Finsmakare. Festligt. Fredag.
Vi har haft lite problem med vår lärare de senaste veckorna. Hon verkar inte förstå att vi stackars utlänningar konstant behöver repetera grammatik och vokabulär för att lära oss hennes modersmål. Eftersom vi är "niveau B2/C1" ska vi visst redan kunna allt. Det kan vi inte och har försökt förmedla detta. Ibland går det fram, ibland inte. För det mesta inte och då pratar vi om allt annat än själva franska språket. Tråkigt tycker en språknörd som undertecknad, men vissa ämnen är faktiskt trevliga. Senaste perioden har handlat om mat och vin och idag var det något av en stor final då vi fick uppleva en minivinprovning. "Drinking in class, the only guy with ten women" som Benjamaan valde att se det. Helt klart en trevlig upplevelse och en fin aktivitet för en fin fredag.
Traditionsenligt. Tasty. Torsdag.
Igår prickade vi av en punkt på saker-man-måste-göra-i-Nice-listan. Vi åt socca, en Nicespecialité. Socca är liksom en pannkaka, eller crêpe, baserad på kikärtsmjöl och olivolja. Den steks i en gigantisk stekpanna, serveras som den är på en tallrik och äts sedan med lite salt och peppar med hjälp av händerna (och munnen, så som man normalt äter mat). Soccan äts med fördel varm eftersom den stelnar när den blir kall. Vi åt "sur place" så våra soccor (inte att förväxla med svenskans 'sockar') var varma och väldigt goda, tyckte undertecknad. Detta kommer definitivt ätas igen. Tummen upp för denna Nicespecialité!
Mmmoooaaaow!
Morötter! Så himla gott ju. Det hade jag helt glömt bort. Idag fick jag cravings och köpte med mig ett gäng hem. Har smällt i mig två och tar nog med mig en on the go, på väg till Paddy's och fotbollskväll. Tummen upp för morötter.
Oh la la. Oändlig kärlek. Onsdag.
Idag hände något lustigt. Jag är på väg mot mitt hem. Går förbi en man som jag tittar i ögonen och ler mot. Bara för att jag är sån och gör sånt. "Mademoiselle" hör jag efter mig och ignorerar. Ett leende i min värld betyder inte att jag nödvändigtvis vill starta en konversation. Jag vill bara sprida glädje. "Mademoiselle" ropar mannen igen och jag tänker att det här kanske ändå är gången jag ska stanna och fråga vad han vill. Denna man har just öppnat en mattaffär och undrar om jag vill jobba för honom genom att dela ut reklamblad. Vi konverserar ett tag och jag säger att jag ska tänka på saken och sedan komma tillbaka.
Jag kommer hem och min älskade mami ringer mig. Det är här det riktigt lustiga börjar. Hon frågar hur jag mår, vad jag gör och så vidare. Jag berättar om denna tidigare händelse med mattkillen och hon frågar om jag har pengar. Det som följer gör sig bäst i dialogform.
- Ja, mamma, det är ingen fara.
- Bra. Du måste säga till annars, så du inte behöver börja gå på gatan.
- Va? Vad säger du?!
- Jamen jag tänkte bara så att det inte var en täckmantel det här med att dela ut reklamblad.
- Nej, kära du. Jag har inte åkt till Frankrike för att prostituera mig. Du kan vara lugn.
Min mamma är briljant. Hon säger så roliga saker ibland och har så många råd att ge inom alla tänkbara kategorier. Jag tror att hennes hjärta är bottenlöst för det verkar rymma så mycket kärlek. Om jag lyckas känna hälften så mycket kärlek som min mamma gör så kan jag skatta mig lycklig. Puss till dig äiti, jag lovar att inte börja gå på gatan.
Gatorna i Nice känns för trevliga för sådan aktivitet (fastän det förekommer i vissa kvarter).
Jag kommer hem och min älskade mami ringer mig. Det är här det riktigt lustiga börjar. Hon frågar hur jag mår, vad jag gör och så vidare. Jag berättar om denna tidigare händelse med mattkillen och hon frågar om jag har pengar. Det som följer gör sig bäst i dialogform.
- Ja, mamma, det är ingen fara.
- Bra. Du måste säga till annars, så du inte behöver börja gå på gatan.
- Va? Vad säger du?!
- Jamen jag tänkte bara så att det inte var en täckmantel det här med att dela ut reklamblad.
- Nej, kära du. Jag har inte åkt till Frankrike för att prostituera mig. Du kan vara lugn.
Min mamma är briljant. Hon säger så roliga saker ibland och har så många råd att ge inom alla tänkbara kategorier. Jag tror att hennes hjärta är bottenlöst för det verkar rymma så mycket kärlek. Om jag lyckas känna hälften så mycket kärlek som min mamma gör så kan jag skatta mig lycklig. Puss till dig äiti, jag lovar att inte börja gå på gatan.
Gatorna i Nice känns för trevliga för sådan aktivitet (fastän det förekommer i vissa kvarter).
Bästa vänner är inte såna som man bara känner.
Sitter med solen i ryggen och skriver ner några rader om svenskt midsommarfirande. Jag vet inte jag, men det kan vara så att jag imorgon ska ha någon slags presentation angående detta för min klass. För lite inspiration kollade jag igenom lite bilder från denna sommars midsommarafton. Vilken fin midsommarstång vi byggde. Och vilken trevlig kväll det var. I trevligt sällskap.
Jag kan inte direkt säga att det är hemlängtan som fyller min kropp lite nu och då, utan det är snarare saknad eller längtan efter just det där trevliga sällskapet. Kort och gott och för att inte bli för blödig eller löjlig: jag saknar mina vänner. Mina bästa, bästa vänner. Det är inte såna som man bara känner. Det är såna som man känner utan och innan. Bättre än sin byxficka skulle jag nog påstå. Till jul blir det en härlig reunion. Det kommer bli galet. Jag längtar redan.
Men midsommar var det nu. Hur firar vi egentligen? Måste man smaka av sillen och gör det något om midsommarstången är lite sne?
Jag kan inte direkt säga att det är hemlängtan som fyller min kropp lite nu och då, utan det är snarare saknad eller längtan efter just det där trevliga sällskapet. Kort och gott och för att inte bli för blödig eller löjlig: jag saknar mina vänner. Mina bästa, bästa vänner. Det är inte såna som man bara känner. Det är såna som man känner utan och innan. Bättre än sin byxficka skulle jag nog påstå. Till jul blir det en härlig reunion. Det kommer bli galet. Jag längtar redan.
Men midsommar var det nu. Hur firar vi egentligen? Måste man smaka av sillen och gör det något om midsommarstången är lite sne?
Räddningspatrullen.
Ibland är det svårt att andas. Det kan hända precis alla. Ja, det händer faktiskt alla någon gång i livet. På ett eller annat sätt. Mina lungor är för tillfället friska och krya och kan utan tvekan ta några extra andetag per dag. Det är sånt man gärna gör för personer man håller varmt om hjärtat.
Med det sagt vill jag sen placera den här bilden på din näthinna, kära vän. Piff och Puff på en luftmadrass. Nice place. Det finns inga ord för att beskriva, men precis så där skulle jag gärna vilja ligga just nu. Räddningspatrullen klarar allt. Så småningom.
Med det sagt vill jag sen placera den här bilden på din näthinna, kära vän. Piff och Puff på en luftmadrass. Nice place. Det finns inga ord för att beskriva, men precis så där skulle jag gärna vilja ligga just nu. Räddningspatrullen klarar allt. Så småningom.
Typiskt. Trevligt. Tisdag.
Det finns ett till steg på den icke njutbara skalan. Att vakna en tisdag med samma huvudvärk som man gick och la sig med en måndag. För det första har huvudvärken väckt mig ungefär tio gånger i natt. Bara för att säga typ "hej, kommer du ihåg mig" och det är klart jag gjorde. Varje gång. Även nu. Jag kan inte sova mer. Det skulle bara ge mer huvudvärk. Ute är det strålande sol, men här sitter jag och är ljusskygg och försöker röra mig så långsamt som möjligt. Typiskt. Vilken trevlig tisdag. Mitt dagsmission ska bli att gå och handla. Samt låta bli att kräkas upp min frukost. Njutbart. Hoppas andra mår bättre.
Mmm. Mysigt. Migrän. Måndag.
Mmm. Icke njutbart att vakna upp mycket senare än planerat. Ännu mindre njutbart att hela dagen känna att man mycket troligt går mot migrän. Absolut minst njutbart att uppleva denna migrän. Inklusive kräkkänsla så klart. Ska det va så ska det va.
Dusch. Sova. Förhoppningsvis inte kräkas. Mysmåndag.
Dusch. Sova. Förhoppningsvis inte kräkas. Mysmåndag.
Vacker höst på franska landsbygden.
Igår var det söndag och vi tog en söndagstur med Forden. Ut ur Nice, in i landet, upp i bergen. Det bergiga landskapet fick mig först att tro att jag var tillbaka på Cypern, men när vi körde in i den lilla byn Coursegoules kändes det som att jag kom hem till Sverige. Jag lyssnade till tystnaden och konstaterade att jag älskar naturen. Träden hade vackra färger och luften var frisk. Vi strosade, fotade och bara var. Perfekt söndagsgöra. Kvalitetstid. Det är viktigt att ladda batterierna inför en ny vecka. Särskilt vissa veckor.
Men förre!
Jag inser nu att det är min tatuerings födelsedag idag. Grattis till dig, kära tattoo. Jag gillar dig.
C'est incroyable!
Så, temat för veckan: Livets små lyckostunder. En sådan måste ju bara vara när fotbollslaget man hejar på går och tar hem en helt ofattbart oförutsägbar seger. Fyra mål kickade grabbarna i rödsvart in medan Källströms gäng bara lyckades peta in ett. Gissa om det kokade bland alla Ultras! Qui ne chante pas n'est pas Nicois sjöng vi från hjärtat. Vackert. Firade det hela med kebab, vilket jag personligen längtat efter hela dagen. Un-der-bart.
Ännu en lyckostund i livet är att vara ensam hemma en lördagskväll. Japp. Resten av supportergänget drog iväg ut, men Grandma gick hem. Är man Grandma, så är man. Och just denna Grandma uppskattar faktiskt ensamhet en lördagskväll. Det är så skönt att bara vara. Jag njuter.
Livet är allt bra fint, måste jag säga. 
Nissa, Nissa!
Ikväll smäller det. Det är dags att återigen inta plats på Stade du Ray för att stötta OGC Nice. Kvällens motstånd är Lyon, så mest troligt åker våra grabbar på dyngspö. Men sluta aldrig hoppas, nej, nej! Hoppet är det sista som lämnar kroppen. Och med Lucas nya jacka och Bens sjal ska vi göra vårt bästa för att stötta. Dessutom kan vi nog känna lite glädje för Lyon också eftersom Sveriges kramkille nummer ett, Kim Källström, spelar där. Och man får faktiskt heja på enskilda spelare. Ja, det är reglerna och det vet alla. Men mest hejar vi så klart på våra stadsmän. Nissa - klapp, klapp, klapp! Nissa - klapp, klapp, klapp!
Och så var det fredag igen.
Det är fredag kväll och det vankas tjejmiddag här på Tonduti de l'Escarène. Lax, vin, chokladkaka och tjejsnack innan vi möter upp det manliga sällskapet (som enligt rykten ska sitta på en parkbänk med varsin flaska tillsammans med alla clochards). Det har pratats om att ikväll är kvällen då vi ska sjunga karaoke. Kanske det kanske. Vi har ju faktiskt övat in en fransk dryckesvisa idag under ledning av vår lärare. Japp, det är sant. Där satt vi. En handfull utländska studenter och sjöng om att man måste dricka innan man dör.
Il faut boire, oui, oui, oui
Il faut boire, non, non, non
Il faut boire avant de mourir
Dryck eller ej. Hoppas samtliga bloggläsare får en angenämn fredagskväll. Santé!
Cause we miss Paul.
Min första dag i nuvarande klassen hade jag turen att träffa Paul. Paul från Holland. Han var närvarande på måndagen, sen såg vi honom inte mer. Jag kan inte direkt säga att jag lärde känna Paul under våra tre timmar tillsammans, men denna man kom ändå att bli en legend. Mestadels på grund av vår lärare som vid slutet av veckan inte hade förstått vem Paul var och uppenbarligen inte uppfattat att han inte varit närvarande då hon kallade var och varannan person för Paul. "Here you go Paul." "I'm not Paul." "Oh sorry. Paul, this is for you." "I'm not Paul either."
Paul såg vi som sagt inte mer, men var inte ledsna, han lever. Det vet vi. Och vi är glada att vi fick våra stunder med Paul. Somliga mer, andra mindre. Igår kan man säga att vi gjorde en liten hyllningsutflykt när vi tog bussen och åkte till Saint Paul. (Okej, huvudsyftet med vår resa var kanske inte att hylla Paul, men vi kan säga det.)
Saint Paul är en magisk liten plats som finns på denna vår vackra jord. Denna lilla by ligger uppe på en kulle och är full av mysiga gränder och vacker konst. Vi vandrade omkring i regnet, under våra paraplyn och det var sannerligen en trevlig upplevelse. Åk dit vetja, om du råkar befinna dig i Provence, eller någon annan stans för den delen.
Paul såg vi som sagt inte mer, men var inte ledsna, han lever. Det vet vi. Och vi är glada att vi fick våra stunder med Paul. Somliga mer, andra mindre. Igår kan man säga att vi gjorde en liten hyllningsutflykt när vi tog bussen och åkte till Saint Paul. (Okej, huvudsyftet med vår resa var kanske inte att hylla Paul, men vi kan säga det.)
Saint Paul är en magisk liten plats som finns på denna vår vackra jord. Denna lilla by ligger uppe på en kulle och är full av mysiga gränder och vacker konst. Vi vandrade omkring i regnet, under våra paraplyn och det var sannerligen en trevlig upplevelse. Åk dit vetja, om du råkar befinna dig i Provence, eller någon annan stans för den delen.
Les petits bonheurs de la vie.
Livets små lyckostunder. Det är temat vi har i vår klass i veckan. Lite opassande kan jag känna, som är otroligt less och irriterad på vår lärare och hennes idé om hur man bäst lär sig ett språk. Men hur passande är det inte då att verkligen få uppleva en av livets små lyckostunder när humöret är avigt och taggarna är utåt?! Som ett brev på posten, skulle jag vilja säga. Och det är precis vad följande lyckostund(er) handlar om.
Jag traskar hem från skolan. Jag är hungrig och trött. Det är kallt. Ja, det till och med regnar. Jag öppnar postfacket och där ligger ett brev till mig. Ett brev från älskade Pärlan. Ett brev som han skrivit helt själv och till och med illustrerat. Fasterhjärtat smälter och det kommer en liten tår i ögonvrån. Dagen därpå upprepas samma scenario och denna gång ligger det till och med ett paket i postfacket. Världens bästa Tompa The Man har skickat uppdateringar från hallen och det kommer tårar i båda ögonen bara jag ser paketet med cd-skivan.
Post, alltså. Att få trevlig post. Det är helt klart en av livets små lyckostunder.
Jag traskar hem från skolan. Jag är hungrig och trött. Det är kallt. Ja, det till och med regnar. Jag öppnar postfacket och där ligger ett brev till mig. Ett brev från älskade Pärlan. Ett brev som han skrivit helt själv och till och med illustrerat. Fasterhjärtat smälter och det kommer en liten tår i ögonvrån. Dagen därpå upprepas samma scenario och denna gång ligger det till och med ett paket i postfacket. Världens bästa Tompa The Man har skickat uppdateringar från hallen och det kommer tårar i båda ögonen bara jag ser paketet med cd-skivan.
Post, alltså. Att få trevlig post. Det är helt klart en av livets små lyckostunder.
Ugglan här igen.
Jag nattpluggar. Som så många gånger förr. Men här är det inte riktigt på riktigt. Det känns som att skolan inte riktigt är på riktigt här. Det är nästan så att jag saknar tentaplugget och tentaångesten. Sjukt, men sant. Hur kan man vilja känna sig stressad och pressad? Kanske helt enkelt för att jag jobbar bäst under press och jag tycker mest om att vara bäst. Vilken störd människa jag är. Tänk att man kan tycka att det är så mysigt att sitta ensam på sin kammare och nattplugga och känna sig stressad och sämst. För att man i slutändan vill vara bäst.
För tillfället har jag för övrigt kommit in i ett döläge med franskan och bäst är jag verkligen inte. Snarare sämst. Inget fastnar, ord försvinner och min koncentrationsnivå är lika med noll. Så som det kan bli ibland. Det är som om jag behöver en dextrosol för varje text jag ska läsa eller varje mening jag ska försöka säga. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig och att jag har återgått till min normalt något bittra inställning till detta, ändå så vackra, språk. Hatkärlek. Damn it.
Jag måste nog sova på saken. Helst på franska. För att öva. Jag ska öva, öva, öva. Jag lovar.
För tillfället har jag för övrigt kommit in i ett döläge med franskan och bäst är jag verkligen inte. Snarare sämst. Inget fastnar, ord försvinner och min koncentrationsnivå är lika med noll. Så som det kan bli ibland. Det är som om jag behöver en dextrosol för varje text jag ska läsa eller varje mening jag ska försöka säga. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig och att jag har återgått till min normalt något bittra inställning till detta, ändå så vackra, språk. Hatkärlek. Damn it.
Jag måste nog sova på saken. Helst på franska. För att öva. Jag ska öva, öva, öva. Jag lovar.
Vad är din plan, Jan?
Den soliga söndagen blev en skön söndag. Mestadels tid i köket för Bree. Det gillas. Massor. Lyckades skrapa ihop både Banoffee Pie och köttfärslimpa. Lyckad utgång är jag beredd att säga. Hann se solen gå ner från strandpromenaden också. Det är sådant som höjer livskvalitén. Särskilt när det sker i trevligt sällskap.
Nu sitter jag och lyssnar på tystnaden. Värmlandsligan drog iväg för att kolla på fotboll, men jag, nej jag sitter hellre här. Och lyssnar på tystnaden. Till och med köksfläkten har tystnat och Spotify har fått ge vika. Jag vill inte lyssna på något annat än tystnaden just nu.
Jag lyssnar på tystnaden, men jag hör också mina tankar. De jobbar hårt. Övertid. Normalt sett jobbar man inte på söndagar här i Frankrike, men mina tankar tar aldrig ledigt. Även om jag försöker leva i nuet är mina tankar gärna ett steg före mig själv. Framtiden är som vanligt, och som sig bör, oklar och lite läskig. Jag tror att jag vet, men ändå vet jag inte riktigt. Och det är ju så framtiden funkar.
Vad är en plan? Vad är en bra plan? Hur gör man en plan? Ska man alltid följa sin plan? Har du en plan, Jan? Det enda som får mig att vilja följa min plan är tanken på att jag för första gången på tretton år kommer att bo i samma stad som min älskade syster. Det är ett väldigt starkt argument. Svårt att tävla mot.
Jag har en plan, Jan.
Och känslan av tomhet?
Ja, den är jag ju faktiskt van.
I have a plan, Stan, my man.
Nu sitter jag och lyssnar på tystnaden. Värmlandsligan drog iväg för att kolla på fotboll, men jag, nej jag sitter hellre här. Och lyssnar på tystnaden. Till och med köksfläkten har tystnat och Spotify har fått ge vika. Jag vill inte lyssna på något annat än tystnaden just nu.
Jag lyssnar på tystnaden, men jag hör också mina tankar. De jobbar hårt. Övertid. Normalt sett jobbar man inte på söndagar här i Frankrike, men mina tankar tar aldrig ledigt. Även om jag försöker leva i nuet är mina tankar gärna ett steg före mig själv. Framtiden är som vanligt, och som sig bör, oklar och lite läskig. Jag tror att jag vet, men ändå vet jag inte riktigt. Och det är ju så framtiden funkar.
Vad är en plan? Vad är en bra plan? Hur gör man en plan? Ska man alltid följa sin plan? Har du en plan, Jan? Det enda som får mig att vilja följa min plan är tanken på att jag för första gången på tretton år kommer att bo i samma stad som min älskade syster. Det är ett väldigt starkt argument. Svårt att tävla mot.
Jag har en plan, Jan.
Och känslan av tomhet?
Ja, den är jag ju faktiskt van.
I have a plan, Stan, my man.
Sunny Sunday. Solig söndag. Dimanche ensoleillé.
Så här känns söndag för mig. Om jag ändå haft en båt som jag kunde segla. Då skulle jag ge mig ut på egen hand på det stora blå. Bara jag och min båt. Nu har jag ingen båt. Och segla kan jag inte heller. Något jag däremot är expert på är att njuta av livet. Uppskatta en solig söndag och känna mig som världens lyckligaste människa. Kort och gott för att det inte finns någon anledning att inte göra det. Det är här. Det är nu. Det är bra. Det är till och med soligt. Tope là! Ha en fin söndag, kära värld!
Grandma and the boys and the birds.
So. Grandma doesn't like birds. Everybody knows that. Birds like bread. Everybody knows that too. Today, we were having a nice and peaceful ice cream moment and all of a sudden, for some unknown reason, my dear (?!) friend Benjamaan thought it was a good idea to set up a line of breadcrumbs leading up to Grandma. Why? Why would someone be so mean?! Young Italian liked Benjamaan's idea and there we were, surrounded by breadcrumbs and birds. Paul and Paul and Paul and even two or three more Pauls were basically attacking me and one Paul actually ate from Benjamaan's hand. How disgusting is that?! Boys, Grandma has you on her minus list at the moment. No banoffee pie for you.
God morgon.
Imorse när jag låg och halvdrömde så vaknade jag till av ett sms. Ett fint sms från en älskad vän. Bara spontant så där. Och jag blev så glad. Jätteglad. Vilket underbart sätt att starta en dag på. Vilken god morgon. Och det blev en underbar dag med start i den mysiga hamnen i Nice. Denna bild tillägnar jag dig min vän, eftersom jag vet att du älskar havet och segelbåtar. Och du skulle älska att äta lunch i den här hamnen. Gärna med mig då, om jag får bestämma.
Fredagsbelöningen.
Äntligen fredag! Ja, idag känns det verkligen så. Jag räknade sekunderna på lektionen och ville bara hem. Jag och Sandra gick med tunga steg upp för trappen och tyckte synd om oss själva för att vi var så trötta, hungriga och frusna. Underbart då att komma hem till ett kök där det håller på att förberedas lunch. Sandra har nämligen besök av syster med vänner i veckan.
Veckans bästa kväll, fredagskvällen, spenderar man gärna på ett trevligt sätt på ett trevligt ställe. Värmlandsligan har redan fått uppleva Wayne's, men inte en fredagskväll, så dit drar vi ikväll. Det blir en typisk tjejig kväll med middag på en restaurang jag velat besöka sen dag ett och sen hela utesvängen. Wayne's. Pompei. Subway. Det tycker jag att jag är värd efter en veckas flitigt studerande. Ja, titta, jag studerar faktiskt också.
Veckans bästa kväll, fredagskvällen, spenderar man gärna på ett trevligt sätt på ett trevligt ställe. Värmlandsligan har redan fått uppleva Wayne's, men inte en fredagskväll, så dit drar vi ikväll. Det blir en typisk tjejig kväll med middag på en restaurang jag velat besöka sen dag ett och sen hela utesvängen. Wayne's. Pompei. Subway. Det tycker jag att jag är värd efter en veckas flitigt studerande. Ja, titta, jag studerar faktiskt också.
Oh defouf är oh defouf även på spanska.
Idag när jag kom hem från morgonen i skolbänken slängde jag mig utmattad på sängen och slog på TVn. Förstå lyckan när jag insåg att det var Vännermaraton på komedikanalen. På komedikanalen är det för övrigt alltid maraton. Minst tre eller fyra avsnitt i rad av samma serie. Till min stora lycka var det The One Where Joey Speaks French. En favorit! Men hur skulle det nu bli? Programmet var ju givetvis dubbat till franska och då kan ju Joey redan det. Vilken kluring! De fiffiga översättarna hade valt att låta honom lära sig spanska. Sjukt kul. Och även roligt att oh defouf är oh defouf både på franska och spanska. Dessa romanska språk är ju så lika varandra alltså. Briljans i den lingvistiska världen.
God natt säger jag till världen. För nu är jag trött.
God natt säger jag till världen. För nu är jag trött.
Det som fattas mig mest.
Idag slog det mig verkligen, verkligen att jag bor här. Jag vet inte riktigt vad det var, men det var en känsla bara. "Här bor jag" sa hela min kropp till mig och jag nickade och sa "Ja, det gör jag och jag älskar den här stan. Folks oförmåga att flytta på sig och hundbajs på gatorna till trots." Jag gruvar mig inför dagen det är dags att packa väskan. Gruv är inge kul, därför tänker jag inte på den dagen. Hur som, jag älskar den här staden och jag älskar mitt liv. Här finns allt jag behöver och vill ha. Ja, det finns till och med knäckebröd. Dock inte Sport, men någon slags förfranskad variant av husman. Wasa är det i alla fall.
När man trivs så bra med livet är det svårt att ha hemlängtan. Det här är ju mitt hem nu. Varför längta till något annat? Jag tänker givetvis mycket på mina kära. Mina allra bästa. Jag skulle gärna träffa dem varje dag, men de fattas mig ändå inte riktigt eftersom jag vet vart jag har dem i mitt hjärta. Och jag vet att vi bara sagt på återseende. Det som däremot fattas mig så till den grad att det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta är gymnastiken. Älskade gymnastiken. Jag saknar hallen, jag saknar planeringen, jag saknar pärmen, jag saknar passningen, jag saknar FAMILJEN. Ja. Helt enkelt ett stort hål i mitt hjärta och jag tänker på min gymnastikfamilj mycket och ofta. Extra ont gör det i hjärtat när jag får höra att saker inte är som de borde. Den tanken är den enda som får mig att längta hem.
När man trivs så bra med livet är det svårt att ha hemlängtan. Det här är ju mitt hem nu. Varför längta till något annat? Jag tänker givetvis mycket på mina kära. Mina allra bästa. Jag skulle gärna träffa dem varje dag, men de fattas mig ändå inte riktigt eftersom jag vet vart jag har dem i mitt hjärta. Och jag vet att vi bara sagt på återseende. Det som däremot fattas mig så till den grad att det känns som att jag har ett hål i mitt hjärta är gymnastiken. Älskade gymnastiken. Jag saknar hallen, jag saknar planeringen, jag saknar pärmen, jag saknar passningen, jag saknar FAMILJEN. Ja. Helt enkelt ett stort hål i mitt hjärta och jag tänker på min gymnastikfamilj mycket och ofta. Extra ont gör det i hjärtat när jag får höra att saker inte är som de borde. Den tanken är den enda som får mig att längta hem.
Kulinarisk upplevelse: Banoffee Bruffin.
Förra veckan hade vi hälsovecka. Exakt vad denna hälsovecka gick ut på vet vi dock inte riktigt säkert. Vi lyckades med all säkerhet pressa i oss minst en årsförbrukning glass. En av de mer speciella glassupplevelserna var på Häagen-Dazscaféet nedanför Massena. Har du förresten, precis som jag, levt i tron om att Häagen-Dazs är tyskt eller så? Ja? Nej? Hur som helst, det är ett amerikanskt företag som ville ge sig själva lite fräck reklam genom att få alla att tro att det var ett skandinaviskt företag. Kombon 'äa' kändes tydligen skandinavisk för det geni som kom på namnet. Anyway, lite kuriosa så där bara.
Häagen-Dazs kan i alla fall det här med att göra glass och spejsade efterrätter. Jag öppnade menyn och såg något så briljant som Banoffee Bruffin (vilket ju är så självklart vad det är så jag inte ens tänker förklara det). Det var helt enkelt alldeles för roligt att säga för att inte beställa det. Je voudrais un banoffee bruffin, s'il vous plaît, sa jag och fnissade jättemycket. Sen njöt jag jättemycket för den var fantastiskt god. Kom även på att jag ju ätit banoffee förut. Banoffee Pie. Det ska jag nog prova baka någon gång. Inget kan väl vara för svårt för Bree?
Häagen-Dazs kan i alla fall det här med att göra glass och spejsade efterrätter. Jag öppnade menyn och såg något så briljant som Banoffee Bruffin (vilket ju är så självklart vad det är så jag inte ens tänker förklara det). Det var helt enkelt alldeles för roligt att säga för att inte beställa det. Je voudrais un banoffee bruffin, s'il vous plaît, sa jag och fnissade jättemycket. Sen njöt jag jättemycket för den var fantastiskt god. Kom även på att jag ju ätit banoffee förut. Banoffee Pie. Det ska jag nog prova baka någon gång. Inget kan väl vara för svårt för Bree?
Söndagslunch?
Det är ju så fint här. Vi valde en plats med utsikt till vår söndagslunch. Med vårrullar, som jag längtat efter. Nästan så jag fick ont i magen för att dagen bara var så bra. Det är så fint här. Kära värld.
Vi drar ut på en liten tur.
Söndag! Söndagspicknick. Någonstans. Beau-Lieu-Sur-Mer? Dunno.
På återseende!
På återseende!
Housewifegöra gör mig glad.
Bree lever. Det gör hon. Och hon älskar allt som har med hushållsarbete att göra. Verkligen älskar det. Breesysslor gör mig glad. Det vet Sandra, min roomie. Ikväll står Bree för matlagning. Det blir diverse ugnsrostade godsaker med kryddor från Provence och till efterrätt Swedish Brownie Cake de Ferrero Rocher, ja det är vad jag vill kalla den. Happy times. Happy Housewife. Nu ska vi äta. Sen ska vi glida i våra långklänningar.
Bonne soirée!
Bonne soirée!
Grävskopa. Excavator. Excavateur.
Idag ringde min pappa mig. Det gjorde mig glad. Han är söt min pappa och han berättade att han hade fått hem sin grävskopa. Det var han hemskt glad över. Han var lite orolig över mig, på sitt pappavis, och undrade om han behövde komma hit. Jag sa åt honom att han inte behöver vara orolig, men komma och hälsa på får han gärna.
Tills vidare ger jag den här bilden på båtarna i Monaco till dig, isä.
Tills vidare ger jag den här bilden på båtarna i Monaco till dig, isä.
Vad hände med Kina?
Det gick sådär med att stilla vårrullsbehovet (it's a word!) igår. Jag tyckte personligen att jag varit briljant som lyckats googla fram en restaurang i gamla stan, det vill säga nära, men de serverade visst inte en enda vårrulle. Det var visst mer utan av italiensk restaurang. En italienare äter visst inte italiensk mat i Frankrike, så vi gick till ett Indiskt ställe bredvid. Kina, Indien. Well, åt samma håll i alla fall och jag åt en jättegod korma. Anywho, jag har officiellt avsagt mig allt framtida ansvar gällande orientering och dylikt.
Tur då att det inte är jag som sitter vid ratten ikväll. För ikväll bär det av mot Casinot i Monte Carlo och dit vill vi gärna komma fram. Somliga ska spela, själv ska jag ha en fin klänning, en drink i handen och ett stort leende på läpparna för att livet är så himla trevligt. 
So far so good. Bra.
Bra fredag. Bra morgonpromenad och så vidare. Bra bröd från bageriet på hörnet. Bra lektion. Bra eftermiddagsfika (WASA, japp, har jag sagt att det faktiskt finns knäckebröd här?!). Ikväll blir det mat från Kina. Vi gjorde ett försök att hitta en restaurang i förväg, men det gick sådär bra. Bra var dock att The Bro ringde mig helt otippat under denna mållösa promenad. Vi rings aldrig. Men idag ringde han mig. Jag blev så himla glad. Happy The Barn. Bra nu att jag hinner vila en liten halvtimme innan vi ska möta upp våra vapendragare. Bra fredag. Jag ser fram emot en vårrulle (croissant du printemps?) eller tre.
Misan, denna bild är för dig. Så här ser gubbarna ut på kvällen. Place Massena.
Misan, denna bild är för dig. Så här ser gubbarna ut på kvällen. Place Massena.
Så mycket handlar om hur man börjar.
God morgon! Idag är det en underbar fredag och jag kickar igång dagen med en powerwalk med briljant musik i öronen. Det överlägset bästa sättet att starta en dag på. Ha en fin en!
