"Grenseger i trampett och fristående, tvåa i matta och lätt totalseger och ett himla liv i bussen!" Ett av helgens bästa sms från Tompa The Man. Jag började nästan gråta och kände definitivt total lycka i kroppen. Mina älskade, älskade barn lyckades kamma hem ett guld under den årliga Truppcupen i Östersund i helgen. Mot alla odds, vad jag förstått. Och det gör mig bara ännu mer stolt. Man ska aldrig ge upp något man brinner för, så är det bara. Det finns ingen anledning att ta åt sig av negativ energi när man gör något man älskar. Jag är så glad för deras skull, men ledsen för min egen som missade en underbar helg i en sunkig gymnastikhall. Kan hända att det nämnts förut, men jag saknar det så det gör ont i hjärtat. Verkligen. Jag hade gett vad som helst för att sitta så där på läktaren med en sammanbiten min och nervöst kolla in resultattavlan. Kanske någon gång igen. Kanske någon gång igen. Just nu tänker jag försöka att bara känna glädje för kidsen och deras guldmedaljer, det är de SÅ värda!