Att vara stolt.

Sitter fortfarande i den mysiga mjukisen efter kvällens grymma träning. Vad hände? Det kokade i laget. Av glädje och pepp. Coaches kunde stå med armarna i kors och bara peta och så gjorde de som vi sa. Det kan jag säga dig, läsare, att när man som gymnastiktränare bara behöver stå med armarna i kors och studera sina adepters varv, då är man stolt.

Har klämt ut 973 ord på uppsatsen och har således 527 kvar. Jag vet inte alls hur det ska gå till för det känns som att jag har skrapat längs kanterna med kniv för att få ut allt ur ketchupflaskan. Men, som min kära vän B en gång uttryckt det; "Vi gick ju faktisk text, bild och ordbajsning på gymnasiet!" . En linje som jag för övrigt hört att de tagit bort. Undrar om det var just det där med bajs som gjorde att folk kände sig olustiga?

Jamen du ser, läsare, ordbajsa kan jag. Så, 527 here we go!

Nämnde jag att jag är stolt över tjejernas insats ikväll?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback