Fruit feast.
No boob job here!
Fördelen med små bröst är att det ryms så mycket mer än bara bröst i sporttopen. En gammal hederlig mp3-spelare till exempel. För dig med stora bröst så, en i-pod shuffle kanske? De är ju rätt små. Funkar väl så klart för de småbystade också, men jag äger ingen och min mp3-spelare lever än. Alldeles utmärkt under mina löprundor!
Frågan är ju, vad är egentligen en bokylla?
Det börjar dra ihop sig för flytt härifrån, men just det ska vi inte prata om. För det vill vi inte. Nej, det jag vill berätta är att jag hemskt gärna vill bli av med en bokhylla. Helst för pengar. Det är ett ganska stort åbäke som inte får plats någonstans, så jag har lagt ut sjabraket på Blocket. Än så länge har jag inte fått den såld. Just som jag skulle skapa annonsen gick min kamera sönder, så bilden är en lite grumlig mobilbild. Illa. Jag kände att jag inte hade så mycket kärleksfulla ord att ge denna bokhylla, så texten är ganska kort och koncis. Rätt så illa. Men nu, nyss, upptäckte jag det illaste av allt. Det är inte en bokhylla jag annonserar ut på Blocket, det är en bokylla. Och frågan är ju då, vad är egentligen en bokylla och vem vill köpa något som man inte riktigt vet vad det är? Och framför allt, vem vill köpa något av någon som inte ens kan stava ett så enkelt ord som bokylla, bockhylla, bokhyla, bokhula?
Jag kommer aldrig få detta åbäke sålt. Jag kanske inte ens vill det? Det kanske var en freudiansk felskrivning för att jag egentligen vill behålla min skatt? Eller? Näe. Det var nog helt enkelt bara ett totalt oacceptabelt stavfel.
Jag kommer aldrig få detta åbäke sålt. Jag kanske inte ens vill det? Det kanske var en freudiansk felskrivning för att jag egentligen vill behålla min skatt? Eller? Näe. Det var nog helt enkelt bara ett totalt oacceptabelt stavfel.
Bokyllan och den grumliga mobilbilden i egen hög person.
Jag tror, och hoppas, att det kan bli något av det här.
Titta, en liten smultronblomma! Blir det månne lite smultron i sommar?
Säg det med blommor.
Tummen upp för sommartider, hej, hej!
Vänster eller höger? Vad gäller?
Under min kvällspromenad dök följande fråga upp i mitt huvud. Okej. Man cyklar i högertrafik, alltså på höger sida. På vanliga vägar och på cykelbanor. När man går på sidan av en väg, eller om man har riktigt tur en trottoar, håller man vänster. Så även om man går på en kombinerad cykel- och gångbana. Men på vilken sida ska man egentligen gå om man går på en gångbana som bara är en gångbana? Ponera alltså att det är markerat vart man ska cykla och vart man ska gå. Cyklisterna håller högertrafik, men vad gäller för gångarna? Kanske egentligen inte något som spelar så stor roll för en sån som mig som knappt kan skilja på höger och vänster, inte utan att tänka efter i alla fall.
Ta mig till havet och låt mig stanna tiden där.
Idag har jag haft en sån där dag som jag ofta tänker att jag vill ha. Ledig, inte ett moln på himlen, runt 27 grader, en filt, ett hav. Mycket mer än så begär jag inte. Havet gör mig på bra humör. Hade det inte varit för att jag börjar jobba imorgon nollfyratrettio hade jag nog slagit läger där för resten av kvällen. Men nej, nu måste jag nog slå läger i min säng snarast. Nollfyratrettio! Det är inte okej tid att börja.
Kanske svaret på soldier-kommentaren?
Man kan undra varför jag valt att träna nu på årets hittills förmodligen varmaste dag. Svaret är att jag inte är riktigt klok. Och detta i sin tur kanske är svaret på soldier-kommentaren. Well, I wish. Men efter träningen blir det en tur ut till något slags hav. Härligt. Idag är livet löjligt bra ju.
Är inte det lite misstänksamt?
Det är 25 grader varmt. En bil kör upp mot en postlåda och ur kliver en man. Han har, som vädret kräver, somriga kläder i form av shorts och en tunn kortärmad skjorta. Mannen går snabbt mot postlådan och lägger i ett brev, iförd svarta handskar! Är inte det lite misstänksamt? Eller är hans händer bara jättekänsliga mot AC:n i hans bil?
Miss Perfect och Orange Mojito.
Igår eftermiddag kände jag mig lite småilsk. Arbetsdagen hade bara varit så dryg. Kvällen var fin och trevlig, men jag somnade som ett stort frågetecken. Så kom en ny morgon och en ny arbetsdag som gick i ett fint tempo. Och här kom även den riktigt riktiga värmen. Det gillar vi. Så mycket så vi sökte solen på diverse uteserveringar. Själva restaurangupplevelsen blev inte riktigt okej, men vi fick mat till slut och det blev vi glada över. Så glada så vi gav bartendern fria händer och fick goda drinkar. Vi gillar drinkar. Vi gillar sommar. Helt klart.
De äldres sätt att föra sig.
Idag var det en äldre man som på en mysig småländska bad mig fylla hans termos med hett vatten. Det gjorde jag och när jag gav tillbaka termosen till honom tackade han för vänligheten. "Jag tackar för vänligheten." Det tycker jag var fint sagt.
Sveriges Radio.
Jag gillar Sveriges Radio. P1 med Sommar, P3 med Christer och P4 med P4 Extra. Även P4 Västerbotten har sina riktigt njutbara stunder med "Hurra" och diverse inlandsreportage. Men det är inte alltid riktigt lyckat att bygga radio på att svenska folket ringer in och berättar historier. En monoton och poänglös fyraminutershistoria är inte kul att lyssna på. Annars gillar jag SR. Tummen upp. För tillfället gäller Christer och det pratas om tanter. Själv kände jag mig lite som en tant när jag verkligen inte orkade lyssna på musik, utan valde en P1-dokumentär de sju, åtta milen från Bjurholm i måndags. Ja, SR har något för alla. Men alla har inte något för SR.
Sex and the Ålis.
