Big Sea kommer alltid vara hemmaplan.
Onsdagskvällen kom och Holmsundsgymnasterna släpade än en gång ut bajsmattan och lite tjockmattor för att visa upp lite blandade småhopp. Sådant tröttnar vi aldrig på. Jag blev riktigt lycklig i själen av detta lilla evenemang med dessa fina människor och duktiga och lovande gymnaster. Storsjö kommer för evigt och alltid att vara hemmaplan och på nedslagsbädden med Tompatheman känner jag mig alltid hemma. Gymnastik for life, kan jag tycka och känna att jag saknar det hur mycket som helst.
Och appropå gymnastik! Den som slår upp debattsidorna i lokaltidningen kan förresten denna onsdag i juni få se Räddningspatrullen i egen hög person när det skrivs och frågas om bygge av Gymnastikens Hus här i Europas Kulturhuvudstad 2014. Lite otippat, kan man tycka, men vi gillar det! Och jag undrar också: När ska gymnastiken få sitt eget hus här?!
Och appropå gymnastik! Den som slår upp debattsidorna i lokaltidningen kan förresten denna onsdag i juni få se Räddningspatrullen i egen hög person när det skrivs och frågas om bygge av Gymnastikens Hus här i Europas Kulturhuvudstad 2014. Lite otippat, kan man tycka, men vi gillar det! Och jag undrar också: När ska gymnastiken få sitt eget hus här?!
Kunskap är makt. Men tyvärr inte för alla.
I dag stod jag, med 225 högskolepoäng inom humaniora i ryggsäcken, och sopade en verkstad och plockade upp sand och oljiga papper och sånt. Jag är mycket nöjd över att få jobba och inte rädd för att ta i eller bli skitig. Nej, det ska ni veta, hög arbetsmoral är jag nog född med, vad det än gäller. Och detta är ju faktiskt bara ett tillfälligt jobb som gör att jag som student ska överleva sommarmånaderna, vilket gör att det inte spelar mig så jättestor roll att det inte är det minsta kopplat till mina hp i humaniora. Men detta fick mig att tänka till.
Jag tänkte på alla de hjärnkirurger, kärnfysiker, litteraturvetare, barnskötare, sjuksköterskor, brandmän, dataingenjörer och så vidare och så vidare som tvingats bort från sina hemländer, alltså lämnat dem på grund av tvång, och kommit till, exempelvis, landet Sverige. Här har de fått en sopborste i handen och ska minsann vara jävligt glada att de har ett jobb. Så vill inte jag att det ska vara.
Jag vill att man ska få jobba som hjärnkirurg, kärnfysiker, litteraturvetare, barnskötare, sjuksköterska, brandman, dataingenjör och så vidare och så vidare när man faktiskt har lagt ner tid och möda och pengar på att utbilda sig till det. Jag vill att man ska få jobba som det vart i världen man än styr sitt skepp. Jag vill att folk ska lämna sina hemländer av egen fri vilja, inte av tvång. Och jag vill att man ska ge människor möjligheten att göra det de är bra på.
Under tiden jag själv funderar på vad jag är bra på och vad jag egentligen ska göra av mina 225 ihopstuderade högskolepoäng fortsätter jag att sopa och göra annat slitjobb. Det finns ändå några tillfällen då man bara måste jobba för jobbandets skull.
Fröken, fröken!
Goda nyheter vill jag gärna fira med någon som blir lika glad över dem som jag själv. Tills vidare nöjer jag mig med att känna liiiite, lite mindre oro över den där hösten som man tyvärr måste ha någonstans i bakhuvudet fastän sommaren bara börjat. Livet är inte helt planlöst, men ändå ganska öppet. Det kanske ändå är en ganska fin kombo. Ja, jag tror det. Ju mindre planer jag har, desto närmare kommer världen. Och för att kunna ta mig ut i världen räknar jag för tillfället reservdelar och torkar bord ungefär varje dag. Varför inte? Jag får åtminstone varva mellan uppgifterna och sysselsättning gör mig gott. Jag gillar att ha saker att göra.
Tu es trop loin d'ici. Snart åker jag till Italien igen. För att dela de goda nyheterna och lite annat.
Tu es trop loin d'ici. Snart åker jag till Italien igen. För att dela de goda nyheterna och lite annat.
Tre funkar på Ål.
Jajjemen. 3:an funkar här ute också. Då vet vi. God natt.
Modebloggen.
Alltså. Jag har en gammal jeansjacka hängande här i garderoben. Grejen är bara den att jag inte vet om den är fin eller ful. Jag kan liksom inte bestämma mig. Jag har förstått att jeansjackor är okej att använda i dessa tider. Men hur är det med min jacka? Det är det man inte riktigt vet. Jag skulle behöva hjälp. Typ av en modebloggare eller något. De kan ju sånt där med kläder.
Ibland känner man sig helt enkelt lite borta. Ungefär som en guldfisk. Eller en fiskmås.
Ibland känner man sig helt enkelt lite borta. Ungefär som en guldfisk. Eller en fiskmås.
Räddningspatrullen och längden.
I lördags var det dags att reda ut om EmmaG verkligen var 162cm eller inte. Det var hon inte. Sorry, EmmaG. Efter detta ville alla andra också mäta sig med Tompas måttband, som så klart inte var ett sånt där tunt måttband som man hade på syslöjden, det visste väl alla. Det visade sig att Piff och Puff var på pricken lika långa. Alltså inte ens den där halva centimetern skiljde. Inte helt oväntat kanske?!
I morgon ska jag få titta in i Puffs nya hem. Det ska bli minst sagt trevligt. Jag ska passa på att provligga soffan tror jag minsann.
I morgon ska jag få titta in i Puffs nya hem. Det ska bli minst sagt trevligt. Jag ska passa på att provligga soffan tror jag minsann.
Straight As.
Nu är det verkligen sommarlov från skolan för nu är alla poäng inrapporterade. Tack för det och grattis till mig själv. I går jobbade jag med ett otroligt ogivande jobb och bestämde mig för att aldrig någonsing satsa på ett liknande jobb i framtiden. Men för nu får det gå. Vad gör man inte när man är i desperat behov av pengar? Resorna verkar dessutom bara bli längre och längre, så det är bara att jobba på. Glad är jag att jag får varva med jobb med galet roliga arbetskompisar. I söndags var det ungefär femtio procent jobbfokus och femtio procent dans och mim i köket. Så jobbar vi!
Och jobba ska jag göra på midsommarafton. Ja, på morgonen i alla fall. Vad ska jag göra sen? Det vet jag inte eftersom jag så klart inte ens tänkt på att det är en sådan där festlig högtid där man ska "styra upp". Jag är i alla fall inbjuden till min bror och hans badtunna och grill, så kanske ett dopp i tunnan och några hopp på studsmattan med kidsen blir planen. Don't know.
Do know att i dag är jag på ön och ska pyssla med trädgårdsarbete och annat sånt som bör göras på en ö. Fint, fint. Lev och må, gott folk. Hejdå.
Och jobba ska jag göra på midsommarafton. Ja, på morgonen i alla fall. Vad ska jag göra sen? Det vet jag inte eftersom jag så klart inte ens tänkt på att det är en sådan där festlig högtid där man ska "styra upp". Jag är i alla fall inbjuden till min bror och hans badtunna och grill, så kanske ett dopp i tunnan och några hopp på studsmattan med kidsen blir planen. Don't know.
Do know att i dag är jag på ön och ska pyssla med trädgårdsarbete och annat sånt som bör göras på en ö. Fint, fint. Lev och må, gott folk. Hejdå.
Sagan om Y.
Det var en gång två tanter som var på Italiens. De gick långa promenader och spelade Maxi Y. En eftermiddag hände något fruktansvärt - en tärning försvann. Då kunde de inte spela Maxi Y längre. De var tvungna att spela Y, bara vanligt Y. Den ena tanten, Siw, var inte så bra på det, men den andra tanten, Elsie, var grym. Elsie slog in 370 första Y-omgången. Det gick inte att slå.
