Jag minns när vi var små och Soffan ramlade och slog hål i huvudet. "Soffan, blöder!" ropade Dalle. "Vad har hon gjort nu då?" sa André. Vi gick in till närmaste hus vi kände (som var ungefär sextio meter från Soffans egna hem) och fick ringa Soffans mamma. Där i hallen läste jag på en tavla: "Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne". Ja, det var dit jag ville komma. Solen lyser och så även sinnet! Jag har på mig vita (!) jeans (men ångrar att jag inte köpte den andra storleken) och vi åt glass på torget. Sommarlikt!