Skääärgården.
Nu har jag och alla mina kläder officiellt flyttat in i huset igen och jag är nu skärgårdsbo för en månad framöver. Jag tror att det kan bli en ganska fin månad ändå. Jag älskar ju detta hus. Kvällen sprang förbi i en himla fart när jag satte igång med att städa och rensa så själv hann jag inte springa något alls. Och nu är det ju knappast aktuellt. Det enda som är aktuellt nu är läggdags. Ett fullbelagt hotell väntar imorgon. Vad kul.
Tre av en sort och igår blev det fest.
Berggren kom igår vid halv elva till min sorgliga lilla vrå. Hon hade laddat upp med precis sådant som man vill ha en kväll som gårdagskvällen. Efter knappa trekvarten av umgänge och uppdatering kom vi på att vi nog skulle gå ut och dansa lite. Ut gick vi, men någon dans blev det faktiskt inte. Däremot en helkväll med mingel och riktigt mycket roligt folk. Det hann även hända både det ena och det andra. Oh my! Vilken pangkväll. Lyset tändes alldeles för tidigt och vi tvingade fram en liten efterfest hemma hos DiscoDavve. Väldigt festliga var vi som la oss i soffan, pratade om livets viktiga och somnade under en handduk. Det var med en något förvirrad känsla jag vaknade imorse, men efter att jag lyckats lokalisera mig kändes det bara klock.
Även vädret var klock och vi bestämde oss för att våldgästa Ål. Helt rätt val. Slöt upp med den tredje parten av tresamheten och har haft en riktigt, riktigt bra dag. Skvaller, yatzy (jag vill inte prata om det), sol, maaat, bastu med tre nakna dopp och så en liten kvällskörv på det. Där har vi det. Det som det hela handlar om.
Skjutsade iland mina vänner (note: en något ostabil kaptensinsats) och nu är jag på ön igen, redo för att sova. Det är helt klart med en fin känsla i kroppen. Skulle kanske känna lite mer harmoni om yatzyn hade gått bättre, men man kan väl inte få allt här i världen. Världens bästa barndomsvänner kan duga rätt bra det med. Mhm.
Även vädret var klock och vi bestämde oss för att våldgästa Ål. Helt rätt val. Slöt upp med den tredje parten av tresamheten och har haft en riktigt, riktigt bra dag. Skvaller, yatzy (jag vill inte prata om det), sol, maaat, bastu med tre nakna dopp och så en liten kvällskörv på det. Där har vi det. Det som det hela handlar om.
Skjutsade iland mina vänner (note: en något ostabil kaptensinsats) och nu är jag på ön igen, redo för att sova. Det är helt klart med en fin känsla i kroppen. Skulle kanske känna lite mer harmoni om yatzyn hade gått bättre, men man kan väl inte få allt här i världen. Världens bästa barndomsvänner kan duga rätt bra det med. Mhm.
Godnatt.
En flyttpaus.
Det här är på riktigt sorgligt. Jag sitter i en dammig, något kaosartad och urplockad lägenhet. TV:n funkar inte heller så tack och lov för sådant som SVT Play och Spotify. Hela mitt bohag är tillbaka där allt en gång började. Fast nere i källaren. Jag förstår inte hur och varför jag har så mycket kläder, men inget känns så där direkt Myrornaaktuellt. Det blir många fler kartonger än jag trodde. Ja, visst är det allt ett lite sorgligt moment. Tur för mig då att Bästa Berggren är på väg från grannkommunen med något ätbart (som inte kräver bestick eller tallrikar) och en liten flaska.
Hej så länge!
Hej så länge!
Hhh...hejdå.
Det är så himla konstigt. Det försvinner saker från skåpen, från väggarna, från golvet, från fönstret. Och snart bor jag inte här längre. Märkligt. Snart kommer flyttfirman, aka, min far. Hejdå läggan. Snart. Jag ska sova här i veckan tror jag. På soffan. Glamouröst.
Akut packhjälp, tack!
Jag aaavskyr att packa. Packa inför resa, inte kul. Packa inför flytt, verkligen inte kul. Det är inte roligt. Det är bara inte det. Jag lyckas aldrig få någon struktur i min packning, det blir bara en enda röra och fastän flera kartonger är fyllda ser det ut som att allt är kvar. Jag vet helt enkelt inte hur man gör det på ett bra sätt. Dunno. Det står tio kartonger nere i källaren hos föräldrarna, men ändå känns det som att jag har mer än hälften kvar att packa ner. Det är en väldigt oharmonisk känsla. Imorgon ska allt vara klart. Nerpackat och bortflyttat. SORG! Och ilska. Över själva packandet då. I eftermiddags blev jag faktiskt så arg på packandet så jag körde ut till Ål. Där bjöds det på hembakt pizza. Jag tog en lång bastu och fann lite ro i kroppen. Nu ska jag sova, för imorgon är det ännu en dag på jobbet.
Split by night.
Litar du på mig?
Du kanske inte tror mig när jag säger att denna vackra plats existerar på vår jord? Men jag lovar, det gör den. Dubrovnik. Vilket för övrigt är ett av de vackraste namnen jag någonsin hört att en plats får kallas. Dubrovnik.
Eko, eko. Hallå, hallå?
Semester tror jag man kallar det. När man reser bort från sin borg och sin vanliga vardag och släpper allt. Ansvar, tankar, jobb och gränser. Två veckor av detta fantastiska fenomen har jag i ryggen och jag gillar det. Jag kan säga som så här. Gick du i högstadiet när "Baby one more time" slog igenom skulle du ha varit i Globen när Brittan med cirkus var där. Har du inte varit i Kroatien? ÅK DIT! Gillar du sjömat? Åk till Split. Gillar du lavendel och stora lyxiga båtar? Åk till Hvar. Gillar du marmor och stränder med småsmåsmå stenar? Åk till Bol. Gillar du kristallklart svalkande vatten och riktigt mörk chokladglass? Åk till Dubrovnik. Gillar du din syster? Åk och hälsa på henne. Gillar du fars? Åk till Karlstad.
Det gjorde jag. Det var bra.
Nu sitter jag på Arlanda igen och som alltid när jag är på väg hem vill jag springa och hoppas att ingen hinner ifatt mig. Hemma väntar jobb, flyttpack, flyttstäd, flytt och en månad i kartonger. Det känns väl sådär. Men! Det är bara en månad. Sen är jag on the go again. Och det känns fantastiskt. Jag drabbas av små inombords panikattacker ibland, men när jag kommer ihåg att andas är allt bara så rätt.
Små historier från det vackra landet Kroatien kommer kanske en annan dag. Kanske.
Det gjorde jag. Det var bra.
Nu sitter jag på Arlanda igen och som alltid när jag är på väg hem vill jag springa och hoppas att ingen hinner ifatt mig. Hemma väntar jobb, flyttpack, flyttstäd, flytt och en månad i kartonger. Det känns väl sådär. Men! Det är bara en månad. Sen är jag on the go again. Och det känns fantastiskt. Jag drabbas av små inombords panikattacker ibland, men när jag kommer ihåg att andas är allt bara så rätt.
Små historier från det vackra landet Kroatien kommer kanske en annan dag. Kanske.
Vi hänger på Söder och ler åt nu, då och idag.
Känner spontant att det måste bloggas nu. Det är ett blogg moment, som man skulle kunna säga. Helgen hade skyhöga förväntningar och vi kan nog inte säga annat än att samtliga infriades. Med råge. Det har varit mycket av det mesta, förutom sömn. Cirka sex timmar har jag väl lyckats skrapa ihop. Men vem vill sova när man kan dricka vin och tjejsnacka med bästisar, grilla ute i skärgården, dansa med "bollen", träffa trevliga människor och bara allmänt le åt livet? Och på jobbet har det också gått bra. Faktiskt.
Nu har tjejen med förkylningen och tjejen med tur (undertecknad med roomie) landat hos tjejen som dansar på stolar. Det gillar vi. Vi tar en liten tripp längs memory lane och går igenom de populära fotoalbumen medan vi äter kladdkaka och glass. Precis som det alltid varit. Vissa saker förändras bara inte. Imorgon träffar vi Britney och på onsdag drar undertecknad med roomie vidare mot Kroatien.
Ja, jag sa ju det. Ett blogg moment för att meddela världen om hur fantastiskt livet är.
Nu har tjejen med förkylningen och tjejen med tur (undertecknad med roomie) landat hos tjejen som dansar på stolar. Det gillar vi. Vi tar en liten tripp längs memory lane och går igenom de populära fotoalbumen medan vi äter kladdkaka och glass. Precis som det alltid varit. Vissa saker förändras bara inte. Imorgon träffar vi Britney och på onsdag drar undertecknad med roomie vidare mot Kroatien.
Ja, jag sa ju det. Ett blogg moment för att meddela världen om hur fantastiskt livet är.
Det är så himla Nice.
Vart ska man börja med att beskriva hur underbart livet är? Ja, för det första så kan jag meddela att det blir så mycket trevligare att jobba när man har bra jobbarkompisar. Och ännu trevligare är det att umgås med sina jobbarkompisar i en miljö som bjuder på god öl, galet mycket skratt och fin utsikt. Vissa tröttare än andra dagen efter, men det är sådant man får ta. Jättepiggt att vår bild hamnade på förstasidan på vk.se då jag verkligen motvilligt var med på den.
För tillfället sitter jag ute på ön och tittar på min syster som har dansshow för mig. Jättefint verkligen. Kiwiägarna och päronen och jag ska äta en massa mat och sen ska jag iväg till stan och träffa bästavänner och dansa. Lovley.
Och till sist tänkte jag bara meddela att i höst blir min hemadress icket Svea rike. Så himla Nice. Hörde jag en skål?
He ä jag å Hedlund.
Jag skulle vilja påstå att jag känner mig ungefär som Hedlund. Berggren, du vet vem jag snackar om. Killen med taskig taijming. He ä han å ja. Men vad gör det? Egentligen? Sommaren är här och det är en briljant årstid. Ja, det är det. Särskilt när det finns mer än bara en briljant människa i tillvaron. Som hela TT till exempel. Vem mittenmänniskan på denna bild är vet man inte så noga, men han ser i alla fall ut att vara glad av att få dansa med Jerregirl och MallanB. Och happy faces gillar vi. Vi gillar även dansgolv, klänningar, partyskor och goda drinkar. Därför blir det dubbelfest i helgen. Lite smygstart imorgon redan tillsammans med jobbgänget. Fredag, lördag är det gängetgänget som ska härja runt. Underbart. Ja, visst är tillvaron rätt så underbar ändå, taskig jävla taijming till trots.
Kalas in the house.
Oh yeah, idag har det kalasats. Efter en skön frukoststund för mig själv drog jag iväg till Pärlan för att fira hans födelsedag och där var jag sedan hela dagen lång. Och som det firats. Ungefär en miljon barn åt kakor, gick på skattjakt och kastade ballonger. En riktigt mysig dag måste jag säga. Hade sett fram emot att sedan få komma hem, dra på mig klackarna och sippra på en öl eller två men så blev det ju inte. För det första så bidrog regnet till lite av en partydödare och sen totaldödades partypeppen när jag blev så gott som tvingad att ta på mig att öppna på jobbet imorn. Nollfyratrettio börjar jag då ja. Piggt, jättepiggt. Näe, fy så bitter jag blev. På riktigt uselt humör alltså.
En partykväll för mig och Roomie blev i stället varsin cheesburgare och sedan Allsång på Skansen, till vilket vi båda somnade. Vilken partyduo. Jag säger bara ej okej. Har ställt klockan på nolltrefyrtio och ska väl lägga mig för kvällen nu då. Med en galen fluga i rummet. Inte happy day. Mer längta-till-semester-day.
En partykväll för mig och Roomie blev i stället varsin cheesburgare och sedan Allsång på Skansen, till vilket vi båda somnade. Vilken partyduo. Jag säger bara ej okej. Har ställt klockan på nolltrefyrtio och ska väl lägga mig för kvällen nu då. Med en galen fluga i rummet. Inte happy day. Mer längta-till-semester-day.
Kalastajm!
Imorgon är det kalas. Femårskalas närmare bestämt. Min älskade lilla Pärla blir hela fem år. Det är en hel hand full med fingrar det. Ofattbart nästan. Jag har oturligt nog missat min älskades fyra första kalas, men i år är jag minsann hemma och då tänkte jag att det var lika bra att gå all in. Därför har jag, Pärlan och Minipärlan idag bakat både muffins och en chokladkaka. Lite kalascookies slängde jag ihop också och ja, man skulle ju kunna tro att det är en femåring som målat med glasyr på dem. Vi låter det vara osagt huruvida det ligger någon sanning i en sådan tanke eller inte. Imorgon är det Pärlans dag och jag ska dit nästan i ottan tänker jag och sedan vara lektant hela dagen. Det ryktas om över ett tjog med ungar. Spännande. Men vad gör man inte för en Pärla, liksom? Särskilt när det är kalastajm!
Sånt som måste göras.
Det är tio grader och regn. Men jag bara måste ut och springa. Jag och Pärlorna har bakat hela eftermiddagen och nu slängde jag just ihop en sats "Kalascookies" också. Bakångorna gör mig alldeles yr och jag behöver frisk luft. Allt man inte dör av härdas man av, som min käre CoachV lärde mig redan i unga år. So long! Fast jag håller mig till de vanliga vägarna ikväll. Skogen känns helt plötsligt farlig i denna stad. Huu.
Musikmaskinen.
Ibland hör jag låtar som jag bara blir helt förälskad i. Känslan jag får i kroppen när jag hör dem går inte att beskriva. Det är så himla märkligt. Det är som att vissa kombinationer av toner och ord trycker på precis rätt knappar. Vi har som typexempel bland annat Snow Patrols låtar How To Be Dead och Chasing Cars. Dessa låtar framkallar någon slags utomkroppslig upplevelse varje gång jag hör dem. Det är märkligt, men mäktigt. En ny stjärna på himlen är Erik Hassle och den briljanta låten Hurtful. Jag kan inte tröttna på den. Den går så himla mycket på repeat. Underbart.
Och appropå musik så slängde min kära syster ihop en dänga en gång, vars text jag funderar lite över ibland och använder lite som en note to self. Kan man säga.
"I'm no part of any plan, I'm no wife for any man. I'm no book that you can read and I'll never be the one you need [...] You better run you better hide. Love is suicide."
Och appropå musik så slängde min kära syster ihop en dänga en gång, vars text jag funderar lite över ibland och använder lite som en note to self. Kan man säga.
"I'm no part of any plan, I'm no wife for any man. I'm no book that you can read and I'll never be the one you need [...] You better run you better hide. Love is suicide."
Sommarmat.
Ååå, det är så tråkigt att laga mat på sommaren. Därför kände jag mig som ett geni när jag kom på den briljanta idén att i torsdags laga mat för hela helgen. Voila!
Vi gjorde som vi ville.
Det kan ju vara lite farligt ibland att ha höga förväntningar på något man ska göra. Allt för ofta blir man besviken. Men det finns ett gäng som aldrig sviker. Det finns ett gäng som presterar i alla lägen. TT så klart. Gårdagen var inget undantag, för det finns inga sådana när det gäller dessa underbara människor. Alla hade ju så klart köpt biljetter till Finlandsfärjan och Jerregirl, som den fantastiska människa hon är, hade förbokat en buss till Ryssland. Ingen var sen att haka på där inte. Redan på färjeterminalen fick vi feeling och det komponerades danser, den ena vackrare än den andra. Snacka om att vi tog "kasta-bollen-dansen" till nya höjder. Vackert. Dansen fortsatte sedan ute och hetast på dansgolvet var så klart vi. Precis som på denna bild från Täbyresan befann jag mig i ett euforiskt tillstånd. Happy, happy, happy dancing. I love TT always forever in my heart, som vi brukar säga.
Berggren, I have a confession to make...
Det här känns väldigt jobbigt att göra, men jag känner att det är lika bra att tala om det för hela världen på en gång. Främst till Berggren, min YPIC (Yatzy Parter In Crime). Det ska sägas att det var länge sedan tärningarna rullade, men igår och idag blev det två partier. Och, here we go, jag led tunga förluster i båda! Jag var djärv, jag satsade aldrig på ettorna och jag var noga med hur jag la tärningarna när det var stege på gång, men ibland räcker inte ens de yttersta försöken. Det känns för tillfället lite jobbigt, men jag hoppas att du, Berggren, kan se mig med respekt ändå.
Nu ska jag sörja lite grann och öva på att slå.
Nu ska jag sörja lite grann och öva på att slå.
TT by day. TT by night. TT tonight.
Ikväll är det dags för ett kärt återseende. Head Coach Guran har styrt upp TT-fest och det är vi alla glada över. Åhja! Det ska bli så himla trevligt att se allihopen och jag kan garantera en sjövild kväll. För i TT får man göra som man vill.
KIWI!
Hallå där lilla kiwi. Hur mår du?
Mitt Cypern lämnar jag som det var.
Jag tror jag börjar få lite distans. På riktigt. Mer än på kartan. Idag är nog en av de första gångerna som jag faktiskt tillåter mig själv att tänka att jag saknar medelhavsön lite grann. Mitt Cypern så som jag hade det. Jo, lite. Och då tänker jag enbart på själva landet. Husen, maten, klimatet, mentaliteten (som förvisso många gånger bara gjorde mig gaalen). Medelhavet! Jag är officiellt kär i Medelhavet, så är det bara. Just Cypern är ett land jag aldrig kommer besöka igen i hela mitt liv (jag är inte långsint, bara principfast och vill lämna ön som den var), men Medelhavet kan man ju bada i från fler stränder är Corall Bay Beach. Javisst. Nice till exempel! Herremingud, bara den faktorn gör ju att Nice i höst känns ännu mer rätt.
Heja Medelhavet. Snart kommer jag faktiskt igen. Ja, jag gördeba. Så mycket bättre än sist också. Men idag kan jag erkänna att Cypern är en vacker ö. I alla fall mitt Cypern så som det var från min balkong. Då.
Heja Medelhavet. Snart kommer jag faktiskt igen. Ja, jag gördeba. Så mycket bättre än sist också. Men idag kan jag erkänna att Cypern är en vacker ö. I alla fall mitt Cypern så som det var från min balkong. Då.
Det där spontana.
Linn var peppad. Jag var peppad. Umekvällen var varm. Väldigt spontant så där kom vi på att vi skulle uteserveras lite grann. Och det blev så klart senare än planerat. Vi hade mycket att skåla för. Många bragder. Vissa mindre PK än andra. Men ändå, så himla bra! Mycket trevlig kväll. Och nu har jag just ställt klockan på nollfemnollnoll, vilket känns så där halvpeppande, men sedan väntar långledigt och det känns väldigt peppande. Länge leve sommaren! God natt. Sov gott. Jag har i alla fall nästan tre hela timmar på mig att drömma något fint.
Sovmorgon.
Tummen upp för sovmorgon och frukost hemma på balkongen. Alltså ledig dag. Ska ta en prom och hämta upp en nyservad Ford och sen tänker jag mig ett litet havsbesök. All by myself. Underbart. Jag behöver tänktid och lästid. Inte helt dumt att solen valt att skina idag. Tummen upp för det med.