Dödligt.

Du är dödlig. Jag är dödlig. Vi är alla dödliga. När en man eller kvinna som står i rampljuset går bort slår det alltid mig i ansiktet. Lite kyligt sådär. Artiser, idoler, ikoner. Sådana lever väl för alltid? Nej, inte ens de kan undgå det enda faktum vi kan vara riktigt säkra på.

Du är dödlig.

Povel Ramel vila i frid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback