Inte lust.
Personen bakom telefonrösten.
Något som gör mig otroligt irriterad är människor som är ivägen för mig. Vad är svårigheten i att hålla sig till EN kant på gång- och cykelbanan? Va?! Snart cyklar jag på er. Och Helkama är tung, jag vet, för jag bär henne upp och ner för trappen varje dag.
Om ynka två dagar kommer personen bakom telefonrösten hit. Det är ju alltid lite märkligt. Jag glömmer nästan bort att det finns en person där. Det är som med människor i telefonväxlar, finns de verkligen?
Min person finns och på fredag är han här. Lix!
Känns liksom så.
Känns som att när någon gör mig arg och irriterad är jag inte den som vänder riktning bara sådär.
Känns som att jag inte är så otroligt peppad på skolan för tillfället.
Känns som att jag längtar till CypernplusLondontrippen gaanska mycket.
Varför är Teddy gul?
Jag blev stolt som en tupp när jag kikade in pappersversionen (i detta it-samhälle glömmer man nästan bort den ädla tryckkonsten) av VK och hittade tjejerna på förstasidan samt i mittuppslaget. Inte mer än rätt. Snyggare och bättre får man leta efter.
Idag skötte sig Helkama snyggt och susade hem från uni.
Nu ska jag hem till motti och potti och äta lite middag för att sen träna inför nästa guldmedlaj.
Dagens fråga: Hur kommer det sig att Teddy, Bamses gula son med glasögon, är just GUL!? Är farmor gul? Nej. Är Bamse gul? Nej. Är Brummelisa gul? Nope! What's going on here?!
Snygga brudar!
Kolla in de snygga brudarna på vk.se som tävlat i truppgymnastik. Det är mina snygga brudar som kammade hem vinsten. Man kan inte vara annat än stolt.
Strax dax för Kultur och jag har inte ens gjort hälften av vad man ska. Bra jobbat.
På fredag kommer Cypern! Fredag är jättesnart. Cypern är jättebra.
TTTTUMBLING!
Höll på att köra av vägen när jag fick meddelandet att vår efterlängtade tumblinggolv hade anlänt till hallen. Piff och Puff ledde strömmen i hoppkullerbyttor och jag drog även på med årets sämsta flickis. Men ändå, en flickis, det var inte igår.
Idag anlände även den nya fönsterlampan och den är så fin, så fin. Men dumma som vi var (och ganska ofta är) köpte vi lite för stark glödlampa, så vi har en strålkastare i köksfönstret istället för en mysig fönsterlampa. Men ljus är väl trevligt, det är ju sånt vi saknar i dessa tider!
Hur mycket visslar du?
Nu har jag spelat två partier Kungen och funderar på vilken viktig utmaning jag ska anta härnäst!
Kanske att jag sätter mig och visslar en timme eller två, bara för att få upp statistiken.
Och för er som har svårt att läsa mellan raderna och inte kan tolka saker som annat än vad som precis står, kan jag förtydliga de två senaste styckena med: Jag är en dålig student punkt
Sömn.
Jag myser och njuter fortfarande över guldet. Härliga tider!
Ikväll är det Årsmöte. Lagom peppad alltså.
En glädjetår.
GULD!
Ja, vad säger man mer än GUUUULD!!!
Det har varit en lååång och väldigt rolig dag. Helt galet! Våra tjejer vägrar visst ta emot annat än guld runt halsen. Jag är så nöjd, så nöjd. Lite blod, lite svett och lite tårar sista träningen, men vilken uppryckning idag. Var grymt nöjd bara över peppen, kämpaglöden och lagandan. Och när vi säkert ligger på pallplats bestämmer sig tjejerna för att knipa åt sig den allra finaste valören. GULD!
Ni är verkligen GULD värda tjejer, det visar ni om och om och om igen!
Ikväll ska jag bara njuuuta av segern och mysa i soffan. Mmmm. G U L D.
Femton minus utan täckbyxor, gånger TVÅ!
Piggt. Jättepiggt. Bara att bryta ihop, komma igen och ladda gärnet inför imorn. Pepp, pepp!
Tonvis med pepp inför London och en väldigt trevlig kväll i trevlig sällskap i alla fall. Och ja, uppsatsen blev klar och det känns så skönt.
Dags att fixa innan jag hinner med en par timmars sömn. Sen är det bara att hoppa upp på cykeln och ladda inför en lååång och förhoppningsvis bra dag!
Status.
Luggstatus: Någon slags Hitlerstil, lite sne och slickad (läs: obehagligt smutsig). Inte okej nån stans.
Pigghetsstatus: Förvånansvärt bra, dock lite problem med stavning (poninions istället för opinions).
För övrig måste jag nog börja lyssna på P1. Jag saknar Annika Lantz så det nästan värker lite i hjärtat. Men P1 alltså, känns ju sådär va. Nåja, Annika, jag följer dig vart du än går och i eftermiddag rattar jag in... jahaa, vad har P1 för frekvens då?!
Nollsexnollnoll.
Kors i taken! Den som kommer ihåg när jag klev upp så här tidigt sist, räcker upp en hand. Att man faktiskt får kliva upp sex är för mig en gåta. Man är ju inte riktigt människa den tiden.
Det är något lite mysigt med morgonkvisten ändå. Det är bara det att det är så otroligt omysigt att tvinga sig själv att vakna.
Några som nog aldrig kommer att vakna igen är de blommorna jag köpte häromdagen. Jag och blommor går inte hand i hand alltså. Jobbigt.
Vad jobbigt att ha hund. Mannen med den jättestora hunden är jämt ute, nu med.
Ps. Jag kände mig inte alls som ett offer när jag skulle tanka och inte fick upp tanklocket för att efter tio minuter inse att jag stått och vridit åt helt fel håll. Kul att tre andra personer också bestämt sig för att tanka en fredag morgon halv sju.
Tävlingsnerver.
Lite tårögd och otroligt nostalgisk blev jag över att kika på lite bilder från gamla goda tiden med det underbara Larret. Åh, vad jag saknar att träna själv. Jag menar, vad är ett löpband jämfört med handvolt-frivolt eller rondat-flickis-salto!?
Anyway. Status för uppsats: oförändrad. Status för slitenhet: h ö g.
Imorn kliver jag upp sex för att köra Roomie till flyget. Skriva nu? Skulle inte tro det. Hetsa imorn? Ser ut så va.
Vad händer, Bree?
Imorgon ska min uppsats vara färdig. Lycka till! Jag har i alla fall gjort en framsida, så det tyngsta jobbet är avklarat. Jag kan inte skriva när jag inte har lust eller inte är under enorm press och verkligen måste.
Nej, då spenderar jag hellre en lång stund i det illaluktande soprummet och sorterar sopberget som legat under vår diskbänk (jo, det är sant, vad som finns i skåpen hos Bree kan man aldrig veta) eller diskar rent det lilla diskberget (ja, Bree har varit lite stressad de senaste dagarna och inte prioriterat disk) som stått i köket.
Jag vet ju att den kommer bli klar, så jag kan inte annat än längta till imorgon eftermiddag. Längtar även efter min kärlek som nu äntligen förstått att han ska komma hit. Om en vecka kommer han. Trevligt.
Hoppsan!
Great Expectations (Mr. Dickens underbara verk) blev aldrig helt och fullt utläst. Men seminariet gick bra ändå. Detta, trots att endast tre av sju gruppmedlemmar dök upp. Men, you know what they say, alla goda ting är tre och allt slutade lyckligt.
Lyckliga var vi när vi nästan hoppade ut från uni men planen om att åka till London. Och ännu lite mer lycklig blev jag när jag kom på att jag ju kan åka till Cyprus veckan innan. Vet inte riktigt hur det gick till, men rätt som det var hittade jag en billig resa till min kära ö och plötsligt kom det en bokningsbekräftelse till min mail. Hoppsan!
Man skulle kunna tro att jag är en person styrd av det mer rationella (du vet, jag tänker alltid en eller fem gånger extra) men ibland kan även den mest pedantiska lilla själen sväva ut och göra saker utan att tänka. Känslorna! Som vi kom fram till idag, när känslor tar över går det inte att vara rationell.
Hoppsan!
Mina Stjärnor!
Well, det var inte av er, kära läsare (som jag ju verkar ha) som jag saknade respons. Men tack ändå.
Idag har varit dagen av läsning. Jag har nu "bara" halva boken kvar, det vill säga 230 sidor.
Tappade lite fokus när jag fick veta att en av mina stjärnor brytit nyckelbenet. Förlåt, Maria att jag inte trodde dig först, men det här händer ju bara inte, tre dagar innan tävling. Laget klarar sig, för vi har tolv stjärnor till som jag hoppas kommer kötta till 110%, och jag hoppas att den trettonde i alla fall orkar ta sig dit och heja.
Slut på paus. Åter till världens kanske sämsta bok. Ungefär. Den är då inte bra i alla fall.
Rött är sött?
Idag ska jag gymma. Skönt. Imorn ska jag läsa 400 sidor Dickens. Oskönt.
Hallå, respons?
Jag är på riktigt jävla dåligt humör denna måndag. Men lite uppiggande är semlan som står och väntar. Roomie, kan du duscha färdigt (så vi kan hugga in, that is)!
