De försvinner, de små rackarna.

Hårnålar. Det är sånt som alltid försvinner. Man har inget minne av att ha kastat dem eller lämnat dem på okända ställen. Men de lyckas ändå alltid försvinna. Poff! Och så är tio bara tre. Varför är det så? Det måste produeras en hel del hårnålar. Alla använder dem hela tiden och de tappas hela tiden bort. Eller är det bara jag som har dålig koll på mina? Nej, jag tror det är ett allmänt problem (i-landspromlem, ja). Kanske hårnålsproduktion är en affärsidé?

Har jag för mycket tid att tänka? Kan tyckas.

Stegeby: Klart vi ska styra upp något. P är bara där ett par dagar och vi har både bröllop och dop att stå i, men någon dag måste vi ju lyckas klämma in en träff av något slag.

Namita: Jag bara skrattar. Skönt med semester va? Ja, snart kommer vi. Jag längtar efter dig och fiskarna!

Pascal är sen. Vi är sena till jobbet. Nåväl, onsdagar är lugna dagar. He's ready. We're off!

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag håller med dig. Angående hårnålarna. Det är som om de får eget liv och vandrar iväg från en. Helt sjukt!
:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback