Så, temat för veckan: Livets små lyckostunder. En sådan måste ju bara vara när fotbollslaget man hejar på går och tar hem en helt ofattbart oförutsägbar seger. Fyra mål kickade grabbarna i rödsvart in medan Källströms gäng bara lyckades peta in ett. Gissa om det kokade bland alla Ultras! Qui ne chante pas n'est pas Nicois sjöng vi från hjärtat. Vackert. Firade det hela med kebab, vilket jag personligen längtat efter hela dagen. Un-der-bart.

Ännu en lyckostund i livet är att vara ensam hemma en lördagskväll. Japp. Resten av supportergänget drog iväg ut, men Grandma gick hem. Är man Grandma, så är man. Och just denna Grandma uppskattar faktiskt ensamhet en lördagskväll. Det är så skönt att bara vara. Jag njuter.

Livet är allt bra fint, måste jag säga.