Vi skulle bara till Finland, men så kom ett isberg.

Vad hände? Den trevliga fredagen flöt på i så fin takt och en liten del av Larret träffades för en kryssning till Finland. Stämningen var god, vi försökte lösa diverse världsproblem och hade det allmänt trevligt när undertecknad helt plötsligt tycktes ha krockat med ett isberg. Aj! Det kom en bula på smalbenet från ingenstans och den stannade där hela kvällen. Jag följde med mitt crew ut och dansade ändå för akuten står ju kvar, tänkte jag, och vem vet om bulan kanske skulle försvinna. Den försvann inte. Akuten är ett hell hole, en plats för lätt dödsångest. Fy för det.

Och fy för att jag igår låg hemma med ett infekterat ben och ledvärk i stället för att vara ute och njuta av livet. Hej grandma! Jag brukar tycka att jag har hyfsat hög smärttröskel, men nu är gränsen minsann passerad och jag är mest förbannad över att det gör så ont så jag blir invalid. Att åka iväg på träning och försöka peppa upp tjejerna nu känns som ett helt omöjligt projekt, men vad gör man. Har man ett uppdrag så fullföljer man det.

Anyway. Grandma haltar vidare och ska i alla fall försöka med lite alvedon mot smärtan. Heja livet! Kul att min kropp väljer att börja lägg av redan vid tjugotvå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback