Vissa dagar alltså... Jag vaknade faktiskt innan klockan i morse, men sen somnade jag om igen efter att den hade ringt. Och det gjorde väl inte mig så mycket egentligen, men kanske är det just detta moment som kommer sätta prägel på resten av dagen. Vad vet jag. Jag har inte orkat klä på mig än och om femton minuter måste jag gå till uni. Det känns så där halvpeppat. Sängen är fortfarande obäddad och otroligt inbjudande. Vad göra? Ibland kan jag tycka att jag går lite för lite på min instinkt och följer min pliktkänsla lite för mycket.

Men jag skulle anta att det är så det blir även idag. Och så kommer jag ändå helt tiden att sitta och tänka på den där obäddade, inbjudande sängen. Inte för att jag är särskilt trött. Mer bara för att jag inte har lust att vara särskilt med den här dagen.

Jaha. Jaja, jag måste väl klä på mig nu då. Måste, måste, måste.