Jag vet inte, kanske är det så att jag har sett lite för mycket Sex And The City på senaste. Jag tror att en romans ska uppstå mellan mig och den heta (och svettiga) killen på gymmet och sånt där annat vanligt. Men där det någonstans springer över gränsen är väl ändå när jag hittar karaktärer från serien i mitt eget liv? Eller? Nej, det var ändå oundvikligt att inse att jag har, eller hade beror väl på hur man ser det, en Aidan. Helt sjukt. Men prick på pricken. Typ. Minus hunden. Och lite annat. Sen jag gjorde den insikten har jag börjat leta fler karaktärer. Än så länge inte hittat någon så klock.
Jag hade något slags Dr. Phil-samtal härom veckan vilket var väldigt trevligt, men också väldigt otippat. Då kom i alla fall en Sex And-liknelse upp och jag påstod mig ha en Mr. Big. Men nu när jag tänker på det så vet jag inte riktigt. Jag är faktiskt väldigt tvek. Väldigt. Och lite på lur att jag kanske borde dra ner på Sex And-tittandet.
Det är ju dumt att tro att man lever i en serie. Fast så tittar jag på denna bild som vittnar om vad som händer när jag landar ute på stugan och känner lugnet. Jag har fötterna kvar på jorden, i ett par vita tofflor. Och det är jag tydligen inte ensam om. Skönt att få veta. Ändå. Men mer än så blir det inte. Jag hänger på Ålis och det enda sex vi jobbar med där är väl kanske något i stil med ett sexpack folköl. Det passar bra i bastun.
Jag hade något slags Dr. Phil-samtal härom veckan vilket var väldigt trevligt, men också väldigt otippat. Då kom i alla fall en Sex And-liknelse upp och jag påstod mig ha en Mr. Big. Men nu när jag tänker på det så vet jag inte riktigt. Jag är faktiskt väldigt tvek. Väldigt. Och lite på lur att jag kanske borde dra ner på Sex And-tittandet.
Det är ju dumt att tro att man lever i en serie. Fast så tittar jag på denna bild som vittnar om vad som händer när jag landar ute på stugan och känner lugnet. Jag har fötterna kvar på jorden, i ett par vita tofflor. Och det är jag tydligen inte ensam om. Skönt att få veta. Ändå. Men mer än så blir det inte. Jag hänger på Ålis och det enda sex vi jobbar med där är väl kanske något i stil med ett sexpack folköl. Det passar bra i bastun.
Godnatt.
Livet i en låda.
Undertecknad är inte riktigt i form. Så jag svek Eriksson och hoppade utekväll. Hon hade två andra vapendragare vid sidan, så de ska nog lyckas stänga stället i natt. Jag har börjat med det roliga projektet att packa ner mitt liv i lådor. Tre är redan fulla och jag har inte ens tömt en hylla. Hur i hela ska detta sluta? Det vet man inte riktigt, men förhoppningsvis i Nice och säkerligen med träningsvärk i armarna. Om jag ska lyckas bära ut och ner och upp och in alla dessa lådor är det nog bäst att jag tränar upp biceps lite grann, så det ska jag göra alldeles snart. Lite Bodypump är terapi för själen och en, för dagen, hjärna på högvarv. Jarå, livet må vara fantastiskt, men jag slutar ändå aldrig vara en tänkare.
Stans coolaste ställe som rimmar på kex och spex.
Trött, trött, trött. Klockan stog på 05:40 och fortfarande vid nollett låg jag och vred mig. Typiskt. Ikväll sägs det vara prem på Rrrex, men tydligen har vissa fått dispens för att de ska jobba på dagis imorgon medan andra är tööra. Kvar är undertecknad och Eriksson. Och klockan står på samma slag imorgon. Känns lite tärt, men kanske ändå värt? Jag måste hur som helst sova lite. På balkongen så klart. Det är så man gör det så här sommartid.
Ett barn, ett barn, en bardom.
Sitter i bardomshemmet och tittar ut över äppelträdet. Det är så underbart här. Jag får så fina känslor av barndom i kroppen. Fast när tar barndomen egentligen slut? I detta hus är jag alltid ett barn. Det gillar jag. Och jag gillar denna plats. De senaste somrarna har denna gård fått så lite uppmärksamhet. Nästan lite slöseri på paradis. Och jag inser hur lyckligt lottad jag är som har så många paradis, så många borgar. Ni vet, mitt hem är min borg. Lycklig är jag också över att jag har så fina vänner. Barndomsvänner, den bästa sorten skulle jag nog säga. Vi har mer än ett decennium av minnen tillsammans. Och igår hade vi en fin Midsommarafton tillsammans. Samtliga uppgifter var bra skötta och när det är så blir det väldigt lätt en bra kväll.
Bra kväll. Bra dag. Bra liv. Ja, det finns inte så mycket av sura över. Inget alls vad jag kan komma på nu faktiskt. Snart ska vi ut på Ål också. Det kan inte bli mycket bättre.
Bra kväll. Bra dag. Bra liv. Ja, det finns inte så mycket av sura över. Inget alls vad jag kan komma på nu faktiskt. Snart ska vi ut på Ål också. Det kan inte bli mycket bättre.
Iskall, solig Midsommar.
Fin Midsommar önskar jag folket i världen. Min känns lovande. Klev upp i en gryning med klarblå himmel och sol och drog till jobbet. Jag och Arran jobbade på som aldrig förr och en timme efter vi stängt restaurangen gick vi hem. Underbart. Innan dess hann vi få komplimanger från två helt lyriska gäster. Bra jobbat av oss. Nu är jag hemma i skärgården och har laddat kylen. Jag och Jonnu har hunnit med att spela lite kort också och jag kan bara konstatera att jag är bäst på Stress, men där stannar även mina skills. Tog förresten kniven med mig ut i gårdens lilla skog och har förberett för en Midsommarstång. Så klart! Nu ska jag sätta mig i bastun ett tag innan det är dags att börja förbereda lite efterrätt och sånt. Sen kommer gänget och då ska vi bara ha en trevlig afton tillsammans. Och jag ska inte gå och lägga mig, för det sa de på radion att man inte ska göra ikväll.
Happy Midsummer, happy people!
Hoppas solen skin på er. Det gör den på mig, men he ä int varmt!
Hoppas solen skin på er. Det gör den på mig, men he ä int varmt!
Jobbigt att komma hem efter jobbet.
Livet kan vara jobbigare efter en arbetsdag. En arbetsdag som blev en timme kortare för att vi var så himla bra på att jobba. Sånt gillar vi. Jag tog en sväng på stan innan jag slog mig ner på den stekheta balkongen. Efter detta fantastiska balkonghäng med mig själv kom min kära Roomie hem. Vi slängde ihop en god middag och en ännu godare spritzer. Underbart. Åt så klart på balkongen. Japp. Uteserveringen har öppnat. Välkomna! Snart kommer faktiskt B hit.
Två oväntade stopp.
Jag går på stan och följande händer:
1. En man stoppar mig och för det första så frågar han mig om jag pratar engelska. Troget bloggfan vet att så klart gör jag det. Sedan ställer denna engelsktalande man en underlig fråga.
- Are you a soldier?
- Ehh.. no! Why?
- Well, you look like a soldier. You know, the way you walk and... och så gör denna man någon slags charad som då tydligen ska likna mig och min hållning. Va? Vad berodde denna oväntade kommentar på? Berodde den på det faktum att jag höll i en militärgrön jacka? Att jag bar pilotglasögon? Eller gav solen en skugga som gav sken till någon typ av låtsassoldatbiceps? Detta är väldigt oklart, men det var defintivt första gången jag hört en liknande kommentar.
2. Möter en mamma (en riktig mamma alltså) till ett av mina barn. Vi hejar snabbt och glatt när vi passerar varandra och sen vänder hon sig om.
- Du förresten! TACK än en gång! Tack för allt du gjort och resan till Ängelholm och allt. Så bra uppstyrt.
- Åh, tack, vad glad jag blir.
- Jamen jag ville bara säga det än en gång. Jättebra jobb har du gjort. Lycka till i höst!
För det mesta är det bara samma, samma i denna lilla stad. Men ibland händer det oväntade och trevliga saker när man går omkring på stadens gator under en sol som lyser (om än inte riktigt värmer).
1. En man stoppar mig och för det första så frågar han mig om jag pratar engelska. Troget bloggfan vet att så klart gör jag det. Sedan ställer denna engelsktalande man en underlig fråga.
- Are you a soldier?
- Ehh.. no! Why?
- Well, you look like a soldier. You know, the way you walk and... och så gör denna man någon slags charad som då tydligen ska likna mig och min hållning. Va? Vad berodde denna oväntade kommentar på? Berodde den på det faktum att jag höll i en militärgrön jacka? Att jag bar pilotglasögon? Eller gav solen en skugga som gav sken till någon typ av låtsassoldatbiceps? Detta är väldigt oklart, men det var defintivt första gången jag hört en liknande kommentar.
2. Möter en mamma (en riktig mamma alltså) till ett av mina barn. Vi hejar snabbt och glatt när vi passerar varandra och sen vänder hon sig om.
- Du förresten! TACK än en gång! Tack för allt du gjort och resan till Ängelholm och allt. Så bra uppstyrt.
- Åh, tack, vad glad jag blir.
- Jamen jag ville bara säga det än en gång. Jättebra jobb har du gjort. Lycka till i höst!
För det mesta är det bara samma, samma i denna lilla stad. Men ibland händer det oväntade och trevliga saker när man går omkring på stadens gator under en sol som lyser (om än inte riktigt värmer).
Så som jag firar just ikväll.
Sådärja. Då var Midsommarplanerna uppstyrda. Uppgifter har delats ut, lekförslag har diskuterats (nej Eriksson, det blir ingen slags kull!) och snapsvisor har provsjungits. Jag har till och med varit och handlat. Nu saknas bara några riktigt goda öl och jordgubbar. Vilket leder direkt till frågan: Vågar man vänta med jordgubbarna ända till fredag? Man vill ju ha dem färska, men inte riskera att bli utan. Vad göra, vad göra? Kan vara dagens i-lands. Medan jag funderar ska jag slå mig ner i soffan med nedan visade godisskål och en kall folkis. Kolla lite Sex And samt njuta av att jag faktiskt på riktigt har sommarlov. För jag har klarat alla tentor. Bra gjort jag.
FRAM MED SKUMPAN SÄGER JAG!!!
De två sista läskiga kuverten kom idag. Men när jag slitit upp dem insåg jag att de inte var så läskiga. De var fantastiska. De innehöll två GODKÄNDA resultat! Till och med den monstruösa sextimmarstentan i översättning blev godkänd. Jag är så lycklig. Det blir inte en endaste omtenta i augusti. Inte en. Det blir noll. Noll som i inga alls. Jag är ett geni och typ världens nöjdaste person. I alla fall kvarterets. Säkert stans.
Har jobbat fyra timmar i morse och hade tänk mig iväg på bodypump, men jag var nog lite tidsoptimistisk där. Får fira glädjebeskedet med en springtur i stället innan jag ska tillbaka till jobbet för möte. Ikväll kommer Fridorna förbi för lite Midsommarplanering. Happy Days! Och så skiner solen också.
Har jobbat fyra timmar i morse och hade tänk mig iväg på bodypump, men jag var nog lite tidsoptimistisk där. Får fira glädjebeskedet med en springtur i stället innan jag ska tillbaka till jobbet för möte. Ikväll kommer Fridorna förbi för lite Midsommarplanering. Happy Days! Och så skiner solen också.
Il pleut.
Det regnar. Och inte lite heller. Men jag tycker för tillfället att det känns lite mysigt. Hade gärna varit i bastun på Ål, men ville verkligen in till stan för att träna. Och tränat har jag gjort och det var riktigt skönt. Nu tror jag att jag ska slänga mig på soffan och se lite dålig TV. Måndag är ingen TV-dag.
Vykort från Ljugarbänken.
14-juni-2009 klockan 02:17. Efter en alldeles perfekt kväll på ett jättejättevarmt dansgolv där i princip alla män var enochtio. Förutom mannen som Anna, enligt henne själv, var i navelhöjd med. Ååh, vilken lycka, vilken strålande kväll. Jag dansade och log två timmar i sträck. Blev hög på livet och endorfiner, tror jag. Det enda är väl att jag hade ju kunnat lämna sjalen i garden, men man ska ju lära sig något också. Ytterligare kommentar om varför livet är så bra kanske kommer senare. Nu ska jag ut på Ål, skål!
Malin och Frida har skålat in sommaren!
Jag tänkte mig en lugn kväll med en prom och möjligen en w.w.s. Men solen skiner och Frida föreslår uteservering. De som känner mig vet att min motståndskraft är lika med noll.
Vi har skålat i vitt och rosé. Vi har suttit under infravärme i filtar. Jag har buggat. Jag har cyklat i ilfart uppför svingen. Jag steker ägg. Klockan står på 06:45 för jobb. Sommaren är här. SKÅL!
Vi har skålat i vitt och rosé. Vi har suttit under infravärme i filtar. Jag har buggat. Jag har cyklat i ilfart uppför svingen. Jag steker ägg. Klockan står på 06:45 för jobb. Sommaren är här. SKÅL!
Jag kan bli miljonär!
Ändå helt okej dag måste jag säga. Den här sommarlovsidén är inte så dum ändå och för var dag känner jag mindre panik över att inte ha ett fullspäckat schema. Imorse läste jag tidningen och åt frukost lääänge. Cyklade iväg och handlade lite och drack lite kaffe med en vän. När jag kom hem tog jag på mig förklädet och drog igång två bakprojekt. Mitt i baket blev jag invaderad av en terroristgrupp i form av en bror med två barn. Pärlorna sprang runt, runt, fick lite kakor, ställde tusen frågor, sjöng sånger och blev om möjligt ännu vildare när de fick en ask med godis att ta med hem. Jag fick två bamsekramar och fick sedan se Pärlan cykla helt, helt själv utan stödhjul. Det var lite som att en tornado hade svept förbi och jag var tvungen att andas lite innan jag fortsatte med baket. Har än så länge bara provsmakat ena kakan och den blev väl okej. Inte så god som jag hade trott.
Och sen då? Sen kom solen till min balkong, till min nypyntade balkong, och jag intog solstolsposition. Det är en aktivitet jag gillar. Efter en liten nap i solen löste jag korsord och nu ska jag erkänna det som är snäppet nördigare än att sitta i sin ensamhet och lösa korsord. Jag lyckades lösa "tävlingskoden" och sms:ade iväg den sifferkombination som kommer ge en lycklig vinnare 25 trisslotter. Fingers crossed! Jag hoppas innerligt att jag blir miljonär.
Och sen då? Sen kom solen till min balkong, till min nypyntade balkong, och jag intog solstolsposition. Det är en aktivitet jag gillar. Efter en liten nap i solen löste jag korsord och nu ska jag erkänna det som är snäppet nördigare än att sitta i sin ensamhet och lösa korsord. Jag lyckades lösa "tävlingskoden" och sms:ade iväg den sifferkombination som kommer ge en lycklig vinnare 25 trisslotter. Fingers crossed! Jag hoppas innerligt att jag blir miljonär.
Noterat från fönstret.
Det går halvbra för grannarna att grilla ute på gården. Men än så länge verkar de inte ha startat någon eld inomhus, jag hör inga larm, så de klarar sig i alla fall bättre än oss.
Läste just mailen... (del två)
"Hej Malin!
Ja, du har klarat den! Ta fram champagnen!"
Ett till oros ur världen! Och gissa om jag ska ta fram champagnen! I alla fall fira med en havrekaka som för tillfället gräddas i ugnen. Detta är så fantastiskt skönt. Jag känner mig för tillfället som ett geni. Och blir det nu en omtenta i augusti så gör det mig faktiskt ingenting, för det blir i alla fall varken tre eller två. Oh mon Dieu, je suis très contente!
Tystnad.
Det är ganska mysigt här på UB. Det känns som att det bara är jag här. Tystnaden är som sig bör: tyst. Jag har skickat in uppgifterna, men har ändå inte lust att cykla hem än. Sitter och slösurfar. Surfar mest omkring i Nice faktiskt. Spännande. Jag skulle vilja våga, bara våga. Ungefär som när jag och min partner in crime Berggren drog iväg (till ön vi numera inte nämner vid namn). Kan man göra så igen? Det kittlar lite i magen vid tanken. Ganska mycket faktiskt.
Jag är ju fri. Och här är det tyst. Skönt tyst. Tänktyst. Fast ändå inte dödstyst.
Jag är ju fri. Och här är det tyst. Skönt tyst. Tänktyst. Fast ändå inte dödstyst.
Franskan och jag. Jag och franskan.
Det är tomt på UB. Jättetomt. Det grävs utanför fönstret och jag ser i dammen att det regnar. Jag har tänkt skriva klart de där sista små grammatikuppgifterna för att sedan få lägga franskan på hyllan i alla fall fram till början av augusti. Drack lite morgonkaffe med Jessica och berättade att jag inte kom in på programmet. På grund av franskan. Suckade över att måsta hålla igång den på egen hand i ett års tid, till nästa antagningsprov. "Men hallå, åk till Frankrike! Du har ingen programstart och du har inte skrivit på något lägenhetskontrakt. ÅK!"
Och nu ställer jag mig själv frågan: Varför inte? När jag och Bästa vandrade längs Gardasjön sa jag bestämt att jag inte gjort klart Medelhavet än. Jag måste dit igen och bo där mer än bara månadsvis. Jag vill det av hela mitt hjärta. Och jag vill lära mig franska. Jag vill klara franskadelarna på antagningsprovet. Jag vill komma in på Översättarprogrammet. Det är många rätt här. Givetvis är det för tillfället ekonomiskt omöjligt, men det har jag tid på mig att lösa. Kanske.
Ja, en liten tanke i alla fall. För det slog mig just att jag faktiskt är helt, helt fri. För tillfället finns det ingenting som binder mig någonstans. Vad spännande. Tanken tål att tänkas. Och diverse hemsidor tål att besökas...
Och nu ställer jag mig själv frågan: Varför inte? När jag och Bästa vandrade längs Gardasjön sa jag bestämt att jag inte gjort klart Medelhavet än. Jag måste dit igen och bo där mer än bara månadsvis. Jag vill det av hela mitt hjärta. Och jag vill lära mig franska. Jag vill klara franskadelarna på antagningsprovet. Jag vill komma in på Översättarprogrammet. Det är många rätt här. Givetvis är det för tillfället ekonomiskt omöjligt, men det har jag tid på mig att lösa. Kanske.
Ja, en liten tanke i alla fall. För det slog mig just att jag faktiskt är helt, helt fri. För tillfället finns det ingenting som binder mig någonstans. Vad spännande. Tanken tål att tänkas. Och diverse hemsidor tål att besökas...
För de har tagit studenten!
Bra jobbat Alex, Mallan och Fanny och alla andra årgång -90 som tagit studenten här i staden idag. Fantastiskt! Jag och Soffe hann se några glada själar snurra omkring på stan och jag blev bara så glad för deras skull. På sin studentdag får man vingla lite lätt salongs klockan två på dagen och skrika att man är så jävla bra. Men vad jag skulle vilja tillägga är att vi som är årgångarna äldre än -90 är faktiskt också bra. Hallå, har ni glömt det eller? Inte för att jag vill stjäla någons så kallade "thunder" idag, men bara som en liten påminnelse. Vi har också tagit studenten, vi oldies, så vi är också bra. Men okej, idag är det flickor -90 som får ta all cred. Imorgon är de med i gänget: Vi som är lite bättre, vi som tagit studenten. Och som en liten påminnelse och ett litet bevis:
Mellan hopp och förtvivlan.
Jag slits lite mellan hopp och förtvivlan. Känslan från i söndags sitter kvar i hjärtat och det lär den väl göra ett tag till, samtidigt som sommarkänslan och livsglädjen kittlar härligt i kroppen.
Kaffe vid vattnet och telefonskvaller - hopp. Plocka bort hallnycklarna från nyckelknippan - förtvivlan. Middag på balkongen och planering av grillfest - hopp. Ledarmöte och känslan av kaos och det faktum att kidsen bara blir lämnade åt slumpen - stor jävla förtvivlan. DH-kväll, USA-slideshow och Midsommarplaner med det klassiska gänget - hopp, hopp, hopp.
Denna förändringens våg gör ofta så att jag bara surfar omkring och känner att livet är fantastiskt, men ibland får jag en kallsup och då är vattnet riktigt salt också. Det är svårt att veta vad man ska göra alltså. Nyckelknippan känns tom, hjärtat värker, kroppen törstar efter sommar och hjärnan går på högvarv av all pepp och i vissa stunder depp. Men mest pepp. Helt klart. I slutändan är det ändå alltid hoppfullt. För att jag väljer att det ska vara så.
Kaffe vid vattnet och telefonskvaller - hopp. Plocka bort hallnycklarna från nyckelknippan - förtvivlan. Middag på balkongen och planering av grillfest - hopp. Ledarmöte och känslan av kaos och det faktum att kidsen bara blir lämnade åt slumpen - stor jävla förtvivlan. DH-kväll, USA-slideshow och Midsommarplaner med det klassiska gänget - hopp, hopp, hopp.
Denna förändringens våg gör ofta så att jag bara surfar omkring och känner att livet är fantastiskt, men ibland får jag en kallsup och då är vattnet riktigt salt också. Det är svårt att veta vad man ska göra alltså. Nyckelknippan känns tom, hjärtat värker, kroppen törstar efter sommar och hjärnan går på högvarv av all pepp och i vissa stunder depp. Men mest pepp. Helt klart. I slutändan är det ändå alltid hoppfullt. För att jag väljer att det ska vara så.
En telefondejt.
En telefondejt kan vara helt perfekt. Med mycket tid över och spännande saker att skvallra om är det en utomordentligt trevlig sysselsättning. Jag tog på mig promenadskorna, vandrade ut i solen och ringde kära Gabriella. Jag hade både en fredag, en lördag och en söndag med smaskigt innehåll och fick roliga uppgifter tillbaka också. Mycket bra telefondejt. Köpte en kaffe och satte mig vid vattnet så scenen var fin också.
Äh, det ordnar sig väl.
För ett par månader sedan fick jag en lägenhet, men den gled mig ur händerna. Typiskt då. Och så skrev jag ju det där antagningsprovet som kändes hur svårt som helst. Och det är så himla roligt att svara på frågan "Vad ska du göra i Göteborg då? Jaha, plugga. Kul. Vadå?" Näe, jag vet inte om jag kommer in, tror inte det. Men nu vet jag och ser verkligen fram emot att svara att jag misslyckades på båda franskadelarna, så klart. Vem bryr sig om att jag klarade tre svenskadelar och två engelskadelar? Inte Översättarprogrammet. De söker perfektion. Jag med. Så det blir ingen programstart till hösten. Vad det blir i stället är väldigt oklart. Jag är för tillfället en hemlös person utan framtidsplan, men på något konstigt sätt känns det inte så farligt.
Jag bläddrar i min bok och alla sidor hittills är helt fantastiska. Resten av bladen är helt tomma och det känns så himla skönt faktiskt. Jag känner inget behov av att veta. Jag känner inget behov av att planera. Jag känner för att bara vara.
Jag bläddrar i min bok och alla sidor hittills är helt fantastiska. Resten av bladen är helt tomma och det känns så himla skönt faktiskt. Jag känner inget behov av att veta. Jag känner inget behov av att planera. Jag känner för att bara vara.
Familjen, det är något jag vill säga er.
Jag fick inte riktigt fram något när vi satt ner.
Det var lite svårt att prata när tårarna bara rann.
Jag försökte ta mig samman, men orden bara försvann.
Det är så mycket jag vill säga er,
typ att ni är värda guld och mycket mer.
Att försöka sammanfatta alla dessa år,
det är något som helt enkelt inte går.
Ni vet ju precis som jag, att det inte alltid bara varit bra.
Ibland har jag faktiskt funderat på att lämna er och dra.
Men såna tankar har jag aldrig tänkt mer än en sekund.
För efteråt kommer alltid en sån där magisk stund.
De magiska stunderna är så himla många.
Jag tror inte man kan skriva blogginlägg som är så långa.
Blåmärken, träningsvärk, felhopp och grop.
Hårspray, tävlingshallar, kramar och glädjerop.
Smärta och tårar och landa i en jävla skarv.
Kötta på tävling och sätta perfekta varv.
Guld efter guld har ni faktiskt kammat hem.
Kommer ni ihåg friståendepoängen nio komma tjugofem!?
Om ni någon gång tänker på mig så hoppas jag att ni inte hör mig tjata.
Typ att ni inte kan spänna er eller att jag tycker att ni är lata.
Jag hoppas att jag lyckats ge er något ni kan ta med i livet.
Jag önskar att ni aldrig tappar det där speciella drivet.
Jag vet att ni kan och ni kan om ni vill,
så nöj er inte med lagom, utan satsa alltid lite till.
Forever and always, I'm always here.
Fast ni får ta tåget och resa lite längre ner.
Nu är det dags att säga tack och hej.
Och jag vill tacka er för allt ni har gett mig.
Kära barn, Mamma kommer aldrig att glömma er.
(Och hoppas ni kör igång mixen, då kommer jag till Östersund och ser!)
Det var lite svårt att prata när tårarna bara rann.
Jag försökte ta mig samman, men orden bara försvann.
Det är så mycket jag vill säga er,
typ att ni är värda guld och mycket mer.
Att försöka sammanfatta alla dessa år,
det är något som helt enkelt inte går.
Ni vet ju precis som jag, att det inte alltid bara varit bra.
Ibland har jag faktiskt funderat på att lämna er och dra.
Men såna tankar har jag aldrig tänkt mer än en sekund.
För efteråt kommer alltid en sån där magisk stund.
De magiska stunderna är så himla många.
Jag tror inte man kan skriva blogginlägg som är så långa.
Blåmärken, träningsvärk, felhopp och grop.
Hårspray, tävlingshallar, kramar och glädjerop.
Smärta och tårar och landa i en jävla skarv.
Kötta på tävling och sätta perfekta varv.
Guld efter guld har ni faktiskt kammat hem.
Kommer ni ihåg friståendepoängen nio komma tjugofem!?
Om ni någon gång tänker på mig så hoppas jag att ni inte hör mig tjata.
Typ att ni inte kan spänna er eller att jag tycker att ni är lata.
Jag hoppas att jag lyckats ge er något ni kan ta med i livet.
Jag önskar att ni aldrig tappar det där speciella drivet.
Jag vet att ni kan och ni kan om ni vill,
så nöj er inte med lagom, utan satsa alltid lite till.
Forever and always, I'm always here.
Fast ni får ta tåget och resa lite längre ner.
Nu är det dags att säga tack och hej.
Och jag vill tacka er för allt ni har gett mig.
Kära barn, Mamma kommer aldrig att glömma er.
(Och hoppas ni kör igång mixen, då kommer jag till Östersund och ser!)
Jag kommer att sakna den där nervösa tävlingskänslan.
Och jag kommer nog alltid att känna mig som Mamma och Coach.
Tillfällig status.
Har vridit om nyckeln på hallen för sista gången. Kan inte sluta gråta. Hejdå Holmsundsgymnasterna. På återseende. Fick bästa möjliga avslut. Marcus ställde en hög och klockren dubbel. Så jävla fint.
Är det verkligen verkligt?
Sitter och gråter över ett glas rödvin. Ja, jag gör faktiskt det. Hade gymnasterna/barnen över på lite avskeds- och avslutningsmiddag, men jag kunde inte riktigt med att säga hejdå på riktigt än. Jag kände mig bara avstängd. Helt tom. Vi ses ju faktiskt imorgon också. Mitt teknikprojekt gick i hamn igår, så jag kunde ge mina älskade barn den tänka avskedspresenten. Lite filmer och ett visdomsord på vägen. Och jag fick en underbar gåva av dem. Därav tårarna. Väntade med att öppna tills de hade gått och det var nog tur. Jag grät redan efter första bladet och har gråtit sedan dess.
Det här känns inte verkligt. Vem är jag utan mina barn och utan gymnastiken? Det vet man inte. Det är väl det som ska tas reda på antar jag. Imorgon är det dags att sätta punkt. Punkt slut för det som är hela mitt liv och ännu mer. Vad blir kvar av mig? Usch. Jag vill inte gå dit. Det här måste vara det värsta avsked jag någonsin ställts inför.
Det här känns inte verkligt. Vem är jag utan mina barn och utan gymnastiken? Det vet man inte. Det är väl det som ska tas reda på antar jag. Imorgon är det dags att sätta punkt. Punkt slut för det som är hela mitt liv och ännu mer. Vad blir kvar av mig? Usch. Jag vill inte gå dit. Det här måste vara det värsta avsked jag någonsin ställts inför.
Det är Doktor Paros dag idag.
Åååå... TUNNA! Igår var det årets första badtunnefest med badtunnegänget. En riktigt trevlig tillställning, som alltid. Varmt vatten, som alltid. Grillat, som alltid. Lite stökigt, som alltid. Men undertecknad tog ändå på sig att städa rejält eftersom, något som uppskattats idag. Riktigt sent blev det också. Eller tidigt? Det beror ju så klart på hur man ser på det. Klockan fem hojade jag genom byn till mitt hem, efter att ha blivit "kubad" och haft en lång och väldigt bra pratstund. Det där med "kubningen" var för övrigt spännande och jag gav det en hel tia av tio möjliga på skalan över hur väl det stämde. Knappa fyra timmar hann jag sova innan det var dags att masa sig upp och vara familjens representant på Doktor Paros examensdag.
Och vilken fin dag sen, för Doktor Paro. Jag skulle vilja ge hela denna dag till henne. Hon är makalös. Fast alltså, nej inte så. Hon är ju gift med Herr Paro. Men hon är fantastisk. Ja, det är hon. Och det är hennes dag idag. Det sjöngs för övrigt "Den blomstertid" på denna tillställning och undertecknad jobbade hårt med att hålla tillbaka tårarna för att kunna sjunga med. Skolavslutning på rikt.