Hjärtklappning är vanligt och kan bero på stress och oro har jag fått lära mig. Det är ju positivt att vara vanlig i alla fall. Vanlig duger utmärkt för mig.
M å n d a g
Vintern verkar vara kvar och idag tänker jag minsann åka buss ner på stan. Ska få en brudkrona fastnålad i huvudet. Jag vet inte riktigt hur man förbereder sig mentalt inför en sån sak.
A. Ekborg.
Igår var det roadtrip mot nordligare breddgrader och en konsert som var över förväntan. Anders Ekborg var grym (vilket vi redan visste efter att ha lyssnat igenom hela Chess på vägen) och vår kära syster var ännu grymmare än vad vi trodde. Vi hängde lite med, bland annat, ovan nämnde man efteråt och antecknade febrilt kändisskvaller.
Idag; l e s s
Är du blöt så är du blöt!
Dagens lingvistikseminarie var givande och fyllt av diskussion och delade åsikter. Jag hävdar fortfarande att är man blöt så är man blöt, även om det bara är lite. Wet is wet and dry is dry. That's that.
Jag lovade mig själv att börja med uppsatsen idag. Jag har tagit ner boken från bokhyllan och lagt den här bredvid mig. Räknas det som att börja? Aaa, jag tror det va. Har dessutom gjort en framsida. Jamen du ser, jag ligger ju på det torra! Kanon.
Jag har inte sett på dåliga eftermiddagssåpor (läs: somnat framför tvn) på länge, och efter att hela veckan ha vaknat tidigare än vanligt, men inte somnat tidigare än vanligt (you do the maths) så känns det ganska lockande faktiskt. Städning känns också ganska lockande. Jag gillar inte damm.
Jobb 1: Utrota damm!
Jobb 2: Somna på soffan.
Jobb 3: Baka semlor.
Jajje!
Hjälp mig, florist!
Jag har lyckats döda en garderobsblomma. Och inte bara en, två är de stackare som har vissna blad. Hur går det till? Vad gjorde att de insjuknade och hur gör jag för att få dem att friskna till? Hjälp mig, florist. Hjälp mig! Jag gillar mina blommor och ikväll pratade jag med dem länge i tron om att det kanske var koldioxidbrist som fick dem att strejka.
Snart strejkar mina ögon. Charles, det blir nog en kort session ikväll.
Irri.
På irritemat ligger också den konflikt som jag och min dator verkar ligga i. Jag vet inte vad jag gjort honom, men han väljer att vägra starta titt som tätt. Förlåt, för vad det än kan vara. Jag har ju fixat antivirusprogrammet nu. Trodde vi var vänner.
Vän är jag i alla fall med min kära Roomie. Vi har choklad som smakar rabatt och papper hemma.
Trögcyklat
Dags för träning, det närmar sig tävling med stormsteg! Pepp, pepp, pepp!
Fin, fin, fin.
På vintern kan man aldrig vara fin. Det är alldeles för kallt för det. En fråga om frisyrval är det aldrig, eftersom mössan står för den delen (mössfrisyr, alltså platt och lite torr och statisk). Täckbyxor, dunjacka, mössa, de varmaste vantarna som finns att tillgå och rejäla vinterskor som är alldeles för varma inomhus. Den som tar på sig den fina lilla midjekorta jackan och de där söta skorna (som jag mer än gärna skulle ha på mig på varmare breddgrader) är bara dum i huvudet. Eller så gillar den att frysa. Jag hatar att frysa.
Från hat till kärlek (det är ju hjärtedagen). Jag ska baka till min kära roomie, för henne tycker jag om. Min alldeles speciella kärlek är ju 600 mil bort. Deppigt, men vad gör man? Bakar!
Alla hjärtanes!
Ja, det var bara det så här på morgonkvisten. Havregrynsgröt - nästa!
Posten och Pärlan.
Idag besökte jag Posten. Det var jättelång kö. Den gick så långt som utanför själva Postenlokalen. Kvinnan som stod två personer framför mig i kön skickade iväg ett jättestort kuvert. Det såg vidrigt ut när hon slickade på det för att klistra igen det. Känns inte det lite gammalt det där med slickandet? När ska samtliga kuvert ha en klisterremsa istället för en slickremsa? Jag snörvlade jättemycket (snor är icket en bristvara i dessa dagar) och killen framför mig vände en trekvarts varv och blängde på mig. Det skulle jag också gjort, det är otroligt irriterande med folk som snörvlar. Jag gick i alla fall från Posten med ett fint paket.
