Lite knackig träning med skador och tårar och gud vet vad. Tränartrion höll på att få nervsammanbrott både en och två gånger, men efter en ordentlig uppryckning slutade tjejerna med flaggan i topp och Piff och Puff (vi har coachat tillsammans lite för länge och pratar i mun på varandra) blev faktiskt rörda till tårar.

Lite tårögd och otroligt nostalgisk blev jag över att kika på lite bilder från gamla goda tiden med det underbara Larret. Åh, vad jag saknar att träna själv. Jag menar, vad är ett löpband jämfört med handvolt-frivolt eller rondat-flickis-salto!?

Anyway. Status för uppsats: oförändrad. Status för slitenhet: h ö g.

Imorn kliver jag upp sex för att köra Roomie till flyget. Skriva nu? Skulle inte tro det. Hetsa imorn? Ser ut så va.