Jag vet inte, kanske är det så att jag har sett lite för mycket Sex And The City på senaste. Jag tror att en romans ska uppstå mellan mig och den heta (och svettiga) killen på gymmet och sånt där annat vanligt. Men där det någonstans springer över gränsen är väl ändå när jag hittar karaktärer från serien i mitt eget liv? Eller? Nej, det var ändå oundvikligt att inse att jag har, eller hade beror väl på hur man ser det, en Aidan. Helt sjukt. Men prick på pricken. Typ. Minus hunden. Och lite annat. Sen jag gjorde den insikten har jag börjat leta fler karaktärer. Än så länge inte hittat någon så klock.

Jag hade något slags Dr. Phil-samtal härom veckan vilket var väldigt trevligt, men också väldigt otippat. Då kom i alla fall en Sex And-liknelse upp och jag påstod mig ha en Mr. Big. Men nu när jag tänker på det så vet jag inte riktigt. Jag är faktiskt väldigt tvek. Väldigt. Och lite på lur att jag kanske borde dra ner på Sex And-tittandet.

Det är ju dumt att tro att man lever i en serie. Fast så tittar jag på denna bild som vittnar om vad som händer när jag landar ute på stugan och känner lugnet. Jag har fötterna kvar på jorden, i ett par vita tofflor. Och det är jag tydligen inte ensam om. Skönt att få veta. Ändå. Men mer än så blir det inte. Jag hänger på Ålis och det enda sex vi jobbar med där är väl kanske något i stil med ett sexpack folköl. Det passar bra i bastun.