Efter Postenupplevelsen åkte jag och lekte med min älskade lilla Pärla. Han varken slickade kuvert eller blängde för att jag snorade, utan vara bara helt underbart glad och rolig som han alltid är.
Imorgon ska jag vara försökskanin åt min frisörvän som ska förvandla mig till brud och för första gången har jag fått order om att inte tvätta håret. Kommentarerna angående mitt hår brukar snarare vara av typen: "Nu måste du tvätta ditt hår!" Kul med förändringar, speciellt när de gynnar eget intresse.
Kul även med silver till Maria PH. Wow, vilken grej!
DH.
För övrigt såg jag nyss en hund som, om den hade ställt sig på bakbenen, skulle blivit dubbelt så lång som sin ägare.
Larven med morgonfrillan.
Vissa vaknade slitna igår och andra vaknade pigga och glada. Vår gäst låg som en larv i sovsäcken och sov mest hela dagen. De få gånger hon tog sig ur sin puppa underhölls vi av hennes morgonfrisyr tills hon kurade ihop sig igen. Skönt med gäster man inte behöver underhålla. Dagen efter kvällen före kräver pizza, vilket vi trodde att vi köpt, men det är tveksamt om det som låg i vår kartong får ta det namnet. Skam!
Lite av ett slag i ansiktet är det ju när man kliver upp sju för att tvätta och så funkar bara ena maskinen. Tur att kvartersvärden är en pärla!
Jag och min Mc Donalds-lugg (som inte är stylad så, jag lovar) ska nu förbereda oss för lingvistiken.
Inget annat än "Mr. Darcy"...
Efter sex timmar "Pride and Prejudice" var vi upp över öronen förälskade i Mr. Darcy. Det var vi egentligen redan från början eftersom vi visste vad som skulle hända och ske, men mot slutet fanns det inga gränser för hur hårt våra flickhjärtan bultade för denne mörkhårige, stolte, tystlåtne och alldeles, alldeles underbara man! Words are not enough och jag somnade med boken i högsta hugg.
Efter morgonpromenad och en tur i tvättstugan (där någon fyllt maskinen med tvättmedel och sköljmedel men verkar ha glömt sin egen tvätt) återstår bara uppladdning inför kvällen. Studiecirkeln ska slutas för första gången på ett år. Alla vet vi att sju fiskmåsar skriker högre än en, och sju fiskmåsar som inte träffats på ett år har inga gränser, at all.
Barnet kan höra (har Jossa berätta för mig) och ikväll ska Barnet minsann få höra både ett och annat. Kanske "Glada Barnasinnet", kanske "Gäddan", kanske "Den där visan..." Let the fun begin!
Dagens fråga.
Dagens fråga: Hur rör man ihop rumsvarmt fett och socker poröst? Elvisp, trodde jag. Men det resulterade i två vispar täcka av varsin smörklump och tio minuter extra jobb med degen. Nåväl, nu står syltkakorna (med extra mycket sylt) i ugnen och jag ska mysa med Pride and Prejudice. Jomen faktiskt, jag gillar den. Och ikväll ska vi se den sex timmar långa filmen. Vilka flitiga studenter!
Medelhavet!
Medelhavet i all ära, men idag är det faktiskt en fin vinterdag må jag säga. En sån vinterdag som det skulle ha varit i december när LasseMajas Detektivbyrå fick mig att kliva upp sju varje morgon (awe, those days).
Jag ler fortfarande åt gårdagens Fugleupplevelse och hoppas innerligt att han också ska på MAXI och storhandla nu (fingers crossed!).
Passopp! A Space Man!
Först och främst, vem skrev det första inlägget? Ja, inte var det då jag, vill bara understryka det. Vad säger man nu då, efter först och främst, tvåa och näst främst? Och jag som trodde jag hade koll. Hur som, som studerande av engelska säger jag; Secondly, Hello there mate!
Minus 20 grader ute och jag trodde att mina ben skulle ramla av när jag sprang ut till bilen imorse. Jag och Jonas konstaterade att det är aningens jobbigt att leva under isförhållanden. Men oj, vårt humör steg mot skyarna (rymden faktiskt) när vi stannade bilen utanför uni och Han kom ut genom dörren. Brun rock, den vanliga platta frisyren och det där oemotståndligt absolut bedårande leendet. Christer Fuglesang, vår man in rymden, i egen hög person. Han var lika söt i verkligheten som på TV och gjorde utan tvekan min dag.
Min dag, som hittills inte varit så produktiv, mer än att jag skapat ännu en blogg ute i cyberrymden (snacka om rymdtema idag) för uttråkade, eller inga människor alls, att läsa. Vi ser väl.
Hepåre!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!