ändå att det känns som att de besöker oss kring jul. När julbordet dukats av kan jag höra hur någon citerar Taube: "Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen den var svart." Och jag kan se en frusen en sitta under filtar på platsen närmast brasan.
Det kan också vara min pappa som sjunger över sin konjak och jag själv som sitter där och huttrar. Det förgångna har kommit ikapp oss och på så sätt kan vi le och trivas i stället för att brista av saknad.
Julen -93 står det bakom detta fotografi.
Men till jul kom de till oss. Vårt hus blev 40 grader varmt och TV:n missade inte att visa en enda nyhetssändning på högsta volym. Farmor var frusen och reumatisk och farfar var väldigt samhällsintresserad. Båda hörde de dåligt. Fast inte riktigt så dåligt som volymen på TV:n gav sken av. Farfar var bara rädd att missa något viktigt.
Ibland följde jag med ut till hamnen för att hämta dem, väntade entusiastiskt inne på terminalen på att se två pälsmössor vanka fram. Det var spännande att få vara den första att se vad de hade i Tax Free-påsarna. Och kanske skymta ett paket, inslaget med omsorg. Farmor doftade Elnette hårspray och farfar, ja, han brukade också kamma upp sig lite vid finare tillfällen. Att komma till son och barnbarn i Sverige för att fira jul var ett fint tillfälle.
Livet har sin gång och vi får inte längre finbesök av våra kärleksfulla farföräldrar. I alla fall inte så där på riktigt. Men nog tycker jag ändå att det känns som att de besöker oss kring jul. När julbordet dukats av kan jag höra hur någon citerar Taube: "Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen den var svart." Och jag kan se en frusen en sitta under filtar på platsen närmast brasan.
Det kan också vara min pappa som sjunger över sin konjak och jag själv som sitter där och huttrar. Det förgångna har kommit ikapp oss och på så sätt kan vi le och trivas i stället för att brista av saknad.
Julen -93 står det bakom detta fotografi.
Sömniga dagen.
Jag är trött, jag är trött, jag är trött. Och orkeslös. Det känns som att jag fastnat i kola. Men det har jag inte. Tyvärr. Så inbjudande min säng är. Så ont i magen jag får när jag kollar på min skärm och den där inlämningsuppgiften. Helt allvarligt. Kan man köpa studiemotivation? Note to self: Läs inte fler distanskurser, du behöver klasskamrater att diskutera med. På riktigt.
Vakna till liv nu då!
Prokrastinering.
Veckan innan jubiléet var jag i någon slags jubileumskoma. Lika med inget studerande. Igår presenterades nästa inlämningsuppgift i nätkursen jag läser och jag kände på en gång "pust och suck hur ska detta gå jag kan inget om ämnet". Helt plötsligt blev det väldigt viktigt att tvätta scenkläderna. Ja, det måste faktiskt göras innan måndag. Sedan kände jag också att det blev viktigt att googla evenemang och juligheter i Göteborg i helgen eftersom jag får besök.
Finbesök! Vi har faktiskt inte setts på ett år. Klart att det måste planeras lite grann. Lika med inget studerande för tillfället. Så lätt det kan vara att skjuta upp då. Och nu blev jag hungrig också. Prokrastinering, indeed. Men jag är bara så oinspirerad!
Finbesök! Vi har faktiskt inte setts på ett år. Klart att det måste planeras lite grann. Lika med inget studerande för tillfället. Så lätt det kan vara att skjuta upp då. Och nu blev jag hungrig också. Prokrastinering, indeed. Men jag är bara så oinspirerad!
All I want for Christmas is you. Yoho!
Kära värld!
Jag känner mig så glad och lycklig utan anledning. Och är inte det den bästa anledningen så säg?! Apropå glädje och lycka så tar jag lite för givet att det är sådant man känner i juletid. Men jag vet egentligen att det inte är så för alla. Det finns väl olika anledningar till det. På samma sätt som att jag har en anledning att vara glad och lycklig i juletid. Något jag tänker fortsätta med.
