Äckligt ärligt.

I huvudet på redaktören, alldeles för personligt egentligen, men redaktören är en person.

Hej blogg. Just nu känns det så här; Jag kvävs. Jag kräks. Jag exploderar. Mou aresis para poli. Men allt är bara kastat i någon jävla soptunna. Och jag vill sända en kram till min mamma som hela tiden frågar samma fråga och hela tiden får samma svar; "Nej, det är som vanligt." Så länge hon fortsätter fråga finns det hopp om ett annat svar. För helt ärligt så är det ingen jävla skillnad än så länge (gud, vad jag svär!). Egentligen skulle det börja dra ihop sig nu. Men här blir jag kvar. Alla ser fram emot sommaren. Inte jag. Inte alls. Bara en jävla skitsommar kommer det att bli. Jag är oresonlig som ett barn. Stopp. Äh, det här är vad vi kallar ett mindre lyckat moment. En annan dag är det helt annorlunda. Så är det. Acceptera. Men det är fan inte kul. Både bit och bryt, men det faktum att sommaren är på intåg gör bara att jag vill sova i tre månader i sträck. Hejdå blogg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback