Hårresande alltså.

Nu ska jag berätta om något som utspelade sig för dryga veckan sedan, när jag var barnvakt åt mina älskade små pärlor. Minipärlan ligger och sover och Pärlan är uppkrupen i min famn, då följande konversation tar fart.

- Men Milon, vad mycket hår du har på armarna.
- Tycker du? Jaa, kanske...
- Ja, varför står det rakt ut?
- Jag har kanske inte kammat det.
- Men varför har du hår på armarna?
- Det har alla, du med. Det är bra att ha, för då fryser man inte.
- Men alltså Milon, jag tycker nog att du ska klippa bort det där.

What to say?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback