SkrivPuff: Om det förgångna.

Halva grejen med julen var att farmor och farfar kom till Sverige. Resten av året var det mest vi som åkte till dem. Plockade potatis och åkte traktor när det var säsong. Åt farmors köttgryta och drack limsa som vi hade hämtat i källaren - där det även fanns syltburkar från 1945.

Men till jul kom de till oss. Vårt hus blev 40 grader varmt och TV:n missade inte att visa en enda nyhetssändning på högsta volym. Farmor var frusen och reumatisk och farfar var väldigt samhällsintresserad. Båda hörde de dåligt. Fast inte riktigt så dåligt som volymen på TV:n gav sken av. Farfar var bara rädd att missa något viktigt.

Ibland följde jag med ut till hamnen för att hämta dem, väntade entusiastiskt inne på terminalen på att se två pälsmössor vanka fram. Det var spännande att få vara den första att se vad de hade i Tax Free-påsarna. Och kanske skymta ett paket, inslaget med omsorg. Farmor doftade Elnette hårspray och farfar, ja, han brukade också kamma upp sig lite vid finare tillfällen. Att komma till son och barnbarn i Sverige för att fira jul var ett fint tillfälle.

Livet har sin gång och vi får inte längre finbesök av våra kärleksfulla farföräldrar. I alla fall inte så där på riktigt. Men nog tycker jag ändå att det känns som att de besöker oss kring jul. När julbordet dukats av kan jag höra hur någon citerar Taube: "Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen den var svart." Och jag kan se en frusen en sitta under filtar på platsen närmast brasan.

Det kan också vara min pappa som sjunger över sin konjak och jag själv som sitter där och huttrar. Det förgångna har kommit ikapp oss och på så sätt kan vi le och trivas i stället för att brista av saknad.

Julen -93 står det bakom detta fotografi.

Kärleksfull berättelse om farföräldrarna, dina eller fiktiva...fin ändå. Fick en bild av dem :)

Levande, eftertänksamt och kärleksfullt.

Varm text om familj och gemenskap.

ÅÅ vad fint du skrivit. Om jag hade skrivit om dina farföräldrar hade jag berättat om din farars tur med gräsklipparen efter att vi räddat sniglarna :D

SV: Ja men visst, tur att han inte blev lejon iallafall då :)Det är som en fråga som aldrig man får svar på. tror jag...



Fin text, gillar din bloggis

Jättefint och kärleksfullt.

Instämmer i hyllningskören.

Men åh, nu får jag tårar i ögonen och skrattar högt för mig själv här på Nilssonsberg;) Vilka underbara minnen vi har efter de där två "pälsmössorna". Puss min älskade syster. Julen är här!