I morse när jag gick till uni såg jag något roligt. Eller elakt. Eller snällt. Jag vet inte riktigt vad grundtanken med det hela var, men jag skulle kunna tänka mig att den var god. Men sen blev den rolig och kanske till och med lite elak. Alternativt var det inte någon tanke alls bakom det hela. Det kan man ju inte så noga veta!

Det jag såg var i alla fall en brödbit eller något annat ätbart som var fastsatt på en jättesmal pinne som stod rakt upp från marken. Jag tänkte att det kanske kunde vara någon som ville vara snäll mot fåglarna i trakten och ge dem lite föda. Det var en liten fågel som försökte äta av detta pinnbröd, men det gick inte så bra. Var skulle han sitta?! Inte på brödet, då skulle han inte kunna äta av det och pinnen var inte att tala om för den var alldeles för smal och dessutom lodrät.

Den (kanske) goda tanken gick inte hela vägen hem och fågeln såg faktiskt lite upprörd ut. Jag vet inte hur det gick sen. Kanske ringde han en vän. Kanske löste han problemet på något fiffigt sätt.



Obs! Det är inte fåglarna på bilderna som skrivit brevet. Dessa grabbar kallar sig Paul och Paul och är båda bördiga från Antibes.