Nemo är en fisk och jag vill bli frisk.
Idag tänker jag att det är så fint att de som är nära hjärtat, men långt bort rent geografiskt, ändå bara är en internetuppkoppling bort. Det är så trivsamt att få ett mail av en älskad vän som är hundratals mil bort, för då känns det precis som vanligt. Det är det som är så speciellt med de där speciella vännerna. Det är alltid precis som vanligt, även om tillvaron är rätt ovanlig. Jag gillar det.
Idag är jag hemma och försöker aktivt jobba för att bli frisk. Frisk. Fisk. Kolla här så sjukt många Nemos som bor i Monaco. Jag ville jättejättegärna ta med en eller två eller tre hem, men det fick jag inte. Albert sa stopp.
Annars har jag inte så mycket mer att säga än att världen är inte större än att man kan hitta igen Nemo vart han än tar vägen. Det är bara att fortsätta simma. Nemo finns där. Någonstans. Har man tur så finns det många Nemos. Ja, så är det. Simma lugnt, kära värld.
Idag är jag hemma och försöker aktivt jobba för att bli frisk. Frisk. Fisk. Kolla här så sjukt många Nemos som bor i Monaco. Jag ville jättejättegärna ta med en eller två eller tre hem, men det fick jag inte. Albert sa stopp.
Annars har jag inte så mycket mer att säga än att världen är inte större än att man kan hitta igen Nemo vart han än tar vägen. Det är bara att fortsätta simma. Nemo finns där. Någonstans. Har man tur så finns det många Nemos. Ja, så är det. Simma lugnt, kära värld.
Det är tydligen sjukt inne att vara sjuk.
Man kan bli sjuk på franska rivieran också. Förra veckan var Sandra offer och då är det väl inte mer än rätt att det är min tur den här veckan. Jag härdade mig igenom halva skoldagen idag men sen var mitt huvud så tungt så det var en pina att ens försöka tänka. Då gick jag hem och sov. Det var en bra idé.
Ikväll är det fotbollskväll för övriga i gänget, men grandma stannar hemma och kurerar. Jag läser DN.se, lyssnar på 60-talsmusik och kollar igenom min vän grammatikboken. Det var också en bra idé att göra så. Snart är det nog läggdags.
Förutom sjukdom, som jag för övrigt fick höra var sjukt inne just nu, så är livet bra.
Ikväll är det fotbollskväll för övriga i gänget, men grandma stannar hemma och kurerar. Jag läser DN.se, lyssnar på 60-talsmusik och kollar igenom min vän grammatikboken. Det var också en bra idé att göra så. Snart är det nog läggdags.
Förutom sjukdom, som jag för övrigt fick höra var sjukt inne just nu, så är livet bra.
PS!
PS1. Både jag och Sandra grät jättemycket till filmen igår. Verkligen jättemycket.
PS2. Vem är det som kommenterar bloggen anonymt? DS1&2.
PS2. Vem är det som kommenterar bloggen anonymt? DS1&2.
Beauty.
Det som är vackert, är inte det som är vackert.
Det som är vackert, är det du gillar.
Så säger de på Italiens.
Och jag tänker på vad som är vackert. Vad kan det vara? En dag på stranden. En tanke som får det att kännas bra i kroppen. Fint sällskap. En snäll blick. En trevlig diskussion. En brorsons röst i telefonen. Fin musik. En solnedgång. Jag tänker: livet.
Easy like a Sunday morning, afternoon, evening.
Idag är och har det varit söndag på alla sätt och vis. Vi tog sovmorgon ända till klockan tio och slog sedan läger på stranden. Där har vi legat parkerade precis hela dagen. Endast med undantag för en liten tur i gamla stan för att införskaffa nödvändiga picknickingredienser. Jag och Luca hann nog lyssna igenom hans låtlista både två och tre gånger och till slut bestämde vi oss för att Lionel Richie fick stå för dagens ledmotiv. Lionel. Well, han är väl inte en jättehäftig kille, men sjunger helt enkelt om en söndag. Nästa gång ska vi vara lite mer kreativa, jag lovar.
Inte så mycket att förtälja om en skön söndag som denna mer än att vi klarade oss från att bli attackerade av hajar och sälar och att jag har hoppat på en intensivkurs i italienska. Utan att behöva säga ett ord kan jag nu, bland annat, beställa mat och dryck och till och med uttrycka att jag vill att det ska ske fort. Vilket briljant språk! Kan dock inte pratas på djupt vatten. Det är sanning. Vi har provat.
Kvällningen är här och vi avrundar dagen på ett söndagsvis. Ladies. Gentlemen. Det är dags för mig att se The Notebook. Jag är mycket laddad och efter att ha skrattat konstant hela helgen kanske det behövs lite lip också. Trevlig kväll, gott folk!
Inte så mycket att förtälja om en skön söndag som denna mer än att vi klarade oss från att bli attackerade av hajar och sälar och att jag har hoppat på en intensivkurs i italienska. Utan att behöva säga ett ord kan jag nu, bland annat, beställa mat och dryck och till och med uttrycka att jag vill att det ska ske fort. Vilket briljant språk! Kan dock inte pratas på djupt vatten. Det är sanning. Vi har provat.
Kvällningen är här och vi avrundar dagen på ett söndagsvis. Ladies. Gentlemen. Det är dags för mig att se The Notebook. Jag är mycket laddad och efter att ha skrattat konstant hela helgen kanske det behövs lite lip också. Trevlig kväll, gott folk!
Livet handlar om avsked och återseenden.
