Puss!
Idag fick jag två pussar. En av Pärlan och en av Minipärlan. Det gjorde verkligen min dag. Särskilt eftersom sistnämnde brukar vara rätt snål med det där.
Ett kort meddelande.
Jag läser och läser och läser i min bok. Och bläddrar och bläddrar och bläddrar i mitt lexikon. Jag blir alldeles trött i hjärnan. Men det är en ganska mysig bok jag läser. La gloire de mon père. Nu ska jag läsa lite till. Ville bara meddela att det ska julbakas i det här hushållet ikväll. Oh, lovely holiday spirits!
Sov nu.
Har just sett klart underbara Sex And The City och ser för tillfället ut ungefär som Carrie gör i scenen då hon just anlänt till Mexiko. Trött är jag också. Ska bara rensa mina mail och sedan sova.
Jo just det, ikväll har jag julpyntat. Inte läst ett ord franska. Bara julpyntat.
Jo just det, ikväll har jag julpyntat. Inte läst ett ord franska. Bara julpyntat.
Detta har också hänt.
Idag tändes den stora granen på kvarteret och jag hade turen att få se detta LIVE. Exakt, precis i det fina ögonblicket som det hände. Det var en fin stund. Så himla fint.
Detta har hänt.
The Bro ringde och bad om hämtning från flyget. Jag hinner köra ända hem innan jag ser något. "Åh herregud! Du har ju mustasch!" Denna familjemedlem är allmänt känd för att inte kunna odla denna råvara. Det brukar för det mesta bara stanna i moppestadiet och han tvingas alltid raka bort de stackars fjunen som påföljd av grova trakasserier från övriga familjemedlemmar. Men nu måste jag säga att det var en synnerligen frodig skara hårstrån som samlats på hans överläpp. Ja, det kanske är dags för honom att bli man nu. Go The Bro!
Reste tout près de moi.
Jag höll på att somna vid mitt bord på uni. Det hade inte riktigt varit okej, så jag cyklade hem. Fick i mig en kopp kaffe och slogs sedan av den briljanta idén att surfa in på URs hemsida. Och vilken genialisk sådan. Där kan jag lära mig massor. Som det barn jag är har jag lyssnat på nyheter och svarat på frågor samt lekt diverse ordlekar. Jag vill faktiskt bli en fransman en dag. Med baguett och hela köret. På rikt. Jag vill. Je veux.
Det finaste jag har lärt mig passar så bra in på känslan som jag har i kroppen alltför ofta.
Det finaste jag har lärt mig passar så bra in på känslan som jag har i kroppen alltför ofta.
Serre-moi contre toi - Krama mig hårt.
Det som kallas nattsudd.
Bara allmänna kvällsfunderingar.
"Godnatt" säger Roomie. Varpå jag svarar "Jag ska koka ägg! Vill du ha?" och helt glömmer bort att hon så klart inte vet att jag tänkte att jag skulle koka ägg att äta till frukost imorgon. Det är lätt att glömma bort att andra inte bor i ens egen hjärna. Ägghistorien slutade för övrigt katastrofalt med att det kokade och bubblade över så till den milda grad att jag trodde att det skulle bli översvämning. Nej, nu ljög jag. Det var ju inte ens till tröskeln.
Appropå det här med hjärnkontoret, så måste jag säga att jag tycker att det är skönt att det bara är jag som har nycklar dit. Till mitt eget alltså. Det är bara mitt och ingen annans. Tänk vad mycket man tänker på under en ynka dag.
Idag till exempel. Jag har tänkt på sådant som är orättvist. Jag har tänkt på hur mycket jag vill krama Pärlan. Jag har tänkt på hur mycket jag bara älskar min tatuering. Jag har tänkt på hur galen jag blir på människor som inte gör rätt för sig. Jag har tänkt på det som fattas mig. Jag har tänkt på hur mycket jag bara älskar satsumas. Jag har tänkt på vad jag ska dekorera pepparkakshuset med. Jag har tänkt på att jag nog kommer att kugga en tenta för första gången om cirka en vecka. Jag har tänkt på att jag bara älskar att träna.
Just nu tänker jag på det här med nattsudd. Det blir ju lätt lite suddigt. Lite dimmigt. Ja, du vet. Obegripligt. Sån är jag! Och nu ska jag sudda bort allt onödigt som hjärnkontoret har skrivit ner idag. In i sovdimman och vakna upp till en ny tänkardag. Jag är nog lite av en tänkare (nähä?!).
"Godnatt" säger Roomie. Varpå jag svarar "Jag ska koka ägg! Vill du ha?" och helt glömmer bort att hon så klart inte vet att jag tänkte att jag skulle koka ägg att äta till frukost imorgon. Det är lätt att glömma bort att andra inte bor i ens egen hjärna. Ägghistorien slutade för övrigt katastrofalt med att det kokade och bubblade över så till den milda grad att jag trodde att det skulle bli översvämning. Nej, nu ljög jag. Det var ju inte ens till tröskeln.
Appropå det här med hjärnkontoret, så måste jag säga att jag tycker att det är skönt att det bara är jag som har nycklar dit. Till mitt eget alltså. Det är bara mitt och ingen annans. Tänk vad mycket man tänker på under en ynka dag.
Idag till exempel. Jag har tänkt på sådant som är orättvist. Jag har tänkt på hur mycket jag vill krama Pärlan. Jag har tänkt på hur mycket jag bara älskar min tatuering. Jag har tänkt på hur galen jag blir på människor som inte gör rätt för sig. Jag har tänkt på det som fattas mig. Jag har tänkt på hur mycket jag bara älskar satsumas. Jag har tänkt på vad jag ska dekorera pepparkakshuset med. Jag har tänkt på att jag nog kommer att kugga en tenta för första gången om cirka en vecka. Jag har tänkt på att jag bara älskar att träna.
Just nu tänker jag på det här med nattsudd. Det blir ju lätt lite suddigt. Lite dimmigt. Ja, du vet. Obegripligt. Sån är jag! Och nu ska jag sudda bort allt onödigt som hjärnkontoret har skrivit ner idag. In i sovdimman och vakna upp till en ny tänkardag. Jag är nog lite av en tänkare (nähä?!).
God natt.
Så många dagar jag lämnat av längtan till dig.
Längtan till fredagen. Den fredagen. Fredagen imorgon. Snart är du här. Kära fredag som jag verkligen ser fram emot. Efter tre helger i sunkkläder och diverse gymnastiksalar ska jag nu äntligen bara vara (nästan bara). Förvisso i sunkkläder, men i min egen soffa. Det ser jag fram emot. Imorgon kväll är det jag, soffan, La gloire de mon père och kanske un verre de vin som sällskapar och njuter av fredagskänslan. Jag längtar till dig, fredag. Men först ska jag bara göra klart torsdagen. Diverse småplock (läs: grammatikplugg).
On n'est jamais si bien servi que par soi-même.
On n'est jamais si bien servi que par soi-même.
Grandma.
Hur gammal är jag egentligen? En fråga man kan ställa sig ibland.
Det hela började med att en av mina gymnaster frågade mig "När du gick i skolan, blev ni ofta mulade då?". Va? Vadå? "När jag gick i skolan." Det lät ju som om jag var hundra år gammal. Sedan, helt omotiverat, började de alla fråga mig vilket årtionde jag är född och vilket sekel jag egentligen kommer ifrån. Stenålder eller bronsålder? Hallå där! Vad hände med åldersmobbningen? Jäkla ungar. Jag var tvungen att hoppa på ungen som starade det hela och lugga henne lite.
Åh herregud. Lugga!? Jag är en grandma.
Frosty The Snowman.
Oj, vad det snöar! Lapphandskar, som gamle Rutan skulle ha sagt. Så mycket julstämning alltså. I die. Jag längtar till på lördag. Då ska jag och Erik ta tag i julen på rikt med julbak och julmusik. Javisst. Men redan på fredag ska det stå klart med julbelysning, för det har jag bestämt. Jag måste verkligen vinna över förra årets förstaadventsfirande. Disneyland Paris. Ja, det ska jag göra. Med råge. Jag måste det.
Nu snöar det inte lika lapphandskigt längre. Bara lite lätt.
Kakor från i år. Burk från förra året. Det är ju liksom alltid en mix av gammalt och nytt.
Nu snöar det inte lika lapphandskigt längre. Bara lite lätt.
Kakor från i år. Burk från förra året. Det är ju liksom alltid en mix av gammalt och nytt
Betlehems stjärna.
Kan det vara så att det faktum att glödlampan i vardagsrumsfönstret just blev trasig är ett tecken på att det är dags att hänga upp julstjärnan? Jag tror det.
Att ta det hela steget längre.
Truppgymnastik handlar mycket om likhet och samstämmighet. Exakthet. Precision. I friståendeprogrammet bedöms gymnasterna bland annat utefter hur synkroniserade de är. Under tävlingen i helgen valde vi att ta det hela steget längre och oj, så fantastiskt bra resultat det blev. Så himla roligt. En av våra roligaste idéer. Helt klart. "Men... alla ser ju likadana ut..."
Neighbours, everybody needs good neighbours.
Slå på låten och ha som bakgrundsmusik. Den gör sig bra till följande vardagsbetraktelse;
Föräldrarna är på semester och jag är därmed förste postansvarig. Idag när jag svängde förbi huset för att ta in diverse tidningar och räkningar mötte jag en granne som stod och skottade lite på föräldrarnas uppfart. "Jag tänkte att jag i alla fall skulle skotta fram soptunnan så den blir tömd". Så snällt av henne.
Jag hann inte skotta bort den stora snövallen då, utan planerade att göra det efter träningen. Körde till huset och möttes av en uppfart som var helt skottad och fin. Jag tror att det var Grannen G som varit framme med snöslungan. För visst har han en sådan? Eller är det Grannen A? Så gulligt, vem det än var. Och vad fint det är med goda grannar. Jag skickade ett sms till mamma och hon blev glad. Ja, alla blir glada av goda grannar.
Idag vill vi tacka.
Idag vill vi tacka Dr. Paro för trevligt och bra sällskap under hela långa förmiddagen. Tack, tack och tusen tack, du ska få en extra fin julklapp (det gick nästan på rim). Och så har jag funderat lite extra på det här med face your fears, pee into the wind, if you're afraid of bugs - get a bug! Det är nog så.
Orutinerat.
Det enda dåliga med helgen var att jag inte tog ett enda kort. Alltså kan jag inte sitta och mysa och titta på fina bilder från helgens bravader och eskapader. Damn it!
FYI.
Antalet gånger Malin och Veronika duschade under helgen: Noll (enkel nolla).
FAMILJEN!
Inför en tävlingshelg är förväntningarna alltid skyhöga och nervositeten ligger som en klump i magen. Inget undantag denna gång. Och nu så här efteråt känns det så fint att det verkligen blev en lyckad helg. Efter en avslagen protest mot en stor domarmiss var jag rasande. Fly förbannad. Men vad gör man då? Jo, taggar upp Familjen och ber tjejerna kötta på de två sista grenarna. Och det gjorde de verkligen. Vi drog innan prisutdelningen när vi låg på en sjätte plats. Jag kunde inte tro mina öron när vi sedan fick höra att vi hade landat på en fjärde. Med tanke på att de tre topplagen verkligen var en klass för sig kändes det som om vi knipit en guldmedalj. I smyg fällde jag en glädjetår.
Fredde, vår bussis, pumpade upp volymen och lät oss skrika och dansa ut vår glädje. Sedan körde han tryggt hem oss i årets snöstorm. Åh, vad jag gillar Familjen. Och vad Familjen gillar vår nya föreningsbussis.
"Vi tycker att du är en bra busschaufför, bussis."
"Åh, bussigt!"
Fredde, vår bussis, pumpade upp volymen och lät oss skrika och dansa ut vår glädje. Sedan körde han tryggt hem oss i årets snöstorm. Åh, vad jag gillar Familjen. Och vad Familjen gillar vår nya föreningsbussis.
"Vi tycker att du är en bra busschaufför, bussis."
"Åh, bussigt!"
Nerverna sitter utanpå min kropp.
Kära blogg.
Här sitter jag på min lilla kammare och pysslar med en tekopp i högsta hugg. Ingen resa utan surprise! Så är faktiskt regeln. Eller där har vi satt ribban, kan man väl säga. Och det är en fin tradition. Anyway. Sista träningen satt fint. Coach var nog mest nervös av alla. Som alltid. Varför är det så? Imorgon har jag ungefär en fjärdedels dag i buss på mig att varva ner. Pjuh. Det här ska bli så himla roligt. Roligt, roligt, roligt!
Ja. Jag lovar, jag ska snart gå och lägga mig. Jag ska bara...
Här sitter jag på min lilla kammare och pysslar med en tekopp i högsta hugg. Ingen resa utan surprise! Så är faktiskt regeln. Eller där har vi satt ribban, kan man väl säga. Och det är en fin tradition. Anyway. Sista träningen satt fint. Coach var nog mest nervös av alla. Som alltid. Varför är det så? Imorgon har jag ungefär en fjärdedels dag i buss på mig att varva ner. Pjuh. Det här ska bli så himla roligt. Roligt, roligt, roligt!
Ja. Jag lovar, jag ska snart gå och lägga mig. Jag ska bara...
Fruktsallad.
Jag bar just hem dryga 10 kilo frukt. Och det är precis så tungt som man kan tro. Ungefär 10 kilo tungt. Har man femton barn, så har man. Ska man vara borta med sina femton barn över en helg, så ska man.
Det galna folkslaget.
Idag diskuterade vi orientering. Karins berättelser från en aktiv tid som orienterare fick oss att konstatera att orienterare verkar vara ett galet folkslag. Men så läser jag i tidningen om en hockeyspelare som spelat sina tre senaste matcher med bruten fot. "Så jag bet ihop, tryckte ner foten i skridskon och körde vidare" säger en Ledin till TT. Detta får mig att fundera på idrottare i största allmänhet och jag kommer fram till slutsatsen att alla idrottare nog har en släng av galenskap i kroppen. Jag har två bra exempel från verkliga livet.
1. Sofi hoppar trampett med ett ledband som är av under en Riksfinal i Göteborg. Tänk dig att du springer allt vad du har, trycker ner trampetten med all din kraft, snurrar ett varv i luften (och Sofi hade höööga volter) för att sedan landa på en fot vars ledband är av. Galenskap? Javisst.
2. Ida faller handlöst ner på golvet med en höft som är ur led under en Truppcup i Östersund. Tänk dig att din kompis tar tag i dig, du viker in båda dina ben åt sidan och kastas/hoppar upp i luften. I denna position landar du sedan på golvet. Inget som helst mottag. Detta med en höft som är helt ur led. Galenskap? Verkligen.
Ja, vad säger man? All idrott är galen. (Men bara viss idrott är så här snygg!)
1. Sofi hoppar trampett med ett ledband som är av under en Riksfinal i Göteborg. Tänk dig att du springer allt vad du har, trycker ner trampetten med all din kraft, snurrar ett varv i luften (och Sofi hade höööga volter) för att sedan landa på en fot vars ledband är av. Galenskap? Javisst.
2. Ida faller handlöst ner på golvet med en höft som är ur led under en Truppcup i Östersund. Tänk dig att din kompis tar tag i dig, du viker in båda dina ben åt sidan och kastas/hoppar upp i luften. I denna position landar du sedan på golvet. Inget som helst mottag. Detta med en höft som är helt ur led. Galenskap? Verkligen.
Ja, vad säger man? All idrott är galen. (Men bara viss idrott är så här snygg!)
Confession time.
Jag erkänner tre saker nu.
- Jag höll på att elda upp köket imorse. En liten syltkaka grillades lite för länge i micron och resulterade i en kolbit som spred massor med rök. Hoppsan.
- Ikväll lyssnade jag på en jullåt. Jag kunde bara inte hålla mig. Men bara en! Jag lovar. Bara en gång och sedan stängde jag av fort.
- Jag gick vilse i bakningen och glömde bort att förbereda mig för morgondagens grammatiklektion. Ska göra ett litet försök nu. Med betoning på litet, för jag är trött.
En tidig julklapp.
Do I have the best Roomie or what? I think so! ("Har jag den bästa Rumskramraten eller vad? Jag tror det!" Ja, ungefär så skulle den svenska översättningen lyda.)
Igår fick jag årets första julklapp. Ja, jag väljer att kalla det julklapp då det är en julrelaterad gåva. Det ligger en liten historia bakom. Vissa i detta hushåll tycker nämligen att andra i detta hushåll är något sinnesrubbade då andra i detta hushåll envisas med att kliva upp sju varje decembermorgon för att se julkalendern (det är sant, det har faktiskt varit så de två år vi bott i vårt lilla hem).
Vem som helst kan väl förstå att det är undertecknad som ser julkalendern och undertecknads Roomie som skakar på huvudet. Är hon inte då makalöst snäll som ger mig den här presenten?!
Igår fick jag årets första julklapp. Ja, jag väljer att kalla det julklapp då det är en julrelaterad gåva. Det ligger en liten historia bakom. Vissa i detta hushåll tycker nämligen att andra i detta hushåll är något sinnesrubbade då andra i detta hushåll envisas med att kliva upp sju varje decembermorgon för att se julkalendern (det är sant, det har faktiskt varit så de två år vi bott i vårt lilla hem).
Vem som helst kan väl förstå att det är undertecknad som ser julkalendern och undertecknads Roomie som skakar på huvudet. Är hon inte då makalöst snäll som ger mig den här presenten?!
En hyllning till dig, www.
Idag vill jag hylla dig, kära INTERNET. Du är ju så himla bra. Hur skulle jag annars ha fått receptet till de kakor jag håller på att baka? Ja, nu är ju kakorna inte klara och vi ska inte ropa hej förrän vi är över bäcken (eller bron, som Mallan hellre vill säga), men vi vet ju alla att det inte bara gäller just dessa kakor. Det gäller allt. Heja Internet. Det vill dock inte Stefan Sauk skriva under på, för det såg jag på Nyhetsmorgon imorse (I love Nyhetsmorgon). Anyway, jag hyllar Internet idag. För på Internet kan man även slå upp sådant som man funderar på under dagarna. Fantastiskt!
Typ så kanske?
Men alltså, jag undrar hur Internet ser ut egentligen?
Typ så kanske?
Istidens dag.
Denna istidens dag började med en tidig tvättid. Men likförbannat fick jag ila iväg till uni eftersom jag somnade på soffan med tidningen i högsta hugg och Nyhetsmorgon i bakgrunden. Appropå Nyhetsmorgon, vad hände med inslaget om manlig och kvinnlig humor? Det var bland det värsta jag sett. Sjukt pinsamt, då de inbjudna var extremt tråkiga och ingen verkade veta vad de pratade om.
Anyway. Ute har det varit istid idag. Det märkte jag när jag promenerade hem med Linn efter en mycket bra dag på uni. Vi hade båda en oerhört positiv känsla i kroppen. Fint. Också fint att komma hem till ett hem som är upplyst av ljusbollen.
Snart ska jag ut i istiden igen och iväg och träna Punch Out. Long time no see, Snygg-Mange! Vilken fin dag.
Anyway. Ute har det varit istid idag. Det märkte jag när jag promenerade hem med Linn efter en mycket bra dag på uni. Vi hade båda en oerhört positiv känsla i kroppen. Fint. Också fint att komma hem till ett hem som är upplyst av ljusbollen.
Snart ska jag ut i istiden igen och iväg och träna Punch Out. Long time no see, Snygg-Mange! Vilken fin dag.
Coach är glad ända in i själen.
Så såg det ut i söndags. OK. Idag var det tusen gånger bättre. Så mycket krut och så mycket pepp. Det gillar Coach. Och så fick vi våra nya overaller. Så himla trevligt. Och så himla fina de är. Så himla peppad jag är! På fredag drar vi, brudarna och jag. Underbart. Vi ska ha så kul.
Vad är det som händer med oss?
Det händer något med mig och min syster när vi kliver i land på ön där vår stuga är belägen. Samma sak händer även när vi samlas i vårt barndomshem kring jul (ibland även vid andra tillfällen på året). Det tycks bara vara vi systrar som, helt oförståeligt, drabbas av detta konstiga fenomen. Och fenomenet kan väl beskrivas med att vi helt och hållet tappar omdömet vad gäller klädsel. Jag tänker inte beskriva detta fenomen närmare, då det kan uppröra modebloggsvärlden alltför mycket, utan jag låter bilden nedan ge en fingervisning.
Två familjemedlemmar med helt normala kläder. Och så två andra med en blommig morgonrock respektive ett blommigt nattlinne. Båda klädesplaggen från tidernas begynnelse. Detta, kära läsare, är bara en mild variant!
Pöör.
Alltså, jag trodde på rikt att Per Gessles nya låt hette "Silly Billy". Jag vet dock inte om det blev så mycket bättre när jag fick veta att den heter "Silly Really". Pöör, kära Pöör. Du må vara en händig man, men när ska du dansa lika bra som sjömän?
Den dåliga kombinationen.
Kombinationen jättemycket huvudvärk och måsta läsa ut en bok är en dålig kombination. Särskilt när boken är på en franska som är över min nivå. Det är lite oklart vad som egentligen hänt de 247 sidorna jag läst. Och åter till huvudvärken, så är det så orättvist och onödigt med huvudvärk, kan jag tycka. Det förstör liksom hela dagar. Humöret ner i botten och dagen blir inte alls bra. Slöseri på dagar är vad huvudvärksdagar är.
Men dagens positiva meddelande är i alla fall att ljusbollen är uppe. Den är så fiiin!
Men dagens positiva meddelande är i alla fall att ljusbollen är uppe. Den är så fiiin!
Men näe.
Jag gillar verkligen inte sjukhus. Aldrig att jag skulle gå dit ensam. Nej, det finns verkligen inte med på någon karta.
Vill du veta vart jag bor? Det är inte där man tror.
Jag har mer eller mindre bott i diverse gymnastiksalar de senaste veckorna. Både till vardags och till helgs. Det är ganska trivsamt faktiskt. Dagen har varit bra, med bra idéer att packa ner i gymnastikväskan. Redan imorgon ska jag prova med småttingarna. Gud så spännande.
Nu kör vi fullt ut på gymnastiksalstema och det blir därför sunklördag ikväll. Jag har inte duschat och inte bytt kläder. Så blir denna kväll. Så himla nice. Och snö är det ute också. Fint ju.
I helgen dansar vi bort världsproblemen.