Jag blir nästan lika sprättig som Mariah C. Och som sig bör känner jag att jag vill dela med mig av denna fantastiska, juleglada, video. Hurra! Sprättigt i sin rätta bemärkelse. Och varför håller kvinnan en duva i handen framför brasan? Det kan man inte så noga veta.
Min önskelista är för övrigt lika som Mariahs. Jag vill inte ha så mycket mer än umgänge. Med dig och dig och dig. Och dig så klart! Och ja, dig också. Och det råkar vara så att jag vet att jag kommer att få det. Det ser med andra ord ut att bli en jul i världsklass. Precis som alla andra jular.
Jag känner mig så glad och lycklig utan anledning. Och är inte det den bästa anledningen så säg?! Apropå glädje och lycka så tar jag lite för givet att det är sådant man känner i juletid. Men jag vet egentligen att det inte är så för alla. Det finns väl olika anledningar till det. På samma sätt som att jag har en anledning att vara glad och lycklig i juletid. Något jag tänker fortsätta med.
Jag blir nästan lika sprättig som Mariah C. Och som sig bör känner jag att jag vill dela med mig av denna fantastiska, juleglada, video. Hurra! Sprättigt i sin rätta bemärkelse. Och varför håller kvinnan en duva i handen framför brasan? Det kan man inte så noga veta.
Min önskelista är för övrigt lika som Mariahs. Jag vill inte ha så mycket mer än umgänge. Med dig och dig och dig. Och dig så klart! Och ja, dig också. Och det råkar vara så att jag vet att jag kommer att få det. Det ser med andra ord ut att bli en jul i världsklass. Precis som alla andra jular.
Baletten och chipsen.
En helt vanlig onsdagskväll sitter jag här med rött läppstift, glittersminkade ögon och blött hår i mössfrisyr! Ja, det är en helt vanlig kväll efter en spelning med Patriciabaletten så klart. Två flaskor skumpa, jättemånga reklamkolor och tre danser senare är vi några pengar rikare. Det gillar kassören. Och vi andra också! Men frågan kvarstår: Var är chipsen?!
Zoomänniskorna log och så, men inte såg det ut att sprätta så mycket i dansbenen på dem. Huruvida det stämmer eller inte vet vi icket. Vi drog innan det var dags för dem att entra scenen. Det var mycket snack om chipsen. Kanske det lockade mer än att ta reda på hur man dansar om man är en zooperson.
Tjoo! Så här kan jag bara inte se ut på min morgonyoga. Bäst att tvätta och skrubba innan läggdags. God natt. Men fortfarande utan ett enda chip.
Zoomänniskorna log och så, men inte såg det ut att sprätta så mycket i dansbenen på dem. Huruvida det stämmer eller inte vet vi icket. Vi drog innan det var dags för dem att entra scenen. Det var mycket snack om chipsen. Kanske det lockade mer än att ta reda på hur man dansar om man är en zooperson.
Tjoo! Så här kan jag bara inte se ut på min morgonyoga. Bäst att tvätta och skrubba innan läggdags. God natt. Men fortfarande utan ett enda chip.
SkrivPuff: Om något perfekt.
Jag springer efter. Jag letar. Jag söker. Jag justerar. Jag flyttar en millimeter hit. Jag flyttar fram. Jag drar tillbaka. Jag ändrar storlek. Jag lägger till skärpa. Jag byter plats. Jag förändrar. Jag gör om. Jag raderar. Jag gör högt. Jag gör lågt. Jag planerar. Jag funderar. Jag utvärderar. Jag städar. Jag organiserar. Jag märker. Jag putsar. Jag ändrar. Jag slipar. Jag vill ha. Jag vill uppnå. Jag eftersträvar. Jag nöjer mig bara med...
...något som egentligen inte finns.
Vänligen
...något som egentligen inte finns.
Vänligen
Perfektionisten
Fröken Älta.
