Jag har lust att säga fula ord och kasta en och annan sak. Men jag gör det inte. Jag tar ett hårt grepp om min fina rosa och försöker andas. Den lilla rosa är alldeles för fin för att kastas. Så det är bra att jag håller i den. Det förhindrar att andra saker åker i golvet. Eller väggen. Eller så.

Jag finner ingen ro. Eller så finner jag inga åror och kan inte ro härifrån. Något utav det. Vilket som, det är skit. Men lilla rosa gör mig i alla fall lite glad.