Nejdu, det blev inte alls som jag tänkt mig. Det var som om hela gymmet var en enda uppförsbacke imorse och det känns som att en förkylning är på G. I stället för att läsa boken som jag inte riktigt förstår somnade jag på soffan. Otroligt odisciplinerat, men väldigt skönt.
Kvällen blev i alla fall som planerat, träning och lite myskväll med brudarna. Tävling närmar sig med stormsteg och nu kommer vinnarskallen fram. Minsann. Det här ska bli spännande. Jag har verkligen ingen aning, men siktar så klart mot stjärnorna. Gymnastik handlar om perfektion, så är det bara.
Nu är det definitivt läggdags för imorgon ska vi dansa hela dagen lång. Kurs, kurs och kurs. Det blir förhoppningsvis en perfekt inspirationskälla för Tränarlaget. Yep. You heard me. I vår gör vi comeback. Oh yes. Bättre än någonsin.
Fast frågan är ju om det kan bli mer magi än så här. Muuums alltså.
Kvällen blev i alla fall som planerat, träning och lite myskväll med brudarna. Tävling närmar sig med stormsteg och nu kommer vinnarskallen fram. Minsann. Det här ska bli spännande. Jag har verkligen ingen aning, men siktar så klart mot stjärnorna. Gymnastik handlar om perfektion, så är det bara.
Nu är det definitivt läggdags för imorgon ska vi dansa hela dagen lång. Kurs, kurs och kurs. Det blir förhoppningsvis en perfekt inspirationskälla för Tränarlaget. Yep. You heard me. I vår gör vi comeback. Oh yes. Bättre än någonsin.
Fast frågan är ju om det kan bli mer magi än så här. Muuums alltså.
Plockepinn.
Jag bara älskar dagar då jag har ork och energi och tid att göra massor med grejer. I olika kategorier liksom. Idag var en sådan dag. Sova lite för länge. Som varje dag, uppskatta morgontidningen. Plugga. Plocka ihop och in balkongmöblemang. Laga riktig mat (som vissa vill kalla det). Bjuda min mamma på kaffe. Stryka tvätt. Plugga mer. Planera träning och sånt. Träna så klart (med världens underbaraste tjejer, vad duktiga de varit de senaste veckorna!). Plockapysslagreja, sånt jag gillar.
Morgondagen blir i liknande tema. Tidigt besök på gymmet med min workout buddie, aka Lainen. Pluggpluggläsläs. Pyssel och fix och sedan tränings- och myskväll med mina fina gymnaster. Helt klart en fredag med potential. Vad kärleksfullt livet kan vara ibland.
God natt, fina dag. Vi ses imorn.
Morgondagen blir i liknande tema. Tidigt besök på gymmet med min workout buddie, aka Lainen. Pluggpluggläsläs. Pyssel och fix och sedan tränings- och myskväll med mina fina gymnaster. Helt klart en fredag med potential. Vad kärleksfullt livet kan vara ibland.
God natt, fina dag. Vi ses imorn.
Min favoritbok.
Idag läser jag. Massor läser jag. Har väl klarat mig igenom hälften ungefär. Kom osökt att tänka på vad som nog måste klassas som min favoritbok. Michael Cunningham's The Hours. Jag hade inte så mycket mer på hjärtat, utan tänkte låta författaren tala. Läs om du orkar. Jag tycker det här är fint. Så fint. Precis som hela boken. Jag måste nog läsa den igen snart.
"We live our lives, do whatever we do, and then we sleep - it's as simple and ordinary as that. A few jump out of windows or drown themselves or take pills; more die by accident; and most of us, the vast majority, are slowly devoured by some disease or, if we're very fortunate, by time itself. There's just this for consolation: an hour here or there when our lives seem, against all odds and expectations, to burst open and give us everything we've ever imagined, though everyone but children (and perhaps even they) knows these hours will inevitably be followed by others, far darker and more difficult. Still, we cherish the city, the morning; we hope, more than anything, for more.
Heaven only knows why we love it so."
- Cunningham 1998:225-226
"We live our lives, do whatever we do, and then we sleep - it's as simple and ordinary as that. A few jump out of windows or drown themselves or take pills; more die by accident; and most of us, the vast majority, are slowly devoured by some disease or, if we're very fortunate, by time itself. There's just this for consolation: an hour here or there when our lives seem, against all odds and expectations, to burst open and give us everything we've ever imagined, though everyone but children (and perhaps even they) knows these hours will inevitably be followed by others, far darker and more difficult. Still, we cherish the city, the morning; we hope, more than anything, for more.
Heaven only knows why we love it so."
- Cunningham 1998:225-226
Stjärnorna, ge upp!
Okej. Detta gör mig rädd.
"VIRGO
The old way of living and loving no longer works, or even has any relevance, so ditch the last year or two and keep moving. Someone (or something) is about to offer you much more room to move. The world of children, babies and young people is also opening up. Quite a lot is on offer. Say yes while it's there.
NOVEMBER 12 2008"
Och lokaltidningen sa att jag skulle hitta på något kul med barn idag. Hjälp. Ge upp. Fast i och för sig, det kanske bara betyder att jag ska hänga med mami till kidsen i eftermiddag. Ja, så måste det vara. För jag tror på allt stjärnorna säger.
"VIRGO
The old way of living and loving no longer works, or even has any relevance, so ditch the last year or two and keep moving. Someone (or something) is about to offer you much more room to move. The world of children, babies and young people is also opening up. Quite a lot is on offer. Say yes while it's there.
NOVEMBER 12 2008"
Och lokaltidningen sa att jag skulle hitta på något kul med barn idag. Hjälp. Ge upp. Fast i och för sig, det kanske bara betyder att jag ska hänga med mami till kidsen i eftermiddag. Ja, så måste det vara. För jag tror på allt stjärnorna säger.
Vi är så hurtiga.
gym.gympym.påiksu.nu
Frost.
Frostigt. Så ser det ut idag. Och det tycker jag är ganska trevligt. Förutom att det ju är lite jobbigt att det är kallt. Men annars välkomnar vi snö. Och välkommen onsdag. God morgon.
Ett kakfat i två våningar.
Ja. Jag bestämde mig för att baka idag. För säkert över en vecka sedan blev jag inspirerad att baka syltkakor. Då köpte jag ingredienser. Idag bakade jag. Slängde även ihop några muffins. Inget av bakverken blev särskilt bra. Allt blev mer eller mindre bränt. Damn. Men det luktar ganska husligt här i alla fall. Och jag har ett sånt himla fint kakfat. Så himla fint.
Kör försiktigt i halkan. Vi Sollanresenärer har sett olyckan.
Oj, vad bilar verkar halka av vägen i dessa halkiga tider. Det är ju inge kul. Om du skulle se en olycka och vilja meddela dina medtrafikanter så ska du lägga dig på helljuset och blinka liksom "ratatatatata" (med en aggressiv basstämma). Javisst. Det kan bli lätt förvirrande för föraren. Särskilt när olycksplatsen är ungefär kilometern bort. Fråga chaufför Verre. Vi Sollanresenärer hoppas i alla fall att föraren av den lille bilen som kört av vägen klarade sig.
Kör försiktigt, gott bilfolk!
Kommer du ihåg "liggande stolen"?
Helt appropå ingenting kom jag att tänka på det här med "liggande stolen". Ja, fråga mig inte varför, det var bara något som blev. Jag undrar då så klart om det är någon i världen som kommer ihåg hur man räknade med "liggande stolen" och om dagens barnaskara får lära sig att använda detta matematikverktyg?
Berggren minns säkert. Jag ska nog fråga henne när hon kommer hit ikväll. Hon brukar minnas sådana konstiga grejer från mellanstadietiden. Jag menar, tjejen lyckades ju för fasen rita in Sveriges alla landskap på en blindkarta. Det enda jag vet är att det finns tjugofyra av dem. Visst?
Berggren minns säkert. Jag ska nog fråga henne när hon kommer hit ikväll. Hon brukar minnas sådana konstiga grejer från mellanstadietiden. Jag menar, tjejen lyckades ju för fasen rita in Sveriges alla landskap på en blindkarta. Det enda jag vet är att det finns tjugofyra av dem. Visst?
Lyxigt.
En lyx i vardagen är att kunna välja om man ska äta frukost framför TV4 Nyhetsmorgon eller med morgontidnigen i handen. Kanske blir det båda till och med. God morgon.
Frågan för dagen.
Dagens fråga:
Hur många dagar räcker egentligen 1,7 kilo satsumas i ett fiskmåshushåll?
Smygprem.
10 november. Årets bästa tid är på intåg. Ikväll har vi smygstartat lite med ett minijulbord. Om en vecka hänger vi upp ljusbollen. Julbollen är i rullning. Lite lätt.
Sova, sova, sova kanske.
Det finns trött och så finns det helt utslagen. Jag tillhör det senare folkslaget i skrivandets stund. Jag blev inte ens pigg av att träna. Och inte heller av att äta. Jag måste lägga mig och blunda en stund. Så himla onödigt. Det känns som slöseri med tid, men jag orkar verkligen inte göra något alls. Störigt.
Nu kanske du undrar och då ska jag berätta.
Nu var vi ju bara en liten skara som fick ta del av hela den här "purrningsincidenten" och du kanske undrar vad som hände och vad detta underbara ord egentligen betyder. Låt mig förklara lite tydligare. Tompa berättar en historia om hur han mitt i natten har "purrat" någon och kallat denne för helt fel namn. Övriga Sollanresenärer tänker alla "purra?!", men ingen säger något.
Cirka tjugofyra timmar senare berättar Tompa en annan historia och hur han återigen har "purrat" någon, denna gång en man. Nu kan övriga inte hålla sig. En efter en brister vi ut "PURRA!?" och ett hysteriskt skratt är ett faktum. Tompa försöker förklara, men vi kan bara konstatera att han är född på 1800-talet.
I morse fick jag följande mail:
"Purra, väcka, helst medelst ruskning; mest (förr) om väckning av sjömän som ska gå på sin vakt. I södra Sverige även: rufsa till."
Och så har vi knytit ihop säcken och nu vet alla vad ordet "purra" betyder. Purr, purr!
Cirka tjugofyra timmar senare berättar Tompa en annan historia och hur han återigen har "purrat" någon, denna gång en man. Nu kan övriga inte hålla sig. En efter en brister vi ut "PURRA!?" och ett hysteriskt skratt är ett faktum. Tompa försöker förklara, men vi kan bara konstatera att han är född på 1800-talet.
I morse fick jag följande mail:
"Purra, väcka, helst medelst ruskning; mest (förr) om väckning av sjömän som ska gå på sin vakt. I södra Sverige även: rufsa till."
Och så har vi knytit ihop säcken och nu vet alla vad ordet "purra" betyder. Purr, purr!
Vad vi lärt oss i Sollan.
Den röda faran rullade mot Sollan, mer känt som Sollefteå, i fredags. Lirre, Verre, Guran, Tompa The Man och Mallan skrev på närvarolistan. Förutom att praktisera passningstekniker och diskutera försäkringsfrågor har helgen fört med sig fina stunder i den lilla (stora) stugan på campingen Ingenstans. Det här var helgen då Emma lärde oss att "no pepp - no get". Helgen då Tompa förklarade vad man gör när man "purrar" någon (enligt hans ordlista). Helgen då Verre ställde sig i skamvrån för att hosta. Helgen då Lirre kunde ha blivit inlurad i en lucka och blivit bortrövad till vit slavhandel. Och helgen då jag själv körde salto från plinten. Ja, bland annat, så klart. Hur som, summa sumarum; We love Sollan.
Vi ärver mer än bara gener.
Jag har alltid ett vattenglas vid sängen och så är jag överförtjust i mitt blommiga parra. Det är inte bara rent genetiska företeelser, så som raka näsor eller heta temperament, som går i arv. Beteenden och materiella ting tar vi också med oss från den äldre generationen. De gånger denna fundering vandrar runt i mitt huvud undrar jag alltid varför jag inte blivit bra på att sy.
Bree har mycket att ta itu med.
Idag känner jag för att ha en hemmafrudag. Det var så himla länge sedan. Verkligen. Kanske baka. Definitivt städa. Absolut handla. Mest troligt sopsortera. Möjligen blomduscha.
In i dimman.
Det är så overkligt. Men inte på ett magiskt sätt. Bara overkligt. Dags att kliva in i dimman. In i sovdimman alltså. Sådana här stunder är en ny dag allt som hjälper. Tur och tack att en sådan alltid väntar. Det är fint. God natt.
Livskvalité.
Ett stadigt handslag med en idol. En söndag på cykel genom hufvudstaden. Fem kärakära familjemedlemmar i en litenliten etta med hembakt pizza och folköl. Tappa kontrollen totalt till afrikanska trummor. Scones och te med en otroligt fin vän. En kram av en mamma. Tisdagstradition med en Roomie. Det är sådant som i folkmun kallas livskvalité. Hoppa på kvalitetståget, vetja! Här finns gott om plats.
"On ne voit bien qu'avec cœur. L'essentiel est invisible pour les yeux."
Som den lilla räven sa till Den Lilla Prinsen.
Som den lilla räven sa till Den Lilla Prinsen.
Är du nyfiken?
"Så gick det sen för alla i Tjockholmen" gör ju att jag överväger att köpa in mig på det där Aftonbladet Plus. Men nej, riktigt så nyfiken är jag nog inte ändå. Men Tjockholmen var ett fint program. Javisst! Och ja, jag undrar faktiskt lite ändå...
Skakahandenmedlistan.
Jag checkar av på min skaka-hand-med-lista och konstaterar att livet kan alltid vara sämre än vad det är trots att handen jag räcker fram för att bli skakad sedan länge har fryst till is då dess tillhörande handske är long gone. Punkt.