Något konstigt och konstant illamående har bosatt sig i min kropp och det gav mig inte mer krafter än soffläge hela kvällen igår. Av en slump slog jag på Sagan Om Ringen som gick på trean och det gjorde mig helt klart på bättre humör. Jag hade helt glömt bort hur fantastisk den triologin är och framför allt hur fantastiskt het Aragorn är. Jag svimmade av kärlek och insåg att, ja, det är honom jag vill ha.

Sen grät jag när Boromir dog och bestämde mig för att jag någon gång ska läsa triologin igen.