Slut.
Slut.
"MallanB! Vad härligt det är att få ta på dig igen!"
Jag måste bara få skicka ett gigantiskt internettack till samtliga gymnastikfamiljemedlemmar som var med under den underbara kvällen i går. Det var min bästa eftermiddag och kväll på så, så, såååå länge. Åh, vad jag har saknat alla och åh, vad underbart det var att återförenas. Vi gör oss bäst i grupp och vi gör det alltid så otroooligt bra. Det går liksom inte att förklara, men vi vet ju att alla vill vara med i Larret. En av kvällens höjdpunkter var helt klart när samtliga brast ut i allsång till Silverland. Kvällens idé var absolut tanken att vi allihop ska flytta in hos Tompatheman en vecka per sommar. Tänk vilket fantastiskt kollektiv! Kvällens sämsta var definitivt att jag var tvungen att åka hem när vardagsrumsgolvet blev dansgolv, för att sova i tre timmar innan jobb. Bu för det. Jag vill ha revansch snart. Jag känner att detta kan bli en sommar med Larret. Vad tror ni?
Min kamera la av just när jag skulle ta första kortet på Lirre och Jerre, så jag hyllar denna fantastiska grupp människor med en favorit från förr i stället. Spagge på krogen, så klart!
Min kamera la av just när jag skulle ta första kortet på Lirre och Jerre, så jag hyllar denna fantastiska grupp människor med en favorit från förr i stället. Spagge på krogen, så klart!
Kärlek till Larret.
Home is where your heart is.
Alltså. Jag har bara varit hemma på norrländsk mark i tjugofyra timmar och redan känner jag att det kryper i benen. Det är 11 grader och regn. Varför är det så? Det känns som att jag aldrig lämnat denna stad och jag vill bara springa iväg. Men egentligen är det inte så. Jag vill träffa de som gör denna stad bra och det ska jag minsann få göra snart. I morgon ska jag till exempel återvända till gamla jobbet och sen väntar tunna med världens bästa LARRET. Vilka kommer? Jamen typ alla. JA! Lycka i själen. En själ som inser mer och mer att hemma så klart alltid är denna skärgård, för här är mamma och pappa, men att nya hemma är världen i allmänhet och en person i synnerhet.
Världen känns inte särskilt läskig när jag vet att det finns en person som alltid kan få mig på bra humör och som alltid gör att jag känner mig modig och bra. Det är bra. Och det är det enda jag behöver veta. Det kanske är en och annan som inte förstår. Men så är det. Vi vet. Vi har våra hemligheter.
Världen känns inte särskilt läskig när jag vet att det finns en person som alltid kan få mig på bra humör och som alltid gör att jag känner mig modig och bra. Det är bra. Och det är det enda jag behöver veta. Det kanske är en och annan som inte förstår. Men så är det. Vi vet. Vi har våra hemligheter.
I morgon är en annan dag.
"To youth and natural cheerfulness like Emma's, though under temporary gloom at night, the return of day will hardly fail to bring return of spirits. The youth and cheerfulness of morning are in happy analogy, and of powerful operation; and if the distress be not poignant enough to keep the eyes unclosed, they will be sure to open to sensations of softened pain and brighter hope." Jane Austen.
I dag tänker jag vara sur och förbannad. I morgon är en annan dag.
Kul. Jättekul.
Ursäkta mig, men mitt i all semesteryra måste jag bara få svära en lång jävla ramsa för veckans sämsta meddelande. Tack. Jättekul att jag fick veta just precis i dag att jag inte tagit mig in på det där helvetes jävla programmet. Nu skiter jag i det. Snart packar jag väskan. Lämnar landet. Åker långt bort. Och gör något annat. Afrika ska vara trevligt har jag hört. Jag ska bli bananondlare och göra mina egna bananchips. Jag gillar ju bananchips. Jag hatar Göteborg. Hejdå. Nu vill jag mer än någonsin bort härifrån.
Buone vacanze!
I går var dagen när det mesta bara gick trögt och inte alls planenligt. Jag glömde grejer, blev tvungen att gå fram och tillbaka. Tappade bort mig i internetdjungeln. Funderade kring flygstrejk. Tappade saker. Och sånt. Men jag var också på promenad med världens finaste bäbis. Han är en sådan briljant liten människa. Det var en fin ljuspunkt. Toppade dagen med att på kvällen skriva terminens sista tenta. Innan var det lite rörigt, efter kändes det ok. Men i stället för att vara glad och fjäderlätt kände jag mig mest utpumpad och trött. Så går det för perfektionisten. Hon kan liksom aldrig bara göra något. Inte när det är något som ska granskas av någon annan.
MEN! Nu spelar inget särskilt stor roll längre. För nu är det bara lite träning och lite städ och lite stadsärenden som ska göras och sen åker jag på semester. Tack världen för semester. Grattis till mig som får det i dag. I morgon åker jag till Italien. Andrò in Italia domani.
Vi kanske hörs om någon vecka. Annars ses vi på de italienska stränderna eller i de norrländska skogarna. Arrivederci!
MEN! Nu spelar inget särskilt stor roll längre. För nu är det bara lite träning och lite städ och lite stadsärenden som ska göras och sen åker jag på semester. Tack världen för semester. Grattis till mig som får det i dag. I morgon åker jag till Italien. Andrò in Italia domani.
Vi kanske hörs om någon vecka. Annars ses vi på de italienska stränderna eller i de norrländska skogarna. Arrivederci!
En snabb liten uträkning innan läggdags.
Jag satt och gäspade och tänkte "oj, vad jag är trött, jag måste nog koka kaffe". Sen såg jag att klockan var elva. Då får man vara trött. Jag ska inte koka kaffe. Jag ska nog gå och lägga mig. Snart. Först ska jag bara räkna lite.
Terminens sista tenta: 1 dag.
Italiensk mark: 3 dagar.
Kramas: 4 dagar.
Norrland: 10 dagar.
Och om drygt 30 minuter är alla minus en dag, så tänk vad lite det är tills det är kramdags. Jajaja! Och det ska turistas och dansas och solas och yatzyspelas (nujävlar) och glassätas och ja... semestras! Detta är vad man skulle vilja kalla ett sådant där vill-nästan-stanna-tiden-lite-moment, men det ska vi ändå inte göra. Bring it on. Jag är redo för en vecka med lata dagar.
Terminens sista tenta: 1 dag.
Italiensk mark: 3 dagar.
Kramas: 4 dagar.
Norrland: 10 dagar.
Och om drygt 30 minuter är alla minus en dag, så tänk vad lite det är tills det är kramdags. Jajaja! Och det ska turistas och dansas och solas och yatzyspelas (nujävlar) och glassätas och ja... semestras! Detta är vad man skulle vilja kalla ett sådant där vill-nästan-stanna-tiden-lite-moment, men det ska vi ändå inte göra. Bring it on. Jag är redo för en vecka med lata dagar.
Någonstans mellan ELLE och kostymklädda män.
Jag älskar att resa. Förutom att komma fram till själva resmålet och vandra runt (läs: tappa bort mig på grund av mitt usla lokalsinne) i nya miljöer så finns det några andra saker som gör det här med resande trevligt, tycker jag.
Jag har redan talat om att jag älskar flygplatser. Nummer två på listan är män i kostym som läser DI eller något annat affärsmagasin. Det här kan ju tyckas lite konstigt, jag vet, men dessa kostymklädda män ger mig liksom inspiration. Nu är det ju inte så att jag är helt dum och tror att alla kostymklädda människor är framgångsrika affärsmän, men det är framgång jag tänker på. Och jag tänker att framgång når inte vem som helst, bara den som jobbar för den. Och jag kan också bli framgångsrik, för jag är faktiskt riktigt bra på att jobba hårt.
Ja, ungefär det tänkte jag på sist jag satte mig på ett flygplan bredvid två kostymklädda män. Sedan dök jag ner i den tidning jag bara var tvungen att köpa för att omslaget var bland det finaste omslag jag någonsin sett. Jag läste om vad som är rätt i sommar och så tänkte jag lite till: att ja, jag ska minsann jobba hårt och ja, det finns säkerligen de som går i taket av det faktum att jag får inspiration av män i kostym och inte kvinnor! Jaja, sån är jag. Och jag skulle nog säga att jag i slutändan landar någonstans däremellan sminktipsen och kostymmännen.
Jag har redan talat om att jag älskar flygplatser. Nummer två på listan är män i kostym som läser DI eller något annat affärsmagasin. Det här kan ju tyckas lite konstigt, jag vet, men dessa kostymklädda män ger mig liksom inspiration. Nu är det ju inte så att jag är helt dum och tror att alla kostymklädda människor är framgångsrika affärsmän, men det är framgång jag tänker på. Och jag tänker att framgång når inte vem som helst, bara den som jobbar för den. Och jag kan också bli framgångsrik, för jag är faktiskt riktigt bra på att jobba hårt.
Ja, ungefär det tänkte jag på sist jag satte mig på ett flygplan bredvid två kostymklädda män. Sedan dök jag ner i den tidning jag bara var tvungen att köpa för att omslaget var bland det finaste omslag jag någonsin sett. Jag läste om vad som är rätt i sommar och så tänkte jag lite till: att ja, jag ska minsann jobba hårt och ja, det finns säkerligen de som går i taket av det faktum att jag får inspiration av män i kostym och inte kvinnor! Jaja, sån är jag. Och jag skulle nog säga att jag i slutändan landar någonstans däremellan sminktipsen och kostymmännen.
En MMS-hälsning från paradiset.
Appropå Ål. En hälsning kom tidigare i kväll. Bojarna är på plats. Snart jag med. Längtlängt.
Jag hissar inte bara flaggan för Gurra Vasa.
Appropå flaggdagar och saluter. Finns det någon officiell syskondag? Kanske inte nödvändigt i och för sig. Jag vill hylla min syskon varje dag i veckan, hela veckan, hela året. Vad rent ut sagt skitdåligt allt skulle vara utan dem. De ger mig visdom i livet i alla tänkbara situationer, sängplats när jag behöver, lånar mig sådant jag saknar, ja ibland lånar de till och me ut sina bäbisar till mig. Vi talar, kort och gott, om tre helt underbara människor. Jag längtar tills vi är samlade alla på en och samma gång. Typ på Ål. Med allt vad det innebär.
Salut för syskonen!
Sedan 1996 är det salutdag i dag.
I dag får man hissa flaggan och även salutera med 21 kanonskott (gäller dock ej vilken lekman som helst) för att hedra nationen! Vi firar i grund och botten minnet av Gustav Vasas utnämnande till kung, 1523. Under tidigt 1900-tal övergick 6 juni till att bli svenska flaggans dag och var så ända fram till 1982. Tänka sig, vi har inte haft en officiell nationaldag i mer än 28 år. Det är inte mycket det. Men nu har vi i alla fall en och sedan 2005 är denna dag, som ni alla säkert vet, också helgdag. Lagom populärt att den i år infaller på en söndag, kan jag tänka.
Mig spelar det inte så stor roll, jag har det jag gör, vardag eller helgdag. Och det jag gör är att packa, städa mitt hem och plugga italienska. Det sista kräver dock inte så mycket tid som jag hade trott, så jag passar på att utnyttja mitt gymkort in i det sista och även njuta lite av solen som faktiskt värmer ganska bra.
Trevlig nationaldag, ni som firar, vilket jag ändå tycker att man kan passa på att göra. Jag firar med denna bild, som känns lite typisk svensk så där. Du gamla, du fria...
Mig spelar det inte så stor roll, jag har det jag gör, vardag eller helgdag. Och det jag gör är att packa, städa mitt hem och plugga italienska. Det sista kräver dock inte så mycket tid som jag hade trott, så jag passar på att utnyttja mitt gymkort in i det sista och även njuta lite av solen som faktiskt värmer ganska bra.
Trevlig nationaldag, ni som firar, vilket jag ändå tycker att man kan passa på att göra. Jag firar med denna bild, som känns lite typisk svensk så där. Du gamla, du fria...
Back to the frulle gang.
Jag tror, jag tror på sommaren. I år också! Inleder starkt med en semestervecka och sedan hoppas jag på massor med jobb. I dag kom första jobberbjudandet. Bara en liten dag hinner jag vara hemma och sen får jag jobba. Mycket bra. Det gillas. Och att det är med samma jobbgäng som förra året gillas väldigt mycket. Ja, vi kan inte bara göra frukost, vi kan sjunga och dansa också!
Intörnät.
På webben kan man ju lyssna på P4 Västerbotten! Heja Intörnät. Jag älskar de norrländska radiorösterna och de norrländska vardagsbetraktelserna. Håhåjaja.
Havet är moroten.
Det är sommar i dag också! Vad härligt. Jag sitter förvisso begravd i skolböcker, men tänkte att jag skulle göra det lite trevligt för mig och bosätta mig på min systers balkong. Ja, jag har ju ingen egen och eftersom jag är min systers förste post- och blomskötare för tillfället tar jag mig friheten att låna balkongen. Det skulle vara ett brott att bara sitta inomhus i dag. För nog kan man lära sig italienska tempus även utomhus. Det kanske till och med går lite bättre.
Italienskaplugg dag och natt en vecka framöver och sedan är det sommarlov och semestervecka! Tanken på havet är min morot. Italienska östkusten och norrländska skärgården väntar och jag längtar så jag nästan spricker.
Italienskaplugg dag och natt en vecka framöver och sedan är det sommarlov och semestervecka! Tanken på havet är min morot. Italienska östkusten och norrländska skärgården väntar och jag längtar så jag nästan spricker.
Sådärja. Ett steg närmare sommarlov.
Nu börjar det faktiskt osa sommarlov på riktigt. I morse höll jag min presentation av mitt uppsatsskrivande (vilket jag tror gick ganska bra) och nu satte jag precis punkt på uppsatsen efter en rätt så noggrann korrekturläsning. En vecka före deadline. Lille prinsen får vila lite till på torsdag då jag tänker lämna in honom. Det känns riktigt fint, ska sägas. Nu ska det bara italienskapluggas dag och natt i en vecka och sedan är det lov, som i sommarlov! Italia: 9. Umä: 16. Som jag längtar!
En annan typ av ekvation.
Pole Fitness, lördag. Afro, söndag. Krafttag, måndag. Basic Aerobic, tisdag. Efter en annars mest stillasittande och uppsatsskrivande vecka.
--> T r ä n i n g s v ä r k.
Tur för mig att det är en av de bästa känslorna jag vet!
--> T r ä n i n g s v ä r k.
Tur för mig att det är en av de bästa känslorna jag vet!
Inte för att jag är så jättebra på det här med siffor, men...
En man våldtog en ung flicka under tio års tid. Häromdagen dömdes han till fyra års fängelse. Det är något i den ekvationen som inte känns riktigt rätt.
Stångdans och andra aktiviteter.
I lördags var det terminsavslutning, mer känt som dammiddag, med baletten. Och det var en heldag i dess sanna bemärkelse. Från champagnefrukost till fuldans på småtimmarna. Däremellan lektes det lekar, målades tavlor, dracks skumpa, borstades tänder och så klart hade Styret styrt upp en nybörjarsession i Pole Fitness för oss alla. Javisst. Det är ju klart att Patriciabaletten ska prova på denna intressanta variant av dans. Om det blir ett inslag i repertoaren vet jag dock inte. Undertecknad kände sig i alla fall mer som en flodhäst än som en lätt fjäder. Kul var det i alla fall och helt galet jobbigt!
Bildkavalkad från en solig och rolig dag.