Det sista min käre far sa till mig när han lämnade mig på flyget hemma i Umä för ganska precis fyra veckor sedan var: "Och du, kom ihåg allt jag har lärt dig!" Det är inte lite grejer det. Det är exempelvis han som lärt mig att en bra kvinna reder sig själv (även om det uttalandet ursprungligen ville förmedla att en bra karl reder sig själv och jag bytte ut det mot kvinna för att jag ibland måste lära min käre far vissa saker). Något annat han lärde mig när tillvaron var något kaotisk var att livet handlar om avsked och återseenden. Och det är verkligen så sant som det är sagt. Det får vi erfara varje vecka här på International House.
Varje måndag dyker det upp nya ansikten i klassrummet och varje fredag säger vi hejdå till den ena liraren skönare än den andra. Igår sa vi hejdå till Ajla från Malmö och Steven från Glasgow. Och hur har man ett redigt avsked på ett annat sätt än att gå på Wayne's? Kvällen var helt underbart rolig och jag gick med en galge i munnen ända till läggdags. Lyckades även styra upp diverse snedsteg och blev än en gång varse om att allt handlar om inställning. Det är bara att bestämma sig för hur det ska vara och så blir det så. Simple que cela!
Hur som, så önskar jag bon voyage till våra kära vänner och hoppas på ett återseende. Någon gång. Någon stans. För jag håller med min käre far, det är vad livet handlar om.
Varje måndag dyker det upp nya ansikten i klassrummet och varje fredag säger vi hejdå till den ena liraren skönare än den andra. Igår sa vi hejdå till Ajla från Malmö och Steven från Glasgow. Och hur har man ett redigt avsked på ett annat sätt än att gå på Wayne's? Kvällen var helt underbart rolig och jag gick med en galge i munnen ända till läggdags. Lyckades även styra upp diverse snedsteg och blev än en gång varse om att allt handlar om inställning. Det är bara att bestämma sig för hur det ska vara och så blir det så. Simple que cela!
Hur som, så önskar jag bon voyage till våra kära vänner och hoppas på ett återseende. Någon gång. Någon stans. För jag håller med min käre far, det är vad livet handlar om.
Jag är kär hela veckan!
Vissa säger sig bara vara kär på fredagar, men jag är kär hela veckan. Eller snarare kär i hela veckan. Men okej, fredag är ändå fredag och fredagskänslan är faktiskt den bästa på hela veckan. Klockan ringde 0630 imorse och det var tänkt att jag skulle springa iväg och hänga på låset till gymmet. Så blev inte fallet. 0730 ringde klockan igen, för vad som kändes som andra gången men måste ha varit ungefär sjätte gången, och då var det snabba beslut. Mina musklers vara eller inte vara. Jag bokstavligt talat hoppade upp ur sängen och drog på mig träningskläder. Vi var inte så många på gymmet vid denna tidiga timme och det var skönt. Skönt var det att träna också, även om mina benmuskler (vilka då?) inte riktigt sont d'accords för tillfället.
För tillfället sitter jag och funderar på om jag sett en endaste fransman i randig tröja, basker, musch, röd scarf och med en baguette i fickan. Jag tror faktiskt inte det. Inte allt på samma gång. Jag och Ben diskuterade detta härom dagen och vi var båda besvikna över att dessa fransmän aktivt verkar gömma sig för oss. Vi tänkte att vi skulle skapa en liten by för dem, bara för dem, eftersom de kanske känner sig som en minoritet som skulle behöva sammanföras. Eventuellt skulle vi kunna ge dem ett helt land. Kanske döpa det till Frankrike?
Ååå. Det är fredagskänsla i Frankrike och jag har det så oförskämt bra, trots att jag själv nog är den enda jag sett i randig tröja. Som tur var hade jag ingen musch den där kvällen som tröjan bars. Mannen på bilden, vars namn jag helt glömt bort, får stå för den biten. Lite grann.
Fredagskänsla, ja. Lycka i kroppen. Cheers mate, på den!
För tillfället sitter jag och funderar på om jag sett en endaste fransman i randig tröja, basker, musch, röd scarf och med en baguette i fickan. Jag tror faktiskt inte det. Inte allt på samma gång. Jag och Ben diskuterade detta härom dagen och vi var båda besvikna över att dessa fransmän aktivt verkar gömma sig för oss. Vi tänkte att vi skulle skapa en liten by för dem, bara för dem, eftersom de kanske känner sig som en minoritet som skulle behöva sammanföras. Eventuellt skulle vi kunna ge dem ett helt land. Kanske döpa det till Frankrike?
Ååå. Det är fredagskänsla i Frankrike och jag har det så oförskämt bra, trots att jag själv nog är den enda jag sett i randig tröja. Som tur var hade jag ingen musch den där kvällen som tröjan bars. Mannen på bilden, vars namn jag helt glömt bort, får stå för den biten. Lite grann.
Fredagskänsla, ja. Lycka i kroppen. Cheers mate, på den!
Bree bjuder pojkarna på hembakt chokladkaka.
Baguetteköp - check!
Ner till stranden - check!
Springtur längs promenaden - check!
Morgondopp - check!
Plugg i solen - check!
15 minuters intensiv powernap i solen - check!
Och om en halvtimme ska jag till skolan. Jag tänkte ta med resterna av chokladkakan som jag bakade igår och ge till de små pojkarna, och givetvis den ena flickan, i klassen. Jag gillar för övrigt min nya klass. Intelligenta och faschinerande människor med mer än bara en tanke bakom pannbenet. Det händer faktiskt inte allt för ofta att man stöter på sådana varelser. Särskilt inte i en sådan här miljö. Men i min klass finns till exempel Ben som ÄR Google och Luca som pratar fyra språk. Själv är jag ju, som bekant, Bree (med tillhörande skills) och det är väl inte mer än rätt att jag bidrar med en liten kaka då. Hoppas de blir glada. Hoppas alla i världen har en bra dag. Jag njuter, minst sagt.
Promenade d'Anglais med tillhörande motionärer en tidig morgon i september.
Ner till stranden - check!
Springtur längs promenaden - check!
Morgondopp - check!
Plugg i solen - check!
15 minuters intensiv powernap i solen - check!
Och om en halvtimme ska jag till skolan. Jag tänkte ta med resterna av chokladkakan som jag bakade igår och ge till de små pojkarna, och givetvis den ena flickan, i klassen. Jag gillar för övrigt min nya klass. Intelligenta och faschinerande människor med mer än bara en tanke bakom pannbenet. Det händer faktiskt inte allt för ofta att man stöter på sådana varelser. Särskilt inte i en sådan här miljö. Men i min klass finns till exempel Ben som ÄR Google och Luca som pratar fyra språk. Själv är jag ju, som bekant, Bree (med tillhörande skills) och det är väl inte mer än rätt att jag bidrar med en liten kaka då. Hoppas de blir glada. Hoppas alla i världen har en bra dag. Jag njuter, minst sagt.
Promenade d'Anglais med tillhörande motionärer en tidig morgon i september.
Girls' night IN tonight.
Män. Ni vet, det är såna som man inte kan leva med, men inte heller vara utan. Eller hur var det nu med den här goda kvinnan som kan reda sig själv? Ibland kan man lätt bli förvirrad. Därför bjöd vi ikväll in två rediga kvinnor till en kväll för enbart tjejer. En tjejkväll. Hemma hos oss. Kvällen gick i Sverige-tema med hemlagade köttbullar (made by Sandra), kokt potatis, brunsås (which I made from scratch!), Wasa knäckebröd och till och med lingonsylt. I bakgrunden kunde man ana ABBA-hits på ABBA-hits. Helt klart en succékväll som, när våra gäster gått hem, avslutades med ett avsnitt True Blood.
Behöver jag säga att det här har varit en underbar dag? YR säger att det ska vara samma fina väder imorgon så klockan står på 0800. Det blir baguetteköp, ner till stranden, springtur längs promenaden, morgondopp och plugg i solen innan skolan. Jag tror att det blir en bra dag imorgon också. God natt.
Behöver jag säga att det här har varit en underbar dag? YR säger att det ska vara samma fina väder imorgon så klockan står på 0800. Det blir baguetteköp, ner till stranden, springtur längs promenaden, morgondopp och plugg i solen innan skolan. Jag tror att det blir en bra dag imorgon också. God natt.
Jag kan tänka mig värre sätt att börja dagen på.
Spill ingen tid!
Hurry, hurry! Ut på stranden! Ta vara på soltimmarna innan l'école.
Det gäller att passa på.
Jag har träningsvärk! Åh, underbara känsla!
Idag säger YR att det är runt tjugofem grader här och nu. Det måste vi passa på att utnyttja (särskilt med tanke på att YR säger att resterande vecka bara handlar om moln och regn, IGEN!) så vi tar oss en tur till stranden innan skolan. Helt rätt, tycker jag. Och skulle även vilja tillägga att det är såna här dagar som man bör äta glass. Helst i stora lass. Det gjorde vi lite grann igår kväll när vi såg Dirty Dancing för att hedra minnet av allas vår älskade Patrick Swayze. Sorg i hjärtat. Vackra film.
Jag har dansat hela natten i mina drömmar. Nu dansar jag ner mot stranden. So long!
Idag säger YR att det är runt tjugofem grader här och nu. Det måste vi passa på att utnyttja (särskilt med tanke på att YR säger att resterande vecka bara handlar om moln och regn, IGEN!) så vi tar oss en tur till stranden innan skolan. Helt rätt, tycker jag. Och skulle även vilja tillägga att det är såna här dagar som man bör äta glass. Helst i stora lass. Det gjorde vi lite grann igår kväll när vi såg Dirty Dancing för att hedra minnet av allas vår älskade Patrick Swayze. Sorg i hjärtat. Vackra film.
Jag har dansat hela natten i mina drömmar. Nu dansar jag ner mot stranden. So long!
Briljans.
Jag älskar mig själv när jag gör briljanta saker. Som till exempel att ladda min mp3 med briljant musik. Om det var någon som gick längs Promenade d'Anglais igår och såg en människa i turkos t-shirt gå och småle så var det jag som var den människan. Jag gillar peppmusik. När Familjen började dunka fick jag rysningar längs hela kroppen och tårar i ögonen. Det är sant. Helt sjukt. Det kändes som att jag stod på ett tävlingsgolv och jag blev så himla peppad på livet.
Av all världens slags klädsel, finkläder, vardagskläder, strandkläder, whateverkläder så är träningskläder min all time favourite. Det har jag nu kommit på. Imorse tog jag mig en fin promenad i kvarter jag aldrig besökt förut. Jag höll på att irra bort mig och på kuppen även bli påkörd av en polisbil, men slutet gott, allting gott. Har dock lite av en note to self: Inte svarta tights och träningsoverallsjacka imorgon!
Nu ska jag göra mig redo för skolan. Idag börjar jag i en ny klass faktiskt. Briljant.
Av all världens slags klädsel, finkläder, vardagskläder, strandkläder, whateverkläder så är träningskläder min all time favourite. Det har jag nu kommit på. Imorse tog jag mig en fin promenad i kvarter jag aldrig besökt förut. Jag höll på att irra bort mig och på kuppen även bli påkörd av en polisbil, men slutet gott, allting gott. Har dock lite av en note to self: Inte svarta tights och träningsoverallsjacka imorgon!
Nu ska jag göra mig redo för skolan. Idag börjar jag i en ny klass faktiskt. Briljant.
Moln är inte riktigt okej.
Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är okej att det är crapväder här på franska rivieran. Som i fredags till exempel. Vi hade avnjutit en god middag här hemma och skulle bege oss ut för att samkväma lite med resten av Nice. Vi råkade dock välja att gå ut precis i samma stund som himlen öppnade sig och dessutom bjöd på blixtar och dunder. Det tog ungefär fyra gånger så lång tid som normalt att ta oss ner till stan på grund av de många depåstoppen vi var tvungna att göra. Jorå, vi hade paraplyn, men det regnade liksom in från alla håll och kanter så när vi kom fram dit vi skulle var vi plaskblöta och lämnade vattenmärken efter oss vart vi än gick eller satt. Det hela var så absurt så vi bara skrattade hysteriskt. Vilket äventyr!
Idag valde jag att trotsa de lite för täta molnen och packade strandväskan. Jag hade inte direkt något behov av solskyddsfaktor, men det var ett väldigt harmoniskt och välbehövligt strandbesök. Jag varvade mellan att läsa ur min franska bok och att bara ligga och lyssna på havet. Underbart. Vad skulle man göra utan havet? Det finns inget så avslappnande som det stora blå. Jag ska njuta ännu lite mer av det nu och ta mig en lååång, lååång promenad. Jag är så bra på det här med självterapi och hjärnrensning.
Imorn ska jag köpa ett gymkort. Jag längtar! Det känns som julafton.
Idag valde jag att trotsa de lite för täta molnen och packade strandväskan. Jag hade inte direkt något behov av solskyddsfaktor, men det var ett väldigt harmoniskt och välbehövligt strandbesök. Jag varvade mellan att läsa ur min franska bok och att bara ligga och lyssna på havet. Underbart. Vad skulle man göra utan havet? Det finns inget så avslappnande som det stora blå. Jag ska njuta ännu lite mer av det nu och ta mig en lååång, lååång promenad. Jag är så bra på det här med självterapi och hjärnrensning.
Imorn ska jag köpa ett gymkort. Jag längtar! Det känns som julafton.
Girls' night out last night.
Igår blev det en girls' night out. Herrarna i sällskapet visade sig för veka och skulle visst "spara" sig till ikväll. Men vi tjejer, vi sparar inte på krutet inte. Ännu en lyckad kväll på Wayne's och jag provade på ett nytt koncept. Eftersom jag fick enorm klaustrofobi och totalpanik på dansgolvet valde jag något i stil med att hänga själv vid ett bord. Det var intressant. Jag mötte så himla många spännande människor. Och kunde även konstatera att det finns ju stolpskott och så finns det stolpskott. "Do you know how to give a french kiss?". Seriöst? Hur kan man säga så? Kära värld. Jag tappade för en sekund hoppet om mänskligheten. Tur att jag är en bra kvinna som kan reda mig själv.
Ikväll kommer systrarna Tängdén på besök. Det blir matlagning i vårt lilla kök (vår första middagsbjudning!) och sen tar vi med dem ut och vimlar i Nicenatten. Någonstans. På något sätt. Vi gillar att vimla. Trevlig helg till världen!
Ikväll kommer systrarna Tängdén på besök. Det blir matlagning i vårt lilla kök (vår första middagsbjudning!) och sen tar vi med dem ut och vimlar i Nicenatten. Någonstans. På något sätt. Vi gillar att vimla. Trevlig helg till världen!
Systrar av Kärlek.
Idag har Bästa varit i stan. Med fästman, melon och vänner. Det var fint.
Jag är less på mitt telefonabonnemang och undrar om det nästan inte blir billigare att använda det svenska ändå? Det hela är i alla fall väldigt krångligt och just nu verkar jag ha noll kronor. Ej okej. Om ni inte hör från mig så är det inte för att jag inte tycker om er. Det är för att jag inte vill ringa och fylla på kortet och prata med telefonsvarartanten som jag inte förstår. Jävla skitgrej. Det åskar och öser ner regn utanför fönstret. Nästan lite mysigt. Nu ska jag sova. Det behöver jag. Mer säger jag inte. God natt.
Jag är less på mitt telefonabonnemang och undrar om det nästan inte blir billigare att använda det svenska ändå? Det hela är i alla fall väldigt krångligt och just nu verkar jag ha noll kronor. Ej okej. Om ni inte hör från mig så är det inte för att jag inte tycker om er. Det är för att jag inte vill ringa och fylla på kortet och prata med telefonsvarartanten som jag inte förstår. Jävla skitgrej. Det åskar och öser ner regn utanför fönstret. Nästan lite mysigt. Nu ska jag sova. Det behöver jag. Mer säger jag inte. God natt.
Wants and needs!
Jag söker med ljus och lykta efter ett gym. Jag vill och behöver verkligen träna. Trots all dans så är min rastlöshet i kroppen enorm. Endorfiner, come to me. Muskler gillar vi ju och såna får man inte hur mycket man än dansar på Wayne's. Tyvärr. Jag har nu provat i två veckors tid och inte sett något resultat. Fick ett hett tips på ett gym och det har vi just kollat in under en lång morgonpromenad. Bortskämd som jag är med världens bästa IKSU får jag dock beslutsångest och känner att jag inte bara kan ta första bästa. Jag vill ju ha just det bästa. Men å andra sidan så är rastlösheten så påtaglig nu så det får snart vara slutletat. I slutet av veckan ska jag ha hittat mitt andra hem. Så är det bara.
