Ja, precis så sa jag förra fredagen när jag skulle svara på hur gamla jag och mina vänner var. Fast jag är inte 20. Jag är ju snart 23. När jag sa det till Frippe tyckte hon att jag tog i lite väl, men hallå, jag är faktiskt snart 23. Om sex små dagar. Jag vet inte riktigt hur jag ska fira min födelsedag i år. Jag gillar ju det här med födelsedagar, men i år kanske jag bara ska vara med mig själv. Dunno? Jag ska i alla fall baka en tårta, för det är obligatoriskt. Och så hoppas jag på att jag får en present för det tycker jag att man ska få när man fyller år. Tänk, man har klarat sig igenom ytterligare ett år i detta farliga liv. Jag har önskat mig en jättestor grej som ska rymma 120 liter av mitt liv. Faktum är att jag redan burit hem den själv, så själva överraskningen blir väl att se hur min mamma lyckats slå in detta sjabrak.

För övrigt, bara för att, så önskar jag mig det nördigaste av alla språknördigheter, Le Petit Robert. Franskans alla ord på tre kilo papper. Varför vill man ha det? Ja, säg det. En engelsk grammatikbok skulle jag också bli glad över. Kanske en bok med engelska synonymer och antonymer. En extern hårddisk. Ett jetplan. En systemkamera. Hörnet, mitt hörn, på Mias Lustgård. Ett häftigt verktyg till min verktygslåda. Den gigantiska båten Sea Force One (den ska jag berätta om en vacker dag). Springskor. Jättemycket blommor, gärna rosor, helst rosa. Och så fred på jorden så klart. Det ska man nog aldrig sluta önska. Någon gång måste ju någon få det i present och tänk vad glada alla kommer att bli då.

Äh, jag vet inte. Så länge jag själv kommer ihåg att jag fyller 23 så räcker det gott och väl med bara det. Kanske ett glas skumpa också. Fast det tycker jag egentligen inte ens om.