När det lider emot jul så lider det nu också emot flytt från Frankrike. Imorse när jag gick till bageriet slog det mig att nu har jag gjort min sista helg här på rivieran. Det är sant! Inga fler söndagar på Tonduti de l'Escarène. Kära värld. Bara för det var jag tvungen att köpa både croissanter och pain au chocolat till vår frukost.

Den sista helgen har spenderats precis så som en sista helg på en perfekt sejour ska spenderas. Jag har kramats, haft fjärilar i magen, ett konstant leende på läpparna och varit världens lyckligaste människa. När man vet, så vet man. Och när man är lycklig från hjärtats alla vrår går det inte att göra annat än att ryckas med. Helgens besök var det bästa möjliga som kunde hända just nu och så himla behövligt på många sätt och vis. I stället för att vara full med ångest, tunga tankar och vemod så är jag nu full av energi, pepp och längtan. Som ett barn som längtar till julafton. Och vet ni vad, det är ju precis så det är! Allt är helt i sin ordning, men andra ord.

Julen är här och jag är lycklig. Fem dagar framöver ska jag packa i lugn och ro, ta promenader och springturer längs medelhavet, äta croissanter, läsa Direct Nice, se på franskdubbade Vänner, gå i mysigt julpyntade gränder, titta i utsmyckade skyltfönster, vända ansiktet mot solen, ta kort på palmer, säga bonne journée, lyssna på ständigt livlig traffik och allmänt bara njuta.

Jag är en lycklig människa!