Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är okej att det är crapväder här på franska rivieran. Som i fredags till exempel. Vi hade avnjutit en god middag här hemma och skulle bege oss ut för att samkväma lite med resten av Nice. Vi råkade dock välja att gå ut precis i samma stund som himlen öppnade sig och dessutom bjöd på blixtar och dunder. Det tog ungefär fyra gånger så lång tid som normalt att ta oss ner till stan på grund av de många depåstoppen vi var tvungna att göra. Jorå, vi hade paraplyn, men det regnade liksom in från alla håll och kanter så när vi kom fram dit vi skulle var vi plaskblöta och lämnade vattenmärken efter oss vart vi än gick eller satt. Det hela var så absurt så vi bara skrattade hysteriskt. Vilket äventyr!

Idag valde jag att trotsa de lite för täta molnen och packade strandväskan. Jag hade inte direkt något behov av solskyddsfaktor, men det var ett väldigt harmoniskt och välbehövligt strandbesök. Jag varvade mellan att läsa ur min franska bok och att bara ligga och lyssna på havet. Underbart. Vad skulle man göra utan havet? Det finns inget så avslappnande som det stora blå. Jag ska njuta ännu lite mer av det nu och ta mig en lååång, lååång promenad. Jag är så bra på det här med självterapi och hjärnrensning.

Imorn ska jag köpa ett gymkort. Jag längtar! Det känns som julafton.