I morse träffade jag hyresvärden nere i tvättstugan. Han frågade om det hade varit lugnt uppe på kvarteret under Valborg. Det sa jag att det hade varit, för det var det. Jag sa inte att det hade brunnit i vår hall. Jag vet inte om han skulle ha uppskattat det.

Hmm. Appropå ingenting så har jag noterat ett konstigt beteende hos min kära familj. För det första så började något slags alkoholistrykte förra sommaren och familjen verkade tro att jag levde på Minttu och inget annat. Absolut inte sant, men om det var helt obefogat lämnar vi osagt. Nu så här de senaste dagarna har de alla verkat angelägna att jag ska leva i framtiden. De har påmint mig om att jag faktiskt ska flytta till hösten. Bara så där så jag inte ska glömma bort det. Jag vet inte riktigt varför familjen oroar sig att jag inte ska kunna ta hand om mig själv, men en gång lillasyster alltid lillasyster, antar jag. Vad jag kanske kan lugna familjen med är att jag har ett hjärta av sten och en väl fungerande lever, så allt är helt och fullt under kontroll. Det finns ingen anledning till oro, men de är ju ändå lite söta som bryr sig.