Men nu ska jag äta frukost! Have a good one. Bonne journée som vi säger här.
Kom in å kik på Wayne's.
Sa jag att vi gillar att dansa? Jo, det tror jag att jag nämnde. Och livsnjutare som vi är var vi inte så särskilt svårövertalade att hänga med våra nyfunna engelska vänner ut även igår. Det var ju så kul både i fredags och i lördags. Wayne's heter stället vi hänger på och det är där det händer. Även på söndagar har vi nu fått erfara. Vi bestämde att det skulle bli det enda stället igår. Vi skulle gå hem när det stängde. Gjorde vi det? Den frågan låter jag hänga i luften.
Ikväll är vi i alla fall hemma. Än så länge. Det är soft musik och plugg som gäller. Än så länge. Vi har ju faktiskt eftermiddagslektioner i veckan, så ingenting är omöjligt. Ingenting är någonsin omöjligt. Allt är möjligt. Till och med att prata franska är möjligt. Idag kom jag på att jag faktiskt kan prata franska. Lite knaggligt, men behjälpligt. Det var en fin tanke att komma på.
Här, vetja! Kom in å kik lite hur det ser ut på Wayne's. En liten sneak peak i alla fall. Vi gillar det. Jarå, det finns mycket med Wayne's som vi gillar. Yea, mate!
Bara för att det är så.
"Our dreams, and they are made out of real things
Like a shoebox of photographs with sepiatone loving"
19-årsdagen för övrigt. Yeah Baby.
Dansa, dansa, dansa!
Det har varit helg här i Nice också. Precis som i resten av världen. Vi gillar helg och vi gillar att dansa. Oj, vad vi har dansat. Med halva världen känns det som. Brasilien, Sverige (Stockholm och Göteborg), Norge, Frankrike, England och Nya Zeeland. Vi har faktiskt dansat så mycket så vi har glömt att gå och lägga oss. Vissa skulle kalla det vända på dygnet, själv skulle jag kalla det att ta vara på livets goda stunder.
Är vi alla barn som har favoritleksaker?
Jag har tänkt på en sak. Det är lustigt det här med barn och leksaker. Ge en tvååring massor med spännande grejer som blinkar, låter och har häftiga specialeffekter och du tror så klart att ungen ska bli helt lyrisk. Släpper man in en liten i en leksaksaffär och säger att det är fritt fram så kan man ju spontant kanske tänka att det lilla livet ska välja att leka med precis allt runtomkring och helst det som blinkar och är mest färgglatt. Men, passopp! Så är inte alltid fallet. Nästan aldrig faktiskt. Enligt mina egna studier är det så att små barn inte alls behöver de maffigaste leksakerna och särskilt inte flera stycken.
Jag tycker att det allt som oftast är så att de små lyckas hitta en liten pinne eller kanske en plastbit som de faschineras över och därefter håller fast vid med livet som insats. Resten blir ointressant trots att det är gratis och bara fritt fram att leka. Vad kallar man det fenomenet och är det möjligen så att denna teori går att applicera på annat än bara barn och leksaker?
Ja, inte vet jag inte. Men det är definitivt ett intressant beteende, kan jag tycka.
Jag tycker att det allt som oftast är så att de små lyckas hitta en liten pinne eller kanske en plastbit som de faschineras över och därefter håller fast vid med livet som insats. Resten blir ointressant trots att det är gratis och bara fritt fram att leka. Vad kallar man det fenomenet och är det möjligen så att denna teori går att applicera på annat än bara barn och leksaker?
Ja, inte vet jag inte. Men det är definitivt ett intressant beteende, kan jag tycka.
Vi gillar att kolla läget.
Hej bloggen, internet, världen!
Som ni kanske har förstått så ogillar vi ju inte precis att se oss omkring så idag hängde vi på Sébastien, sonen till rektorn på skolan och den som har hand om skolans alla utflykter, till Monaco. Med på den lilla trippen var även Ulrich, medelålders tysk man. Är det inte underligt vilka sällskap man hamnar i när man studerar vid en sån här skola? Jo. Lite märkligt är det nog. Men väldigt trevligt.
Och trevligt var också det lilla landet Monaco. Det var ju inte direkt fult. Nej, det kan man inte säga. En eftermiddag passerade väldigt fort och vi hann med att både kolla på fiskar och checka in Prins Alberts hem (han var hemma!). Märkligt litet land. Det kändes nästan som att allt bara var hittepå. Och vem vet, det kanske det är.
Ibland tror jag att jag själv bara är hittepå just nu. Så här bra kan man väl inte få ha det? Är det möjligt? Franska rivieran bara levererar och levererar och om min hjärna börjar tänka lite grann på sådant den tänkte på innan den drog hit är det bara att ta fram en fransk tidning och försöka läsa och förstå. Då jobbar hjärnan på högvarv. Och med något som är så sjukt kul! Den hatkärlek som jag känt inför det franska språket under mitt senaste universitetsår har nog helt övergått i kärlek. Japp. Je l'adore! Kärlek till bloggen, internet, världen. På återseende.
Som ni kanske har förstått så ogillar vi ju inte precis att se oss omkring så idag hängde vi på Sébastien, sonen till rektorn på skolan och den som har hand om skolans alla utflykter, till Monaco. Med på den lilla trippen var även Ulrich, medelålders tysk man. Är det inte underligt vilka sällskap man hamnar i när man studerar vid en sån här skola? Jo. Lite märkligt är det nog. Men väldigt trevligt.
Och trevligt var också det lilla landet Monaco. Det var ju inte direkt fult. Nej, det kan man inte säga. En eftermiddag passerade väldigt fort och vi hann med att både kolla på fiskar och checka in Prins Alberts hem (han var hemma!). Märkligt litet land. Det kändes nästan som att allt bara var hittepå. Och vem vet, det kanske det är.
Ibland tror jag att jag själv bara är hittepå just nu. Så här bra kan man väl inte få ha det? Är det möjligt? Franska rivieran bara levererar och levererar och om min hjärna börjar tänka lite grann på sådant den tänkte på innan den drog hit är det bara att ta fram en fransk tidning och försöka läsa och förstå. Då jobbar hjärnan på högvarv. Och med något som är så sjukt kul! Den hatkärlek som jag känt inför det franska språket under mitt senaste universitetsår har nog helt övergått i kärlek. Japp. Je l'adore! Kärlek till bloggen, internet, världen. På återseende.
Cannes kan och här kommer en bildexplosion.
Igår när vi slutat skolan gick vi och käkade lite lunch tillsammans med Sandras klasskompis Olga för att sedan sätta oss på tåget mot Cannes. Och vilken underbar eftermiddag och kväll det skulle komma att bli. Vi strosade längs Cannes strandpromenad, kollade in lite kyrkor och annat vi tyckte var värt att titta på, fotade ur alla vinklar och vrår, pausade med en liten eftermiddagsdrink och sen bestämde vi oss helt enkelt för att stanna i den vackra gamla stan i Cannes och äta middag. Vi åt underbart god mat, skrattade så vi höll på att dö, hade språklektioner i ryska och svenska och jag fick en kärleksförklaring och en stalker (upptäckte jag idag). Vid tiotiden satte vi oss på tåget och åkte hem, men först hann jag med att prata med trevliga Thierry som jobbade på tågstationen. Ja hörni, här övas det minsann franska. Annat kan man inte säga!
På Japans (jo, som vi säg he i Umä).
Idag fick jag lära mig att i Japan är det oförskämt att säga nej. För mig själv drog jag då slutsatsen att då är det väl inte så konstigt att de är så himla många? Eller?
Lundi soir.
Läxfri kväll. Och idag har vi storhandlat mat. Det bäddar för en kväll som denna. Byxdress i mjukisvariant. Vin och crêpes. Och så True Blood, vilket för övrigt är den mest bizarra serie jag någonsin sett. Det är vad jag kallar livskvalité det. Måndag när den är som bäst. God natt.
Jag går ju faktiskt i skolan också.
En grym första helg här i Nice valde vi att avsluta på ett sunt sätt, eftersom den innehållit diverse osunda detaljer. Vi tog en motionsrunda, Sandra på inlines och jag i löparskor, längs strandpromenaden. I kvällssolen. Och det är precis så underbart som det låter. Det blir det helt klart mer av. Mitt mål är att en vacker dag orka springa milen, eller kanske till och med hela promenaden, vilken är en och en halv mil tur-retur. Vi ser väl. Sikta mot stjärnorna och du landar i trädtopparna, eller något sådant.
Idag är det måndag och tillbaka till skolan igen. Varje måndag kommer det nya elever till skolan och vår klass blev idag en amerikan, en schweizare och en tysk rikare. Det är väldigt intressant det här med människor från olika länder och olika kulturer. Idag hamnade vi i en diskussion kring militärens vara eller icke vara och det blev en riktigt het debatt. På franska. Så klart. I skolan är allt på franska och det är så himla roligt. Jag lyckades till och med beskriva systemet med CSN på detta märkliga språk. Det hade man ju inte kunnat tro för bara en vecka sedan.
Det är riktigt roligt att traska in genom den här porten varje morgon. Vive l'école!
Idag är det måndag och tillbaka till skolan igen. Varje måndag kommer det nya elever till skolan och vår klass blev idag en amerikan, en schweizare och en tysk rikare. Det är väldigt intressant det här med människor från olika länder och olika kulturer. Idag hamnade vi i en diskussion kring militärens vara eller icke vara och det blev en riktigt het debatt. På franska. Så klart. I skolan är allt på franska och det är så himla roligt. Jag lyckades till och med beskriva systemet med CSN på detta märkliga språk. Det hade man ju inte kunnat tro för bara en vecka sedan.
Det är riktigt roligt att traska in genom den här porten varje morgon. Vive l'école!
Om jag någon gång ska säga I do.
Jag har två motton här i livet varav det ena lyder: En bra kvinna reder sig själv. Det håller jag stenhårt på, även om det hänt att jag måste påminna mig själv om det när hjärnan har spelat mig ett spratt. Detta motto motiverar mitt val att bara vara jag. Vilket jag för övrigt för mitt liv inte kan förstå varför man ens skulle ifrågasätta, men tro mig, det har hänt. Hur som helst. Jag är ändå en riktig tjejtjej och ja, jag har planerat mitt bröllop både en och två gånger. Det finns några olika teman, men nu kan det vara så att jag har bestämt mig. Häromdagen såg jag nämligen denna klänning och fastnade vid skyltfönstret i flera minuter. Så ja, om jag någon gång hittar en man som är god nog att svepa undan benen på mig och lyckas passa till (helst inte i) denna klänning så kanske jag säger I do.
Sköna Söndag.
Det här hände igår.
Vi ser väl vad som händer ikväll.
Happy times in Nice.
