Nu är jag en trött person (mamma, titta inte på tiden), men jag kom liksom in i det och det kändes dumt att sluta. Läste den tredje texten och försökte formulera frågor. Det lämnar bara en text till morgondagen. Skönt.

Men nu är jag trött, som sagt. Jag blir lite lätt mörkrädd varje gång jag sover ensam (åh, Namme, jag tänker på dig med förkylning i minibuss i natt) och med trötthet inbillar jag mig konstigheter om inkräktare och diverse monster. Tur då att jag i alla fall får krypa ner i mina tjejtjejiga sängkläder med rosa blommor på (som jag för övrigt bara älskar). Det är sant, titta bara...