Status: I love Spotify.
Jag kan inte säga annat än att Spotify är fantastiskt. Ja, så känner jag. Idag sa Spotify åt mig att jag förmodligen skulle gilla KT Tunstall, så jag lyssnade på rådet och började lyssna på denna skotska kvinna. Fantastisk musik. Och helt plötsligt kommer en favoritlåt som jag nästan hade glömt bort. Den är fin. Så otroligt fin. Kanske lite sorglig, men verklig och det är nog just därför jag gillar den. Spot on. Heja Spotify.
Dagens låt blir därmed Other Side Of The World med KT Tunhall.
"Over the sea and far away
She's waiting like an iceberg
Waiting to change
But she's cold inside
She wants to be like the water"
Dagens låt blir därmed Other Side Of The World med KT Tunhall.
"Over the sea and far away
She's waiting like an iceberg
Waiting to change
But she's cold inside
She wants to be like the water"
Första gången.
Det finns en första gång för allting. Ikväll första gången på yoga. Om man inte räknar med bodybalance då. Jag tänkte att det är ju lika bra att slå på stort, så yogapremiären fick bli på franska. Bien sûr! Det var skönt och avslappnande även om min stackars rygg inte är i högform för tillfället. Well, är man Grandma så är man. Nu känner vi oss välförtjänta av glass från stans bästa glassbar. Mer glass, eftersom vi inte redan ätit varsin jätteportion med glass. Eller va?
Heja yoga. Bonne soirée.
Heja yoga. Bonne soirée.
Det enda vi har gott om är ont om tid.
Middagen är intagen. Indiskt blev det. Nu, en kopp kaffe och glass. Here we go. Dags för dagens livsfilosofering. Absolut nödvändigt för att jag ska fungera som människa.
Idag tänker jag på tid. TID. Dåtid. Nutid. Framtid. Och hur svårt det kan vara att vara i rätt tid, att vara i nutid. Jag har i alla fall många gånger haft väldigt svårt för det. Ännu svårare är det ju egentligen att vara i dåtid. Särskilt ju längre tiden går. Jag har många gånger försökt ta mig själv tillbaka till dåtid. Något som givetvis blivit på bekostnad av min nutid. Svårast av allt, ja faktiskt helt omöjligt, är att leva i framtid. Så, av de tre alternativen är nutid ändå det lättaste.
Lättast betyder inte alltid lätt, men jag är av åsikten att det bara är att gilla läget, så det gör jag. Jag minns dåtid, tänker mycket på framtid, men försöker leva i nutid. För jag tänker att tiden bara är till låns. Imorgon kommer jag vara tvungen att lämna tillbaka idag till igår. Förstår du? Det är inget jag kan styra över.
Tick, tack, tick, tack. Det är väl ungefär så vi låter när vi försöker härma ljudet av Tiden. Själv föredrar jag att se Tiden som ha, ha, ha, ha. Det betyder kort och gott att man har roligt under tiden som Tiden lånar ut sig själv till oss. Tack för det, Tiden.
Idag tänker jag på tid. TID. Dåtid. Nutid. Framtid. Och hur svårt det kan vara att vara i rätt tid, att vara i nutid. Jag har i alla fall många gånger haft väldigt svårt för det. Ännu svårare är det ju egentligen att vara i dåtid. Särskilt ju längre tiden går. Jag har många gånger försökt ta mig själv tillbaka till dåtid. Något som givetvis blivit på bekostnad av min nutid. Svårast av allt, ja faktiskt helt omöjligt, är att leva i framtid. Så, av de tre alternativen är nutid ändå det lättaste.
Lättast betyder inte alltid lätt, men jag är av åsikten att det bara är att gilla läget, så det gör jag. Jag minns dåtid, tänker mycket på framtid, men försöker leva i nutid. För jag tänker att tiden bara är till låns. Imorgon kommer jag vara tvungen att lämna tillbaka idag till igår. Förstår du? Det är inget jag kan styra över.
Tick, tack, tick, tack. Det är väl ungefär så vi låter när vi försöker härma ljudet av Tiden. Själv föredrar jag att se Tiden som ha, ha, ha, ha. Det betyder kort och gott att man har roligt under tiden som Tiden lånar ut sig själv till oss. Tack för det, Tiden.
Vardagslycka.
Igår när jag kom till skolan fick jag en present. Jag blev så glad! Det är sådant som sätter guldkant på tillvaron. En liten flagga till vårt lilla guldträd där det redan sitter en liten svensk flagga. Givetvis var presenten från Bänjamään, Mr. America. Det vi undrar är bara varför en indisk restaurang i Frankrike delar ut amerikanska flaggor. Oklart.
Lätt som en baguette. Kulturlektion.
Det sägs att fransmännen äter ungefär 3 400 000 baguetter per år. I tiderna kring den Franska Revolutionen skulle alla, fattig som rik, kunna äta detta jämlikhetens bröd: baguetten. Napoleon bestämde att en perfekt baguette skulle vara 40 cm lång och väga 300 gram. Idag har längden utökats till det dubbla, men vikten är densamma.
För den vidskepliga kan jag meddela att man helst ska undvika att lägga sin baguette upp och ned eftersom de bröd som låg upp och ned hos en bagare under guillotines storhetstid var avsedda för bödlarna. Alla skulle ju kunna äta samma bröd, men ingen bagare var nöjd över att måsta servera en bödel så i protest lades bröden upp och ned.
Jag har ett litet bageri nere på hörnet och där har jag hunnit köpa många baguetter (och turligt nog inte sett en enda som legat upp och ned). I förrgår inhandlades dock något lite sötare till frukost. Men någon historia om croissanten får ni inte idag, för den är i grund och botten från Österrike. Faktiskt.
För den vidskepliga kan jag meddela att man helst ska undvika att lägga sin baguette upp och ned eftersom de bröd som låg upp och ned hos en bagare under guillotines storhetstid var avsedda för bödlarna. Alla skulle ju kunna äta samma bröd, men ingen bagare var nöjd över att måsta servera en bödel så i protest lades bröden upp och ned.
Jag har ett litet bageri nere på hörnet och där har jag hunnit köpa många baguetter (och turligt nog inte sett en enda som legat upp och ned). I förrgår inhandlades dock något lite sötare till frukost. Men någon historia om croissanten får ni inte idag, för den är i grund och botten från Österrike. Faktiskt.
Fantastiska hittepåekvationer för drömmaren.
Den lärare som undervisar mig för tillfället är väldigt intresserad av att debattera, prata, samtala, uttrycka åsikter, diskutera. Det är, pretty much, det enda vi gör på våra lektioner. Det som börjar med att vi utlänningar ska lära oss fransk vokabulär kring en arbetsintervju kan lätt landa i en diskussion om konst. Så var fallet i fredags. Min hjärna gick ut på egna äventyr och jag kom för en gångs skull ihåg ett citat jag läst för länge sedan. Oscar Wilde ställde sig en gång frågan om det möjligen kan vara så att "life imitates art". Och konst tänker jag då är detsamma som vår fantasi. Konst är något vi uttrycker och det vi uttrycker kommer från vår fantasi. Eller hur?
Vad tror du? Vad tror jag? Jag tycker det är rätt spännande det där. En tanke som får en sådan hjärna som min att gå igång. Utan verkligheten skulle man inte kunna föreställa sig saker. Även den vildaste och konstigaste fantasin bygger ju på sådant som vi ändå vet finns. Det är bara det att vi i våra små hjärnor kan göra hittepåekvationer som rent realistiskt är helt omöjliga. Eller är de?
Varje gång jag vandrar omkring i en vacker miljö eller kommer på mig själv med att vara så oändligt nöjd över livet så undrar jag om det verkligen är verkligheten som har gjort livet så fint eller om livet bara vill härma konsten och fantasin. Jag är en optimistisk realist och en obotlig drömmare. Det kan tyckas motsägelsefullt, att vara en drömmande realist, men jag tror att det är det som håller mig ovanför ytan när vattnet blir djupt och okänt.
Så länge jag drömmer, så länge min hjärna skapar konst, så försöker livet göra sitt bästa för att det ska bli så. Och när slutresultatet inte blir som skissen vet realisten att det inte gör något, för mest trolig kommer något i livet någon gång att gå fel. Då är det bara att skapa ny konst för livet att försöka härma. Eller njuta av den konst som har skapats med influenser av verkligheten. Vad är fallet med de vackra skapelserna i ett skyltfönster likt detta? Det lämnar jag öppet för fundering och fortsätter drömma. Om allt.
Vad tror du? Vad tror jag? Jag tycker det är rätt spännande det där. En tanke som får en sådan hjärna som min att gå igång. Utan verkligheten skulle man inte kunna föreställa sig saker. Även den vildaste och konstigaste fantasin bygger ju på sådant som vi ändå vet finns. Det är bara det att vi i våra små hjärnor kan göra hittepåekvationer som rent realistiskt är helt omöjliga. Eller är de?
Varje gång jag vandrar omkring i en vacker miljö eller kommer på mig själv med att vara så oändligt nöjd över livet så undrar jag om det verkligen är verkligheten som har gjort livet så fint eller om livet bara vill härma konsten och fantasin. Jag är en optimistisk realist och en obotlig drömmare. Det kan tyckas motsägelsefullt, att vara en drömmande realist, men jag tror att det är det som håller mig ovanför ytan när vattnet blir djupt och okänt.
Så länge jag drömmer, så länge min hjärna skapar konst, så försöker livet göra sitt bästa för att det ska bli så. Och när slutresultatet inte blir som skissen vet realisten att det inte gör något, för mest trolig kommer något i livet någon gång att gå fel. Då är det bara att skapa ny konst för livet att försöka härma. Eller njuta av den konst som har skapats med influenser av verkligheten. Vad är fallet med de vackra skapelserna i ett skyltfönster likt detta? Det lämnar jag öppet för fundering och fortsätter drömma. Om allt.
Strike! Fast inte för mig.
Det var en riktigt söndagsaktig söndag i Nice igår. Jag hämtade upp min besökare på busstationen och sedan agerade jag guide. Vi strosade i gamla stan, besökte grönsaks- och blomstermarknaden (något jag från och med nu känner att jag måste göra varje söndag), gick vidare mot strandpromenaden, kollade in fina byggnader och åt en god lunch på en mysig restaurang. Efter lite vila placerade vi oss med varsin öl på Wayne's och kollade fotboll. Vårt lag vann och glada och nöjda gick vi hem innan Wayne's hann förvandlas till nattklubb. The Panda Bear stod för matlagningen och sen kom Luca med glass från stans bästa glassbar. Ett energiknippe plus ett till energiknippe är lika med känna sig sugna på att hitta på något fastän klockan närmar sig midnatt så det gjorde vi. Två omgångar bowling avslutade söndagskvällen och det var kul trots att jag var sämst och förlorade båda gångerna.
Det är vad jag skulle vilja kalla en söndagsaktig söndag. En riktigt bra söndag.
Det är vad jag skulle vilja kalla en söndagsaktig söndag. En riktigt bra söndag.
Qui ne chante pas n'est pas Nicois!
Kära vänner, ni som känner mig utan och innan, ni vet vilket fotbollsfan jag är. Eller? Ja, ni vet i alla fall hur mycket fotboll jag utsatts för i mitt liv eftersom ni alla, kära vänner, är som galna i denna sport (som jag själv refererar till som "if gymnastics were easy it would be called football"). Hur som, tack vare mina kära vänner har jag lärt mig att i alla fall tycka att denna sport kan vara lite kul. Plus att jag har lärt mig vad offside är. Det ska man tydligen veta. Men en sak, som jag lärt mig helt själv, det är hur man klappar händerna och hejar på fotboll. Därför var det ingen tvekan om saken när klassvännerna frågade om fotboll var något som skulle vara intressant.
Så, igår såg vi Nice vinna över Valennciennes och det var så sjukt kul. Särskilt eftersom hemmalaget låg under med 0-2 och sedan lyckades vända det hela inom loppet av några få minuter. Det var så mycket kärlek på läktarna när visselpipan blåste av matchen. Mycket bra lördagsunderhållning och jag och Luca har redan bestämt att vi ska stå i klacken med varsin écharpe när Nice möter Lyon om ett par veckor. Yää!
Idag har jag besök från London och vad ska vi göra ikväll om inte parkera oss på Wayne's och kolla fotboll?! Ja, hör och häpna kära vänner. Denna helg är all about the football. Typ. Trevlig söndag, kära vänner.
Så, igår såg vi Nice vinna över Valennciennes och det var så sjukt kul. Särskilt eftersom hemmalaget låg under med 0-2 och sedan lyckades vända det hela inom loppet av några få minuter. Det var så mycket kärlek på läktarna när visselpipan blåste av matchen. Mycket bra lördagsunderhållning och jag och Luca har redan bestämt att vi ska stå i klacken med varsin écharpe när Nice möter Lyon om ett par veckor. Yää!
Idag har jag besök från London och vad ska vi göra ikväll om inte parkera oss på Wayne's och kolla fotboll?! Ja, hör och häpna kära vänner. Denna helg är all about the football. Typ. Trevlig söndag, kära vänner.
Individualist. Intressant. Intellekt.
Ju mer jag umgås med andra människor, desto mer inser jag hur mycket individualist jag är. Skulle inte säga att det har något med omgivningen att göra, utan det är bara så jag är. Jag och ingen annan. Jag gör gärna saker själv. Jag talar helst med mig själv om mina problem och jag lyssnar helst till mina egna råd. Jag är gärna ensam. Bara jag. Ingen annan. Personne d'autre. Det finns så klart risk att det är så det förblir. Kanske blir jag Crazy Cat Lady. Men det gör inget. För när det kommer till kritan är det ändå bara mig själv jag har att lita på till en miljard procent. Så tänker jag.
Däremot måste jag säga att jag uppskattar umgänge med andra människor. Ja, det är inte så att jag är folkskygg. Den senaste månaden har jag stött på många intressanta människor. Vi har till exempel killen från Chicago som fick mig att inse att det som formar en människa framför allt är resor och relationer. Hats off! Jag kan inte annat än hålla med. Även alla de IQ-befriade varelserna som vandrar på denna jord sätter spår. Men de människor som intresserar mig är helt klart de intellektuella. Eller i alla fall de passionerade. Jag skulle vilja påstå att passion är ett slags intellekt. Det tycker jag är intressant.
Jag upptäcker nya passioner varje dag. Och varje dag tänker jag hur glad jag är att jag verkligen har lärt känna min bästa vän i världen. Mig själv!
Däremot måste jag säga att jag uppskattar umgänge med andra människor. Ja, det är inte så att jag är folkskygg. Den senaste månaden har jag stött på många intressanta människor. Vi har till exempel killen från Chicago som fick mig att inse att det som formar en människa framför allt är resor och relationer. Hats off! Jag kan inte annat än hålla med. Även alla de IQ-befriade varelserna som vandrar på denna jord sätter spår. Men de människor som intresserar mig är helt klart de intellektuella. Eller i alla fall de passionerade. Jag skulle vilja påstå att passion är ett slags intellekt. Det tycker jag är intressant.
Jag upptäcker nya passioner varje dag. Och varje dag tänker jag hur glad jag är att jag verkligen har lärt känna min bästa vän i världen. Mig själv!
Lördag. Dagen då Vikingarna badade.
Lördag ska, enligt världens bästa källa Wikipedia, komma från det isländska ordet laugr som betyder bad. Just denna dag mellan fredag och söndag fick namnet som kom att bli lördag eftersom det var dagen i veckan då de gamla Vikingarna badade.
Jag bara älskar lördag morgon. Det är liksom en förlängning av den härliga känslan man kan ha en fredag eftermiddag. Helt klart de två favoritstunderna på veckan. Fredag eftermiddag ägnade vi åt matlagning eftersom vi bjudit hem mina kära klassvänner. Bree slängde ihop en äppelpaj med vaniljsås ("...and custard, which I made from scratch" åh, jag saknar någon med samma nördiga passion för Vännercitat). Sen hjälptes vi åt att tillaga huvudrätten, Flying Jacob, som helt klart gjorde succé hos Italien, Amerika och Schweiz. En trevlig middag ledde vidare ner till gamla stan och en fortsatt trivsam afton. Jag gillar denna stad. Folk, liv, rörelse. Bara allmänt trevlig atmosfär.
Lördag morgon har gått i en fin takt med lite pyssel, lite frukost, lite tidning och så där. Bara myslördag. Nu blir det en tur till tvätterian. Sen kanske en prom? Kanske en tur till H&M? Kanske en kaffe någon stans? Kanske ett bad? Vad som helst som kan tänkas falla in. Det är en fin lördag det.
Voilà, lördag morgon för mig. För dig?
Jag bara älskar lördag morgon. Det är liksom en förlängning av den härliga känslan man kan ha en fredag eftermiddag. Helt klart de två favoritstunderna på veckan. Fredag eftermiddag ägnade vi åt matlagning eftersom vi bjudit hem mina kära klassvänner. Bree slängde ihop en äppelpaj med vaniljsås ("...and custard, which I made from scratch" åh, jag saknar någon med samma nördiga passion för Vännercitat). Sen hjälptes vi åt att tillaga huvudrätten, Flying Jacob, som helt klart gjorde succé hos Italien, Amerika och Schweiz. En trevlig middag ledde vidare ner till gamla stan och en fortsatt trivsam afton. Jag gillar denna stad. Folk, liv, rörelse. Bara allmänt trevlig atmosfär.
Lördag morgon har gått i en fin takt med lite pyssel, lite frukost, lite tidning och så där. Bara myslördag. Nu blir det en tur till tvätterian. Sen kanske en prom? Kanske en tur till H&M? Kanske en kaffe någon stans? Kanske ett bad? Vad som helst som kan tänkas falla in. Det är en fin lördag det.
Voilà, lördag morgon för mig. För dig?
Som pingpong, fast Beer Pong.
Internationell, som vår skola är, lär den oss om kulturer från hela världen. Vår käre amerikan Ben (eller Bänjamään som vår lärare envisas att kalla honom, med påföljden att han blir galet irriterad och jag skrattar så jag dör) lär oss varje dag om kulturen i det stora landet Amerikat. Han har sedan dag ett talat väldigt gott om Beer Pong och härom veckan skrev han en hel uppsats till mig för att jag skulle sätta mig in i spelet. Lite krångligt och jag kände att jag nog behövde få en provomgång för att förstå och även kunna ge något slags utlåtande.
Igår var dagen. Dagen för Beer Pong (som för övrigt går lika bra att spela med både iste och sprite). Jag ska inte, likt Bänjamään, skriva en uppsats (men för den intresserade finns utförlig info på wikipedia) utan nöjer mig med att säga att det var the best game ever! Kära värld, så roligt vi hade. Och jag låter bilderna tala om för er vilka som gick från matchen med flaggan högt i topp. Yää!
Appréciée partout dans le monde, la bière Heineken vous invite à partager des moments de fête et de convivialité. Jag lär mig franska också.
Igår var dagen. Dagen för Beer Pong (som för övrigt går lika bra att spela med både iste och sprite). Jag ska inte, likt Bänjamään, skriva en uppsats (men för den intresserade finns utförlig info på wikipedia) utan nöjer mig med att säga att det var the best game ever! Kära värld, så roligt vi hade. Och jag låter bilderna tala om för er vilka som gick från matchen med flaggan högt i topp. Yää!
Appréciée partout dans le monde, la bière Heineken vous invite à partager des moments de fête et de convivialité. Jag lär mig franska också.