Men hjälp då.

Nu gick luften ur mig. Två timmar kvar till domedagen. Känns det som. Jag är inte peppad nu, enbart rädd. Jag vet inte ens hur man säger det på franska. Och i natt hade jag en så äckligt verklig dröm så jag var tvungen att kolla på listan över ringda samtal i morse. Usch vad äckligt verkligt det var. Usch.

Åter till den tillfälliga rädslan. Mon dieu. Räcker det att jag kan sjunga första versen av La Marseillaise, gillar baguetter och har en fin bild över Frankrikes huvudstad? Je ne sais pas.



Kommentarer
Postat av: Hanna

Åh, tyckte jag kände igen bilden, den hänger ju nämligen på min vägg :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback