November månad.

Nattliga tankar från en riktig dagbok.

"Vad händer med kroppen varje november månad? Den blir orkeslös, sover dåligt och allmänt trött. 2007s november inget undantag.

Jag har lyckats vrida på dygnet och nu är det verkligen helt skruvat. 3.25 visar klockan för tillfället och jag suckar. Hjärnan går på högvarv, pulsen stressar. Inte konstigt att jag inte kan sova. Det är som att massor med små gubbar springer fram och tillbaka i korridorer och upp och ner för trappor - I MIN KROPP! Get out, liksom.

Jag hinner bara tänka den där åh-detta-är-en-trevlig-tanke-som-ska-få-mig-avslappnad-och-trött-tanken i en sekund innan alla (med betoning på alla, verkligen) andra tankar dyker upp. 'Hej' säger de. Det känns som att de flinar åt mig. 'Vad ska du ha för thesis statement i din uppsats och när ska du hinna skriva den, den ska in på fredag?' och 'Hur blir det med beställning av dräkter egentligen?' och 'Vad ska vi äta till korven imorgon?' och 'Hur ska pengarna räcka till, jag måste verkligen söka ett jobb?' och så vidare och så vidare. Gubbarna i korridorerna och trapporna får spunk (tack Pippi). De vet inte vad de ska ta sig till och springer ännu lite mer. Ännu lite fortare.

Det hjälper ju knappast att veckorna går så fort. Det känns bara stressande. Kommer jag verkligen hinna allt? Och sova också? Helst skulle jag sova mig igenom november och hyra en stand-in. 'Sköt allt grovjobb, jag kommer tillbaka till glöggdoft och tomteluvor'. Men det går ju inte! Eftersom jag är perfektionist och inte litar på någon annan. Stört, jag vet.

Småsaker suger musten ur mig och drar bort glädjen ur egentliga glädjeämnen. Också stört, för egentligen är jag glad. Men det är novembers fel. Jag skyller helt och hållet på november.

Gubbar, sluta spring, jag behöver SOVA!"

Ja, ibland blir man inte klok. Men trots att cykellåset hade frusit imorse och jag har lite för lite tid att göra lite för mycket är jag på bra humör idag. Innerst inne vet jag att allt kommer att bli gjort, cykellåset kommer att tina en vacker dag, gymnastiken är egentligen glädjekällan och inte stressmomentet och snart är det julpyntsdags.

Jag vill passa på att skicka en väldigt stor och såndär mysig kram till alla som föraktar november likt mig själv. Speciellt till de jag själv gillar. Det är vi mot november. Och det bästa är att vi vet att november dör varje år, men vi får minsann leva vidare och lukta på glöggen som Karl-Bertil. Är inte det anledning nog att vakna med ett leende så säg?

Mamma: Jag hoppas att du förstår av ovanstående text att jag är glad och mår bra, trots vissa stressmoment och ett berg-och-dal-bane-humör. Men det är novembers fel. Du är snäll och otroligt bra. Pappa också. Puss!

Kommentarer
Postat av: Hanna

Bra, bra! Vi kan ju fixa det ikväll på träningen. Glöm inte dräkterna så vi kan prova dem ikväll. Sen måste vi säga åt dem att köpa nya strumpbyxor också.
Ses snart!

2007-11-15 @ 15:56:08
Postat av: ...Maria...

Visst är det! Synd att man inte har plats för möblerna bara :D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback