Jag kunde verkligen inte sova igår. Över tre blev klockan. Bara tänkte och tänke och tänkte på hur jag skulle göra med saker hit och dit. Och varför är det jag som ska lösa saker och ting? Varför är vissa bara så otroligt osamarbetsvilliga? Jag måste sluta ta saker personligt. Kanske dags att sluta försöka vara trevlig när folk bara är idioter tillbaka? Jag orkar nästan inte ens bry mig.

I eftermiddag drar jag ut till skärgården där Pärlorna sägs befinna sig. Den enda riktigt ärliga och pålitliga glädjekällan som aldrig sviker och aldrig är falsk.

Men först, rivsart med skoladag från tio till tre. Wow.