Citatet som talar om varför.
Vi hänvisar till tidigare visad bild.
Bilden som talar om varför.
Mer behöver inte sägas, egentligen. Detaljerna håller vi för oss själva. Men jag kan berätta att på filten, tillsammans med flaskan här ovan, satt fyra goda vänner. Alla på väldigt glatt humör. Solen värmde inte, men bidrog ändå till en känsla av sommar. Ljudnivån var som sig bör, hög. I buskarna hade vi hemliga affärer och bredvid oss spatserande en igelkott. Vad tror du själv? Kan en sådan kväll bli annat än bra?
Den stora skillnaden.
En dotter: Nej, jag ska vara singel.
Konsten att leva på en brygga.
Det är så man lever på en brygga.
Det finns stränder överallt.
- Men det här Tylösand.. Är det öst- eller västkusten?
- Jomen, det är ju västkusten. Det är ju typ som deras Bettnäs.
Jamenvisst!
Vi kan kalla det familjeutflykt.
Jordgubbar hade vi faktiskt inte med oss. Det får bli nästa tur.
Det blir en dag på stranden.
Har någon en boll eller?
Blicken som säger; Vänner är vi.
Ikväll hittade jag en present jag fick när jag fyllde myndig. Och då slog det mig. Det var ju samma personer då, som nu, som de många åren innan jag fyllde myndig. Fan, vad lyxigt. Utan och innan. Som tights. Och skratt och gråt och massor av tid som bara gått utan att ses eller höras. Men ändå. Jag vet precis vart de är. Vart hade jag landat om de inte sagt "peppa upp för faan". Det är oklart. Det är lyxigt att de har gjort det. Alltid. Genom alla turer. Jag antar att jag bara vill säga tack. Och att jag är skyldig en stoooor, stooor tjänst.
Vad är en vänskap
Kan den förklaras
Blicken som säger; Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner
Vi bara vet det, vet det
Vänner, vi skall förbli
Trollbunden.
Sen finns det en ännu värre typ av människor. Den typen som trollbinder och paralyserar genom att bara vara allt de är. Till såna människor vill man bara säga "kan du sluta vara du och göra så här med mig". Men det gör man inte heller, för det vore ju konstigt.
Dessa människor är nästan lika magiska som matmarknaden i Barcelona.
Två dagens.
"Jag var bara tvungen att höra vilket flås du har i det där tempot."
Haha. Slutar aldrig att förvåna. När vi ändå är inne på dagens så går dagens gratulerar på födelsedagen till Bästa. Himmel, så gammal hon är. Jag ska ge henne en käpp när hon kommer hit. Hon är bäst, fast hon är gammal. Systra mi.
Ensam är bäst!
Kalaskvällen igår började i alla fall på bästa möjliga sätt med bastu, världens godaste grillade lax och couscoussallad och lite sånt därnt du vet. Sen var det inte okej. Vi tog saken i egna händer genom ett hål i ett staket. "För att vara gymnast så gjorde du fan den osmidigaste entrén jag sett!" Till mitt försvar vill jag säga att det var min väska som ställde till det. Den höll på att fastna.
Fiskmåsarna powerwalkade hem i natten. I klackar. 40 snabba min. Bra gjort av oss!
En liten notis bara.
Tre år, säger kalendern. Men jag säger ut och spåra. Himmel, så bra att det är så i stället. Och ja, det är på rikt. På rikt, på rikt. Jag är hög på livet! Tacka gud för det. Eller mig själv. Ja, jag väljer att tacka mig själv. Och mitt partysällskap.
Pinglan (och då inte Ns cykel).
Have a good one
/Kalaspinglan
Pant. Och så Minttu för det.
Det var spännande! Vi blev chockade när 1,5:orna inte kunde pantas. Det hela slutade på 134 riksdaler och skrivande fiskmås blir därmed bjuden på Minttu imorgon, tisdag. Tänk om 1,5:orna hade kunnat pantas, då hade det varit en helt annan matchbild.
Spänning. Sådant gillar vi. Vi gillar även att dansa. Och vissa gillar Minttu (mer än andra).
Resetipset.
1. Samla eliten, sällskapet är viktigt.
2. Välj något hippt resmål med mycket att erbjuda, Barsselåååna är att rekommendera.
3. Hitta boende, till exempel genom att googla "fräcka lägenheter Barcelona".
4. Studera bilden nedan noga och packa därefter.
Allt som behövs sedan är lite prinsar, lite mojitos, lite dans, lite spexiga barer och en stor strand.
Klart å betart!
Hoppet vi alla minns.
Tio minuter efter var vi i full fart att jaga tjuvar (se föregående inlägg).
"Fånga honom, Kajsa!" - Berättelsen om tjuvjakten i Barca.
Det här är berättelsen om sex tjejer i höga klackar som jagade tjuvar i mörka gränder i Barcelona.
Vi var överlyckliga över att vara i Barcelona. Nöjda efter en strålande första dag i den underbara staden. Med lite cava och ett gäng mojitos i kroppen visade vi staden hur livet leker och underhöll med sång. "Killing me softly" drog just igång på den levande jukeboxen och mitt i refrängen försvinner två ur gruppen.
- Sophia har blivit bortrövad in i en gränd, vi måste springa efter!
- Vi måste stanna, det här är farligt, tjejer.
- NEJ! Vi kan inte skiljas från gruppen, vi fortsätter!
- Malin, ta min hand...
Och vi sprang. Ovetandes om vad som egentligen hade hänt och vad vi sprang efter. Ingen aning om att Sophia i de decimeterehöga klackarna sekunderna innan blivit omsprungen av Kajjan och fällt dagens kommentar;
- Fånga honom, Kajsa!
Men Kajjan behövde inte fånga honom. För den väskan som vi visst sprang efter var nu i handen på en kille som i stunden var vår hjälte. Väskan var åter i Sophias hand, vi var höga på adrenalin och ältade hela vägen hem och resten av veckan. Vad hände egentligen? Vad är oddsen att bli bestulen men få tillbaka det förlorade? Och hur kunde vi springa så fort i höga klackar?
En hjälte förtjänar en stooor bamsekram, så klart.
På två veckor hinner man mycket.
Man hinner mycket på två veckor. Och någon gång ska jag berätta lite mer för dig, kära läsare, om den där tjuvjakten i mörka Barcelonagränder. Om du vill veta förstås?!