My friend, my pal, my fear!

Natten är min vän. Det kanske jag har berättat? Jag gillar natten. Pula på och tassa omkring i mörkret när alla andra sover är lite min grej. Natten och jag. Ibland en måne och ibland ett gäng stjärnor. Annars bara jag och natten. Allt blir på ett helt annat sätt när solen har gått ner. Det enda konstiga med min och nattens vänskap är att jag är så otroligt mörkrädd. Fast bara ibland. Och särskilt när jag är själv. Jag har alltid gillat att vara själv. Men det känns inte längre som att jag är byggd för det. Jag blir lite ängslig och helt plötsligt är min vän min skräck. Tur då att Roomie är hemma igen, så jag och natten kan vara vänner. För det är vi. Egentligen. God natt.

RM: Fem kvar.

Kommentarer
Postat av: Roomie

Inte lätt heller att vara vän med natten och mörkret när man hört historier á la Liksåret. Hjälp säger jag bara, tänkte på den igår när jag skulle sova. Huu

2008-05-05 @ 09:49:31
Postat av: Henka

Hur kan man tycka att sanningens ögonblick är dåligt? Det är ju den underbaraste av underhållning. Alla människor älskar ju att se andra göra bort sig i tv. Även du älskar det. I love it!! hahahah


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback