Andra innebandymatchen för säsongen. Det tar sig! Det var trevligt, Roomie var duktig och såklart kul med vinst.

Varje gång, det vill säga de två eller tre gånger per år, jag ser innebandy kommer jag osökt att tänka på min egna innebandykarriär. Frågan jag alltid ställer mig själv är "Varför..." och då alltid med fortsättningen "...började jag spela" (och inte "...slutade jag"). Sedan kan jag undra lite lätt hur det egentligen såg ut där jag sprang omkring med min gymnastlöpning i mina jazzbyxor och försökte hålla koll på en boll. Vem försökte jag lura?!

Själva tanken är i alla fall underhållande. Och jag minns orden från min coach när jag ville spela back (vilket jag inte fick så ofta, vet inte exakt vilka kvalitéer man ska inneha för det och vilka jag prickade av); "Passa inte framför eget mål!". Vet dock inte om detta är något allmängiltigt eller om det bara gällde mig, på grund av mina passningar.

Om jag skulle spela innebandy än idag skulle jag förmodligen se ut ungefär som på bilden nedan. Ja, med Svettbandet med stort S, eftersom jag förmodligen skulle vara med i landslaget. Eller?