Jag ska bli med barn. Nej. Jag är en gran. Neej! Jag ska bli med gran för att jag är ett barn.

Hemma i mitt riktiga (och enligt min pappa egentligen mitt enda) hem har vi alltid tall. Det är magiskt. Förra året nådde vi faktiskt toppen av talleliten med den största tall jag sett. De har en tendens att vara lite glesa och mesiga ibland, de små tallarna, men förra året var vi tvungna att köpa nytt julpynt för att tallen var så stor. Och det var inte igår vi gjorde det, liksom. Familjen som pyntar med morfars gamla kulor. Ja, alltså, julgranskulor. Jisses! Men alltså, nu skulle faktiskt det här handla om att jag ska köpa en gran idag. En gran blir det till detta hushåll, eftersom man måste vara en sådan specialist som min kära mor för att få tag på the good stuff, det vill säga en tall.

Ah! Gran till vårt hem. Förhoppningsvis innan skymningen (vilket är ganska snart vid denna nordliga breddgrad). Fortsättning följer och så länge så bjuder jag på en tallvisning.