Nu är ju den stora showen över. Ändå grubblar jag lite kring den innan jag ska sova. Tänker på alla fel jag gjorde och känner att jag inte riktigt vill se mig själv på film sedan. Hela showen vill jag se. Charlie Chaplin till exempel. Vad gjorde han? Och Gollum. Hur gick det? Men min egen dansinsats. Njae. Just då var det bara så roligt så alla fel spelade inte så stor roll, men så här i efterhand grubblar jag lite på det. Typiskt mig. Att älta. Det är min överlägset sämsta egenskap, kan jag erkänna. Och av ältandet skapas hjärnspöken.
Ikväll är det scendags igen. Hur mycket ska vi slå vad om att jag kommer göra samma fel, bara för att jag ältar och skapar spöken? Åhej. Suck it up and do it. Bakom lite scensmink kommer man i alla fall i karaktär. Tjoo!
Ikväll är det scendags igen. Hur mycket ska vi slå vad om att jag kommer göra samma fel, bara för att jag ältar och skapar spöken? Åhej. Suck it up and do it. Bakom lite scensmink kommer man i alla fall i karaktär. Tjoo!
SkrivPuff: Om att ha tid.
"Det enda vi har gott om är ont om tid." Så sa alltid Beson, den legendariske idrottsläraren från skärgården. Briljant man för övrigt, men det är ett sidospår. Han hade så rätt, gamle B. Vi har alltid bara ont om tid, för egentligen har vi ingen tid. Tiden är bara till låns. Hur mycket vi än vill fånga den så måste vi alltid lämna tillbaka den i slutändan.
Den tanken kan göra mig lite stressad ibland. När jag får låna massor med tid på en och samma gång blir jag nästan alltid lätt paralyserad och vet inte vad jag ska göra av denna fina gåva. Måste jag använda upp hela? Måste jag utnyttja varje liten vrå? När tidsutlåningen är snål är jag däremot expert på att använda varenda liten millimeter. Det är en konstig ekvation som inte går att rubba på. Men på det stora hela går det kanske ändå ett ut det där med användande av tid.
Vi har inte tid. Vi lånar tid. Och vi skapar tid för det som är viktigt. Det är viktigt att komma ihåg, att man faktiskt kan göra det. Det är ingen på tidsutlånginskontoret som skulle vara så elak att neka en förfrågan om att få låna lite extra tid till något viktigt. Familj eller vänner eller så. Till sådant har vi alltid tid, om än tiden bara är till låns.
Den tanken kan göra mig lite stressad ibland. När jag får låna massor med tid på en och samma gång blir jag nästan alltid lätt paralyserad och vet inte vad jag ska göra av denna fina gåva. Måste jag använda upp hela? Måste jag utnyttja varje liten vrå? När tidsutlåningen är snål är jag däremot expert på att använda varenda liten millimeter. Det är en konstig ekvation som inte går att rubba på. Men på det stora hela går det kanske ändå ett ut det där med användande av tid.
Vi har inte tid. Vi lånar tid. Och vi skapar tid för det som är viktigt. Det är viktigt att komma ihåg, att man faktiskt kan göra det. Det är ingen på tidsutlånginskontoret som skulle vara så elak att neka en förfrågan om att få låna lite extra tid till något viktigt. Familj eller vänner eller så. Till sådant har vi alltid tid, om än tiden bara är till låns.
Måndagen som bara var.
Jag lyckas liksom inte få något vettigt gjort idag. Jag tossar omkring och äter pepparkakor och dricker glögg, ungefär. Fast det är ju i och för sig ganska vettiga aktiviteter just så här i juletid och allt. Men ändå. Man kan ju inte göra det en hel dag. Jag har jobbat. Det kan tyckas vettigt. Annars mest tossat. Jag ler åt snön som yr här på västkusten. Och så har jag sett ett gäng avsnitt Sunes Jul. Kära värld, det är SÅ bra.
Men nu är det slut på det roliga och dags för sovning. Ingen k-måndag. Men inte heller en sådan som går till världshistorien. Lite bara-vara-dag. Imorgon hoppas jag på att vara studiemotiverad. Det börjar vara läge för det nu. Inget Tompabarsbygge att skylla på längre. Fram med anteckningsblock och penna! Först; bonne nuit.
Men nu är det slut på det roliga och dags för sovning. Ingen k-måndag. Men inte heller en sådan som går till världshistorien. Lite bara-vara-dag. Imorgon hoppas jag på att vara studiemotiverad. Det börjar vara läge för det nu. Inget Tompabarsbygge att skylla på längre. Fram med anteckningsblock och penna! Först; bonne nuit.
Julefirandet i landet.
Läste just i DN Söndag om olika typer av julfirande: resor, krogbesök och annat. Jag kan bara konstatera att det inte är för mig. Jag är väldigt julkonservativ. Således tände jag andra ljuset i staken idag. Och jag ser fram emot fina juldagar med familjen. Julskinka med senap den 23 december, tänd brasa, sällskapsspel, promenad i Holmsund, Malaxlimpa, sång vid pianot, Karl Bertil, somna i källaren och allt annat som hör vårt julfirande till.
Livet efter dagen med paljetter och tjoande.
Nämen hej! Så det finns ett liv utanför Studenternas Hus?! Det kunde man knappt tro. Vi har varit där varje dag senaste veckan. Två tappra till och med sov där natten till igår. Igår var dagen P. Patriciabalettens födelsedagskalas. Och vilket kalas sen!
Två underbart roliga shower som fick så mycket fin kritik så vi blev alldeles rörda allihop tror jag. Stående ovationer, dansande publik och skumpakorkar på scenen. Glada balettor som hade så kul och sprang som galningar in och ut i logerna. Dagens i särklass bästa citat är utan tvekan: "Var är mitt ögonbryn?! Är det i mina trosor?!" Ja, vad ska man säga. Det är inte lätt att hålla reda på allt alla gånger.
På festen möttes vi som stjärnor och fick skåda vår egen Walk of Fame som vi så ödmjukt gjort själva. Det är viktigt med självdistans. Fina presenter, god mat, en Tompabar, röjigt dansgolv och så vidare och så vidare. Ett riktigt kalas, helt enkelt. Frågan är bara; vad händer nu då? Hur är livet efter jubiléet?
Två underbart roliga shower som fick så mycket fin kritik så vi blev alldeles rörda allihop tror jag. Stående ovationer, dansande publik och skumpakorkar på scenen. Glada balettor som hade så kul och sprang som galningar in och ut i logerna. Dagens i särklass bästa citat är utan tvekan: "Var är mitt ögonbryn?! Är det i mina trosor?!" Ja, vad ska man säga. Det är inte lätt att hålla reda på allt alla gånger.
På festen möttes vi som stjärnor och fick skåda vår egen Walk of Fame som vi så ödmjukt gjort själva. Det är viktigt med självdistans. Fina presenter, god mat, en Tompabar, röjigt dansgolv och så vidare och så vidare. Ett riktigt kalas, helt enkelt. Frågan är bara; vad händer nu då? Hur är livet efter jubiléet?
Checklistan.
Läsa Cranet-rapport - nej
Ja, gott folk, det gäller att veta vad man ska prioritera när det är bråda tider.
Kolla igenom Case-feedback - nej
Se videoföreläsningar - nej
Läs fem kapitel - nej
Googla bilder på Tom Cruise - ja
Photoshopa bilder på Tom Cruise - ja
Skriv ner Tompadrinkar - ja
Bygg en Tompabar - ja
Pimpa Tompabaren - ja
Klipp och klistra - ja
Slå in jättemånga ballerinakex i små paket - ja
Köpa konfetti för 300 kronor - ja
Öva påklädning av glitterstass - ja
Ja, gott folk, det gäller att veta vad man ska prioritera när det är bråda tider.
Tillfälligt avbrott.
Återkommer när det är lite mindre glitterklänningar och stora kjolar på agendan.
Dagens depp.
Att försova sig den 1 december. Missa första avsnittet av julkalendern. För alla vet att det bara räknas på riktigt att se 0715-avsnittet. Det är klart att man blir på lite dåligt humör. Kanske julmarknad på Liseberg kan pigga upp.