Det är så mycket kärlek i Finska Armén.

Nu är det helg. Sista riktiga helgen i Sverige. Och det är en riktigt, riktigt bra helg. Smygstartade den fina helgkänslan med att promenera runt hela byn med en kär vän som jag inte umgåtts med på ett år. Det kändes trevligt att ses igen. Precis som vanligt. Som det ska vara. Det är lyxigt att ha en vän som är så fin som han.

Sen fortsatte äventyret med att sluta upp med delar av Finska Armén. Lite samkväm hemma hos Puff där det drömdes hejvilt om en gymnastikskola. Vackra tanke. Det är så briljant så man kan knappt förstå. Vi skulle helt klart erbjuda den mest attraktiva utbildningen i skärgården för kompetens har vi ju inom alla möjliga områden. Fint alltså. När timmen var inne tog vi oss ut och dansade lite. Mötte upp vår kära in-your-face-mästare och dansade som vanligt upp i folks ansikten. En okänd skinnjacka fick erfara att Piff och Puff kommer i tvåpack. Och då menar vi tvåpack, inte trepack! Och så somnade vi sedan när klockan var läggdags, Piff och Puff i en dubbelsäng. Mysigt. På morgonkvisten hann vi gå igenom kvällen och diverse annat och se vacker dans på TV. Underbart sätt att starta en lördag på.

Efter att ha tagit igen mig lite grann framför ännu mer danstv mötte jag upp MallanR för en promenad. Också det väldigt trevligt. Och jag tänker att jag är så glad att jag har min kära gympafamilj. Vad skulle vi göra utan varandra? I vått och torrt har vi krigat oss fram genom livets svårigheter. Blod, svett och tårar är nästan en underdrift. Det är fint. Och det bästa av allt är att regeln är en gång med, alltid med. Jag gillare. Det är så mycket kärlek.



Mars 2009. Finska Armén still has it, spaggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback