Okej, kära vänner. Jag har som sagt skaffat mig ett franskt nummer nu. Det hela var lite oklart hur det gick till. Jag försökte förklara vad jag var ute efter på en knagglig franska och säljaren plockade fram papper, ett simkort och sa åt mig att voilà, nu hade jag ett franskt nummer. Vad bra, tänkte jag. Skickade iväg några sms för att meddela detta, men efter ett tag tog visst pengarna slut. Så ja, jag vet helt enkelt inte vilka som fick numret och inte. Kontakta bloggredaktionen eller undertecknads facebooksida om du vill ha det.

Pengar på mobilen ska man ju så klart ha så idag köpte jag mig något slags refillkort. Sen började det omöjliga uppdraget, att försöka fylla på mitt abonnemang med detta refillkort. Jag börjar med att ringa det nummer som det står att jag ska ringa. Piece of cake. Men sen börjar en dam med telefonsvararröst att babbla på i 180 och jag är helt lost. Lyckas höra ord som "recharger" och det är väl typ det som jag ska göra. Jag trycker på knappar och hon säger saker och jag ska trycka på fler knappar och hon säger samma saker en gång till och så där håller vi på, den franska telefonsvararen och jag. Efter ett tag och helt utan förvarning lägger hon på i örat på mig. Oförskämt, tänker jag, men med en gnista hopp i kroppen provar jag skicka ett sms och det skickas iväg. Ringer sedan till Sandra, min roomie, och hennes telefon gör ifrån sig ljud. Har jag lyckats? Ja, jag tror det!

Detta meckandet med telefonen var väl ingen hit och jag svär lite åt att jag inte riktigt vet hur mycket det nu kostar för mig att ringa eller skicka sms (jag tror jag valde en funktion med gratis sms, men jag är inte säker), men Nice ligger ändå på plussidan. Jag menar, kolla in det här.

By day.



By night.