Ikväll är det en annan typ av avslutning. Sista Familjemiddagen. Och innan dess ska det fixas diverse grejer. Jo, jag har mitt att göra idag. Vi ses en annan dag. Och än en gång, skål till Doktor Paro.
Och vilken fin dag sen, för Doktor Paro. Jag skulle vilja ge hela denna dag till henne. Hon är makalös. Fast alltså, nej inte så. Hon är ju gift med Herr Paro. Men hon är fantastisk. Ja, det är hon. Och det är hennes dag idag. Det sjöngs för övrigt "Den blomstertid" på denna tillställning och undertecknad jobbade hårt med att hålla tillbaka tårarna för att kunna sjunga med. Skolavslutning på rikt.
Ikväll är det en annan typ av avslutning. Sista Familjemiddagen. Och innan dess ska det fixas diverse grejer. Jo, jag har mitt att göra idag. Vi ses en annan dag. Och än en gång, skål till Doktor Paro.
Teknikproblem och nästan sommarlov.
Menåh! Jag är ett teknikutvecklo. Det är för övrigt ett ord jag har hittat på själv, så bry dig inte om att försöka slå i nordstedts eller liknande. Jag har ett lite halvhemligt projekt på G, men varje gång jag ska försöka projekta lite grann så krackelerar systemen från både vänster och höger och det tycker jag är lite störigt. Särskilt då projektet ligger under lite tidspress. Ganska mycket faktiskt. Tekniksupport ett svarade inte imorse och Tekniksupport två var alldeles sömndrucken, så jag står på noll. Som du kanske förstår så är teknikutvecklo inte ett positivt laddat ord.
Mer åt det positiva hållet är det faktum att jag nu prickat av fyra tentor på tre veckor och även överlevt med gott mod. Det känns fint. Dagens tenta bestod av två frågor för min del, då jag uppenbarligen varit aktiv under lektionstid. Bra gjort av mig. Länge leve sommarlov! Nästan. Jag har några små, störande små faktiskt, uppgifter kvar. Men det är nästan sommarlov idag.
Mer åt det positiva hållet är det faktum att jag nu prickat av fyra tentor på tre veckor och även överlevt med gott mod. Det känns fint. Dagens tenta bestod av två frågor för min del, då jag uppenbarligen varit aktiv under lektionstid. Bra gjort av mig. Länge leve sommarlov! Nästan. Jag har några små, störande små faktiskt, uppgifter kvar. Men det är nästan sommarlov idag.
Dagens jamen-skojaru-att-jag-håller-med!
Idag fick jag ett sms av min kära vän Jojjan, som bland annat innehöll följande fras: "Längtar iaf efter sommarhäng, utgångar och snack om män, drömmar och framtid!" Jamen skojaru! Det är sådant vi är bäst på. Jag skulle faktiskt känna mig redo att kalla oss experter. Och samtidigt kan jag passa på att hylla min vän, som förra sommaren lärde mig allt hon kan om hur man klarar av världen på egen hand. Och kära värld, så bra det blev. Det är obetalbart att ha vänner som är så lika, men ändå så himla olika, och som tipsar om nya tankebanor. Det är en lyx i livet att ha någon som knuffar en åt rätt håll när man håller på att glida av banan. Och som svar på sms:et: Jamen skojaru att jag håller med!
Kvällen då bilden togs visade vi verkligen hur man gör det. Men det är en annan historia.
Kvällen då bilden togs visade vi verkligen hur man gör det. Men det är en annan historia.
Brunch i stormen.
Just nu äts det ingen frukost, för idag ska det brunchas med vänner. Det blir lite powerbrunch, för sen ska jag återigen gräva ner mig på UB en hel dag. Men det går bra. Det är sistasista rycket nu verkligen. På fredag är det sommarlov.
Läste just mailen...
"Hej Malin!
Grattis till godkänd grammatiktenta B!"
Ett oros ur världen! Jag dör av lycka. Jag vill bara skrika och gråta och skratta och le. Detta är magiskt. Helt jävla magiskt. Hur det än gått med resten, så har jag i alla fall strukit ett oros ur mitt liv. Det känns helt fantastiskt. Det må bli två omtentor i augusti, men det blir i alla fall inte tre. Oh mon Dieu, je suis très contente! Nu ska jag sova gott. Bonne nuit mes amis.
Skolavslutning. Typ.
Rosévin, jordgubbar, choklad och allmänt språknörderi. Ska det vara passé composé eller imparfait? Vilket verb motsvarar egentligen ställa ner? Riktigt mysig kväll. En slags skolavslutning, kan man säga. Fast jag har en tenta kvar. Anyway. Voici, les filles!
This is madness, I'm tellin' ya!
Idag har jag skrivit översättningstenta i faktiskt på pricken sex timmar. Lite lätt mör i huvudet. Och kroppen också för den delen. Och självklart med en liten känsla av att det förmodligen inte gick vägen. Det är det jag utgår ifrån när det kommer till fransk grammatik och översättning. Det är galet. Nästan lite löjligt. Något annat som är galet är att jag blev löjligt glad över ett sms jag fick igår, precis på pricken när jag skulle gå och lägga mig och höll på att krevera av min egen nervositet. Det var liksom bara så trevligt och kom så lägligt och jag blev bara så glad. Hmm. Skärpning.
Måste vila hjärnan ett tag nu innan jag tar itu med plugg inför fredagens tenta. Kan hända att det blir hjärnvila resten av dagen faktiskt. Ikväll blir det ett glas vin eller två (eller tre eller fyra?) med i alla fall några klassvänner, hoppas jag. Känns som att vi är värda det. Ja, det tycker jag.
Måste vila hjärnan ett tag nu innan jag tar itu med plugg inför fredagens tenta. Kan hända att det blir hjärnvila resten av dagen faktiskt. Ikväll blir det ett glas vin eller två (eller tre eller fyra?) med i alla fall några klassvänner, hoppas jag. Känns som att vi är värda det. Ja, det tycker jag.
Kom igen nu humöret, för faan.
Jag är nervös. Sjukt nervös. Jag vill nästan inte gå och lägga mig. Mitt humör har verkligen inte varit att lita på nu i dagarna. Berg-och-dalbana, hello. För att morgondagen ens ska lyckas gå halvvägs krävs ett humör på topp. Så är det bara. Det står en pastasallad i kylen och Robban är nerpackad i väskan. Vad mer kan jag göra nu så här på småtimmarna innan? Åh, ont i magen. Prestationsångesten är verkligen min frienemy.
Läggdags.
Läggdags.
Det här med folkbärs.
Jag har tänkt på en sak, angående folköl. Det fanns en tid, den tiden då man inte fick köpa sin egen rusdryck, då det ansågs lite pinsamt att dricka folköl. Det var liksom för mesigt, inte nog med promille. Jättekonstigt egentligen, då man inte ens var tillåten att dricka någon promille överhuvudtaget. Det var även på den tiden då man egentligen inte tyckte att öl var särskilt gott, men det hörde ju ÖK85 till (eller vad säger ni, fiskmåsar?).
Nu däremot, måste jag hylla folkbärsen och även mig själv som köpte hem ett stort lass innan helgen. Tack för det. Fast egentligen skulle jag behöva något mycket starkare nu. Men, men, man tager vad man haver och en Carlsberg är ju förjävla gott. Skål.
Vilka obehagliga ämnen.
Det svänger, kan man väl säga. Efter en underbar morgon och ett riktigt jobbigt skönt träningspass har jag spenderat dryga tre timmar i ilska på uni. Jag blev arg så fort jag satte igång med de där störigt störande grammatikuppgifterna. Två koppar kaffe, fyllda till bristningsgränsen, var absolut nödvändigt för att känna någon slags livsglädje. Det kom förbi en kvinna och gav oss kondomer och det var ju fyndigt tänkt så här inför den stundande sommaren. Särskilt då min kära mor häromdagen uttryckte väldigt klart vart hon står i den frågan. Eftersom jag är utan pojkvän och rädd för allt levande under en meter så kan hon dock vara lugn. Och nu extra lugn då kanske. Vad vet jag.
Vi lämnar det obehagliga ämnet och går tillbaka till obehagliga ämne nummer ett. Imorgon är det tänkt att jag ska sitta och slå i Lilla Robban i sex timmar och visa vilket geni jag är. Det första kommer att ske, det andra är mycket oklart. Idag känns formen lite mer åt utvecklohållet och det var ett otaktiskt drag att ta tag i de där grammatikuppgifterna just idag. Jag som var inne i ett peppflow! Tror jag ska lämna dem för ett tag och peppa upp till terminens och livets sista träning i hallen med brudarna. Så himla strange. Chose étrange. Jag tror jag måste fly till Don Corleone, som fortfarande ligger på sjukhus.
Vi hörs. Hej.
Vi lämnar det obehagliga ämnet och går tillbaka till obehagliga ämne nummer ett. Imorgon är det tänkt att jag ska sitta och slå i Lilla Robban i sex timmar och visa vilket geni jag är. Det första kommer att ske, det andra är mycket oklart. Idag känns formen lite mer åt utvecklohållet och det var ett otaktiskt drag att ta tag i de där grammatikuppgifterna just idag. Jag som var inne i ett peppflow! Tror jag ska lämna dem för ett tag och peppa upp till terminens och livets sista träning i hallen med brudarna. Så himla strange. Chose étrange. Jag tror jag måste fly till Don Corleone, som fortfarande ligger på sjukhus.
Vi hörs. Hej.
Vykort från Bree.
Bree är här och har bakat dessa. Nu har hon tänkt dammsuga lite innan ett pass bodypump.
Happy life.
Varför inte börja bakifrån?
Det är helt enkelt underbart att vakna upp och känna att sommaren är på väg på riktigt. Det är inget skämt. Jag har tänkt börja dagen med att baka. Lite det ena och det andra. Får se vad jag hinner med. För sen blir det lite träning innan plugg och ikväll sista träningen i hallen. Konstigt det där, men så är det.
Livet är fint. Ja, det äre. Ha en fin en. Jag tänker.
Livet är fint. Ja, det äre. Ha en fin en. Jag tänker.
Känslostorm. Eller va?
Äntligen har jag haft tid att uppdatera mitt gymkort. Var nyss och tränade. Skönt. Fast märkligt. Jag måste säga att jag upplevde en känsla av märkligt slag under avslappningen. Jag blev liksom så avslappnad så jag blev helt tom i kroppen. Det kändes som om någon bara blåste ur min hjärna och mitt hjärta. Inte riktigt på ett sånt där rofyllt sätt, utan mer på ett "skulle jag börja gråta nu skulle jag aldrig kunna sluta"-sätt. Det är inte det att jag är ledsen, för det är jag inte. Jag har varit på helt underbart bra humör hela dagen. Men någonting tryckte på någon knapp och denna synnerligen märkliga känsla bara sköljde över mig. Lite som en storm eller kanske en flodvåg. Jag vet inte. Jag valde i alla fall att svälja hårt, för hur obekvämt hade det inte varit att börja gråta bland en massa okändisar?
Märkligt. Jag går än i någon slags dimma. Anyway. Det klarnar snart. Nu funderar jag på om jag ska baka muffins eller stryka tvätt. Kanske hinner jag med både och innan läggdags? Jag och Roomie konstaterade för övrigt att det är livsfarligt att det aldrig blir mörkt om kvällarna nu. För helt plötsligt är det midnatt och man har glömt bort att man ska sova. Fast jag gillar att leva farligt. Och jag bara älskar sommarnorrland. Ljusa sommarnätter går faktisk inte av för hackor.
Jo. Lite Bree-sysslor får mig nog på banan igen. So long!
Märkligt. Jag går än i någon slags dimma. Anyway. Det klarnar snart. Nu funderar jag på om jag ska baka muffins eller stryka tvätt. Kanske hinner jag med både och innan läggdags? Jag och Roomie konstaterade för övrigt att det är livsfarligt att det aldrig blir mörkt om kvällarna nu. För helt plötsligt är det midnatt och man har glömt bort att man ska sova. Fast jag gillar att leva farligt. Och jag bara älskar sommarnorrland. Ljusa sommarnätter går faktisk inte av för hackor.
Jo. Lite Bree-sysslor får mig nog på banan igen. So long!