Så här var dagen:

Till att börja med fick vi samtala med en lärare som undrade om vi fick panik när vi hörde ordet adverbial och verkade tycka att distanskurs inte betyder läsa en kurs på distans, så som vi definerar det. Vi gick därifrån som frågetecken. Irrade in på biblioteket och köpte hutlöst dyrt kaffe.

Tog en sväng förbi en karta och irrade sedan vidare till lektionssalen. Självklart kom vi indundrande lite för sent. Av introduktionen gick sedan fem minuter åt för folk att förstå vilken kurs de läste. Vad är problemet? Läser du till lärare eller inte? Följande tio gick åt till att höra en killes klagomål på kursupplägg eftersom han jobbar samtidigt och kanske inte skulle hinna med båda. Ursäkta, men har du inte förstått att du har anmält dig till en heltidskurs? Någon var även noga med att påpeka att hon läser 200%. Okej?

Vi fick sedan veta vilka böcker vi ska och inte ska använda. Lärorikt och spännande. En tur i biblioteket väntade, men inte för oss. Bibliotekarien undrade om inte vi skulle gå med och det enda jag fick fram var: "Nej, det ska vi inte." Vi skulle ju inte.

Var detta bara ett stort skämt?

Åt en dyr och salt lunch och konstaterade att vi hade kört 22 mil enkel väg för att få veta att kursen vi ska läsa verkar helt värdelös. Vi skakade hand på att inte åka dit något mer, utan köra vårt eget race på distans och det känns bra. Skönt att veta att vi inte missar något.