Så här gör vi på mitt jobb. Ibland. När vi känner för det.

Tvåhundra vittnen och nästan hundra andra hade länsat buffén. Helt crazy var det faktiskt på morgonkvisten. Klockan var nu en halvtimme före stängningsdags och en trio sjusovare var allt som fanns kvar att underhålla. Jag sprayar och torkar lite i restaurangen för att få tiden att gå och hör helt plötsligt ett vrål från köket. "JAAAA!!!" Vadan detta glädjeskrik? Bland shop- och frukostfix står mina kollegor och har någon slags discostund. Jag är inte sen på att haka på och vi alla drar några snygga moves. Pennys mobil är full av party och "fan vad jag är sugen på fest" sägs i kör. Sen slår klockan plocka-bort-dags, men discokänslan finns ändå kvar.

Resterande timmar av dagen är vi på partyhumör och i full färd att planera nästa personalfest. Vi proppar även munnen fulla med bilar och jag konstaterar att de måste ätas i tretal, en vit-en grön-en rosa. Jag gillar mina kollegor. Som jag brukar säga till vissa när vissa undrar vad jag pysslar med; Livet är en fest!

"Jag ser att det är någon som har slickat på alla bilar. Vi måste nog ta den här påsen."