En bra första vecka i skolan ska man ju så klart fira. Det gjorde vi med bravur igår. Ända tills imorse när kyrkklockan bredvid slog sina sju slag faktiskt. Det började lite slött sådär med några glas rosé hemma i lägenheten. Inte förrän efter midnatt lyckades vi ta oss ut till en liten servering. Promenerade sedan vidare mot gamla stan och bara råkade snubbla förbi ett ställe som rektorn tipsat om när han guidade runt oss första dagen. Rektorn tipsade faktiskt, dit måste vi, tänkte vi. Ställde oss i kön och kom sedan in i en lokal som tog uttrycket tätt som packade sillar till helt nya höjder. Jag har nog aldrig sett så många människor på en sån liten yta i hela mitt liv. Musiken var bra och dansgolvet var stället att vara på, så det var vi. Dansade tills det stängde och när våra för kvällen nyfunna vänner drog med oss till nästa ställe sa vi ju inte nej precis. Ännu ett till ställe hann vi med också innan festen fortsatte i vår lägenhet.
Nu har vi provat på nattlivet i Nice och precis som med allt annat är vi mer än nöjda.
Nu har vi provat på nattlivet i Nice och precis som med allt annat är vi mer än nöjda.
Happy times! Jag är glad.
Friday night in Nice.
Och nu är det dags att se vad Nice har att erbjuda en fredagskväll. Trevlig helg!
Vi samlar kulturpoäng: Villa Kerylos.
Idag har vi turistat lite. Varje vecka anordnar skolan någon slags aktivitet som man kan hänga med på om man vill. Idag var det två ryssar, två japaner och så jag och Sandra som valde att hänga med till Beaulieu-sur-Mer och kolla in en massiv villa som en känd fransk arkitekt lät bygga under tidigt 1900-tal i sann grekisk anda. Det var verkligen vackert. Och en väldigt trevlig upplevelse då man fick en liten telefonlur med sig så att man under sin vandring kunde ringa ett nummer och få berättat för sig vart man befann sig. Lite kuriosa och historia. Och även språkkurs eftersom allt var på franska. Jag gilladere.
Detta besök tillbaka i tiden till de gamla grekerna fick mig verkligen att vilja lära mig grekiska. Jag försökte dechiffrera de grekiska bokstäverna och kom faktiskt ihåg ganska många. Språkkurs is the shit, så nästa stopp kanske blir Aten? Eller nåt.
Detta besök tillbaka i tiden till de gamla grekerna fick mig verkligen att vilja lära mig grekiska. Jag försökte dechiffrera de grekiska bokstäverna och kom faktiskt ihåg ganska många. Språkkurs is the shit, så nästa stopp kanske blir Aten? Eller nåt.
Det vi gör, gör vi för att lära oss.
Igår var det stora städdagen. Idag var det stora shoppingdagen. Fast den blev inte så jättestor. Köpte lite nödvändiga saker till vårt hem bara. Så nu känns det verkligen som att det är vi som bor här. Mitt i vår shopping står Sandra och tar ut pengar och jag råkar av helt oklar anledning hamna i ett samtal med två fransmän, varav en är ordningsvakt i gallerian vi befinner oss i. Oh mon Dieu. Typiskt mig då. Vi pratar ett tag och det hela slutar med att jag har en kontakt i min telefonbok som heter "Fransman Köpcentrum". Denna fransman har dock ingen kontakt som heter "Svenk Tjej". Tillräckligt med lady är man väl ändå för att inte lämna ut sitt nummer till vem som helst. Eller? Enbart i studiesyfte tänkte vi i alla fall placera oss på en bar och ta ett glas vin ikväll. Dyker det upp två fransmän från en galleria får vi ett utmärkt tillfälle att öva vår muntliga språkfärdighet. Japp. Allt vi gör är för att lära oss det franska språket eller anamma den franska kulturen. Det var därför vi åt crêpes med nutella tidigare idag. Allt för kulturen.
Hög på livet.
Det är svårt att vara annat än hög på livet. Efter en god middag drog vi på oss löparskorna och tog oss ut på en runda. Mycket, mycket skönt. Ikväll var en sådan kväll då det bara kändes lätt. På hemvägen hörde vi helt plötsligt trummor och stannade till för att kolla. Ett gäng grymma dansare gjorde grejer man inte ens kan förstå att man kan göra med kroppen. Med tanke på tidigare nördinlägg är det väl inte svårt att förstå att jag blev som tokig av att se detta. Magi! När killarna dansat klart vandrade vi vidare och hör bara sådär från ingenstans ett piano. Men detta piano var inte från ingenstans, det var bara där från torget. Ja, precis. Mitt på torget satt en man vid ett piano. Väldigt otippat. Men ändå inte. Nice slutar aldrig att förvåna.
Place Massena.
Där händer det grejer.
Vissa gör piruetter på händerna.
Andra drar runt med ett piano och spelar en visa.
Place Massena.
Där händer det grejer.
Vissa gör piruetter på händerna.
Andra drar runt med ett piano och spelar en visa.
Bree i sitt esse.
Daglig datanördstund på G här i lilla lyan i France. Den stunden gillar vi. Och särskilt nu när vi hittat den där förgrenaren jag pratat om sen vi flyttade in. Jag visste att jag hade sett den och det hade jag minsann. Bakom soffan. Hur som, ointressant, men nu kan vi i alla fall ha en lampa tänd denna fina stund. Och särskilt fin är den just idag för att idag har det storstädats här. Jamen gissa om Bree har varit i sitt esse!
Garderober har rensats ut, flera sopsäckar har fyllts med skräp, skåp har putsats och porslin har diskats. Bland annat. Sandra undrade om jag aldrig tar en paus när jag städar och svaret på den frågan vet vi ju. I alla fall de som någon gång spenderat mer än en dag med mig på ett och samma ställe. Sedan undrade hon även hur jag hela tiden lyckades hitta fler ställen att städa på. Well, ett tränat öga, kan man väl säga.
Jojo, Bree har varit i sitt esse och nu är det så städat och fint här. Nästan helt klart. Det är det där golvet som ger oss svarta fötter kvar bara. Har inga bilder på den nystädade lägenheten, men ungefär så här ser vår lilla lya ut. Vardagsrum, kök och min säng.
Och till Kerstin, så det var du! Klart du får följa min blogg!
Dagens blogginlägg.
Dagens första blogginlägg handlar inte så mycket om vardagen i Nice. Dagens finaste blogginlägg läste jag nyss hos min älskade Puff och tillägnar henne därför en tanke på min egen blogg. Jaa, visst har jag det bra, men Räddningspatrullen gör sig bäst som par. Och kommer som sagt i tvåpack, vilket inte är att förväxla med trepack. Vare sig man har en skinnjacka eller inte.
Och bara för att påminna världen om min passion i livet så visar jag samma film som Puff, TT inför RM3. Hemma i älskade hallen. Lite nördigt. Men kolla, det är så sjukt bra. Det måste man väl ändå förstå fastän man inte förstår sporten?
Och bara för att påminna världen om min passion i livet så visar jag samma film som Puff, TT inför RM3. Hemma i älskade hallen. Lite nördigt. Men kolla, det är så sjukt bra. Det måste man väl ändå förstå fastän man inte förstår sporten?
God natt från Nice.
Efter plugg, studentmiddag (Pärlans favvo, korvochmack), dagens poteniellt bästa stund, kvällsduschen, och Two and a half men-maraton dubbat till franska (Mon oncle Charlie) är det nu snart läggdags. Skönt, kan tyckas, eftersom man faktiskt blir rätt trött av att anstränga hjärnan till max med detta språk och sedan spendera dagen i solen. Mycket tröttsamt. Jag vet! Javisst, skönhetssömn behöver vi väl alla? Sängen jag sover i är skön, men sömnen störs dock av två saker. Nummer ett: noise! Det är helt galet vad det lever om på gatan utanför. Och särskilt på natten. Det kör förbi bilar, motorcyklar, lastbilar i full karriär. Att stänga fönstret är tyvärr inte ett alternativ då vi behöver allt syre vi kan få i denna varma lya. Nummer två: mygg! Även där skulle man ju så gärna vilja stänga fönstret. Myggen, eller vad det nu är, måste vara av någon slags monstervariant. Vi har båda fått gigantiska myggbett överallt. Och bara nattetid.
Men, jag önskar ändå att detta ska bli en någorlunda god natt för jag är faktiskt ganska trött.
God natt!
Att prata med en telefonsvarare. På franska!
Okej, kära vänner. Jag har som sagt skaffat mig ett franskt nummer nu. Det hela var lite oklart hur det gick till. Jag försökte förklara vad jag var ute efter på en knagglig franska och säljaren plockade fram papper, ett simkort och sa åt mig att voilà, nu hade jag ett franskt nummer. Vad bra, tänkte jag. Skickade iväg några sms för att meddela detta, men efter ett tag tog visst pengarna slut. Så ja, jag vet helt enkelt inte vilka som fick numret och inte. Kontakta bloggredaktionen eller undertecknads facebooksida om du vill ha det.
Pengar på mobilen ska man ju så klart ha så idag köpte jag mig något slags refillkort. Sen började det omöjliga uppdraget, att försöka fylla på mitt abonnemang med detta refillkort. Jag börjar med att ringa det nummer som det står att jag ska ringa. Piece of cake. Men sen börjar en dam med telefonsvararröst att babbla på i 180 och jag är helt lost. Lyckas höra ord som "recharger" och det är väl typ det som jag ska göra. Jag trycker på knappar och hon säger saker och jag ska trycka på fler knappar och hon säger samma saker en gång till och så där håller vi på, den franska telefonsvararen och jag. Efter ett tag och helt utan förvarning lägger hon på i örat på mig. Oförskämt, tänker jag, men med en gnista hopp i kroppen provar jag skicka ett sms och det skickas iväg. Ringer sedan till Sandra, min roomie, och hennes telefon gör ifrån sig ljud. Har jag lyckats? Ja, jag tror det!
Detta meckandet med telefonen var väl ingen hit och jag svär lite åt att jag inte riktigt vet hur mycket det nu kostar för mig att ringa eller skicka sms (jag tror jag valde en funktion med gratis sms, men jag är inte säker), men Nice ligger ändå på plussidan. Jag menar, kolla in det här.
By day.
By night.
Pengar på mobilen ska man ju så klart ha så idag köpte jag mig något slags refillkort. Sen började det omöjliga uppdraget, att försöka fylla på mitt abonnemang med detta refillkort. Jag börjar med att ringa det nummer som det står att jag ska ringa. Piece of cake. Men sen börjar en dam med telefonsvararröst att babbla på i 180 och jag är helt lost. Lyckas höra ord som "recharger" och det är väl typ det som jag ska göra. Jag trycker på knappar och hon säger saker och jag ska trycka på fler knappar och hon säger samma saker en gång till och så där håller vi på, den franska telefonsvararen och jag. Efter ett tag och helt utan förvarning lägger hon på i örat på mig. Oförskämt, tänker jag, men med en gnista hopp i kroppen provar jag skicka ett sms och det skickas iväg. Ringer sedan till Sandra, min roomie, och hennes telefon gör ifrån sig ljud. Har jag lyckats? Ja, jag tror det!
Detta meckandet med telefonen var väl ingen hit och jag svär lite åt att jag inte riktigt vet hur mycket det nu kostar för mig att ringa eller skicka sms (jag tror jag valde en funktion med gratis sms, men jag är inte säker), men Nice ligger ändå på plussidan. Jag menar, kolla in det här.
By day.
By night.