Okej. Den förvirrade hjärnan satte igång något utav en panikångest. Nu är det ju faktiskt verkligen nära avresa. Jag ska åka härifrån. Och jag ska inte bara åka härifrån och vara borta fram till jul. Det här är början på hejdå, good bye till min hemstad. På obestämd tid. Hjälp.

Pratade med min personliga telefonterapeut idag och hon lyckades få mig lite lugn i alla fall. Hon är bra hon. Vi bollar bra, kan man säga. Om vi ändå hade bott i samma stad. Tur vi har våra telefoner. Hon tyckte det var positivt att jag för första gången på länge kunde erkänna mig helt golvad bara så där helt galet otippat. Och sen lät hon mig äta upp mina egna ord. Typiskt. Om man ändå skulle kunna leva som man lärde. Nog om det.

Pinsamt nog har jag träningsvärk i asset efter gårdagens passningsinsats. Måste helt enkelt ut på en löptur nu då. Det brukar ju även funka för att skingra tankarna lite. För oj, de är många. Flytt, flytt, flytt. Det är på rikt. Inte hittepå. Och min timing, på alla sätt och vis, kunde ju bara inte vara sämre. KUL!

Ladda ur. Ladda om. Peppa upp!