Tre timmar sömn. Åtta timmar jobb. Några timmar cykla i regn, hälsa på favoritfamiljen på ön, äta fil till lunch/middag, se på Vänner och somna på soffan. Tre timmar träning. Så blev det. Och innan de där tre ljuvliga sömntimmarna hade jag en väldigt trevlig kväll med kanelbullar och öl. Så himla fint. Anna lärde oss att i Malmö finns det många som pratar skånska och många afrikaner. Dessutom ägnar sig ungdomarna åt den mycket kulturella sysselsättningen att äta falafel. Vad vis hon är, den där Annan.

Nu vill jag sova, men ändå inte. Ja för att jag är trött. Nej för att det innebär måndag och deadline för Resumé. Jag ska på rikt skriva en text på franska. Det känns så himla läskigt att jag får lite magknip. Och eftersom jag är som jag är så har jag lämnat det till sista minuten. Samma vecka som jag ska läsa 40 sidor realia, skriva dagbok om två artiklar och två filmklipp, litteraturseminariuma Le Petit Prince, vara tävlingsledare under Truppcupen och bara allmänt försöka förstå mig på den franska grammatiken. Vad välplanerad jag är.

Skål och godnatt på den du, för nu måste jag sova. Jag är förresten i mitt kära barndomshem. Bara för att jag vill det. För att det är mysigt att vara här ibland. Med mamma och pappa.